Idag hade vi ingenting planerat under dagen förutom Blue Lagoon och ett besök på Fish Market under kvällen.  

Vi inledde dagen med en tur ner till Harpa, deras fantastiska konserthus så att även Johan fick se det. Därefter bestämde vi oss för att äta frukost från Sandholt inne i Reykjavik och deras frukostmackor var heeelt amazing. Vilket bröd, så otroligt luftigt och gott! Vi slog oss ner på deras innergård och njöt av den krispiga luften samtidigt som vi smuttade på varmt kaffe och te, supermysigt! 

Vi strosade lite i stan och kikade in i ett par butiker. Något jag alltid försöker köpa med mig hem som en liten souvenir är smycken, så den här gången köpte jag mig en ring från en äldre herre och guldsmed från Metal Design. Han hörde att vi var svenskar, så han försökte på lite knackig norsk/svenska konversera lite med oss. Himla gulligt om ni frågar mig! 

Vi köpte även med oss lite gofika hem från Brauð & Co, men den var tyvärr inte så go ^^ Vi är nog ganska bortskämda i Sverige med bra fika, inget slår en grym kanel- eller kardemummabulle liksom! 

På eftermiddagen packade vi våra väskor med badkläder och körde ut mot Blue Lagoon. Så otroligt mycket bilar... Men, när vi väl kom in på området så svalde det ganska mycket folk och det kändes inte så trångt och överbefolkat som vi var oroliga över.  

Vi spenderade 3h i vattnet och det var så otroligt skönt. Det regnade om vartannat med strålande solsken. Selfie-sticken var med, men det tog inte många minuter innan den lilla kontrollen åkte i vattnet ^^ Så kul var det... Vi fick en drink samt en ansiktsmask i priset, sedan tog vi ytterligare en drink innan vi avnjöt ett par minuter inne i en fantastisk “ångbastu” inuti en grotta – helt uppvärmd av jorden själv, inget annat. När vi kom ut från SPA-avdelningen ville jag gärna få ett par kort på oss och medan vi stod där och pillade med kameran, kände vi hur marken skakade till ganska kraftigt. "Inga konstigheter, det gör så ganska ofta... Det är vulkanen som ligger en bit bort." Det skulle visa sig att detta var förskalv till ett utbrott som skulle ske bara 3 dagar efter att vi åkt hem... Så otroligt irriterande att vi missade det!!

För att avsluta vår resa hade vi bokat in oss på Fish Market, jag hade läst mycket bra om den restaurangen. Vi valde deras avsmakningsmeny och vinpaket, samt beställde in varsin fördrink.  

Jag vet inte om vi blivit matprettos, men samtliga restauranger vi varit på i Reykjavik har hanterat serveringen och services ganska... udda. Ofta kommer maten in på en tallrik som man sedan plockar över till en separat liten tallrik, en tallrik som man sen behåller genom hela sittningen, trots vitt skilda smakbilder... Dessutom har serveringen av fördrinkar/vinpaket varit so-so – ibland har fördrinken kommit till andra rätten, efter första vinglaset. Ikväll var inget undantag.  

Fördrinken vi beställde in kom in efter första rätten, likaså första glaset vin från vinpaketet. Tyvärr var även den här restaurangen ganska klen i smakerna, men det är också ett genomgående tema. Inget “pangar” riktigt till och man äter ingen rätt som man kommer minnas när man går därifrån.  

Vi hade det trevligt i varandras sällskap dock och det är väl ändå det viktigaste. 

Förra gången jag reste till Island hade de välkända och klassiska Islandsfåglarna, Puffins, redan rört sig vidare, så den här gången ville jag verkligen, verkligen se dem. Jag hade hållit ögonen öppna under hela veckan, men fortfarande inte sett någon. Så, efter lite googlande visade det sig att de fanns precis överallt på ön Vestmannaeyjabær, och vi var precis i närheten. Här kunde man ta med sig bilen över på en färja till ön och Johan, som gör precis allt för mig, OKade den här idén. Men, när vi skulle köpa biljetter ute vid Landeyjahöfn, fanns det inga kvar förutom på kl 17-färjan... Sista färjan tillbaka gick 21:40, detta skulle alltså ge oss ~2,5-3 h på ön, men vi skulle också vara tillbaka i Reykjavik först efter midnatt. Men, igen, Johan hade förmodligen gjort allt för mig den här dagen så han OKade ett biljettköp, ~1100 kr för oss båda.  

