Varje gång vi är nere i Västervik så ska man hinna träffa alla… Det är ett par intensiva dagar, minst sagt, men det är alltid trevligt att avsluta tillsammans med Johans och numera även min kompis, Robert. Det har blivit lite av en tradition att laga mat tillsammans hemma hos dem och det här året var inget undantag. 

Medan vi dividerade om vad som skulle handlas över telefonen försa sig dock Johan - “Nej nej, du behöver inte hämta upp oss, Nathalie kör ikväll”, och där var den hemligheten ute ^^ Jag skulle väl aldrig erbjuda mig att köra hem när det vankas middag med gott vin hemma hos Robert… 

När vi kom hem till dem berättade vi det relativt omgående då jag hintade om att jag var tvungen att äta fruset kött, sedan sa vi bara som det var. De hade ju dock fattat det iom att Johan sa att jag skulle köra ikväll, så… ^^ 

Det blev en klassisk trerätters - Scampi Piri Piri till förrätt, gudomligt viltkött (Robert är förjävla duktig på att tillaga kött alltså...) med hasselbackspotatis och bea till varmrätt, samt Crème brûlée med bär till efterrätt… Så otroligt gott!!

Resan ner till Västervik var som att lämna ett vinterland för tidig vår. Träden som i värmland var nedtyngda av snö försvann alltmer söderöver vi kom och väl nere i Västervik var det barmark och ett par plusgrader… Lite tråkigt ändå. 

När vi kom fram till Tina var Anna och Andreas redan på plats och det vankades glögg med diverse ostar till både pepparkakor och päron. För att inte förstöra vår överraskning tackade jag glatt ja till en kopp glögg medan vi slog oss ner i soffan. Johan lämnade över paketet till Tina, varpå hon öppnade den och utbrast “Är det bröllopsbilder på Anna och Andreas?!”... Hmm… nej ^^ Varför skulle vi ge henne en kalender på Anna och Andreas? 

Hon började bläddra bland bilderna och öppnade på ren tur juni månad, sedan kom ett leende då hon förstod vad hon tittade på! Hon reste sig upp och grattade oss både hjärtligt och medan vi kramades ropade Anna “då kan du passa på att kolla på Teos tröja…”. Där stod det något i stil med “Worlds best big brother”, och kramkalaset började om.

Annandagen spenderade vi hemma hos Johans pappa, Svenne. Även den här gången fanns det ett paket att öppna och även den här gången tog det tid, lång tid, innan ljuset gick upp!

Svenne öppnade paketet och började bläddra i bilderna tillsammans med sin dam, Lena. När de kom till juni tittade Lena på oss båda med ett stort leende, men hon inväntade Svennes reaktion, vilken aldrig kom… “Svenne, kolla nu på bilden…”, sa hon och han blev än mer förvirrad… “Ja, det är Teo…”, svarade Svenne. Lena skakade på huvudet och försökte med allt möjligt - “Vilken månad är det? Varför skulle deras kalender ha en ultraljudsbild på Teo?”, men det klickade inte… 

Johan tittade på sin pappa och sa “Det är ditt barnbarn…”, och Svenne fattade fortfarande ingenting. “Det är vårt barn!”, fortsatte Johan och efter mycket om och men började Svenne förstå vad han tittade på ^^ Han blev så förvånad att han dagen efter ringde och bad om ursäkt för sitt uppförande, haha! 

Alltså, jag som trodde det skulle vara en superbra och tydlig idé det här med kalendrarna, men ingen paketöppning gick som förväntat! Kanske var det inte så bra ändå… ^^

Senare samma kväll skulle vi ses hemma hos Johans syster, Malin, för att äta middag ihop tillsammans med släkten på Svennes sida. I vanliga fall är inte jag den som spottar i glaset när det erbjuds både det ena och det andra, men idag tackade jag nej med bortförklaringen “Vi tog ju bilen hit, så jag kör ikväll”. Det fanns det minsann lösningar på (läs; taxi) och vi fick istället ge med oss och erkänna varför jag inte kunde. Malin brast ut i tårar och Johans bror, Markus, var inte långt borta han heller. När vi alla kramades kom Anna och Andreas förbi - “Vi ska också få en till!!”, och kramkalaset fortsatte.

Snön har verkligen gjort sitt den här vintern och även idag när vi skulle köra hemåt Degerfors snöade det och skapade kaos på vägarna. Inte nog med att det hade snöat, det hade töat något och sedan fryst på, vilket gjorde att framförallt E18 mellan Örebro/Karlskoga var fullständigt hopplös att köra på. Traktorerna hade förvisso varit ute, men det hade enbart resulterat i att deras däck skapat ett katastrofmönster på vägarna, vilket i sin tur gjorde att man inte kunde köra snabbare än 30 km/h för att inte hela bilen skulle skallra sönder.

En resa som i normala fall tar ~2,5 h tog närmare 3,5 h, men vi kom fram tillslut ^^

Eftersom mamma och pappa firat bröllopsdag ett par dagar tidigare, passade det fint att de fick en “bröllopspresent” när vi kom fram medan vi la resterande paket under granen. När vi slog oss ner för en kvällsfika vid köksbordet hämtade jag paketet varpå mamma började öppna det.

