Den här helgen var vi bjudna på Amandas lite försenade födelsedagsfirande. Vi blev inbjudna lite på omvägar, eftersom det var Susanna som hörde av sig först. Vi fick därför stämma av med Robert att det faktiskt var okej att vi också dök upp ^^ Man vill ju inte bara bjuda in sig själv till någon annans födelsedagsfirande, även om det nu visade sig vara precis det vi nästan gjorde.

Vi plockade med oss de två bålarna som blivit över från vår egen fest. Ett perfekt tillfälle att äntligen blanda till dem och låta dem komma till användning! Sedan lämnade vi Adam hos Tina innan vi åkte ner till Robert, medan Amanda var iväg och lämnade Elsa hos sina morföräldrar. Amanda visste nämligen inte att vi skulle komma, så förhoppningen var att det skulle bli en trevlig liten överraskning när hon kom hem igen och upptäckte att vi också var på plats.

Vi packade sedan ihop allt som skulle med till Black Boxen, en flytande bastu med en hottub på utsidan. Och ja, vi såg såklart till att ha med oss allt som behövdes för en riktigt trevlig eftermiddag: bål, bubbel, vin, chark, ostar och chips i mängder. Man måste ju prioritera rätt här i livet. ^^

Vi kom dit vid 13-tiden och sedan blev vi i princip sittande i poolen hela eftermiddagen. Där låg vi och gottade oss ända fram till 16:30, då det var dags att kliva upp och städa undan efter oss. Och vilket väder vi fick! Strålande solsken under hela vistelsen och inte ett moln som förstörde stämningen. Det var verkligen helt fantastiskt att få sitta i det varma vattnet och njuta av solen, med gott att äta och dricka inom räckhåll. En sådan där dag när man känner att man faktiskt inte behöver så mycket mer.

Susanna fick dessutom lite redemption när det var dags att öppna en flaska bubbel. Den här gången lyckades hon öppna flaskan precis som man ska! ^^ Efter förra fadäsen var det väl ändå på sin plats med lite upprättelse. Man får ge henne det – alla kan ju inte ha otur varje gång.

Efter några riktigt härliga timmar i poolen var det dags att bege sig tillbaka till Robert och Amanda för att duscha, byta om och göra oss i ordning inför kvällens middag på Slottsholmen. Det blev lite småstressigt, som det ju gärna blir när man ska försöka gå från poolhäng till restaurangmiddag på relativt kort tid. Men vi hann dit i alla fall, vilket ändå får räknas som en liten seger.

Och maten då? Alltså… nej. Vilken besvikelse. Det var verkligen inte värt pengarna, och priserna var så pass höga att jag hade förväntat mig betydligt mer av både maten och helhetsupplevelsen. Jag tror faktiskt att de hade kunnat locka betydligt fler gäster om de kapade priserna med åtminstone 20 procent. Som det var nu kändes det helt enkelt inte rimligt.

Jag beställde en kantarelltoast för 185 kronor, med grillat surdegsbröd, krispig grönkål, rårörda lingon, inlagd schalottenlök och parmesan. Det lät ju ändå lovande på menyn, men det är ganska mycket pengar för en toast, även om den råkar vara lite finare än den man slänger ihop hemma.

Sedan beställde jag Dackebygdens hängmörade ryggbiff för hutlösa 565 kronor. Till den serverades glödbakad lök, pepparsås, palsternacka, bakad jordärtskocka och kryddsmör. Det var inte direkt så att man fick någon generös uppsättning tillbehör vid sidan av heller. Till det priset förväntar jag mig faktiskt betydligt mer, både på tallriken och i upplevelsen som helhet. Riktigt synd, för det hade kunnat vara en väldigt trevlig middag om prisnivån bara hade känts lite mer rimlig.

Efter middagen gick vi vidare till Guldkant för att fortsätta kvällen. Det var där någonstans som jag plötsligt kände mig både gammal och som en trött, sliten småbarnsförälder ^^ Det beställdes in en runda GT till oss alla, men medan resten av gänget verkade vara redo att fortsätta kvällen var vi redan mentalt på väg hem till sängen.