I väntan på att båten skulle gå beslutade vi oss för att köra till Vik som låg 1,5 h bort. Jag hade även varit på jakt efter ett par fina bilder på de fina Islandshästarna och jag ville gärna ha ett berg i bakgrunden. Och självklart hittade vi en perfekt plats längst med vägen där vi kunde stanna till. 500mm-linsen kom väl till hands här, men det dröjde inte länge innan hästarna vågade sig närmare oss. De kom så nära att vi kunde klappa dem tillslut – underbart! 

Vi körde vidare och när vi närmade oss Skógafoss såg vi de där jävla turistbussarna igen... Vi både hade blivit rätt avtända på turister, så vi skippade faktiskt att stanna till vid klassiska Skógafoss också. Jag passade istället på att fota vattenfallet på distans från bilen, men tyckte de bilderna blev väldigt bra de också! 

Snart närmade vi oss Dyrhólaey & The Endless Black Beach och trots att det är en klassisk turistfälla så var det ändå inte SÅ mycket folk här. Vi hittade en parkering direkt och vi plockade med oss lite olika linser. När jag besökte det här stället för 8 år sedan var vädret betydligt sämre, så det var kul att få se det i lite annat ljus.  

Plötsligt hör jag ett sällskap WOW:a och peka mot klippkanten – Puffins!!! Puffins i massor! Nu blev det fart på mig – tillbaka till bilen för att hämta 500mm så att jag kunde få ett par ordentliga bilder på dem! Johan, som är lite harig av sig, tyckte inte om när jag klev bakom avspärrningen för att få en bättre vinkel, men han lät mig hållas. Och vilka bilder det blev och va upprymd jag var, fånigt va?! ^^ Där och då bestämde vi oss för att helt sonika strunta i att ta färjan över till Vestmannaeyjabær, så vi vaskade faktiskt biljetterna ^^ Hela poängen med den resan var ju att få se Puffins och nu hade jag gjort det! Plötsligt kunde vi slappna lite och ta dagen i vårt eget tempo och stanna till/besöka de ställen som vi själva önskade. Vi spenderade kanske en timme vid Dyrhólaey och passade på att ta ett par selfies med en alldeles fantastisk bakgrund! Jag fotade även Reynisdrangar på distans.

Innan vi åkte vidare stannade vi intill en vägkant och mumsade i oss varsin macka, sedan bestämde vi oss för att åka tillbaka mot Reykjavik. Vi tog oss alltså inte hela vägen till Vik. Jag hade ju sett det och Johan ville verkligen inte trängas med mer turister, så vi struntade faktiskt i att åka hela vägen ut dit. Vi gjorde istället ett par stopp på vägen tillbaka till Reykjavik.

• Rútshellir - Dåtida “källarförvaring” - en av Islands största man-made grotta. Så högt till “taket” att den förmodligen hade flera våningar.
• Drangurinn í Drangshlíð – Ruinerna sägs vara byggda på 800-talet.
• Eyvindarhólakirkja - Stannade till på en sidoväg för att fota en kyrka på distans (och kissa ^^).
• "Arch bridge"- Vi såg en cool bro på distans och bestämde oss för att åka förbi och fota den
• Kerid- Vulkanen Kerid är en inaktiv vulkansk kratersjö. Kerid är 55 meter djup och ca 300 år gammal.

Kvällens middag intogs på Grillmarkaðurinn - vi gjorde en chansning och hoppades på att få ett bord trots att det var fullbokat. Vi gick in på, vad jag trodde var rätt restaurang, och bad om bord... Men jag insåg snabbt att vi var på fel ställe och stackars Johan fick ta den smällen och förklara att hans numera fästmö gått fel ^^ Vi fick slå oss ner vid ett loungebord och beställde in deras avsmakningsmeny + vinpaket. Efter första rätten var vi fräcka nog och frågade om vi fick slå oss ner på de tomma stolarna i baren istället och det fick vi, om än lite motvilligt. Och om vinpaketet var väl tilltaget? Ohja, vi var onyktra bara ett par glas in ^^  

Vi fick smaka på grillad vikval och oj vilken speciell konsistens det hade. Det var precis som att äta en väl tillagad och mör köttbit, fast med smak av havet. Väldigt spännande och gott! Även här fick vi in ett stort dessertfat till efterrätt, det verkar vara lite av en grej här i Reykjavik ^^ Och oj va mätte vi blev, så mätta att vi inte ens åt upp våra efterrätter. 

