Idag kom en väldigt taggad farmor på besök, som hon längtat. 

Det hade ingenting planerat i helgen, Tina var här för att avlasta oss lite så att vi hann att förbereda lite inför flytten. Hon lekte med Adam, lät honom somna hos henne och underhöll honom så gott hon kunde.

Jag fick möjlighet att gå och träna ostört, otroligt skönt faktiskt. Vi hann även med en omgång i källaren där vi sållade bort massa skräp. Vi spenderade drygt 2h nere i källaren, och när vi kom upp hittade vi Tina i en mörk lägenhet, i soffan, med en sovandes Adam i famnen ^^ Hon vågade inte flytta på sig när hon väl satt sig, så hon satt där i mörkret och fick uthärda Jari som cyklade som den idiot som han är. Fy fan va skönt det ska bli att slippa honom sen. Vi passade även på att sy lite ihop lite kläder när vi hade någon som kunde trä maskinen på plats ^^

Avskyr att gå till tandläkaren, har alltid gjort det. Men, kliniken vi har här i Nacka Strand är rätt trevlig ändå… Stolarna man ligger i är så otroligt sköna och tandläkarna försiktiga och omhändertangande. 

Sist jag var där var för ett år sedan, då var jag gravid med Adam. De två tjejerna tittade ivrigt efter mig när de ropade upp mig, sedan sa de med genuin besvikelse - “Förra gången du var här var du gravid… Vart är lilla bebisen!? Vi såg så mycket fram emot att gå mysa med en bebis idag, vi har pratat om det hela förmiddagen!”

30 min senare var jag 1800 kr fattigare ^^ 

Jag är på lite pyssligt humör, därför tog jag en promenad till Forum idag för att köpa lite olika fingerfärger och tillbehör. Jag har en idé om att göra lite söta julkort med Adams händer, men jag hade inte tagit med i beräkningarna att han just nu är inne i en kraffsfas ^^ 

Jag placerade Adam i sin sittstol vid bordet, sedan målade jag hans ena hand med svart fingerfärg. Tanken var att få ett sött litet handavtryck på pappret, men iom att han kraffsar på allting just nu, fick jag absolut ingenting på pappret! 

Nej, det fick bli en fot istället… Den vet jag dock inte vad jag ska göra med ^^ Får väl hitta på något gulligt!

Det är så otroligt nyttigt för mig att tvingas iväg utanför Nacka då och då, jag tenderar nämligen att växa fast och bli lite rädd för att ta mig iväg med Adam, nervös över om han ska vara på bra humör, när och vart jag kan amma honom, osv. Men, jag checkade av allt i min lista - han fick sova, han fick rena och fina kläder, vi åt och vi klädde oss varmt.

Idag tog jag båten in till stan för att träffa en gammal kollega till mig för att snacka lite jobb. Vi tog en lunch på Kasaii inne i Gallerian och pratade lite om dagens situation samt vilka möjligheter som eventuellt kan finnas i framtiden.

Det var en härlig lunch, precis som förr, som att vi aldrig upphört vara kollegor. Vi pratade om allt och ingenting och avslutade det hela med en fika. Äntligen är saffransbullarna här!

Jag satte mig på båten tillbaka till Nacka Strand med en bra känsla i kroppen, detta kommer att lösa sig så småningom!

Idag har jag inte varit utanför dörren och jag skäms inte ens lite grann för det ^^ Nej, otroligt skönt att ha en hel dag utan några måsten. Adam och jag har myst hela dagen, eller försökt iaf. Adam har nog lite ont i benen dock från gårdagens sprutor, han börjar nämligen gråta när man lyfter upp honom och det brukar han aldrig göra annars. Stackare, min lilla bebis!

Ikväll ringde det på dörren, ett blombud från GOALS. Lite lustig kan jag tycka med tanke på omständigheterna, men det säger väl kanske en del om vem/vilka som drivit den här förändrirngen inom bolaget. 

Idag var det dags igen, de där jävla vaccinationssprutorna i låren… Förra gången gjorde det så ont i mig när han började gråta att ögonen tårades lite ^^ Den här gången kände jag mig lite mer förberedd och vi hade tagit med oss en smaknapp med mango för att distrahera honom något. 

Han var på så gott humör under morgonen, lyckligt ovetandes om vad som komma skall, mitt lilla hjärta. Men, det gick bättre idag, även om tårarna sprutade den här gången också. Margareta blåste lite bubblor i hopp om att få honom att glömma bort smärtan och det gick väl kanske delvis hem… Men, som sagt, det gick bättre idag.

Igen, jag är en så dålig fästmö… Ingenting har jag ordnat till Johans på hans första Fars Dag! Jag är så van att alltid försöka göra något speciellt inför födelsedagar och liknande, men i år har jag verkligen varit sämst på det. 

Däremot så åkte vi förbi Svenne på vägen till Stockholm igen, här väntade även Markus (Johans äldsta bror), med flickvän. De ville också hinna träffa oss och då fick det bli ute hos Svenne! Även de hade med sig lite paket till oss, ännu ett klädset som var himla gulligt, men även en snuttis och en bok. Det blev lite presenter till Adam här nere i Västervik, se bara här nedan.

Vi stannade dock inte så länge idag eftersom vi skulle åka hem till Stockholm igen. Adam var inte fullt lika imponerad den här gången utan började gråta i sömnen och slutade inte när han vaknade. Han pep också betydligt mer än resan ner och vi fick göra två stopp totalt… Kanske var det sämre att åka bil i mörkret, han såg ju inte lika mycket då… Eller så var han bara trött efter en väldigt händelserik helg.

Helgerna i Västervik har för få timmar i förhållande till hur många vi alltid försöker hinna med att träffa. Idag väntade middag med Johans bror + familj och då skulle alla barnbarn vara på plats under samma tak för första gången.

Vi hade även planerat in en fika hemma hos Robert under förmiddagen/lunchen, ett måste att träffa honom när vi är nere! Vi köpte med oss lite fikabröd, sedan hängde vi där ett par timmar innan vi var tvungna att åka hem igen. Tyvärr var inte Amanda hemma, men hon hade köpt ett litet paket till oss, ett sött litet klädset till Adam! Himla gulligt!

Dagens middag blev lite vad den blev när alla barn var på plats. När Anna och Andreas knackade på dörren med sina barn, Theo och Moa, låg jag nere i källaren och ammade. Jag hörde Theos gallskrik hela vägen ner, han var verkligen inte på humör ^^ Jag ser verkligen inte fram emot toddler-tiden, jag fasar för den!

Adam somnade intill mig och eftersom han är så liten lämnade vi självklart inte kvar honom där nere själv, därför dröjde det drygt en timme innan vi kom upp och hälsade på alla. 

Tina, som förberett maten, presenterade glatt sin rätt - “Nu ska ni få smaka på något gott - mangokyckling!” ^^ Alltså, vad är oddsen att både Svenne och Tina bjuder på samma recept?!

Adam som inte är så van vid så mycket människor och ljud, blev nog något överstimulerad den här dagen. Han hängde dock med och var inte alls speciellt gnällig, knappt alls, men han var bra trött när alla hade gått hem. Han somnade direkt när vi la honom i sängen, sötnosen.