På kvällen var det äntligen dags för middag tillsammans med Micke, Jonna, Sofie och Vira. Vi blev bjudna av Jonna för ett par veckor sedan och när vi kom fram visade det sig att vi skulle sitta i någons privata trädgård. De hade gjort om sitt garage till kök och erbjöd nu alltså en slags hemma-hos-restaurang, spännande!

Vi satt i ett uppvärmt växthus, vilket var väldigt mysigt, även om grannens studsmattehoppande barn var alldeles intill oss. Inte direkt den mest stillsamma inramningen för en lång middag, men det funkade ändå.

Menyn och rätterna var komponerade utifrån drinkarna som skulle serveras under kvällen. Tanken var alltså smårätter och drinkar om vartannat, där maten skulle passa ihop med respektive drink. Ett väldigt roligt koncept och kul att få prova något lite annorlunda.

Jag är däremot inte helt övertygad om att drinkar till mat är min grej. Det slutade snarare med att man drack lite av drinken innan maten kom, sedan sparade man resten och drack vidare när maten var uppäten ^^ Kanske inte riktigt det upplägg som var tänkt, men det fungerade ju för oss.

Efter middagen åkte vi hem en snabbis till Sofie och Vira innan vi till slut begav oss hemåt. Vi kom hem strax innan 03. En ganska sen kväll med andra ord.

Och eftersom livet tydligen inte tar någon som helst hänsyn till att man som förälder har varit ute sent, vaknade Adam redan vid 06. Tre timmars sömn. Tre. Timmar... ^^ Som tur var tog Tina Adam en liten stund på morgonen så att jag och Johan fick sova två timmar till. 

Igår jobbade jag hemifrån eftersom jag har gått och blivit förkyld. Kände mig inte direkt på topp, så det var ganska skönt att kunna hålla sig hemma och ta det lite lugnare mellan mötena. På eftermiddagen kom Johan och Adam hem tillsammans med Tina. Tina ska nämligen sitta barnvakt åt Adam på lördag medan Johan och jag ska iväg på middag.

Idag började jag dessutom känna av halsen. Inte alls vad jag hade hoppats på. Nu har jag ungefär 36 timmar på mig att försöka bli bättre innan vi ska iväg på middag imorgon kväll. Känns ju sådär lagom optimalt… Jag får helt enkelt hoppas att det här stannar vid lite förkylning och inte utvecklas till något värre.

På kvällen fixade jag i ordning en liten version av myrstack och blandade dessutom ihop en av fördrinkarna från festen. Vi hade lite färdigblandad drink kvar, så det kändes som ett perfekt tillfälle att faktiskt använda den istället för att låta den stå och bli dålig i kylen. Festen må vara över, men tydligen kan man fortfarande leva lite på resterna ^^

Idag skulle Adams förskola anordna en liten picknick/get-together för alla barn och föräldrar. Vi blev ombedda att ta med en filt samt fika och när jag frågade vad som gällde för eftermiddagen lät det ungefär som: ”Mamma kommer med fika i eftermiddag, massa bullar och saft!”

Jag fick lite panik. Skulle vi alltså ta med oss massa fika så att även de andra barnen och föräldrarna kunde äta? Jag hade ingen aning om hur mycket som förväntades, så det slutade med att jag panikbakade både chokladmuffins och morotskaka. Barnanpassade dessutom, såklart. Det kändes ju ändå som att man fick försöka leva upp till den där bilden av att mamma kommer med massa bullar och saft ^^

När jag kom fram till föris väntade alla barn ute i skogen. När föräldrarna sedan kom dit släpptes respektive barn ut, en efter en, och vi fick följa med dem tillbaka till gården. Där slog vi oss ner på våra filtar och började fika tillsammans.

