Jag vaknade upp med samma dåliga känsla idag. Det här är inte mitt hem. Jag ville bara sätta mig i ett hörn och gråta... Avsaknaden av förvaring, äckliga silverfiskar som gömde sig överallt och kartonger överallt, värsta flytten hittills. 

Jag packade upp kartong efter kartong och det var verkligen open-spot-tekniken som tillämpades. Alla tomma kartonger sprang jag ut med i växthuset i väntan på att flyttfirman skulle komma och hämta dem igen. 

Men alltså, trots otaliga timmars plockande såg jag noll och ingen skillnad. Hjärtskärande ^^

Idag åkte Johan till jobbet och jag var hemma själv i kaoset. Fullständigt överväldigande att bo i detta tillsammans med en liten bebis. 

Vad har vi gjort… VARFÖR flyttade vi!? När jag satt där i sängen och såg mig omkring insåg jag hur bra vi hade haft det i Nacka Strand… Som jag saknade vår lägenhet, hemsk känsla!

Dagens fokus för min del var att få iordning i Adams rum så att vi iaf kunde vara någonstans med honom och att han hade någonstans att sova. Jag hoppades att hans säng skulle kännas lite som en trygg plats för honom, något han kände igen och som doftade “som vanligt”.

Jag gjorde så gott jag kunde, men att packa upp kartong efter kartong med en bebis är minst sagt utmanande. Han ska ligga någonstans på golvet och vara nöjd, jag ska prassla med inslagspapper och väsnas med att öppna/slå igen kartonger. Det låter ju rätt högt. Att sen vartenda kartong som i Nacka Strand tillhörde köket, skafferiet och vardagsrummet är benämnt som "KÖK", kort och gott, hjälper ju inte direkt till... De kunde väl iaf ha skrivit "KÖK - Bestick", eller liknande... SUCK!

Att Johan dessutom kom hem senare än vanligt pga. längre restid var sjukt jobbigt…

Igen, varför flyttade vi…?

Det var med vemod jag vaknade idag.

Klockan 08 knackade det på dörren och det stormade in människor - ett totalt kaos. Flyttledaren var grinig för att packgubbarna inte var färdiga och att de dessutom inte meddelat vad som fanns och inte fanns, tex. filtar att packa runt ömtåliga saker m.m. 

Flyttledaren stressade på alla, alla kartonger skulle ut samtidigt som resten packades. 

Jag kämpade på att packa sovrummet samt ta ner ELFA-systemet i garderoben och Johan åkte ut till huset för att lägga skyddspapp på golvet. Adam, stackarn, hamnade i kläm när han fick ligga i sängen bland alla saker, springande människor och konstiga ljud. Så, när Johan tillslut kom tillbaka fick han gå en promenad med honom så att han fick några minuters ro.

Vid kl 15 var lastbilen fullpackad och flyttlass #1 gick till Saltsjö-Boo. Här kunde de köra intill dörren och fälla sin ramp nästan hela vägen in genom dörren. Kartong efter kartong bars in och det som skulle upp såg de till att bära upp. De enormt tunga och otympliga datorstolarna kånkade en stackare upp alldeles på egen hand, utan att repa en enda vägg på vägen, det var fan imponerande. 

När de tillslut tömt lastbilen tog de en till vända till Nacka Strand, den här gången skulle förrådet tömmas och cyklarna tas med. 

Jag lämnades “hemma” i ett mörkt och svinkallt hus (dörren hade ju stått öppen i flera timmar och det var -10 grader ute). Adam, som förmodligen var både frusen och överstimulerad, grät med enorma krokodiltårar och det tog lång tid innan han tillslut fann ro i min famn och kunde somna. 

Ett par timmar senare kom lass #2 och när gubbarna var klara med sitt, var vi 25 000 kr fattigare… Lite skillnad från de 14 000 kr vi tidigare kommit överens om. 

Vi andades ett par djupa andetag, åt varsin matlåda, sedan var kvällens mål att få sängen på plats. Efter mycket om och men stod den tillslut där och när vi äntligen fick lägga oss runt midnatt, fick Adam sova mellan oss. Vi hade verkligen inte hjärta att låta honom sova själv, ingen av oss hade velat sova själv inatt.

Klockan ringde tidigt, idag skulle packmästarna komma och packa ihop vår lägenhet. Vid 10 knackade det på dörren och med sig hade de ~90 kartonger, vilket absolut inte skulle räcka. Det sa jag också åt dem, men de trodde väl inte riktigt på mig.

Johan och jag spenderade hela dagen med att packa ner sovrummet och WICn, de två andra spenderade hela dagen i köket och packade ner allt porslin. Adam låg i sitt babygym i vår säng och de ska erkännas att han var en kämpe som inte grinade ur med allt som hände runt omkring honom.

