Löven på vårt fina vildvin är nu helt borta och insynen är än en gång tillbaka. Så mycket för den där härliga grönskan som täckte framsidan under sommaren! ^^

Vi bestämde oss redan i somras för att försöka göra något åt problemet och nu när blomlådan på framsidan återigen står kal var det dags att ta tag i saken. Det är ju lite trist att behöva vänta på att växterna ska växa till sig varje år för att få lite avskildhet här hemma.

Lösningen blev att sätta upp ytterligare staketribbor, men den här gången montera dem omlott så att springorna täcks helt. På så sätt får vi ett betydligt mer insynsskyddat staket utan att behöva förlita oss på att vildvinet ska göra hela jobbet. Förhoppningsvis slipper vi därmed känna oss lika uttittade framöver, även när hösten och vintern har skalat av växterna varenda litet blad.

För tredje gången den här veckan har jag faktiskt tagit mig till gymmet när jag kommit till jobbet tidigt på morgonen. Idag var jag dessutom helt själv där, vilket var otroligt skönt! Att få träna i lugn och ro utan en massa andra människor runt omkring sig är verkligen guld värt ^^

Däremot är det alltid lika tråkigt att börja träna igen efter ett låååååångt uppehåll. Herregud, vad svag man känner sig! Övningar som man tidigare inte ens behövde fundera över känns plötsligt skittunga och kroppen verkar ha glömt bort precis allt den en gång kunde. Man står där och undrar vad fan som hände egentligen.

Men det är väl bara att bita ihop och fortsätta. Någonstans måste man ju börja, och det lär knappast bli bättre av att jag går runt och tycker synd om mig själv ^^ Förhoppningsvis kommer styrkan tillbaka så småningom, bara jag lyckas hålla i träningen den här gången. Tre pass på en vecka är åtminstone en bra start!

Den här helgen var vi bjudna på Amandas lite försenade födelsedagsfirande. Vi blev inbjudna lite på omvägar, eftersom det var Susanna som hörde av sig först. Vi fick därför stämma av med Robert att det faktiskt var okej att vi också dök upp ^^ Man vill ju inte bara bjuda in sig själv till någon annans födelsedagsfirande, även om det nu visade sig vara precis det vi nästan gjorde.

Vi plockade med oss de två bålarna som blivit över från vår egen fest. Ett perfekt tillfälle att äntligen blanda till dem och låta dem komma till användning! Sedan lämnade vi Adam hos Tina innan vi åkte ner till Robert, medan Amanda var iväg och lämnade Elsa hos sina morföräldrar. Amanda visste nämligen inte att vi skulle komma, så förhoppningen var att det skulle bli en trevlig liten överraskning när hon kom hem igen och upptäckte att vi också var på plats.

Vi packade sedan ihop allt som skulle med till Black Boxen, en flytande bastu med en hottub på utsidan. Och ja, vi såg såklart till att ha med oss allt som behövdes för en riktigt trevlig eftermiddag: bål, bubbel, vin, chark, ostar och chips i mängder. Man måste ju prioritera rätt här i livet. ^^

Vi kom dit vid 13-tiden och sedan blev vi i princip sittande i poolen hela eftermiddagen. Där låg vi och gottade oss ända fram till 16:30, då det var dags att kliva upp och städa undan efter oss. Och vilket väder vi fick! Strålande solsken under hela vistelsen och inte ett moln som förstörde stämningen. Det var verkligen helt fantastiskt att få sitta i det varma vattnet och njuta av solen, med gott att äta och dricka inom räckhåll. En sådan där dag när man känner att man faktiskt inte behöver så mycket mer.

Susanna fick dessutom lite redemption när det var dags att öppna en flaska bubbel. Den här gången lyckades hon öppna flaskan precis som man ska! ^^ Efter förra fadäsen var det väl ändå på sin plats med lite upprättelse. Man får ge henne det – alla kan ju inte ha otur varje gång.

Efter några riktigt härliga timmar i poolen var det dags att bege sig tillbaka till Robert och Amanda för att duscha, byta om och göra oss i ordning inför kvällens middag på Slottsholmen. Det blev lite småstressigt, som det ju gärna blir när man ska försöka gå från poolhäng till restaurangmiddag på relativt kort tid. Men vi hann dit i alla fall, vilket ändå får räknas som en liten seger.

Och maten då? Alltså… nej. Vilken besvikelse. Det var verkligen inte värt pengarna, och priserna var så pass höga att jag hade förväntat mig betydligt mer av både maten och helhetsupplevelsen. Jag tror faktiskt att de hade kunnat locka betydligt fler gäster om de kapade priserna med åtminstone 20 procent. Som det var nu kändes det helt enkelt inte rimligt.

Jag beställde en kantarelltoast för 185 kronor, med grillat surdegsbröd, krispig grönkål, rårörda lingon, inlagd schalottenlök och parmesan. Det lät ju ändå lovande på menyn, men det är ganska mycket pengar för en toast, även om den råkar vara lite finare än den man slänger ihop hemma.

Sedan beställde jag Dackebygdens hängmörade ryggbiff för hutlösa 565 kronor. Till den serverades glödbakad lök, pepparsås, palsternacka, bakad jordärtskocka och kryddsmör. Det var inte direkt så att man fick någon generös uppsättning tillbehör vid sidan av heller. Till det priset förväntar jag mig faktiskt betydligt mer, både på tallriken och i upplevelsen som helhet. Riktigt synd, för det hade kunnat vara en väldigt trevlig middag om prisnivån bara hade känts lite mer rimlig.