Det blev faktiskt ett ganska mysigt upplägg. Barnen fick springa runt och leka medan vi föräldrar satt på filtarna och fikade. Och jag kunde åtminstone konstatera att min lilla panikbakning inte hade varit helt i onödan. Det fanns fika så det räckte och blev över även om fikan egentligen var till oss själva in the end ^^

Senaste tiden har Adam varit så otroligt svår med maten. För ett år sedan åt han allt som inte var fastspikat och han provade precis allting vi gav honom. För sex månader sedan var overnight oats, alla möjliga grönsaker och keso en självklarhet. Idag? Ja, idag får vi inte i honom speciellt mycket annat än korv. ^^

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt steka pannkakor till honom utan något som helst lyckat resultat. Förra gången preppade jag honom till och med genom att sätta på Pippi, precis när hon vänder pannkakor i luften, och försökte sälja in det hela med: ”Titta, vi ska äta samma sak som Pippi!” Jag tyckte ändå att jag hade gjort ett ganska bra försök. Men nej. Han smakade inte ens. Inte ens en liten bit.

Idag gjorde jag ett nytt försök, den här gången med våfflor. Jag serverade dem med fetaoströra eller sylt och lät honom själv välja vad han ville ha till. Han valde sylt, men inte heller det gick hem. Våfflan var tydligen fortfarande fullständigt ointressant.

Det var inte förrän han fick smaka svart stenbitsrom som det plötsligt började hända grejer. Då kom vi fram till en slags förhandling där en sked stenbitsrom byttes mot en tugga nygräddad våffla. ^^

Så där satt jag alltså och tradeade svart stenbitsrom mot våffelbitar för att få i mitt barn mat. För ett halvår sedan åt han glatt keso och grönsaker och nu måste vi tydligen muta honom med rom för att han ska kunna tänka sig att äta en våffla. Man undrar ju lite vad fan som hände på vägen. ^^

Måndag morgon och solen skiner… Ett. Hån.

Efter frukosten bar vi ner lite saker till förrådet innan vi hoppade in i bilen och körde ner till Västervik för att hämta hem Adam. Vi stannade till i Söderköping för lite lunch och istället för att göra det klassiska och köpa någon korv på macken körde vi 200 meter längre in i stan och slog oss ner på ett mysigt litet fik. Betydligt trevligare än en korv i bilen ändå.

När vi kom fram låg Adam och sov, vilket passade perfekt för oss eftersom vi då kunde smyga ner och väcka honom. Och ojojoj så glad han blev när han insåg att det var vi som låg där i sängen hos honom. Vi blev fullständigt överösta av pussar och kramar. Man får väl ändå erkänna att det är ganska jävla mysigt att vara saknad ibland. ^^

På vägen hem stannade vi ännu en gång till i Söderköping för att rasta Adam lite. Det blev lek i en lekpark, vi tittade på ankor som hoppade i vattnet och hann dessutom med en pottpaus mellan två parkerade bilar. Smidigt och elegant. ^^

Och som avslutning på det hela blev det såklart glass på Smultronstället. Lite bortskämd ska han väl ändå få bli när vi har lämnat bort honom ett par nätter. 

Efter gårdagens totala kaos vaknade jag idag upp till fantastiskt bra festväder – halvklart och med den där krispiga men samtidigt varma luften som hade varit helt perfekt för festen. Vilket jävla hån. Efter allt regn och allt kämpande med tält, vattenfyllda tak och duschmössa på huvudet igår känns det nästan provocerande att vädret är så här fint idag.

Så idag har det varit dags att börja ta hand om resterna av gårdagen. Vi har städat heeeela dagen och trots det är det fortfarande massor kvar att få undan. Det känns som att festen har spridit ut sig över hela huset och trädgården och lämnat ett litet spår av kaos efter sig. Men all disk är åtminstone borta, och det är huvudsaken. Bara att slippa ha ett berg av tallrikar, glas och skålar överallt gör faktiskt väldigt mycket.

