Idag åkte Johan iväg med Adam till föris och stannade där för sista gången… Inskolningen är officiellt över imorgon och det gör ont i hela mig att tänka på att vi ska lämna honom ensam där borta. Förhoppningsvis kommer han inte bli alltför ledsen, men han är otroligt mysig med oss just nu och vill gärna vara nära hela tiden. Jag tror det kommer gå katastrofalt tbh.

Idag, ja… vi får nog säga att idag räknas som första gången Adam tog sina första stapplande steg! De var inte många, men 4-5 stycken iaf från soffan till mig och tillbaka!

Jag har lekt lite med honom genom att lägga hans leksaker på fotpuffen och sen i soffan, sen har jag flyttat puffen lite längre och längre ifrån varje gång i hopp om att han skulle göra exakt det som han gjorde - så kul!!

Älskade unge!!

För att kunna gå ut och fira 11 år tillsammans, bad Johan Tina komma upp till Stockholm för att vara barnvakt för en kväll. Det dröjde lite innan vi hittade en helg som passade oss alla, men idag var det äntligen dags.

Johan och jag har inte varit ute och ätit tillsammans sedan 19 sept 2023, dagen innan det lilla embryot som tillslut blev Adam återfördes. Så, att vi var taggade kan vi minst sagt säga!

Vi tog en taxi in till stan och välkomnades in till restaurangen, Ergo. Vi var enda paret på plats i drygt en halvtimme, vilket innebar att vi hann få in våra rätter innan våra bordsgrannar och blev därmed inte spoilade under kvällen.

Ergo är Johans nuvarande och min exchefs restaurang. Söderlund och hans fru gick in som investerare och restaurangen öppnades för inte alltför längsen. Trots detta fick de en Michelinstjärna i år och seglade upp på toprestaurangerna i Sverige.

Tyvärr var det ingenting som smällde, ingenting som jag direkt kommer att minnas som man ibland kan göra från många andra restauranger. Dock märker man att kockarna runtom på Stockholms finrestauranger passerat samma kök, många rätter man bjuds på känns väldigt “samma”. Ikväll serverades vi tex. en vacker potatiscylinder med egen créme fraiche och löjrom, men det är något vi även sett på Frantzén och typ på Persona.

Och priset? Nja, jag fick lite ångest när vi betalade notan… Det kändes inte värt det, inte den här gången heller.

Jag har aldrig haft något emot att betala för mat, men jag känner att det börjar bli för dyrt för vad man får. Jag känner mig ofta lite besviken när jag är ute och äter, speciellt när man betalar såna enorma summor för att bli wow-ad.

Jag åkte iväg till jobbet imorse med en klump i magen, men inte innan jag hade gråtit en skvätt i sängen  när vi vaknade och myste tillsammans. Ogillar detta så otroligt mycket.

Eftersom jag börjar jobba har jag överlåtit inskolningen helt till Johan som är pappaledig. Det vore en lögn att skylla helt och hållet på att jag jobbar, jag tror inte jag hade fixat att skola in Adam, jag hade brutit ihop.

Dagen på jobbet gick dock undan, Johan höll mig uppdaterad lite grann under dagen och det kändes lite bättre än igår. Däremot somnade aldrig Adam på föris under dagen vilket gjorde att de åkte hem tidigare för att Adam inte skulle bryta ihop totalt pga trötthet.

Idag kom Tina upp till Stockholm för att stanna över helgen och iom. detta har jag bokat in mig och Johan på en restaurang för att fira vår 11-årsdag tillsammans, om än lite sent.

Mitt hjärta går sönder, i tusen bitar. Mitt älskade lilla hjärta ska börja på förskolan och jag är INTE redo… Han är ju såååå liten. Idag var första dagen Adam skulle iväg till förskolan, en dag jag har fasat för sen jag insåg att jag skulle börja jobba igen i höst…

Vi klädde honom i lite finare kläder, men tog med hans nya overall som vi hade köpt dagen innan, just in case. Första dagen skulle vi bara vara där i drygt 1,5 h, så vi antog att de som var nya skulle få vara inomhus. Men, när vi kom fram tittade de på oss och bara “ja, alltså… vi ska vara ute i skogen”.

Vi klädde på Adam och knallade ut i skogen… Där satte vi honom på marken och där fick han sitta. Det såg så jävla sorgligt ut och det knöt sig i magen på mig - Adam satt på blöt mark och skrapade lite på barren som låg där. Fy fan, är det så här han ska ha det nu!? Det gjorde så ont i mig.

Snart skulle de äta mellanmål och de slog sig ner på marken varpå de fick lite frukt. Adam som inte kan gå än försökte krypa bort, men det gick ju inte i den där overallen. Vi satte honom i knät på en av pedagogerna och hoppades att han skulle tycka det var ok.

Snart fick de allra minsta gå in, tack gode gud. Väl inne kröp han omkring och kikade på alla leksaker som fanns tillgängligt. Jag orkade inte vara med honom alltför mycket, utan höll mig lite på distans. Och där, i mitt hörn, satt jag och smågrät för mig själv… Jag tyckte det var så otroligt hemskt, kunde inte föreställa mig att lämna bort honom dit, det kändes så oroligt fel.

