På kvällen var det äntligen dags för middag tillsammans med Micke, Jonna, Sofie och Vira. Vi blev bjudna av Jonna för ett par veckor sedan och när vi kom fram visade det sig att vi skulle sitta i någons privata trädgård. De hade gjort om sitt garage till kök och erbjöd nu alltså en slags hemma-hos-restaurang, spännande!

Vi satt i ett uppvärmt växthus, vilket var väldigt mysigt, även om grannens studsmattehoppande barn var alldeles intill oss. Inte direkt den mest stillsamma inramningen för en lång middag, men det funkade ändå.

Menyn och rätterna var komponerade utifrån drinkarna som skulle serveras under kvällen. Tanken var alltså smårätter och drinkar om vartannat, där maten skulle passa ihop med respektive drink. Ett väldigt roligt koncept och kul att få prova något lite annorlunda.

Jag är däremot inte helt övertygad om att drinkar till mat är min grej. Det slutade snarare med att man drack lite av drinken innan maten kom, sedan sparade man resten och drack vidare när maten var uppäten ^^ Kanske inte riktigt det upplägg som var tänkt, men det fungerade ju för oss.

Efter middagen åkte vi hem en snabbis till Sofie och Vira innan vi till slut begav oss hemåt. Vi kom hem strax innan 03. En ganska sen kväll med andra ord.

Och eftersom livet tydligen inte tar någon som helst hänsyn till att man som förälder har varit ute sent, vaknade Adam redan vid 06. Tre timmars sömn. Tre. Timmar... ^^ Som tur var tog Tina Adam en liten stund på morgonen så att jag och Johan fick sova två timmar till. 

Adam har haft en sån där natt… En natt där han manglat mig med huvudet, vaknat för att gå på pottan, lekt traktor och gud vet vad. När klockan inte ens var 06 var det bara att ge upp. Vi tände lamporna och gick upp och läste lite böcker istället. Det kändes som att det var lika bra att inse att natten var över.

Tanken var egentligen att jag skulle baka macarons idag, men det är ju lite svårt när Adam är hemma och Johan är den som behöver ta honom varje gång jag vill göra någonting. Så idag fick han titta på Pippi medan Johan tvättade fönstren på övervåningen och jag gjorde en batch macarons till festen. En ganska bra kompromiss ändå.

Jag tog middagsläggningen idag och när jag låg där uppe och kontemplerade livet medan Adam körde hela sin kvällsrutin – dricka vatten, potta, vilja byta förälder, dricka ännu mer vatten, snurra ungefär 7 000 varv i sängen och lite annat smått och gott – kom jag plötsligt ihåg att Louis faktiskt hade bjudit in oss på lunch idag. Det hade jag helt glömt bort.

När Adam väl hade somnat, svidade vi därför om och tog bilen in till Östermalm och vår gamla gata. Deras nyöppnade restaurang ligger precis där, vilket såklart gav mig en liten nostalgitripp. 

Vi välkomnades varmt av Louis och slog oss ner vid ett bord. De bjöd oss på ett glas champagne, men eftersom Johan körde fick han nöja sig med en alkoholfri öl. Jag klagar dock inte på att få börja lunchen med champagne.

Johan sprang sedan iväg med Adam för att leka av honom lite och jag satt kvar och väntade på att vi skulle få göra vår beställning. Och väntade. Och väntade lite till. Det kom ingen servitör och jag började nästan fundera på om de satt och väntade på att Johan skulle komma tillbaka innan de tänkte ta vår beställning.

Men så plötsligt kom en kille med ett helt gäng tallrikar och helt plötsligt hade vi mat på bordet. Jag hann knappt förstå vad som hände. Kanske hade Louis tänkt att vi skulle få en liten miniavsmakningsmeny? Vi fick i alla fall in sex olika små rätter innan vi till slut fick frågan om vi önskade något mer.

Och ja, det gjorde vi. Vi tog in varsin tartar och därefter varsin dessert innan vi tackade för oss. En ganska spontan lunch som slutade betydligt mer omfattande än vi hade tänkt oss från början.

Lite sorgligt ändå att konstatera att nästan alla de här rätterna smakade bättre än gårdagens middag på Coco & Carmen. Men de är ju väldigt duktiga på det de gör, så egentligen är jag väl inte särskilt förvånad. Det var åtminstone ett väldigt trevligt återbesök på gamla gatan, och jag hoppas verkligen att det går bra för dem med det nya stället.