Och så var det det här med all dricka. Herregud. Vi har så otroligt mycket kvar att jag börjar undra om folk ens drack någonting igår. Mer än hälften är kvar! Tre av fem bålar är helt orörda och av typ åtta vinboxar har vi bara börjat på tre. Inga bombshots blev serverade överhuvudtaget och ungefär hälften av alla shots står fortfarande kvar. Jag som hade planerat för att vi skulle behöva öppna varenda flaska och tömma precis allt. Gick folk torra igår eller vad hände? ^^

Mitt i allt städande hittade jag dessutom en hel entrecôtebit i ena ugnen. En hel bit entrecôte. Hur fan kan man glömma (eller gömma!?) en hel köttbit i ugnen? Jag antar att det var ytterligare ett litet offer för gårdagens kaos. Den var bara att kasta. ^^

Ballongerna och polaroidkorten får däremot stanna kvar ett tag till. Adam älskar ju ballonger och tycker fortfarande att de är världens roligaste grej, så jag har inte hjärta att plocka ner allt riktigt än. Och ärligt talat känns det faktiskt ganska mysigt att låta lite av festen vara kvar. Efter veckor av planering, förberedelser och allt jävla fix känns det lite sorgligt att bara plocka bort precis allting direkt dagen efter.

För första gången hoppades jag faktiskt att folk skulle ta ”Välkomna från kl 13” med en nypa salt och droppa in lite senare. Jag hade ju inte direkt allt under kontroll vid den tidpunkten. Men nej då. Taxi efter taxi började dyka upp bara minuter efter klockan 13. ^^ Det var bara att försöka se ut som att allt var helt enligt plan.

De första som anlände fick därför helt enkelt hjälpa till med lite av varje. Någon fick fixa ballonger, någon annan servera bubbel och fördrinkar och andra fick hjälpa till med uppläggningen av alla starters. Det var verkligen inte så jag hade tänkt att det skulle bli, men vid det laget var det bara att delegera och hoppas att allt skulle lösa sig på något sätt.

Västerviksgänget dök däremot upp först strax efter 14 eftersom de hade tagit bussen från Västervik på morgonen. Susanna hade alltså bara hunnit vara på festen i drygt 30 minuter när det var dags att sabrera en champagneflaska vars kork hade gått av. Det hade ju kunnat bli en kul liten grej. Istället skar hon av halva handen… Eller ja, kanske inte bokstavligt talat, men det blev ett rejält sår och blod precis överallt. Hon skar av senan till tummen, vilken var helt orörlig... Så jävla läskigt!

Tack gode gud att Sandra var på plats  - hon är ju sjuksköterska! Hon lindade Susannas hand hårt och höll henne och alla andra runtom henne lugna. Hon pratade så tydligt och klart och såg till att allt gick så bra som det kunde gå.

Först ringde vi en Uber till Susanna, men hon klarade inte av att ta sig in i bilen på eget bevåg. Vi ringde därför efter en ambulans, men den dök aldrig upp?! Va?! Där stod vi alltså och väntade och väntade medan Susanna hade rejält ont.

I väntan på ambulansen fick vi syn på min granne Ingela som var på väg till sin bil. Det slutade med att vi frågade om hon kunde köra Susanna och Doglas till Närakuten i Nacka, vilket hon tack och lov kunde. Så himla snällt! Så det blev alltså grannen istället för ambulansen som fick agera sjuktransport den här dagen. Inte riktigt den utveckling någon hade räknat med när festen började.

Allt blev såklart försenat på grund av det här. Förrätterna kom ut betydligt senare än planerat och jag hann inte alls få ut snacks och drinkar i tältet innan vi egentligen behövde börja äta. När snacksen väl var klara var det typ bara att köra igång med middagen direkt. Jag hade ju sagt att det skulle finnas mat i överflöd, så folk hade förstås inte direkt gått och ätit innan festen. Och där stod jag med en hel middag som fortfarande skulle serveras.