Idag vaknade vi båda två ganska tidigt och istället för att ligga och dra oss i sängen, beslutade vi oss för att vi lika gärna kunde komma iväg. Tanka och frukost från macken, check! Eftersom klockan inte ens hade passerat 07 ville jag passa på att åka upp till Hallgrímskirkja och fota den innan alla turister vaknade till liv. Sagt och gjort, det blev ett par snabba kort innan vi styrde vi kosan mot Seljalandsfoss. Vi passerade ett gäng varma källor och fina islandshästar på vägen och som den skickliga fotograf jag är, vevade jag ner rutan och fick ett par skakiga foton från bilen ^^ 

Vi stannade till på en mack i Selfoss och killen som stod i kassan frågade lite försiktigt varifrån vi kom. När vi sa Sverige sken han upp som en sol och berättade hur han varit både i Stockholm och Göteborg på Gothia Cup. Lite kul ändå!  Han önskade oss en så himla trevlig dag och resa när vi tackade för oss.  

När vi kom fram till Seljalandsfoss såg vi de stora turistbussarna igen... Suck. Vi bestämde oss för att skippa Seljalandsfoss och körde vidare en liten bit bort där vi såg två lite mindre vattenfall. Det var ett väldigt bra beslut, skulle det visa sig! 

Vi parkerade bilen och fick sällskap av ett par getter, helt oskygga. Vi tog en sväng bort till ett av vattenfallen för att kolla läget, men när vi mötte folk som var precis genomblöta förstod vi båda två att vi behövde byta om. Jag hämtade min regnjacka samt ett gäng putsdukar och Johan slängde på sig både regnjacka och regnbyxor – fullt kittad! 

När vi kom fram till vattenfallet, Gljúfrafoss, insåg vi att det låg inne i en ravin, så sjukt häftigt! Man fick vada in i ett par decimeter vatten, men det var det värt, för när man väl kom in uppenbarade sig vattenfallet genom ett hål i bergstaket! Det var ett annat sällskap på plats men de var snart vara klara, så jag ställde upp min kamera och började pilla med inställningarna.  

Snart var vi helt själva där inne i ravinen. Jag mekade med kameran för att vi skulle kunna ta en klassisk bild på den stora stenen och märkte inte alls att Johan var lite nervös... Plötsligt säger han mitt namn och tar min hand, jag vänder mig om och han går ner på knä!!! Där står han, min älskade, och friar till mig på den mest fantastiska plats han kunde hittat! Själva, vid ett vattenfall inne i en ravin, trär han en ring på mitt finger och frågar, lite tagen av stunden, om jag vill gifta mig med honom! Ja, ja, JA!!! 

Ännu en dag där jag vaknade tidigt. Alltså, det gör mig egentligen ingenting... det är rätt skönt att vakna pigg och inte känna att det är en kamp att gå upp varje dag. Jag gick upp och satte mig i fåtöljen i vardagsrummet och började punkta ner allt som hände under gårdagen. Jag försöker alltid skriva någon form av dagbok när jag reser, det är helt omöjligt att minnas allt man gör annars.  

Vid 09 hade vi packat bilen och gjorde vårt dagliga stopp på macken. Bensin och frukost – varje dag. Idag var tanken att vara väldigt turistiga och besöka stoppen som tillhör “Golden Circle”, något man bara måste göra när man besöker Island.  

Med min 70-200 monterat på kameran hängde jag ut genom fönstret titt som tätt och knäppte bilder på väg mot vårat första stopp - Þingvellir nationalpark. Bl.a. fångade jag Mosfellskirkja på bild, väldigt vacker om ni frågar mig. 