Idag var det dags för sommarens andra singeldejt! Men innan det var dags att göra mig i ordning och åka in till stan tog jag tag i en sak som legat och gnagt lite – falafeln. Jag ville göra ett nytt försök inför festen efter det mindre lyckade experimentet senast. Den här gången gick det betydligt bättre och de blev faktiskt riktigt fina! Skönt att kunna konstatera att förra omgången bara var ett tillfälligt bottennapp och inte ett tecken på att jag helt enkelt inte kan göra falafel. ^^

Det har dessutom börjat hända lite grejer ute i växthuset. Äntligen har det börjat växa habanero på mina små plantor! Det är fortfarande ganska blygsamt, men bara att se de första små frukterna dyka upp känns väldigt kul. Nu hoppas jag bara att de faktiskt hinner bli ordentligt stora och starka också.

På eftermiddagen var det så dags att göra sig lite civiliserad igen. Dusch, smink och hår – hela paketet. Sedan fick jag skjuts in till Östermalm av Johan, där kvällens dejt med mig själv skulle äga rum på Coco & Carmen. Jag har verkligen sett fram emot den här kvällen eftersom deras meny verkar lite spännande.

Jag var först på plats, vilket faktiskt är ganska skönt. Restaurangen fylldes sedan på ju längre kvällen gick, men jag hann få en lugn start och all uppmärksamhet för mig själv. Det fina med att vara först är dessutom att man slipper bli spoilad av vad som kommer. Man har ingen aning om vad nästa servering är och allt blir faktiskt en liten överraskning. Jag tror att jag fick in omkring 16 serveringar innan kvällen var över, så det blev minst sagt en lång middag.

Och som alltid när det är så många olika serveringar blir det lite blandad kompott. Vissa saker kommer jag definitivt att minnas bättre än andra. Bland annat fick jag in deras version av en Guinnessöl, som såg ut som just en Guinness men visade sig vara en fantastiskt smakrik svampconsommé. Riktigt kul servering och väldigt gott.

Jag älskade också deras koncept med vodka och caviar. Man fick själv välja storleken på ett glas som kom in på en bricka, och därefter fyllde de upp glaset hela vägen till ytspänning med vodka – oavsett hur stort eller litet glas man hade valt. En ganska absurd, men samtidigt väldigt rolig grej.

Alla rätter var däremot inte lika lyckade. Deras dumpling var tyvärr ingen höjdare alls. Den var väldigt mjuk och hade nästan en lite möglig smak, vilket inte direkt är den typ av smakupplevelse man hoppas på när man sitter på en restaurang av den här typen. Och överlag saknade flera av rätterna den där lilla extra. Jag hade nog förväntat mig mer tryck och högre smaker, men tyvärr landade mycket i mellanmjölksträsket. Så även om det fanns flera riktigt roliga och goda serveringar, var det både högt och lågt under kvällen.

Efter middagen gick jag förbi Persona, som bara låg en gata upp. Louis var dock inte där, så jag fortsatte vidare till deras nyöppnade sommarrestaurang Non Grata, som ligger längst upp på min gamla gata, Grev Magnigatan. Jag ville egentligen bara kika förbi, se hur det gick för dem och önska dem lycka till med det nya stället.

Men det slutade lite bättre än så. Louis bjöd helt enkelt in oss under morgondagen och sa: ”Bring the kid and come by and eat some lunch!” Så tydligen blir det ett litet redan imorgon, den här gången tillsammans med Adam. Inte riktigt vad jag hade planerat när jag åkte in till stan, men det tackar man ju inte nej till.

Idag började jag och Adam med en sväng för att handla innan vi bestämde oss för att åka och leta efter en traktor att titta på. Vi tog en sväng förbi Nacka Strand, där det byggs precis överallt just nu – herregud vad området har förändrats! Någon traktor hittade vi däremot inte. Vi gjorde ett snabbt stopp vid Jungelparken också, men där var det fullt av barn, så vi bestämde oss för att åka hem istället.

Väl hemma blev det lek i Tinas tält, vilket var betydligt mer uppskattat. När Adam sedan sov middag passade jag på att sminka mig och fixa håret inför kvällen.

När Johan kom hem fick jag några timmar för mig själv, och det blev en dejt med mig själv på Vingården. Det var faktiskt precis vad jag behövde – god mat, lugn och ro och ingen som ville låna min gaffel.

Jag började med krispiga potatisvåfflor à la manière de Lidingö, kryddade med dill och piment d'Espelette och toppade med Kalixlöjrom, smetana och gräslök, följt av sauterad grön sparris med sauce béarnaise. Därefter blev det en tartar på kalvinnanlår "Pubologi" med grillad purjolökemulsion, eldad purjolök, syltade lökar och riven Parmigiano Reggiano Vacche Rosso.

Som varmrätt valde jag aglio e scampi med stora scampi, vitlök, chili, persilja, Monte Iblei-olivolja och vitt vin. Och för att avsluta middagen blev det en jordgubbscoupe "Buongiorno Estate" med färska jordgubbar, jordgubbskompott, sockerkaka, maränger och crème anglaise smaksatt med fläder och Madagaskarvanilj.