Trots att jag hade preppat precis allt som gick att preppa blev det ändå totalt kaos. Alla ville hjälpa till, vilket såklart var otroligt fint och uppskattat, men det slutade nästan med att vi hade fler hjälpare än arbetsyta. Köket blev fullständigt överbelamrat och helt plötsligt skulle dessutom allas glas få plats någonstans. Det var prylar, tallrikar, glas, mat och människor precis överallt. ^^

Jens hjälpte till otroligt mycket under kvällen och det är jag verkligen så jävla tacksam för. Det var guld värt att ha någon som bara såg vad som behövde göras och hjälpte till utan att man behövde be om det hela tiden. När allt var kaos var det verkligen sådana insatser som gjorde skillnad.

Det sjukaste är dock att jag inte tog ett enda kort under hela kvällen. Inte ett. Hur dum får man vara? Jag som vanligtvis tar bilder på precis allt hade helt enkelt fullt upp med att försöka hålla ihop hela festen och glömde totalt bort kameran. Det känns så himla tråkigt i efterhand, för jag hade verkligen velat ha massor av bilder från kvällen.

Efterrätterna kom fram först någon gång vid 20–21. Så jävla sent. ^^ Vid det laget hade kvällen redan gått vidare på ett helt annat sätt än jag hade planerat, men folk fick åtminstone till slut något sött att äta.

Vid 22-tiden spelade vi Kahoot, vilket jag ändå tror blev uppskattat. Tanken var egentligen att vi skulle ha spelat det betydligt tidigare under kvällen, så att folk hann prata om frågorna och diskutera tillsammans efteråt och liksom göra det till en liten grej under middagen. Nu blev det istället ganska sent och efter Kahoot började många åka hem. Vilket också innebar att flera missade shot-tornen som vi hade förberett. Så himla synd, för det var ju en av de saker jag verkligen hade sett fram emot att få köra tillsammans med alla.

Vid midnatt lämnade ytterligare en klunga och då bestämde vi andra oss för att hoppa ner i poolen. Och där blev vi sedan sittande hela natten. Det regnade, men vid det laget spelade det liksom ingen roll längre. Vi satt i poolen, lyssnade på musik, drack och hade det faktiskt hur härligt som helst. På något sätt blev det ändå det perfekta avslutet på en kväll som varit ungefär så långt från min ursprungliga plan som det bara gick att komma.

Vi vaknade till mulet och tråkigt väder och satte direkt igång. Det var bara att köra på som satan, för det fanns ju fortfarande hur mycket som helst kvar att göra. Problemet var bara att tiden fullständigt sprang ifrån oss. Hur mycket man än gjorde så kändes det som att klockan gick dubbelt så fort.

Och sedan kom regnet. Inte lite regn heller, utan fullständigt jävla ösregn. Från klockan 11 och i princip ända tills gästerna började komma. Det förstörde hela min planering. Istället för att kunna fortsätta fixa dukning, pynt, drinkar och allt annat som fortfarande stod på listan fick jag springa fram och tillbaka mellan tälten i ösregnet för att tömma taken som fylldes med vatten. Under en hel timmes tid höll jag på med det där medan Johan åkte iväg för att köpa is.

Och eftersom jag precis hade fixat håret innan allt det här började, fick jag till slut sätta en duschmössa på huvudet för att inte förstöra det totalt. Jag måste säga att jag kände mig otroligt festfin där jag sprang runt mellan tälten i ösregnet med duschmössa på skallen och försökte rädda hela skiten. Herregud vilken jävla parodi. ^^

När klockan började närma sig 13 var det fullständigt kaos. Och med fullständigt kaos menar jag verkligen fullständigt kaos. Ingenting var klart. Inget. Tältet var bara halvfixat och det saknades fortfarande glas, piff, drinkar och gud vet allt.

