Det gick kanske lite fort när jag sålde av våra gamla TV-bänkar. Vi var båda två överens om att de skulle stå på övervåningen då den stora TVn skulle vara där. Men, när vi bar upp dem felade det ett par centimeter och vi slängde ut dem på Blocket. Tror varken jag eller Johan tänkte klart, för de hade ju fortfarande kunnat vara nere, precis som förut... Men, mja, det gick kanske lite fort den här gången. 

Nu stod vi där, utan TV-bänkar och en massa saker som skulle få plats någonstans. Det slutade med att vi TipTappade hem en helt ny TV-bänk från Täby, fortfarande i sin originalkartong. Nypris 8500 kr, vi betalade 2000 kr inkl. upphämtning och leverans. Det sköna med den här TV-bänken var att vi kunde gömma all elektronik och fortfarande använda den då fronten var i tyg. 

Det visade sig dock att färgen på möbeln var betydligt mer gul än tyget (eller om tyget var mer åt det blåa hållet), men det skar sig lite och jag får nog erkänna det här misstaget. Det är förvisso en temporär lösning då köket ska göras om och vi inte vet vad som kommer passa när det är klart. 

Somna med foten i handen. Vakna med foten i munnen... Det är sen gammalt ^^

Idag knackade det på dörren - ett blombud med grattishälsningar från mina föräldrar! Detta trots att de redan gett mig bästa presenten genom att komma hit och hjälpa oss (läs; mig).  

På kvällen rök pappen som var kvar på golvet på nedervåningen. Johan var överlycklig över det ^^ Tänk att det är så olika vad man uppskattar... Jag trivs som bäst när saker kommer på plats i skåpen, han trivs när flyttsakerna ryker.

Jag vaknade upp och var på pappret ett år äldre, jag blir 38 år idag. 

Johan bjöd på gofrukost nere vid bordet, men sen hade han lite dåligt samvete då han inte hade planerat eller köpt något. Helt ärligt, när han fyllde år var jag inte mycket bättre ^^ Han undrade om det fanns något han kunde göra för mig under dagen och jag sa att jag var nöjd om han ville åka och kolla på kök med mig under dagen. Vi lämnade kaoset hemma och packade in oss i bilen, sedan åkte vi in till Sickla, här fanns Marbodal, HTH och Ballingslöv. Så, min present från honom blev “köksdrömmar”.

Vi åt även lunch på Urban Deli och jag åt en råbiff för första gången på 1,5 år… Som jag saknat min råbiff ^^ På vägen hem åkte vi förbi mitt favoritkonditori i Orminge och köpte med oss lite gosaker hem. Johan lyckades även smyga med sig en liten tårtbit hem - “tårta måste man ha när man fyller år!”.

Tidigt imorse åkte mina föräldrar hem efter nästan en hel vecka på vår soffa… Vilka hjältar! Innan de åkte med den stora bilen, passade vi på att fylla den med soppåsar och körde iväg en sväng till tippen. Vi fick dock inte med oss allting i en vända, det som återstod packades in i bilen och kastades i Degerfors ^^

Mamma styrde hemåt och allting gick så bra, inga konstigheter att köra hem på egen hand! Imponerande ändå att hon vågar köra själv i Stockholm, det är det nog inte många som skulle ge sig på hemifrån. 

Johan tog båten in till stan då Embark hade sin årliga julfest och jag räknade inte med att få se honom igen förrän imorgonbitti när vi vaknade. 

För att inte vara helt miserabel hällde jag upp ett glas vin till mig själv, ställde upp min iPad på en pall och kollade på en film medan Adam sov i min famn. Jag höll mig dock inte vaken längre än en film och gick och la mig ganska tidigt. 

Jag vaknade av att Johan typ kastade sig ner i sängen… “Ah, på så vis”, tänkte jag och kollade på klockan - 22:30?! 

“Är du redan hemma?”, sa jag förvånat… 

“Ja, jag smällde i knät så förbannat i bordet, jag orkade inte vara kvar… Har så fruktansvärt ont att jag knappt kan stå. Kunde knappt gå upp för trappan!”, kved Johan.