När hon öppnade paketet och såg att det var en personlig kalender blev hon superglad, men lite visste hon ^^ Jag signalerade till Christoffer att han skulle hjälpa mig se till att mamma kollade ordentligt på bilderna, vilket han också gjorde…

När hon tillslut kom till juni månad tittade hon förunderligt på bilden ett par sekunder och bläddrade sedan vidare. Christoffer fattade dock, kikade över till mig, jag nickade och han gjorde sitt jobb - “Hörru, mamma… backa en bild och kolla på den…”

Mamma, som inte fattade någonting, bläddrade tillbaka och tittade förvirrat… Det tog gott och väl 5-10 sekunder innan det kopplade för henne varpå hon brast ut i tårar av lycka ^^ “Jag trodde det var en bild på en isgrotta”, skrattade mamma tillslut ^^ En isgrotta!?

Dagarna i Degerfors passerade snabbt, men vi hann med en massa godsaker, god mat (självklart åt vi lutfisk), paketöppning, lite familjespel och annat smått och gott! Och vi bjöds på ett riktigt vinterland här i Värmland, flera decimeter snö som gnistrade i solen. Mamma hade nog sin bästa jul på väldigt länge och började googla namn direkt ^^ Jadu, mormor… Vad säger man om dig?

Då var man plötsligt ett år äldre, igen… ^^ 

Det som skulle bli frukost på sängen och en mysig förmiddag, slutade istället i en superförkyld Johan som gjorde sitt bästa med att servera mig frukost med paketöppning, för att sen halvdö i soffan resten av dagen. 

Egentligen skulle han tillbringat eftermiddagen och kvällen på Embarks releasefest för The Finals, men han prickade verkligen in sin sjukaste dag perfekt ^^ Stackarn… Jag vet hur mycket han hade sett fram emot en releasefest med tanke på hur mycket han jobbat med det där spelet.

Istället blev det jag som fick se efter honom så gott jag kunde under dagen. Passade även på att baka mig själv en liten hallontårta, inget fancy, men något att smaska på iaf.

Jag har länge funderat på hur jag vill kläcka bebisnyheten för mina föräldrar och jag har länge vetat hur jag ska göra det… Jag bestämde mig snabbt för att göra en fotokalender där födelsemånaden skulle vara en bild från vårt ultraljud. 

Det blir tre kalendrar, en till Familjen Ek, en till Tina och en till Svenne - alla med personliga bilder, förutom juni månad då… Ska bli kul att se deras reaktioner när de tillslut öppnar dem i jul!

Efter endast en ledig helg var det dags att påbörja mitt nya jobb på GOALS. Idag väntade leverans av min nya uppsättning och vilken sådan! 

Hem kom en leverans med en schysst widescreen-skärm, en sprillans ny Macbook PRO med M3-chip och den nyligen släppta iPhone 15 PRO! Detta plus en massa annat smått och gott såsom en ergonomisk mus och skärmlampa… 

Det blev en relativt lugn första dag med att sätta upp min utrustning samt ha ett par introsyncar… Men, tror detta kommer bli bra, en nyttig och nödvändig förändring för mig!

Sofies flytt till LA är nu ett faktum! Sofie och Vira har väntat på detta i över ett års tid, men det är mycket saker som ska klaffa innan man kan flytta till USA och jobba. 

Vi möttes upp på Nytorget för lite drinkar och jag trodde jag var smart som beställde in Virgin Bloody Marys, men när Sofie tillslut ville smaka lite påpekade hon snabbt att den var alkoholfri ^^ Däremot frågade hon inte något, men igen, folk tenderar att studera en när de misstänker något… 

Senare på kvällen gick vi vidare till Ugglan för att tävla lite i Shuffleboard och trots att folk var väldigt runda under fötterna, blev det faktiskt ett par spännande omgångar ^^ Tråkigt nog blev mitt lag fullständigt utklassade, grabbarna hade sån ofantlig tur hela tiden!!

Jag är väldigt glad att jag har sparat all medicin jag tagit under den här IVF-resan... Det har minst sagt blivit lite grann som åkt in i den här kroppen. Galet när man ser allt på en och samma bild! Totalt för enbart medicinen, exkluderat de mediciner som krävts för att bekämpa svamp och illamående, landar kostnaden på ~14 000 kr! Tacka fan för högkostnadsskydd!! Utöver medicinkostnaderna så har vi ju dessutom gjort ett ERA-test för 15 000 kr samt NIPT för 6 000 kr. För att inte tala om alla besökskostnader genom åren... Alltså, en totalkostnad på närmare 40 000 kr!!!

Man kan nästan inte tro att jag varit på DICE i över ett decennium med tanke på hur min offboarding har hanterats ^^ Min näst sista dag kom de på att “just ja, du kanske vill ha en avskedsfika?”, varpå inbjudan skickades ut sent torsdag kväll inför fikan på fredag eftermiddag.

Jag åkte in till jobbet och hade väl ingen större förväntan på uppslutningen, många jobbar ju hemma på fredagar och detta var så sent påkommet att många förmodligen inte skulle bemöda sig med att åka in med så kort varsel. Men, de hade ordnat med två fina tårtor från Mr Cake samt radat upp Cava-flaskor för oss att njuta av. De hade även köpt en flaska Champagne till mig som present.

Vi blev ett litet gäng som smaskade på tårta och skålade adjö, sedan var det dags för mig att gå ner till Usine där jag hade öppnat upp för en avskeds-AW. Min tanke var att inte vara först på plats, men när jag kom ner var det precis det jag var.

Hade det inte varit för att Niels, David och Florian så hade jag varit själv, men sedan dök Sofie, Jessica och Johan upp och det räddade hela kvällen.