Adam kikade efter mig och Johan under resten av tiden där, men han lekte bra för sig själv och verkade trivas rätt bra ändå. Vid kl 11 var det dags att tacka för oss då de andra skulle äta lunch och sedan gå och lägga sig.

I bilen hem grät jag ännu mer och när vi kom hem gick jag och la mig med honom medan han somnade bredvid mig i sängen. Hur ska de kunna ta hand om honom så som han behöver, han är alldeles för liten…

Idag var det dags för mitt första teamevent med nya jobbet, spännande! Vi bestämde oss väldigt snabbt för att åka gocart och enklaste stället att ta sig till var Kista Galleria. Det var 11 år sedan jag var här sist, men min profil fanns fortfarande kvar med bild och allt!

Jag tog bilen in och det tog drygt 25 min från Saltsjö-Boo till Kista, inte så lång tid ändå. När jag väl parkerat i garaget fattade jag inte riktigt vart jag skulle, ingången till Gokarten var nämligen stängd och det var helt mörkt där inne. Jag knatade upp till O’Learys och hörde mig för, och det visade sig att de inte hade öppnat än.

När vi tillslut blev insläppta plockade jag med mig min hjälm och de andra tittade på mig som att jag vore döseriös ^^ Men, jag föredrar min egen hjälm framför alla andras baciller ^^

På schemat stod uppvärmning, kval och ett race… Och så snart jag satte mig i gocarten kom hornen fram - gasen i botten och hoppas väggarna var mjuka! Jag kvalade in på andra plats och fick starta längst fram tillsammans med Paulo. Det slutade med att vi två tävlade mot varandra, men han var för snabb för mig. Efter ett par varv släppte han dock förbi mig för att han ville ha någon att jaga lite och det var faktiskt lite roligare än att bara gnata på varv efter varv.

Efter racet var vi ett par stycken som körde ytterligare 10 min innan det var dags att röra sig hemåt igen. Hemfärden var betydligt sämre, vilken kö det var hemåt. Jag blev så sen att vi struntade i att laga mat och bestämde att jag skulle köpa med mig pizza hem istället. Jag stannade till på samma pizzeria vi alltid handlade från när vi bodde i Nacka Strand och trots att jag väldigt sällan var där, kände han igen våran beställning och bad mig hälsa till Johan som han inte sett på ett tag ^^ Haha, herregud!

Johan plockade med sig Adam till öppna förskolan för att rasta honom lite, men även för att få honom att interagera med lite andra barn innan vi kastar in honom på förskolan. 

Vi har pratat om att vi måste klippa våra häckar på baksidan ett par veckor nu, men idag gick Viktor ut och klippte ner det som behövdes på bara någon timme. När vi flyttade hit blev vi tillsagda att häckarna tillhörde oss, så vi sprang över till grannarna med en flaska vin som tack. Det visade sig dock att de alltid klippt häcken, varje år ^^Lustigt att ingen sagt det till oss innan kan man ju tycka. 

Anyway, på kvällskvisten smet jag ut till växthuset och rensade mina tomatplantor på de sista tomaterna och sedan klippte jag ner dem för året. Väl ute i växthuset noterade jag en söt doft som kom från mina små meloner. Jag klippte ner dem och insåg snabbt att de förmodligen var övermogna, så typiskt! ^^

Idag beställde jag en toppskiva till köksbordet och en till TV-bänken på övervåningen. På så vis slipper vi oroa oss för framtida märken - otroligt skönt. Förhoppningsvis ser det inte alltför billigt ut heller, annars får vi väl lägga på en duk eller något. ^^

Jag har också beställt namnlappar till Adam. Det känns så vemodigt att han ska börja förskolan om bara en och en halv vecka… jag är verkligen inte redo!

Dessutom har jag gått bananas på Tradera och klickat hem lite stövlar och ytterkläder som han kan ha på förskolan, sådant jag inte behöver bry mig om ifall det blir smutsigt eller går sönder.

Nätterna börjar bli riktigt kalla nu, så pass att Johan fick ta in mina chiliplantor och paprikan. Förhoppningsvis hinner de mogna innan vi slänger dem i komposten.

I köket händer det inte så mycket för tillfället. Jag hämtar en kartong från förrådet ibland och tömmer den, men annars står allt ganska still. Svårt att säga varför.

Vi gjorde i alla fall en liten insats idag och monterade om gardinstängerna, den här gången med riktiga mollyplugg, vilket vi borde gjort från början. Men vi var lata och tänkte att vanliga plugg skulle räcka eftersom gardinerna inte är särskilt tunga. Tji fick vi…

Har insett att vi kommer behöva så mycket kläder till Adam när han börjar förskolan och för ett par dagar sedan klickade jag hem en hel flyttkartong med kläder i strl 80 och uppåt. Måste ha varit närmare hundra plagg, allt för dryg 900 kr, inkl. frakt. Perfekta "slit och släng"-kläder till förskolan verkligen.