En väldigt fin avslutning på dagen – och ibland är det faktiskt ganska härligt att få gå på dejt med sig själv.

Eftersom både jag och Johan jobbar hemifrån på fredagar, har jag haft som mål att försöka få ut oss från huset under lunchtimmen för att få till en lunchdejt… Det har väl gått sådär, men idag har jag bokat in oss på årets julbord hos Artipelag.

Vi åkte ut till Artipelag efter att först varit hos barnläkaren med Adam för sin hosta. Det hände dock inget nytt, de sa åt oss att fortsätta med samma astmamedicin som vi redan hade hemma, kanske kunde det hjälpa mot hostan.

Vi lämnade honom på förskolan och åkte iväg på jullunchen som inleddes med glögg och tilltugg. Sedan fanns en hel buffé uppdukad som man få välja och vraka från. Vi hämtade ett par tallrikar var med kallt, varmt, ost, efterrätt… Och efterrättsbordet - amazing!

För att kunna gå ut och fira 11 år tillsammans, bad Johan Tina komma upp till Stockholm för att vara barnvakt för en kväll. Det dröjde lite innan vi hittade en helg som passade oss alla, men idag var det äntligen dags.

Johan och jag har inte varit ute och ätit tillsammans sedan 19 sept 2023, dagen innan det lilla embryot som tillslut blev Adam återfördes. Så, att vi var taggade kan vi minst sagt säga!

Vi tog en taxi in till stan och välkomnades in till restaurangen, Ergo. Vi var enda paret på plats i drygt en halvtimme, vilket innebar att vi hann få in våra rätter innan våra bordsgrannar och blev därmed inte spoilade under kvällen.

Ergo är Johans nuvarande och min exchefs restaurang. Söderlund och hans fru gick in som investerare och restaurangen öppnades för inte alltför längsen. Trots detta fick de en Michelinstjärna i år och seglade upp på toprestaurangerna i Sverige.

Tyvärr var det ingenting som smällde, ingenting som jag direkt kommer att minnas som man ibland kan göra från många andra restauranger. Dock märker man att kockarna runtom på Stockholms finrestauranger passerat samma kök, många rätter man bjuds på känns väldigt “samma”. Ikväll serverades vi tex. en vacker potatiscylinder med egen créme fraiche och löjrom, men det är något vi även sett på Frantzén och typ på Persona.

Och priset? Nja, jag fick lite ångest när vi betalade notan… Det kändes inte värt det, inte den här gången heller.

Jag har aldrig haft något emot att betala för mat, men jag känner att det börjar bli för dyrt för vad man får. Jag känner mig ofta lite besviken när jag är ute och äter, speciellt när man betalar såna enorma summor för att bli wow-ad.

Idag var det min dag. Min dag att skämma bort mig själv och fira nytt jobb och ta hand om mig själv. Jag tror jag ska göra detta till en återkommande händelse - att dejta sig själv och äta god mat är så underskattat!

Johan var en ängel och körde in mig till Frantzén. Jag hade den tidiga sittningen kl. 13 och jag räknade med att det hela skulle ta ett par timmar.

Jag var lite nervös över att vara ensam på Frantzén, jag vet ju hur deras rutin är. Man välkomnas upp till deras lounge där man erbjuds champagne och små tilltugg innan man sedan rör sig ner till själva restaurangen. Att sitta där uppe, ensam, var läskigt. Alla minglade med antingen en respektive eller sitt sällskap och där satt jag, ensam i min fotölj och studerade alla andra.

Det dröjde dock inte speciellt länge innan jag slappnade av och var inne i det hela.

Snart välkomnades jag ner till restaurangen som var fullsatt och när jag kom in till köket hälsade Charlie på mig och välkomnade mig tillbaka. Hmm, det måste vara något de säger till återkommande gäster, det finns ingen möjlighet att han kommer ihåg vem jag är… Jag hälsade glatt men sa också att han omöjligt kunde minnas mig, sedan slog jag mig ner på min ensamma stol mellan två par.

Sedan fortsatte en fantastisk middag där glasen fylldes på med fantastiskt parade viner. Jag föll pladask för en Riesling som de serverade och det glaset fick jag behålla genom hela min sittning då de fyllde på den lite smått hela tiden

Charlie kom fram under middagens gång och vi började prata lite. Han överraskade mig fullständigt när han började prata om mitt jobb och min bakgrund - något han menade att han mindes från förra gången. Sjukt om det är sant, men kanske googlade de mig under tiden jag satt där och mumsade i mig deras mat. Hursomhelst, jag nämnde deras gös som de haft på Open Table för många år sedan och hur vi alla älskade rätten så mycket att vi till och med beställde in en till gös när alla andra tog in en efterrätt.