Det slutade med att vi satt där och sörplade vatten istället för våra drinkar innan vi till slut tackade för oss och övergav de andra. Vi lämnade till och med kvar våra GT:s! Helt otroligt. Vem är man ens när man frivilligt lämnar en drink på bordet? ^^ Men efter en heldag med poolhäng, bubbel och en dyr middag var energin tydligen slut. Ibland får man helt enkelt inse sina begränsningar och acceptera att man inte längre är den där personen som orkar hålla igång hela natten.

Linda hörde av sig tidigare i veckan och undrade om jag ville följa med till Nora Gård idag. De hade gårdsförsäljning i helgen med lokala produkter och loppis, så det lät ju som en ganska trevlig liten utflykt.

Vädret var däremot sisådär. Duggregn och ganska grått, men jag måste ändå säga att det nästan förhöjde besöket lite. Det blev liksom extra mysigt att strosa runt bland gårdens små försäljningsstånd i regnet, kika på allt som fanns och småshoppa lite.

Efter en stund slog vi oss ner i caféet och åt en riktigt god kantarellsoppa med ostfralla. Väldigt gott och precis vad man behövde efter att ha gått runt ute i duggregnet. Det är något särskilt med soppa när vädret är sådär höstigt och ruggigt.

Linda shoppade järnet och fick med sig allt möjligt hem – loppisfynd, blommor, müsli och lite annat smått och gott. Själv höll jag mig betydligt mer i skinnet och kom ”bara” hem med tre heta såser samt två flaskor fläderbärsglögg. Yum! ^^

För andra veckan i rad har jag faktiskt gått till gymmet innan jobbet på morgonen. Idag åkte jag in och befann mig på gymmet redan 06:30 – helt ensam. Så otroligt skönt! ^^ Det är något väldigt härligt med att vara först på plats, kunna träna i lugn och ro och slippa trängas med en massa andra människor.

Som bonus bjöds det dessutom på en riktigt vacker soluppgång. Münchenområdet visade upp sig från sin allra vackraste sida och det var faktiskt en ganska fin start på dagen.

Nu är det bara att fortsätta hålla i det här. Två veckor är ju ingenting egentligen, men någonstans måste man börja. Och än så länge känns det faktiskt riktigt bra och genomförbart. Det känns verkligen som en rutin, inte något man måste.

Mina habaneros har äntligen börjat skifta färg! De är nu starkt orangea, vilket jag faktiskt inte riktigt hade räknat med eftersom jag trodde att de skulle bli röda.

Frågan är nu om de är färdiga och redo att skördas, eller om det finns ytterligare en färgskiftning att vänta in innan de är helt mogna. Jag får väl helt enkelt hålla lite koll på dem och se vad som händer.

Spännande är det i alla fall! Nu hoppas jag bara att det faktiskt finns lite hetta i dem också. Efter förra årets chilimisslyckande vill jag gärna slippa ännu en omgång habaneros som smakar mer paprika än något annat ^^

Jag har spenderat större delen av dagen ute i växthuset medan Johan har varit med Adam. Tidigt i morse, efter frukosten, åkte de två iväg till Velamsund för att kika på hästarna och jag gick ut och började skörda det som fanns kvar i växthuset.

Det blev faktiskt en hel del padrón och jalapeños. Frågan är bara om det finns någon som helst hetta i någon av dem. ^^ Jag vette sjutton. Padrón är ju lite av ett lotteri och med mina jalapeños har jag tydligen inte heller lyckats få till någon större styrka. Men det återstår väl att se, antar jag. Kanske sitter det lite jävlar anamma i någon av dem ändå.

Frågan är bara vad jag ska göra med allt. En del av jalapeñosen åker nog in i frysen. Jag har sett ett par recept där man river fryst jalapeño direkt över exempelvis gazpacho eller använder det som garnering på en drink. Det låter ju faktiskt ganska smidigt, och framför allt slipper jag stå och försöka hitta på någon storslagen plan för att ta hand om hela skörden på en gång.