Väl framme vid Þingvellir såg det minst sagt annorlunda ut mot när jag besökte det för 8 år sedan. Nu fanns där en enorm parkering som var precis full av bilar. Vi hade tur att det åkte en bil precis när vi kom, annars hade vi snällt fått vänta. Tyvärr tar ju detta bort stora delar av tjusningen, jag ogillar verkligen turister i mängder. Det är inte därför jag åker till Island. Och dessa Amerikaner, överallt... Högljudda, obrydda och buffliga... Nej, fy. 

Vi vandrade upp till Öxarárfoss och trängde oss fram för att kunna få ett kort på det fina vattenfallet, men jag drog snart med mig Johan och sa att vi skulle trotsa skyltningen och ta oss upp på klipporna mittemot vattenfallet. Jag visste nämligen vilken grym utsikt man kunde få där uppifrån, om man inte bröt fötterna på vägen ^^ Och mycket riktigt, det var SÅ mycket bättre att komma undan alla turister och knäppa ett par grymma bilder. 

Därefter rörde vi oss mot en, för mig, nybyggd utsiktsplats och passerade en liten fors på vägen - Drekkingarhylur. Vi fortsatte sedan mot Lögberg och slogs om en plats med ännu fler turister. Vi fick oss iaf ett par selfies tillsammans när vi för första gången drog fram selfiestickan!  

Jag satt med näsan i Google Maps och noterade att det skulle finnas en grym utsiktsplats utmed vägen och mycket riktigt, Hrafnagjá Observation Deck bjöd på fantastisk utsikt. Vi var dessutom helt själva, till en början iaf, och njöt av utsikten och tystnaden innan regnet drog in (för 100e gången idag). 

Snart närmade vi oss Geysir Hot Springs och om vi tyckte det var mycket turister på förra stället så var det ingenting mot detta. Regnet stod som spön i backen och det blåste, men vi trotsade vädret och knallade upp till Geysiren. För andra gången idag var det armbågarna ut som gällde för att vi skulle få se någonting och det gör att man tappar hela grejen, tyvärr. Det blir helt enkelt inte en trevlig upplevelse hur vackert och coolt det än må vara. Vi hann iaf se följande innan vi körde vidare mot Gullfoss. 

• Litli-Geysir – Minigeysir som puttrade på vägen till den stora.  
• Strokkur – Stora geysirn som exploderar vart 6-8 minut. 
• Blesi – Djupt hål med otroliga färger och mycket varmt vatten. 
• Geysir Hot Springs – Snudd på 100-gradigt vatten som man absolut inte ska röra ^^ 

Vad gäller turister så var Gullfoss inget undantag, men detta är så maffigt och häftigt att man bara får bita i det sura äpplet och göra det! Vi slängde på oss våra regnkläder och tog med varenda putsduk vi hade till linserna, sedan tog vi den lilla promenaden ner till utsiktsplatsen. Efter bara ett par minuter nere vid vattenfallet var vi precis genomsura och när vi gick tillbaka till parkeringen och folk passerade Johan, gav de honom en sån blick och därefter ett litet skratt. Han såg helt dränkt ut ^^  

Efter ett snabbt besök på damernas bestämde jag mig för att införskaffa mig en ny regnkappa. Den här gången från Ilse Jakobssen, en knallgul liten sak som kommer bli perfekt även hemma i Sverige. Efter det här stoppet var vi både blöta, vindbitna i ansiktet och hungriga och vi bestämde oss för att ringa och boka bord på en restaurang nere efter kusten, Fjöruborðið, så att vi visste att vi garanterat skulle få äta om vi nu åkt hela vägen dit. 

Fjöruborðið låg precis efter havet i den lilla byn Stokkseyri och var en väldigt anonym liten restaurang. Utan Google Maps hade vi aldrig förstått att det var hit vi skulle. Fjöruborðið är kända för sina lokala och nyfiskade havskräftor och sin “Magical Soup”. När vi kom fram var vi först på plats, men det dröjde inte länge förrän restaurangen var fullsatt. Vi beställde in deras 3-rättersmeny och fick in följande; 

• Langoustine in magical soup – med grädde, tomater, charm och passion. God och värmande soppa! 
• 400 g Langoustine tails – sauterade i vitlök och smör med citron och persilja, nypotatis, picklad gurka och sallad. Hade önskat mig lite mer vitlökssmak, men vi är nog lite skadade på det sättet. 
• Skyramisou till Johan och en gigantisk bit chokladkaka med chokladfrosting till mig.  