Spännande ^^ Får se hur man mår imorgon eller om jag har två stycken att ta hand om i helgen och kommande dagar.

Idag fick jag en tidig födelsedagspresent och jag tror inte det var det som var tanken… Tror inte ens Johan fattade det när han berättade att han tagit en vecka extra julledigt och att han skulle gå på semester redan imorgon! 

Jag behöver ingenting annat än just precis det här, exakt det här!

Ingenting passar in här… Ingenting. Hur kan allt som vi tidigare haft se så otroligt illa ut här? Känns som allting behöver ersättas. Det är liksom fult här. Vår fina Vertigo-lampa - ful, vitrinskåpet - fult, soffan - ful, DUXen passar inte in och kommer förmodligen åka hem till Degerfors… 

Att sen ingenting funkar som man trott är också rätt frustrerade. Tex. så finns det spotlights i tvättstugan, men de är inte inkopplade så att de kan användas. Alla dimmers verkar vara gamla som gatan, alla våra LED-lampor flimrar deluxe, blandaren till badkaret verkar vara sönderdragen, osv. 

Fan va trött jag är på det här stället, redan… 

Det känns dessutom billigt byggt… Tunna väggar och dörrar överallt som gulnat, billiga blandare till både handfat och duschar, trasiga kommoder, m.m. Listan bara växer på saker jag ogillar. 

Vafan har vi betalat 8,1 MSEK för?!

När familjen Ek och Johan vaknat på morgonen, begav de sig ner i källaren för att hitta allt som skulle med till Sthlm - skrivbord, badrumshylla, vardagsrumsbord, och lite annat smått och gott. Tur att de har en stor bil, för den var tetrispackad till bredden ^^ 

På eftermiddagen dök de upp - räddarna i nöden! Med sig hade mamma massa mat till oss alla så att vi skulle slippa fundera på det de dagarna de var på besök. Otroligt snällt av henne. 

Tanken var att de skulle stanna två, kanske tre nätter, men de stannade kvar i nästan en vecka… Sovandes på varsin soffa i ett totalt kaos, jag tyckte så otroligt synd om dem. De hjälpte oss att passa Adam, vilket var tanken, men de hade liksom ingenstans att ta vägen. Inte hade vi något Internet heller, så de kunde varken kolla på TV eller surfa om dagarna. Fy fan, stackare. 

Jag är dock otroligt tacksam för att de kom och framförallt stannade, det hade aldrig gått utan dem. Det hade liksom inte blivit något gjort om de inte haft koll på Adam. Nu fick iaf jag och Johan undan lite grejer som krävde att vi både var där. 

Igen, tacksam för mina räddare i nöden, den här gången också…

Jag kan ha gnällt ganska mycket till mina föräldrar, det resulterade i att mamma och pappa erbjöd sig att följa med tillbaka till Stockholm om vi åkte till Degerfors för att hämta tillbaka lite möbler/kartonger. 

Tanken var från början att vi alla skulle åka till Degerfors, sen skulle vi fylla Volvon med prylar och åka tillbaka till Sthlm. Men, det slutade med att Johan åkte själv, för enkelhetens skull. På kvällen körde jag honom till Folkungagatan så att han kunde ta tunnelbanan till T-Centralen och sedan hoppa på tåget till Degerfors. 

När jag kom tillbaka till Kils Gård och skulle svänga upp på vår gata, gick bilen bara rakt fram... Det var så otroligt halt att jag missade vägen ^^ Jag fick svänga in på busshållplatsen som låg bredvid. Tur var att jag inte hade någon framför mig, då hade det smällt kan jag lova. Sjukt läskigt, satan va halt det var!

Väl hemma igen hade jag ett mål med kvällen - jag skulle plocka undan kartongerna som stod vid vår matplats så att vi iaf hade ett köksbord att sitta vid när mina föräldrar kom. Det fick bli kvällens och morgondagens mål... Vart jag skulle göra av allt, mja... det var ju en annan femma ^^