Jag vaknade innan klockan ringde i morse och smög upp ur sängen. Men, medan jag gjorde mig klar i badrummet hörde jag Adam bubbla inne i sovrummet. Jag vågade dock inte sticka in huvudet innan jag åkte till jobbet ifall han skulle bli mammig och börja gråta.

Väl inne på jobbet hade jag drygt två timmar innan resten av kollegorna dök upp. Under lunchen plockade jag ut lite loot till Adam (ett förkläde, en matlåda och en vattenflaska) och efter eftermiddagens möte åkte jag hemåt igen.

Jag stannade till på ICA och handlade för veckan samt hämtade ut två paket - ett med massa nya bodies i olika storlekar och ett annat paket fullt med dinosaurier!

När man är i Degerfors, ja, då besöker man Mulles Loppis… Alltid kul att gå på loppis, även om jag tycker Mulles var bättre förr.

Väl där hittade jag ett par böcker till Adam, men när jag kom fram till kassan tog de bara Swish och jag hade lämnat mobilen hemma. Så otroligt typiskt. Jag fick därför lämna tillbaka böckerna i bokhyllan och åka vidare till ICA för att handla till de kommande dagarna.

Väl på ICA-parkeringen tog jag sikte på en ledig plats när det plötsligt small och bilen bumpade till! Jag hade blivit påbackad!

Jag taggade till som fan, redo för fight… Jag parkerade in bilen som kört på mig, de ska fan inte tro de kan komma undan detta. Jag klev ut, redo att slåss, men möttes av en 60-årig gubbe som var sååå trevlig och ledsen över det som hänt. Vi utbytte kontaktuppgifter, sen var det bara att åka hem och göra en anmälan till försäkringsbolaget.

Kul… Vi har haft bilen i, vadå, två veckor? ^^ Men, som tur är, kommer vi förmodligen inte behöva betala självrisken då detta inte var mitt fel… Det kan inte ha varit mitt fel.

Idag bar det av till Degerfors för en helg hos mamma och pappa.

Vi jobbade så länge vi kunde, sedan var det dags att hämta upp Adam på föris. Vi kom dit vid 13:30, men då sov han fortfarande!? Vi drog ut lite på tiden, packade hans kläder osv., och när vi var på väg in för att väcka honom kom han gående mot mig, alldeles nyvaken.

Därefter plockade vi upp Christoffer inne vid T-Centralen och sedan trotsade vi Stockholmstrafiken och hoppades på en lugn resa… Det blev det kanske inte ^^ Adam, som ju hade sovit på förskolan, var svårunderhållen i baksätet. Vi stannade till och käkade lite korv, men det fick vi sota för nästan omgående när vi åter satte oss i bilen, då Adams mage protesterade. Det blev ytterligare ett par stopp innan vi äntligen kom fram till Degerfors.

Herregud vilken morgon vi vaknade upp till! Knäpptyst, -12 grader och en alldeles fantastisk soluppgång! 

Johan skulle ut med ett par kollegor efter jobbet idag, därför skulle han ta bussen istället för båten på morgonen... Jag hörde när han knallade iväg ner till busshållplatsen, men efter drygt 10 min kom han tillbaka hem och började skrapa rutorna på bilen åt mig. Första bussen dök aldrig upp... Otroligt. Hans andra buss dök inte heller upp, men den tredje som kom lät honom gå ombord trots att det stod "Ingen påstigning" på skylten. Kollektivtrafiken i Stockholm alltså... Fy fan. 

Jag pulsade på Adam lager på lager på lager ifall de skulle vara ute när jag lämnade honom på föris, men som tur var hade de redan gått in när vi kom dit. Adam har dock en period nu igen när han blir alldeles otröstlig när man lämnar honom och det gör så himla ont i hjärtat när man bara vänder ryggen till honom och går därifrån. 

Men, dagen gick snabb, jag hade massor att göra på jobbet, och när jag hämtade honom på eftermiddagen blev han så glad när han såg mig! Han sprang fram och gav mig en stor kram! Hjärtat... 

Vilken skitnatt jag har haft… Har sovit 2-3 h, max! Adam har hållit mig vaken med den där jävla nappen han har och Johan snarkar sig igenom som att det inte finns någon morgondag. Fy fan, vilken natt.

Positivt för dagen är dock att båda grannarna nu har åkt bort för sportlovet och dagen bjöd på alldeles fantastiskt väder - blå himmel, gnistrande snö och värmande sol.

Det blev inte många knop gjorda idag, men vi hann klippa Adam och bada med honom och själva klippandet var inte en dag för sent ^^ Herregud hur han såg ut... 

Ikväll var tanken att jag skulle iväg på tjejmiddag tillsammans med Linda och hennes tjejkompisar och eftersom vi bor så nära varandra skulle hon svänga förbi mig på en fördrink eller två först innan vi hoppade in i en taxi in till stan. Men, tyvärr blev det hela inställt när hon gått och gjort sig illa i ryggen… Så synd!

Istället fick det bli en sväng till Velamsund med Adam för lite lek i snön trots att det tyvärr börjat töa.