Mätta blev vi, inget snack om den saken... Att doppa brödet i den smakrika smörsåsen var en riktig höjdare, för att inte tala om den fantastiska hembakade chokladtårtan till efterrätt. Herregud va god den var, magiskt god - så otroligt moist och smakrik! 

Bilresan hem bjöd på helt fantastisk natur, obeskrivligt faktiskt. Många skakiga filmklipp blev det ^^ Vi passerade även The Geothermal Energy Exhibition Exhibit on geothermal. Först trodde vi att det ångade från jorden, men så kul var det inte ^^ Det fanns dock hot springs en liten bit åt andra hållet, men nu ville vi bara hem.  

När vi tillslut kom hem på kvällen så dog vi lite i varsin fåtölj med ett glas vin i handen. Jag plockade över bilderna till laptopen och kikade igenom dem... Så himla mycket slaskbilder det blir, men förhoppningsvis finns det en och annan guldklimp bland dem. 

På det stora hela en väldigt bra dag, även om vi båda verkligen insett att de här klassiska turistattraktionerna inte är vår grej. Vi åker mycket hellre på några småvägar och hittar våra egna platser att besöka där det är betydligt mindre folk. Men, nu vet vi det... då behöver vi inte göra om det misstaget under våra framtida resor ^^ 

Efter lite mat i magen låg Kirkjufell Mountain & Kirkjufellsfoss bara några minuter bort. Från vägen fick vi se ett vackert regnbågsspektakel på ett sätt som jag aldrig tidigare sett det. Regnbågen låg precis över vattenytan och lysts upp mot bakgrunden. 

Kirkjufell Mountain blev känt runt om i världen genom Game of Thrones och det märktes på antalet turister vi möttes av när vi närmade oss parkeringen. Men, vackert var det... Väldigt vackert. Vi hade dessutom turen att regnbågen inte försvann innan vi hann fota vattenfallet med berget i bakgrunden. 

Efter 45 min hoppade vi in i bilen igen och körde vidare. Det blev ett par stopp på vägen, bl.a. Búlandshöfði och Ólafsvíkurkirkja, innan vi nådde Vidvik – en restaurang som jag googlat rätt på. Mitt ute i ingenstans låg ett litet hus, med en mysig liten restaurang. No more, no less. Vi beställde in pilgrimsmusslor och grillad sallad till förrätt, sedan en tempurafriterad Spicy Tuna till varmrätt som var så otroligt krispig... Herregud va mat det kom in! Vi behövde verkligen inte oroa oss för att gå därifrån hungriga ^^ Jättegott var det dessutom, den grillade salladen var grym! 

Många stopp på vägen blev det idag. Jag kollade Google Maps och hojtade till så snart jag såg något som såg spännande ut. Vi passerade en liten vulkan, Saxhóll Crater, innan vi svängde av på en smal väg som tog oss ner till en svart stenstrand med perfekt runda och släta stenar, Djúpalónssandur. Vi fortsatte vidare och passerade både en fyr (Malarrifsviti Lighthouse) och ett övergivet hus (Dagverðará River on Snæfellsnes Peninsula).  

Vi hade de senaste timmarna haft väldigt tur med vädret, men nu började det blåsa upp igen. När vi kom till Bárður Saga Snæfellsás Statue blåste det så mycket att vi knappt ville gå ut ur bilen ^^ Bård snäfellsasens saga (isl. Bárðar saga snæfellsáss) är en av islänningasagorna och skrevs redan under första delen av 1300-talet. Handlingen utspelar sig på halvön Snæfellsnes på Island. Huvudpersonen är Bård Dumbsson, en as, till hälften människa, till hälften övernaturlig varelse, i sagan kallad Bárður Snæfellsás. 

Dagens sista stopp blev en fin, svart liten kyrka, Búðakirkja. Vi svängde av på en liten grusväg och fick försiktigt ta oss fram då getterna strosade fritt på vägen.  

