Jag vet inte vad som hände, men jag har kommit till insikten att Nacka Strand gjort sitt. Jag orkar inte en sommar till med de här idiotgrannarna som vi har. Är det inte en idiot som cyklar och flåsar var och varannan dag, är det ett fullständigt dagis på innergården. Barn som skriker, föräldrar som sparkar boll i rabatterna, hundar som skäller, folk som grillar med sina sura grillar… Nej, jag orkar inte en sommar till, kommer bli fullständigt galen! Sen hjälpte det ju inte till att vi ser hur behändigt en liten uteplats när vi besökt Björn och Amanda. Jag vill inte att vårt barn ska växa upp i en pytteliten lägenhet och få damp bara för att det inte finns någonstans att göra av med energin. Vadå, ska han springa fram och tillbaka i hallen varenda kväll? ^^ Nej tack!
Det var med lite pirr i magen som vi åkte iväg på visningen… Det kändes ändå som att jag skulle kunna lägga ett bud på det här, men jag var inte lika säker på vad Johan tyckte. Det är trots allt han som påverkas mest av vår flytt iom att han jobbar från kontoret. Själv kan jag fortfarande jobba hemifrån och jag har för avsikt att göra det så länge jag bara kan, det är det bästa som hänt enligt mig ^^
Men, det handlar verkligen om att ge och ta… Det går att ta båten till stan, men då får man ta bilen till bryggan om man inte vill ta bussen till Slussen. Man kan också ta bussen till Henriksdal för att sedan ta båten sista biten från Saltsjökvarn. Det finns ett MiniSATS i Gustavsbergs vilket motsvarar det jag hade behövt åka till i Sickla. Det finns ett naturreservat tvärs över vägen vilket motsvarar Nyckelviken.
När vi kom fram hade det redan varit 15 andra sällskap på visningen! 15! Herregud, det här huset kommer sticka iväg i pris… Men, det var precis lika fint IRL som det var på bilderna och kanske är detta en av få gånger som det kändes lika stort IRL som det gjorde på bilderna. I vanliga fall brukar ju vidvinkelobjektiven vrida sanningen något ^^ Köket kanske var lite litet för min del, men det går ju alltid att göra om. Snedtaket på övervåningen är inte heller en favorit, men det finns iaf en liten bröstning vilket gör att det inte är helt oanvändbar yta. Kanske är det lite för lite förvaring också, men det kanske man kan lösa när man väl är på plats.
Vi gick ner för trappan från trädgården och kikade på den gemensamma bastun samt förrådet. Dessutom fanns det även en större gräsyta på baksidan som de fyra radhusen delade på - perfekt för barnspring, picknickar, sommarhäng, m.m.
Vi lämnade huset med en konstig känsla. Huset var superfint, jag älskade trädgården, bastun och gräsmattan på baksidan… Men, det ligger så himla off. Att ta sig in till jobbet för Johan kommer bli en plåga och jag kommer sakna utsikten som fan. Då huset inte hade besiktigats ännu hade vi några dagar extra att fundera och det var nog tur det. När vi kom hem på kvällen snurrade tankarna rejält och min för- och nackdelslista bara växte.
