För att kunna gå ut och fira 11 år tillsammans, bad Johan Tina komma upp till Stockholm för att vara barnvakt för en kväll. Det dröjde lite innan vi hittade en helg som passade oss alla, men idag var det äntligen dags.

Johan och jag har inte varit ute och ätit tillsammans sedan 19 sept 2023, dagen innan det lilla embryot som tillslut blev Adam återfördes. Så, att vi var taggade kan vi minst sagt säga!

Vi tog en taxi in till stan och välkomnades in till restaurangen, Ergo. Vi var enda paret på plats i drygt en halvtimme, vilket innebar att vi hann få in våra rätter innan våra bordsgrannar och blev därmed inte spoilade under kvällen.

Ergo är Johans nuvarande och min exchefs restaurang. Söderlund och hans fru gick in som investerare och restaurangen öppnades för inte alltför längsen. Trots detta fick de en Michelinstjärna i år och seglade upp på toprestaurangerna i Sverige.

Tyvärr var det ingenting som smällde, ingenting som jag direkt kommer att minnas som man ibland kan göra från många andra restauranger. Dock märker man att kockarna runtom på Stockholms finrestauranger passerat samma kök, många rätter man bjuds på känns väldigt “samma”. Ikväll serverades vi tex. en vacker potatiscylinder med egen créme fraiche och löjrom, men det är något vi även sett på Frantzén och typ på Persona.

Och priset? Nja, jag fick lite ångest när vi betalade notan… Det kändes inte värt det, inte den här gången heller.

Jag har aldrig haft något emot att betala för mat, men jag känner att det börjar bli för dyrt för vad man får. Jag känner mig ofta lite besviken när jag är ute och äter, speciellt när man betalar såna enorma summor för att bli wow-ad.

Idag var det min dag. Min dag att skämma bort mig själv och fira nytt jobb och ta hand om mig själv. Jag tror jag ska göra detta till en återkommande händelse - att dejta sig själv och äta god mat är så underskattat!

Johan var en ängel och körde in mig till Frantzén. Jag hade den tidiga sittningen kl. 13 och jag räknade med att det hela skulle ta ett par timmar.

Jag var lite nervös över att vara ensam på Frantzén, jag vet ju hur deras rutin är. Man välkomnas upp till deras lounge där man erbjuds champagne och små tilltugg innan man sedan rör sig ner till själva restaurangen. Att sitta där uppe, ensam, var läskigt. Alla minglade med antingen en respektive eller sitt sällskap och där satt jag, ensam i min fotölj och studerade alla andra.

Det dröjde dock inte speciellt länge innan jag slappnade av och var inne i det hela.

Snart välkomnades jag ner till restaurangen som var fullsatt och när jag kom in till köket hälsade Charlie på mig och välkomnade mig tillbaka. Hmm, det måste vara något de säger till återkommande gäster, det finns ingen möjlighet att han kommer ihåg vem jag är… Jag hälsade glatt men sa också att han omöjligt kunde minnas mig, sedan slog jag mig ner på min ensamma stol mellan två par.

Sedan fortsatte en fantastisk middag där glasen fylldes på med fantastiskt parade viner. Jag föll pladask för en Riesling som de serverade och det glaset fick jag behålla genom hela min sittning då de fyllde på den lite smått hela tiden

Charlie kom fram under middagens gång och vi började prata lite. Han överraskade mig fullständigt när han började prata om mitt jobb och min bakgrund - något han menade att han mindes från förra gången. Sjukt om det är sant, men kanske googlade de mig under tiden jag satt där och mumsade i mig deras mat. Hursomhelst, jag nämnde deras gös som de haft på Open Table för många år sedan och hur vi alla älskade rätten så mycket att vi till och med beställde in en till gös när alla andra tog in en efterrätt.

När middagen närmade sig sitt slut och folk börjat lämna restaurangen, kom Charlie fram till mig igen. Med sig hade han en lapp med receptet på den magiska såsen som serverades till den där efterrättsgösen som vi alla drömmer om sedan vi åt den på Frantzén/Lindeberg i Gamla Stan. Om my God! Underbart - detta ska lagas när köket är klart!

Innan jag lämnade köket tackade jag alla kockar i köket, men då frågade de mig om jag inte ville ta en bild med dem. Eh, självklart vill jag det!

Väl uppe i deras lounge igen var det dags för deras efterrättstorn och deras klassiska Madelienekakor. De bjöd mig även om en extra bit tårta då de ansåg att ett år som mamma och nytt jobb var värt att fira!

Det var drygt fem magiska timmar med fantastisk mat, men om det var värt det höga priset, det vettefan ^^ Jag har svårt att försvara summan jag betalade, men sen är det å andra sidan en av världens bästa restauranger.