Vilken dag vi fick tillslut! Helt fantastisk första dag och så kul att vi åkte norröver så att jag också fick se lite nya platser. Johan var en hjälte som körde runt på oss hela dagen, framförallt när det regnade och senare på kvällen när skymningen dragit in. Vi var inte hemma i lägenheten igen förrän strax efter 00, fullkomligt slut båda två, och vi hann knappt borsta tänderna innan vi slocknade.   

Nästa stopp var Selvallafoss, ett superfint litet vattenfall som fortfarande känns ganska “orört” av turister. När vi körde upp på den lilla parkeringen erbjöd jag mig sitta kvar i bilen medan Johan gick iväg för att fota. Fy fan vilken skit... Vi skulle ju se och uppleva Island tillsammans, inte en i taget för att en av oss behövde sitta kvar i bilen med den på tomgång!

Efter en kvart kom Johan tillbaka, förbannad för att vår resa höll på att bli förstörd redan på dag 1. Han sa åt mig att gå iväg och fota medan han skulle ringa biluthyrningen. Jag knallade iväg och efter 5 minuter hörde jag Johan bakom mig. Har han stängt av bilen!? Tänk om den inte startar igen, vafan gör vi då?! 

“Den startar nu, jag har testat 4 gånger... Man behövde trycka ner kopplingen helt i botten, alltså max! Jag blev så förbannad när killen i luren försökte förklara för mig hur jag kör manuellt och vad jag behövde göra - jag har kört manuellt i 15 år! Trampa ner kopplingen för att starta... Det fattar jag väl, jag gör ju det!! Men, inte tillräckligt långt tydligen...” 

Jag erkände direkt för Johan hur otroligt nära jag varit att bryta ihop... minsta lilla motgång hade fått mig över kanten. Han skrattade åt mig och erkände att han känt exakt samma sak. Men nu, nu kunde vi äntligen uppleva vårt första vattenfall tillsammans och njuta av att solens strålar faktiskt tittade fram lite mellan molnen, om än bara för några sekunder.  

Efter 45 min drog regnet in igen och vi bestämde oss för att köra vidare till Bjarnarhöfn Shark Museum. Det var ett väldigt litet museum, men vi var egentligen där för den fermenterade hajen som man fick smaka på om man lyssnade in på deras tour. Anledningen till att de fermenterar hajarna (som f.ö. kan bli upp till 400 år gamla), är för att de är giftiga. Hajen, Hákarl, har så små njurar att de har urin i hela kroppen och fermenteringsprocessen (som tar 6-12 veckor) eliminerar gifterna. Därefter hängs köttet för att torka i ett antal månader och under den perioder bildas ett brunaktigt skal som tas bort innan köttet skärs i små bitar och serveras tillsammans med brennivín, en isländsk akvavit. 

Det var en väldigt speciell smak, ammoniaken gick upp i näsan och sen kom något som liknande salmiak. Nja, det var inte så farligt som jag trodde att det skulle vara, men att jag skulle sitta och äta det en fredagkväll i gott sällskap, nej... För det är tydligen så de äter det, precis som jag äter en ost- och charkbricka. 

Vi hade egentligen tänkt äta vid museet, de hade nämligen soppa på hajfena (för att inte kasta bort något, inte Japan-style), men det var precis knökfullt då de blivit uppbokade av ett väldigt stort sällskap. Istället hoppade vi in i bilen och körde vidare mot en liten hamnby och vägen dit var alldeles magiskt vacker! Över ett krön vid Snæfellsnesvegur uppenbarade sig blått vatten och gröna berg under solen strålar som trängde igenom de mörka molnen – magiskt! Kamera och fotografering i all ära, men det är verkligen inte alltid man kan fånga storheten i landskapen... Detta är ett sånt tillfälle, jag kommer minnas hur det såg ut, men bilderna gör det verkligen inte rättvisa! 

Snart körde vi in i den lilla byn och hittade ett litet fik där vi kunde få i oss lite lättare lunch. Græna kompaníið bjöd på hemlagade våfflor och hemmagjord sylt som serverades i ett av de små rummen som dessutom dubblade som sybutik ^^ Så konstigt, men ändå lite mysigt! 