Vid lunch var det dags för oss att åka in till mäklaren för likvidavräkningen. Vi var först på plats, som alla andra gånger, sedan snubblade säljarna in. Med sig hade de lite "how to" för tex. poolen, men de hade även gjort lite listor till oss med rekommendationer på saker i området. 

Banken hade räknat fel och det blev lite problem mitt i allt, det saknades typ 1000 kr på kontot ^^ Löjligt, men det var bara att sätta över och snart var allting påskrivet och klart. Med nycklarna i handen tog vi bilen ut till huset för att se vafan vi köpt egentligen. Och nej, det kändes ju inte som att komma hem direkt.

Tillbaka i Nacka Strand fortsatte vi packa ner vårt liv. Trots att de var två personer som packade hela dagen, hann de inte klart allting. Dessutom saknades det ~30 kartonger. Detta skulle de lösa dagen därpå menade chefen som ringde mig. Det skulle så klart kosta oss mer, men om vi ville få det klart var det bäst att vi tog in ytterligare en person som hjälpte till under dagen. 

Alltså, det finns inte så mycket att orda om när man väl har gett sig in i leken, det är bara att betala och se glad ut. Jag menar, vad hade alternativet varit? Att jag och Johan packade resten själv? Nja, det hade tagit evigheter. 

När grabbarna hade lämnat oss åkte vi till Sickla och moffade i oss varsin kebab... När vi kom hem igen fortsatte jag att packa ner i köket, bättre att jag packar än att vi betalar onödigt mycket. Jag bemödade mig iaf med att märka kartongerna lite mer noga än vad de två packmästarna gjort. De 70 kartongerna i köket var till 99% märkta med "KÖK"... Inte "KÖK - Bestick", eller liknande... Det kommer bli ett helvete att hitta det vi ska ha när vi packar upp sen...

Helt färdiga i både kropp och knopp, insåg vi att den här natten var vår sista natt hemma. Magkänslan var verkligen inte go... Måtte detta bli bra nu. 

En dag kvar, eller ja, två beroende på hur man ser det. Imorgon kommer packgubbarna så jag har spenderat dagen med att förbereda lite. Jag har lagt mycket lösa saker i plastlådor så att man enkelt kan packa dem i kartonger. 

Sedan har jag lagat matlådor - köttfärssås och Makloubeh. Det blev totalt 11 lådor som vi kan äta medan vi bor i flyttkaoset. Jag tror inte vi vill behöva tänka på vad vi ska äta mitt i allt... Tror detta är ett genidrag tbh.

Lägenheten ser ut som ett kaos, men det kanske är att vänta. Lite tråkigt att ingen av oss ser fram emot den här flytten, den känns lite mer som ett nödvändigt ont. Hade vi inte varit tre hade vi nog aldrig flyttat, men nu är vi ju det och i längden hade lägenheten i Nacka Strand inte blivit hållbar. Hade vi hittat något bättre när det väl var dags isf? Vem vet, kanske... kanske inte. 

I helgen var Johans kusin, Philip, på besök i Stockholm. Sandra, hans bättre hälft, skulle på möhippa och då passade de på att stanna kvar en dag extra för att hinna träffa oss. Det blev mest häng, otroligt opretationöst. Vi käkade pizza ena kvällen och dagen därpå blev det salsicciapasta efter någon timme i lekparken.

Adam vill verkligen inte sova i sin egen säng just nu. Något nytt påfund som gärna får ge sig snart. Varje gång jag lägger honom skriker och gråter han och det slutar med att han får somna på mig. Inatt fick somna i sängen hos mig och sedan flyttade vi över honom till sin SNOO efter nattmatningen.

På rekommendation av Torbjörn skickade jag in en ansökan till Mojang för ett tag sedan och idag hade jag min första intervju med dem. Känslan efter det korta mötet var bra, även om jag tror att de kommer välja någon med längre erfarenhet än jag. Rollen är egentligen perfekt, precis vad jag söker, men det ligger lite fel i tiden. Hade denna roll dykt upp igen om ett år så hade jag suktat efter den ännu mer.

Nu återstår det att vänta och se vad nästa steg blir, om det blir något.

Jag har lovat Johan någon form av fika i flera dagar så idag slängde jag på mig bärselen och Adam, sedan gjorde vi en enkel, men ack så god, saffranssockerkaka. 

Vill också bara förtydliga hur otroligt mycket alla jävla influencers måste ljuga i sina flöden, för att baka med en bebis är INTE så de får det att framstå ^^ Nej, allt tar tusen gånger så lång tid, det är långa armar och händer överallt och man når inte själv med barn på magen.