Igår bokade jag in oss lite spontant till Artipelags sommarbrunch som de serverar en kort period i sommar. Restaurangen låg fint med härlig utsikt över vattnet.

Brunchen inleddes med ett smörgåsbord fyllt med kalla delikatesser som sillar, lax och räkor, följt av en valfri varmrätt från à la carte-menyn (jag tog en råbiff som tyvärr var så salt att jag inte mäktade med att äta upp allt). Måltiden avrundades med ett dignande dessertbord.

Lagom till vi kom hem var det dags för Adam att sova, det passade oss perfekt då det var F1 på TV. Johan nattade honom och kom ut till soffan, men racet blev försenat så pass länge att Adam hann vakna igen innan vi ens sett en minut av loppat ^^

Det måste vara snart ett år sedan som jag hjälpte Louis Dupuy-Roudel och fotade hans tävlingsbidrag till kocktävlingen Le Taittinger. Idag hjälpte jag honom att föreviga vinsten genom att fota honom tillsammans med sina fina pokaler innan vissa av dem skulle skickas tillbaka då det är en vandringspokal. 

Louis var otroligt snäll och bokade en taxi t.o.r till mig då jag var lite nojig över att behöva ta bilen in till stan i det är snöovädret. Väldigt skönt faktiskt, det är ju liksom bra mycket krångligare att ta sig in till stan här utifrån än från Nacka Strand där jag bara kunde hoppa på en av alla båtar. 

När jag kom in till Persona hade han dessutom köpt en vacker bukett blommor till mig som tack för hjälpen.

Tredje gången gillt… Det var längesedan jag "tog betalt" för mina fotograferingar hos Persona och det är inte för att de inte har försökt att få dit oss, det har bara inte passat förrän nu. Men, den här gången blev det av - en härlig avsmakningsmeny hos Persona! Jag var så otroligt nervös inför den här kvällen, det var så många “firsts”... Första gången vi skulle gå ut sedan Adam föddes, första gången Adam var på någon form av restaurang, första gången han skulle äta ur flaska, m.m.

Jag tog båten in till Nybroplan i god tid och mötte upp Johan på sitt kontor. Vi hade lite tid på oss, därför följde jag med upp och träffade en hel drös av mina gamla kollegor och det kändes lite som att komma hem… Otroligt konstig känsla, både ledsam och skön.

Efter en kort promenad längst Strandvägen vände vi upp på en tvärgatan och snart öppnade vi dörren in till restaurangen. Vi välkomnades med glädje, men tyvärr saknades många av de kockar som jag lärt känna under mina besök där. Louis, ägaren och head chef, tog dock väl hand om oss och ordnade så att vi kunde lämna vagnen och alla saker i ett av deras bakre rum.

Vi inledde kvällen med varsitt glas champagne, sedan började de små fantastiska rätterna att trilla in. För att få ett par minuter för oss själva, kom Louis och hämtade med sig Adam. De båda verkade trivas tillsammans när de stod i kökets hjärta och hade koll på allt och alla.

Kvällen blev lång, iaf som småbarnsföräldrar, men Adam gjorde inget större väsen av sig. Däremot kändes det som att vi fick onda blickar av resterande restauranggäster och det kändes som att de tänkte “vad gör de här med en liten bebis!?”. Kanske tänkte de faktiskt det, eller så kanske de tänkte “oh va roligt att de försöker hitta lite tid för varandra trots en liten bebis”... Vi matade honom halvvägs genom menyn och efter lite om och men somnade han i sin lilla bilbarnstol som stod bredvid oss. Men, 4h är lite väl lång tid… Och även om ljudvolymen inte var speciellt hög, blir det mycket sorl från både musik, kök och gäster - precis som det ska vara på en restaurang.

Maten var dock underbar, dryckespaketen likaså… Men, vi bad att få med oss tilltugget till kaffet oss hem så att vi hann med en av de sista båtarna till Nacka Strand igen.

Idag tog vi bilen in till våra gamla hoods på Östermalm, jag skulle nämligen hjälpa Persona att fota lite nya rätter. Johan kunde följa med eftersom han är pappaledig efter lunch på måndagarna, oerhört snällt av honom att följa med så att jag kunde “jobba” lite.

Vi knallade ner till Strandvägen där vi möttes av Louis på en båt, där hade de förberett allt möjligt så att fotograferingen skulle gå så smärtfritt som möjligt. Synd bara att maten var fejk så att vi inte kunde smaska i oss rekvisitan, den faktiskt kryddningen och fyllningarna saknades som de egentligen skulle ha.

Efter fyra timmar tackade vi för oss och de välkomnade oss tillbaka på middag snart som tack!