Det bästa med dagen är dock att båda våra grannar har packat bilarna fulla och åkt uppåt landet för att spendera sportlovet i backarna - fy fan va skönt det ska bli!!! Det kommer bli som att bo i ett eget hus där det är HELT TYST från andras jävla dunkande och stök.

Vilken dag jag har haft… Det är få saker som klaffat ^^ Torsdagar är alltid skit, ett stort problem att få till.

Jag vill inte att Adam ska vara på förskolan mer än 6-7 h max per dag och på torsdagarna är det smått omöjligt att få till utan att själv gå av på mitten. Det är en sak att ta hand om Adam på morgonen när man själv inte har en busstid att passa, men på torsdagar lämnar jag Adam på förskolan och lämnar kvar bilen där så att Johan kan hämta Adam på eftermiddagen. Det innebär att jag måste hinna med en viss buss från förskolan för att inte missa bussen jag ska byta till för att ta mig hela vägen in till jobbet. Missar jag den går nästa först 30 min senare… En vanlig dag när jag jobbar hemifrån behöver jag dessutom inte bry mig om varken kläder, hår eller smink. Men, iom att jag ska in till kontoret på torsdagar måste jag dessutom hinna med mig själv utöver Adam och det är fan så svårt…

Idag sov dock Adam hur länge som helst så jag hann fixa till mig själv i lugn och ro. Det slutade med att jag fick väcka honom vid 07:40. Det är dock lite läskigt att lämna honom själv i vår säng, man vet aldrig om han ska råka rulla ur den eller ramla ner när han vaknar.

Efter att ha kämpat på honom ytterkläderna och fått in honom i bilen, vilket var en hel jävla kamp i sig idag, blev lämningen hemsk också… Han var sååå ledsen när jag skulle lämna honom och kramade om mig så hårt att Nina fick kämpa för att lyfta honom till sig. Fruktansvärt jobbigt för samtliga… Men när jag gick därifrån undrade jag vafan jag håller på mig… Varför lever man så här?! Jag kanske bara ska ta ut mammadagar på torsdagar och vara hemma med honom??

Självklart missade jag första bussen, dvs. jag missade min andra buss och resan in till kontoret tog nästan 1,5 h pga. att jag behövde vänta både 15 och 25 min på respektive buss. Helt värdelöst!

Väl på kontoret jobbade för mig själv nästan hela dagen, jag hade endast ett möte på eftermiddagen och sedan tog jag bussen hem igen. Även den här gången missade jag 2 bussar pga. försening till första stoppet. Alltså, jag HATAR verkligen Stockholm vissa dagar…

Lugnet efter stormen… På kvällen dukade jag och Johan upp en massa chark och tog varsitt glas vin samtidigt som vi kollade på en klassiker - Twister. Det behövdes verkligen…

Två dagar i veckan är jag på kontoret och just nu är vår utsikt alldeles fantastisk - folk åker skridskor, cyklar och spelar bany med sina händar på vattnet utanför oss. Det är så otroligt mysigt att snegla på då och då under dagen. 

Varje gång jag är på kontoret är även vårat lilla loot-rum öppet och då kommer jag hem med lite roliga saker till Adam, som den här söta lilla "ryggsäcken" som vi kan ha till/från förskolan med ombyten i. 

Alltså… Man kan fira den här dagen på många sätt, eller inte alls. I år blev det tyvärr inte alls...

Jag hade köpt oxfilé och hade planer på att göra en Pelle Jansson samt något gott till dessert, men då gick Johan och blev matförgiftad ^^

Min dag spenderades således med att städa köket, grundligt, trots det enormt vackra vädret ut (strålande solsken och -12 grader) ^^ I matväg blev det mackor till lunch och en väldigt tradig äggsallad till middag.

För att underhålla en väldigt understimulerad Adam, tog jag in lite snö till honom som han kunde leka med. Det skopades, byggdes torn, smakades på... Men han såg även till att krokodilen fick sitt, oj va han lekte med den ^^

På kvällen, när Adam somnat, tog jag mig dock ett glas vin och lite chark… Det var det minsta den här dagen kunde bjuda mig på.

Äntligen hade vi en tid inbokd på ABD Ortopedi och det var dags för Adam att bli av med gipset. Vi hade försökt planera dagen så bra vi kunde, men han var på hopplöst dåligt humör - precis som att han inte sovit under dagen. Gnällig som satan och ute efter sin napp hela tiden.

Själva proceduren på sjukhuset tog inte mågna minuter. De kom in med en speciell maskin som “sågade” itu gipset och ljudet var inte Adams favorit. Han grät sig igenom det hela, men återhämtade sig ganska snabbt när det var över.

Enlig läkaren brukar barn inte vilja gå efter man tagit bort gipset och läkaren menade på att det kunde dröja drygt 2 veckor innan han var uppe och gick som vaniligt igen. Hon rekommenderade dock att låta Adam “leva som vanligt”, dvs. vara på förskolan även om vi skulle förbereda dem på hur de skulle hantera honom.

Men, medan Adam och jag väntade i lobbyn på Johan som hämtade bilen, då började han gå mellan bokhyllorna och plocka med böckerna ^^ Såatteh, två veckor var snarare 2 h i Adams fall.