När middagen närmade sig sitt slut och folk börjat lämna restaurangen, kom Charlie fram till mig igen. Med sig hade han en lapp med receptet på den magiska såsen som serverades till den där efterrättsgösen som vi alla drömmer om sedan vi åt den på Frantzén/Lindeberg i Gamla Stan. Om my God! Underbart - detta ska lagas när köket är klart!

Innan jag lämnade köket tackade jag alla kockar i köket, men då frågade de mig om jag inte ville ta en bild med dem. Eh, självklart vill jag det!

Väl uppe i deras lounge igen var det dags för deras efterrättstorn och deras klassiska Madelienekakor. De bjöd mig även om en extra bit tårta då de ansåg att ett år som mamma och nytt jobb var värt att fira!

Det var drygt fem magiska timmar med fantastisk mat, men om det var värt det höga priset, det vettefan ^^ Jag har svårt att försvara summan jag betalade, men sen är det å andra sidan en av världens bästa restauranger.

Igår bokade jag in oss lite spontant till Artipelags sommarbrunch som de serverar en kort period i sommar. Restaurangen låg fint med härlig utsikt över vattnet.

Brunchen inleddes med ett smörgåsbord fyllt med kalla delikatesser som sillar, lax och räkor, följt av en valfri varmrätt från à la carte-menyn (jag tog en råbiff som tyvärr var så salt att jag inte mäktade med att äta upp allt). Måltiden avrundades med ett dignande dessertbord.

Lagom till vi kom hem var det dags för Adam att sova, det passade oss perfekt då det var F1 på TV. Johan nattade honom och kom ut till soffan, men racet blev försenat så pass länge att Adam hann vakna igen innan vi ens sett en minut av loppat ^^

Det måste vara snart ett år sedan som jag hjälpte Louis Dupuy-Roudel och fotade hans tävlingsbidrag till kocktävlingen Le Taittinger. Idag hjälpte jag honom att föreviga vinsten genom att fota honom tillsammans med sina fina pokaler innan vissa av dem skulle skickas tillbaka då det är en vandringspokal. 

Louis var otroligt snäll och bokade en taxi t.o.r till mig då jag var lite nojig över att behöva ta bilen in till stan i det är snöovädret. Väldigt skönt faktiskt, det är ju liksom bra mycket krångligare att ta sig in till stan här utifrån än från Nacka Strand där jag bara kunde hoppa på en av alla båtar. 

När jag kom in till Persona hade han dessutom köpt en vacker bukett blommor till mig som tack för hjälpen.

Tredje gången gillt… Det var längesedan jag "tog betalt" för mina fotograferingar hos Persona och det är inte för att de inte har försökt att få dit oss, det har bara inte passat förrän nu. Men, den här gången blev det av - en härlig avsmakningsmeny hos Persona! Jag var så otroligt nervös inför den här kvällen, det var så många “firsts”... Första gången vi skulle gå ut sedan Adam föddes, första gången Adam var på någon form av restaurang, första gången han skulle äta ur flaska, m.m.

Jag tog båten in till Nybroplan i god tid och mötte upp Johan på sitt kontor. Vi hade lite tid på oss, därför följde jag med upp och träffade en hel drös av mina gamla kollegor och det kändes lite som att komma hem… Otroligt konstig känsla, både ledsam och skön.

Efter en kort promenad längst Strandvägen vände vi upp på en tvärgatan och snart öppnade vi dörren in till restaurangen. Vi välkomnades med glädje, men tyvärr saknades många av de kockar som jag lärt känna under mina besök där. Louis, ägaren och head chef, tog dock väl hand om oss och ordnade så att vi kunde lämna vagnen och alla saker i ett av deras bakre rum.

Vi inledde kvällen med varsitt glas champagne, sedan började de små fantastiska rätterna att trilla in. För att få ett par minuter för oss själva, kom Louis och hämtade med sig Adam. De båda verkade trivas tillsammans när de stod i kökets hjärta och hade koll på allt och alla.

Kvällen blev lång, iaf som småbarnsföräldrar, men Adam gjorde inget större väsen av sig. Däremot kändes det som att vi fick onda blickar av resterande restauranggäster och det kändes som att de tänkte “vad gör de här med en liten bebis!?”. Kanske tänkte de faktiskt det, eller så kanske de tänkte “oh va roligt att de försöker hitta lite tid för varandra trots en liten bebis”... Vi matade honom halvvägs genom menyn och efter lite om och men somnade han i sin lilla bilbarnstol som stod bredvid oss. Men, 4h är lite väl lång tid… Och även om ljudvolymen inte var speciellt hög, blir det mycket sorl från både musik, kök och gäster - precis som det ska vara på en restaurang.

Maten var dock underbar, dryckespaketen likaså… Men, vi bad att få med oss tilltugget till kaffet oss hem så att vi hann med en av de sista båtarna till Nacka Strand igen.