Jag plockade även äpplen från trädet i trädgården. Så goda! Jag har egentligen inte smakat på dem ordentligt ännu, men de jag åt var verkligen riktigt goda. Det är ändå något speciellt med att bara kunna gå ut i trädgården och plocka ett äpple direkt från trädet. Känns nästan lite lyxigt faktiskt ^^

Idag har Johan röjt runt i trädgården. Han drog nitlotten och fick ta tag i häcken. Grannen gjorde sin sida förra året och det tog dem nästan en hel vecka att bli klara, så jag hade mer eller mindre räknat med att vi skulle behöva ägna hela helgen åt vår del.

Men icke! Johan betade av hela skiten på bara några timmar. Snyggt jobbat! Jag är faktiskt lite imponerad ^^ Jag hade mentalt förberett mig på en hel helg med häckklippning och så var det plötsligt klart innan man ens hunnit bli riktigt less på eländet.

Vilket väder vi har haft idag – rena aprilvädret! Det har regnat, haglat, varit strålande solsken och sedan börjat om igen. Ena stunden har det känts som att hösten bestämt sig för att ta över helt och några minuter senare har solen tittat fram som om ingenting hade hänt.

Men det är ju också då det kan bli riktigt magiskt. De där snabba växlingarna resulterade i ett par helt fantastiska minuter här och där, med ljus som nästan såg overkligt ut. Se bara! ^^

Det blev med ganska kort varsel bestämt att vi skulle åka till Degerfors i helgen. Vi hade alla varit lite småförkylda tidigare i veckan och ville därför inte lova för mycket innan vi visste att vi faktiskt var friska nog för att åka. Men när vi väl kom fram till helgen kändes det ändå som att vi kunde köra.

När vi jobbat klart för dagen åkte vi in till T-Centralen för att plocka upp Christoffer, som kom med tåget från Uppsala. Därefter skulle vi försöka ta oss ut ur Stockholm, vilket ju som vanligt blev ett litet äventyr. Man blir aldrig riktigt förvånad längre, men det är ändå fascinerande hur sjukt lång tid det kan ta att bara ta sig ut ur stan.

Adam var däremot på gott humör och resan hem gick faktiskt förvånansvärt bra. Det gnälldes inte särskilt mycket alls, vilket får ses som en liten seger när man sitter instängd i en bil i flera timmar.

Vi stannade till vid en mack så att grabbarna fick äta korv, medan jag och Adam delade på en liten pommesbricka. Han blir ju så kopiöst kass i kistan av mackkorv, så vi tänkte att det kanske var bäst att låta bli den här gången. Därefter delade vi på en mjukglass med nötkross och vit chokladsås – en kombination jag inte har ätit sedan jag bodde i Norrköping!

Helgen bestod sedan av massa lek, spring i trädgården och en to-do-lista som skulle bockas av från mammas sida. Johan axlade det ansvaret och betade av sak efter sak under lördagen medan vi andra underhöll Adam.

På söndagen åkte vi ner till pappa, som hade en bra dag. Det kändes faktiskt som att han kände igen oss, eller i alla fall några av oss, och det värmde så otroligt mycket i hjärtat. Det är sådana små stunder man verkligen försöker hålla fast vid.

Nu åker mina små habaneroplantor in, efter att jag tagit hand om dem ända sedan sådden i våras. Måtte de nu hinna bli klara i år och faktiskt smaka någonting! Förra årets chiliplantor var ju ett riktigt misslyckande. De smakade knappt mer än paprika, vilket känns sådär när man faktiskt har gått och pysslat om dem hela säsongen.

De här har jag däremot försökt frisera och ansa så gott jag vågar. Klippt bort lite blad och rensat upp så att de förhoppningsvis kan lägga mer energi på själva frukterna nu när de får flytta in i värmen. Några blad måste de ju trots allt få behålla om de ska överleva. ^^

Nu håller jag tummarna för att de sista habanerosarna hinner mogna ordentligt och faktiskt utveckla lite jävla smak innan säsongen är över. Efter allt pysslande sedan i våras vore det ju väldigt trevligt om belöningen blev något annat än små paprikor med storhetsvansinne ^^