Jag vaknade tidigt, redan kl 04, och låg och lyssnade på regnet genom det öppna fönstret. Island är lite lustig på det viset, många hus och lägenheter måste ha sina fönster öppna dygnet runt annars blir det så mycket kondens mellan glasskivorna att de vattenfylls. Ytterligare kuriosa är att deras kallvatten i kranarna kommer direkt från deras källor och anses vara ett av världens bästa vatten. Allt varmt vatten däremot är geotermiskt, det kommer alltså kokhett från marken och rakt in i folks hem, vare sig det handlar om kranvatten eller golvvärme. 

Regnet oroade mig lite och prognosen i väderappen hade blivit ännu sämre under natten. Jag ville ju att Johan skulle få uppleva Island på bästa sätt och hela poängen med att resa till Island var ju för att fota tillsammans. Jag låg och googlade på tips för att fota i regn och började känna mig lite mer optimistisk. 

När klockan närmade sig 06:30 hörde jag hur regnet avtog och snart var det uppehåll! Jag tog på mig mina kläder, slängde kameran över axeln och tog en promenad ner till hamnen och deras vackra konsert- och operahus, Harpa. Huset är 43 meter högt och byggt i stål, med en fasad som består av omkring 10 000 oregelbundet formade prismaliknande fönster i olika färgnyanser.

Drygt två timmar senare var jag på väg tillbaka till lägenheten och regnet stod återigen som spön i backen.

Eftersom vädret var som det var, bestämde jag att vi skulle åka norröver idag istället för på torsdag. Att sitta i en bil när det regnar löser man, även om det är trist att köra i. Vi dubbelkollade våra kameraväskor och packade bilen med lite extrakläder ifall vi skulle bli blöta under dagen, sedan körde vi förbi en mack och köpte på oss lite frukost. Jag mindes deras tonfiskmackor från min förra resa, otippat bra faktiskt, så det fick bli en sån den här gången också!  

Bil är verkligen ett måste när man besöker Island, man måste ha friheten att köra genom landskapet och kunna stanna där man själv önskar. Och trots att jag sett det tidigare, så slogs jag av naturen den här gången också. Helt magiskt vackert!  

För att ta sig norröver behövde man passera Hvalfjörður (Valfjorden) och det gjorde man via Hvalfjörðurtunneln (Hvalfjarðargöng). Den är 5 762 meter lång (varav 3 750 meter ligger under fjordens vatten) och den ligger som djupast 165 meter under havsnivån. 

Strax efter tunneln blev vi tvungna att stanna till när vi passerade en stor bergsvägg intill Innrahólmsvegur. Det hade slutat regna för en stund, men det var tydligt att det var på gång igen när vi tittade ut över fjorden vi precis åkt under. Så häftigt! 

Men, när vi skulle åka vidare startade inte bilen... Samma problem som vår Mercedes. Jag fick en klump i magen, men försökte hålla masken för att inte låta detta förstöra vår semester. Johan gjorde ett till försök och då startade den. Vi tittade på varandra och skakade på huvudet. Inte ska väl den här bilen också ge upp på oss?! 

Vi körde vidare och satte sikte på Gerðuberg Cliffs. Väl framme blåste det och regnade igen ^^ Johan körde längst med den lilla grusvägen och jag vevade ner rutan för att kunna knäppa lite bilder, herregud vilka turister! Vi bestämde oss för att parkera bilen och låta regnet dra förbi så att vi kunde gå upp för klippan, men fter 10 minuter bestämde vi oss för att strunta i det, det verkade liksom inte dra bort ens lite grann.  

När vi skulle starta bilen igen hände ingenting. Ingenting! Jag höll på att bryta ihop och kände bara för att börja gråta... Efter närmare 10 försök startade skiten och vi började dividera om hur vi skulle göra då klockan redan var ett och vi var 2,5 h ifrån Reykjavik - ge upp den här dagen och åka tillbaka till biluthyrningen eller fortsätta norröver men låta bilen gå på tomgång resten av dagen och aldrig stänga av den...  

Vi valde det sista. 

Vi vaknade tidigt och käkade vår frukost i lugn och ro, sedan satte vi igång att vattna blommorna, städa undan lite och gå ut med soporna. Efter att ha dubbelkollat våran packningen beställde vi en Uber och rörde oss ut till Arlanda i god tid, precis som alla resenärer blivit rekommenderade. Dock var vi ute i så pass god tid att vi inte ens fick komma in i vänthallarna, de har nämligen inför en 3-timmarsregel för att minska köerna. Så, vi slog oss ner på utsidan, i solen, och tittade på folk i drygt 2 h. Väl inne var det kaos genom säkerhetskontrollen, folk precis överallt.