Jag måste erkänna att jag blir påverkad av att se alla nya föräldrar på Instagram som inte verkar göra något annat än att vara ute med sin nykläckta bebis. Det fikas, äts lunch, åks båt, träffas vänner, m.m. och här sitter jag och stirrar ut genom fönstret. Nog för att vi har en bra utsikt, men man känner sig oerhört instängd trots det.

Jag och Johan är väldigt bra på att tala om hur vi känner för varandra och när jag berättade detta för Johan, såg han till att vi kom ut idag. Jag hade tidigare nämnt Våffelmakeriet i Gustavsberg så idag tänkte vi åka dit och äta lunch. Men, efter en något svår natt vaknade vi sent för att vara vi, ~10:30. Det blev med andra ord inte någon lunch, det fick istället bli något av en liddag (sen lunch/tidig middag). Vi beställde in varsin matvåffla och efterrättsvåffla, sedan slog vi oss ner under träden och njöt av att komma ut. Väldigt skönt att se något annat än lägenheten.

Strålande sol och klarblå himmel... Det har verkligen varit underbart väder senaste tiden och varmare verkar det som att det ska bli! 

Johan föreslog att vi skulle åka ut till Saltsjöbaden för att käka lite lunch och jag var inte sen på att tacka ja till den förfrågan! Egentligen hade han kikat ut ett annat ställe, men när vi passerade Holmen Kök & Bar alldeles intill kajen, bestämde vi oss för att slå oss ner där istället. 

Älskar att det är lite mer stil och klass på folk här ute, känner mig verkligen hemma här ^^ Vi beställde in lite drinkar (en virgin Aperol Spritz till mig och en god alkoholfri öl till Johan), sedan tog vi varsin Toast Skagen samt en pommes att dela på - så himla gott! 

Idag åkte jag in till kontoret då det vankades viktiga möten. Båtresan in till stan var alldeles fantastisk, vi har helt underbart väder den här veckan - strålande sol och 20+ grader varje dag! 

Men, efter jobbet möttes Johan och jag upp då vi äntligen skulle ta tag i att besöka Andamans systerrestaurang, Blue Chili. Efter att Andaman tvingades slå igen i Nacka pga. tunnelbanebygget, har vi saknat bra thaimat, det finns helt enkelt inte häromkring. Men, idag skulle vi äntligen få äta schysst thaimat igen och det dröjde inte länge förrän den ena tjejen som jobbade där kände igen oss! Vi fick nog lite extra trevligt bemötande då vi var gamla stammisar på Andaman och det slutade med att de bjöd oss på efterrätterna! Otroligt gulligt av dem.

• Sunset in Chiang Mai - Passionsfrukt, lime, lycheejuice & soda.
• Som Tum Thai - Traditionell kryddig papayasallad, med tomater, krossade jordnötter, vitlök, chili och limejuice
• Phat Thai - Wokade risnudlar med böngroddar, kyckling, ägg, krossade jordnötter & rostad chili
• Khao Phad Graprao - Stekt ris med ägg, färsk chiloi, vitlök, stark basilika & grönsaker
• Khao Niaow Ma Mauang - Välkänd gatudessert i Thailand - klippigt ris, kokosmjölk, palmsocker med färsk, mogen mango
• Bangkok Ice Cream - Ekologisk kokosglass med jordnötter, kokoskaramellris, grall jelly, socker palmseed

Efter väldigt mycket om och men fick vi äntligen till den här dejten ^^ Det tog oss bara sisådär 5 månader att hitta en lucka som passade alla… 

Amanda satt redan vid bordet på BIRD Söder när jag kom dit med min mage och hon kramade mig glatt! Det var ett tag sedan vi sågs, så det har ju hänt en del med bulan sen sist. Vi hann med en drink innan Sandra stormade in genom dörren, glad som alltid!

Jag beställde in en “Smashed cucumber burrata” och tryffelpommes, sedan blev det en “Strawberry Rhubarb Donut” till efterrätt. Och jag vet att jag säger det ofta, men jag är oerhört svårimponerad nuförtiden. Jag tycker verkligen inte maten lever upp till priset många gånger, detsamma gäller servicen på restaurangerna idag. Nej, skärpning! 

Anyway, här satt vi ett par timmar och skvallrade och plötsligt säger Sandra “Jag undrar om inte er klinik blev av med sitt avtal med Region Stockholm…” Öhm, va? Vi hade inte hört ett ord från Eliva Clinic eller någon annan heller för den delen. Men, efter lite snabbt googlande visade det sig att så var fallet… Det var numera en privatklinik efter att Region Stockholm sagt upp avtalet med det. Vad detta innebar för vår del hade vi ingen aning om, men jag skulle hem och läsa på lite om det hela…