Jag lyckades åtminstone få dit filtarna och fixa vaserna på borden. Det var ungefär vad jag hann med innan resten av dagen började rulla igång. Allt det där jag hade planerat så noggrant under veckor och veckor fick plötsligt bara göras i någon slags panikversion. Men någonstans fick det väl bara bli som det blev. Det fanns liksom inte så mycket annat att göra.

Idag har det varit matlagning från det att jag vaknade. Jag har i princip stått i köket hela dagen och bara betat av sak efter sak på listan. Johan kom inte hem förrän vid 14-hugget, så fram till dess var det bara jag och all mat som skulle fixas.

När Johan väl kom hem fortsatte vi bara köra på. Framför allt alla småshots på kvällen, det tog fan en evighet. Det är en sån sak som känns ganska enkel när man planerar den, men när man väl står där med alla små flaskor och ska fixa, fylla och märka upp precis allt så tar det tydligen hur lång tid som helst. Vi höll på ända till klockan 01 inatt.

Det är fortfarande så jävla mycket kvar att göra och jag känner mig långt ifrån klar, men samtidigt känns det ändå rimligt inför imorgon. Det mesta stora är åtminstone gjort och nu handlar det mest om alla de där sista småsakerna som måste falla på plats. Förhoppningsvis hinner jag med allt utan att behöva panikjobba ihjäl mig imorgon ^^

Igår kom Tina upp till Stockholm igen… Herregud, vilket åkande fram och tillbaka det har blivit den här sommaren. Först var vi i Degerfors, sedan tillbaka till Stockholm innan vi åkte ner till Västervik. Därefter hem till Stockholm igen ett par dagar innan vi åkte till Göteborg. Sedan tillbaka till Stockholm, varpå Johan ännu en gång åkte ner till Västervik medan jag jobbade min första vecka efter semestern. Och nu, bara ett par dagar senare, är Tina alltså uppe i Stockholm för att om bara 24 timmar igen sätta sig i en bil på väg till Västervik tillsammans med Johan och Adam. Alltså… herregud. ^^

Anyway, jag har tagit ledigt torsdag till måndag för att hinna ordna med allting inför festen. Men eftersom vädret verkar ha bestämt sig för att vara skit just på lördag – och tydligen bara på lördag – var vi tvungna att sätta upp tälten och se hur det faktiskt skulle se ut.

Fy fan vad fult det blir… Ett jävla ögonsår. De täcker hela vår fina trädgård och ser otroligt billiga ut. Usch, vad fult! Hela min vision om en mysig trädgårdsfest i solnedgången är bara att skrota. Inget fint pynt runtom i trädgården, inga fina festskyltar, inga girlanger, ingenting. Bara stora jävla tält över hela gräsmattan. Fy fan vad ledsen jag blir. HUR gör man ens ett tält mysigt?

När tälten väl var uppsatta och Adam hade ätit gröt för kvällen, packade Tina och Johan ihop igen och åkte ner till Västervik. Planen var att de skulle åka ner redan på torsdagskvällen så att Johan sedan kunde komma hem så snabbt som möjligt igen på fredagen. Det blev alltså ännu en liten tur fram och tillbaka för dem.

När alla hade åkt sprang jag fram och tillbaka mellan huset och tältet med dukar, girlanger, lampslingor, trälådor och allt möjligt annat jag kunde komma på för att försöka göra någon slags mysig miljö av det hela. Jag vet inte… Fan vad lame det ser ut. Jag försöker verkligen, men just nu känns det mest som att jag försöker dekorera ett billigt partytält till att se ut som något det absolut inte är. Kommer bli skit…

Jag höll på ända till klockan 01 i natt och trots det är det SÅ mycket kvar att göra. Det känns helt ärligt som att jag skulle kunna hålla på dygnet runt och ändå ha saker kvar på listan. Men nu är i alla fall tälten uppe och jag har gjort vad jag kan för att försöka få dem lite mindre fula. Förhoppningsvis ser det bättre ut när allt är på plats och det faktiskt är dukat och fyllt med människor. Jag försöker åtminstone intala mig det.