Vi slog oss ner inne på en av alla restauranger inne på Arlanda och köpte in något att äta. Jag köpte en kycklingsallad för 160 kr (!) som såg ut att ha passerat sitt bäst-före-datum med flera dagar. Salladen var alldeles vattnig och brun så jag gick tillbaka med den direkt. Efter lite om och men fick jag en ny sallad som var betydligt bättre, men fortfarande rena rånet med tanke på priset.

När det tillslut var dags att boarda planet var det inte alls speciellt mycket folk på plats och jag var lite naiv som hann tänka ”oh, det kanske blir en lugn flygning”… Vi hamnade längst bak i planet, precis längst bak vid toaletterna. Dessutom fick vi 5 (!) småbarnsfamiljer runtom oss. Alltså, detta kan ha varit top 3 värsta flygresor jag varit med om. Barnen skrek konstant i 3 h och vi hade folks rövar i ansiktet större delen av resan då de väntade på toaletten.

När vi landade stod regnet som spön i backen och när vi skulle hämta upp bilen hittade vi inte rätt biluthyrare. Det visade sig att vi skulle bli upphämtade av firman i en minibuss för att sedan köra 5 min till deras kontor. En liten skruttig Toyota plockade vi upp som Johan åkte på att köra runt med hela resan. Den var så slö att den knappt gick att accelerera med på 3an. ^^

Efter 50 min var vi framme i Reykjavik och vår lägenhet för vistelsen. Incheckningen gick sjukt smidigt och det första vi gjorde var att klä på oss igen för att ta en promenad i regnet till en väl vald restaurang – Monkeys.

Vi hade turen att få ett bord direkt då restaurangen i övrigt var fullsatt. Vi beställde in varsin fördrink, sedan tog vi deras avsmakningsmeny + vinpaket. Maten smakade tyvärr inte lika bra som det såg ut, ingen av rätterna smakade varken mer eller mindre – allt var verkligen svenskt lagom. Det var dock mysigt att inleda vistelsen med en middag och bara få komma ner i varv. Vinglasen var generösa, men det var inget emot det dessertfat som kom in på slutet… Herregud va mycket dessert det kom in ^^

Innan vi tackade för oss bad vi servitrisen om lite frukosttips och efter ett par minuter kom hon tillbaka med en lapp till oss. Tre olika förslag som vi absolut skulle kika på! Det regnade även när vi gick hem och när jag kikade på väderappen så visade det sig att det skulle regna varje dag under vår vistelse. Jag kände en liten klump i magen och hoppades verkligen att vi kunde få ha mulet väder men med uppehåll. Att försöka fota i ösregn går, men det är ju absolut inte kul...

Efter att ha spenderat otaliga timmar i bilen senaste veckorna hade vi nu en dag tillsammans i Stockholm innan det var dags att hoppa på flyget till Island imorgon.

Vi planerade det sista inför veckan, dubbelcheckade alla tider och bokningar, åt gott och packade alla våra väskor. De som känner mig vet att jag tycker om att ha koll på saker och ting, så jag har kollat upp platser att besöka samt hur långt bort de ligger så att vi kan planera hur lång tid saker och ting kan tänkas ta. Och jag vore väl inte en designer om jag inte planerade i MIRO? ^^

Jag är så himla glad över att Johan också har hittat sitt fotointresse och att detta är något vi har gemensamt. Att packa fotoväskan den här gången var lite roligare än förra resan till Island, helt enkelt för att jag ska få uppleva detta Johan! En laptop, en iPad, en Nikon D850, en 16-35 mm, en 24-70 mm, en 70-200 mm, en 500 mm, en Sony RX1R, stativ, ett variabelt ND-filter, ett pol-filter, otaliga minneskort, rengöringskit, putsdukar... Ja alltså, ryggsäcken var värd så mycket pengar och den vägde alldeles för mycket för att gå som handbagage egentligen ^^ Men, det var bara att bita ihop och hoppas att ingen skulle be mig väga den på flygplatsen!