Efter middagen gick vi vidare till Guldkant för att fortsätta kvällen. Det var där någonstans som jag plötsligt kände mig både gammal och som en trött, sliten småbarnsförälder ^^ Det beställdes in en runda GT till oss alla, men medan resten av gänget verkade vara redo att fortsätta kvällen var vi redan mentalt på väg hem till sängen.

Det slutade med att vi satt där och sörplade vatten istället för våra drinkar innan vi till slut tackade för oss och övergav de andra. Vi lämnade till och med kvar våra GT:s! Helt otroligt. Vem är man ens när man frivilligt lämnar en drink på bordet? ^^ Men efter en heldag med poolhäng, bubbel och en dyr middag var energin tydligen slut. Ibland får man helt enkelt inse sina begränsningar och acceptera att man inte längre är den där personen som orkar hålla igång hela natten.

Linda hörde av sig tidigare i veckan och undrade om jag ville följa med till Nora Gård idag. De hade gårdsförsäljning i helgen med lokala produkter och loppis, så det lät ju som en ganska trevlig liten utflykt.

Vädret var däremot sisådär. Duggregn och ganska grått, men jag måste ändå säga att det nästan förhöjde besöket lite. Det blev liksom extra mysigt att strosa runt bland gårdens små försäljningsstånd i regnet, kika på allt som fanns och småshoppa lite.

Efter en stund slog vi oss ner i caféet och åt en riktigt god kantarellsoppa med ostfralla. Väldigt gott och precis vad man behövde efter att ha gått runt ute i duggregnet. Det är något särskilt med soppa när vädret är sådär höstigt och ruggigt.

Linda shoppade järnet och fick med sig allt möjligt hem – loppisfynd, blommor, müsli och lite annat smått och gott. Själv höll jag mig betydligt mer i skinnet och kom ”bara” hem med tre heta såser samt två flaskor fläderbärsglögg. Yum! ^^

Adam är nu höstredo! Jag har gjort ett litet ryck och beställt klädpaket på Tradera inför hösten. Det blev två klädpaket med ”föriskläder”, två jackor och två overaller. Det känns ändå som att vi borde klara oss ett litet tag nu. ^^

Näst på tur står nya vinterskor. Han har såklart vuxit ur de han hade förra året. Det vore ju alldeles för enkelt om något faktiskt passade från en säsong till nästa ^^

Idag har jag gjort något jag verkligen inte hade räknat med att jag skulle göra – jag har varit på en ”måla keramik”-kurs tillsammans med mitt team på jobbet ^^ Inte direkt något jag hade på min bingobricka för året, men det blev faktiskt riktigt kul!

Vi fick välja vad vi ville måla och sedan var det bara att försöka plocka fram någon form av konstnärlig ådra. Hur svårt kan det vara egentligen? Tydligen ganska svårt när man vill att det man målar faktiskt ska se ut som det man hade tänkt sig från början ^^

Men det blev ännu ett riktigt lyckat teamevent. Det är faktiskt väldigt kul att göra sådana här saker tillsammans, särskilt när det inte handlar om jobbet för en gångs skull. Man får se lite andra sidor av varandra och framför allt blir det mycket lättare att prata och umgås när man har något gemensamt att pyssla med.

Dags för releaseparty för Minecraft Dungeons II! Den här gången höll vi till på Kägelbanan under Mosebacke, men vi började firandet på kontoret där vi drack lite bubbel innan vi promenerade bort till Mosebacke.

Väl på plats bjöds det på välkomstbubblor och drinkar, bland annat en Margarita med blå Curaçao. Lite smått att tugga på fanns det också, så det var bara att mingla runt och försöka känna sig lite festlig en stund ^^

Det är däremot lite tråkigt att jag fortfarande inte riktigt känner någon. Det blir ju lite svårare att faktiskt slappna av och ha riktigt kul när man mest går runt och småpratar med människor man knappt känner. Men det är alltid roligt att få komma ut lite och göra något annat som bryter av vardagen lite.

Samtidigt saknar jag mitt gamla DICE-gäng. Så sjukt mycket. Det är först när man hamnar på sådana här tillställningar som man verkligen märker hur mycket man saknar människorna man tidigare hade omkring sig varje dag. Det var något speciellt med det gänget som jag inte riktigt har hittat igen.

För andra veckan i rad har jag faktiskt gått till gymmet innan jobbet på morgonen. Idag åkte jag in och befann mig på gymmet redan 06:30 – helt ensam. Så otroligt skönt! ^^ Det är något väldigt härligt med att vara först på plats, kunna träna i lugn och ro och slippa trängas med en massa andra människor.

Som bonus bjöds det dessutom på en riktigt vacker soluppgång. Münchenområdet visade upp sig från sin allra vackraste sida och det var faktiskt en ganska fin start på dagen.

Nu är det bara att fortsätta hålla i det här. Två veckor är ju ingenting egentligen, men någonstans måste man börja. Och än så länge känns det faktiskt riktigt bra och genomförbart. Det känns verkligen som en rutin, inte något man måste.

Mina habaneros har äntligen börjat skifta färg! De är nu starkt orangea, vilket jag faktiskt inte riktigt hade räknat med eftersom jag trodde att de skulle bli röda.

Frågan är nu om de är färdiga och redo att skördas, eller om det finns ytterligare en färgskiftning att vänta in innan de är helt mogna. Jag får väl helt enkelt hålla lite koll på dem och se vad som händer.

Spännande är det i alla fall! Nu hoppas jag bara att det faktiskt finns lite hetta i dem också. Efter förra årets chilimisslyckande vill jag gärna slippa ännu en omgång habaneros som smakar mer paprika än något annat ^^