Nu var det två veckor sedan vi var hos Margareta och det har hänt lite på de veckorna. Adam, som vi tror att han kommer heta, var på sitt bästa humör och bjöd på otaliga leenden och läten (mitt hjärta smälter!). Lite synd att Johan missade det då idag var hans första dag tillbaka på jobbet sedan mini anlände.

Allting ser fortsatt väldigt bra ut och vad vi än gör så ska vi fortsätta med det. Idag var det dags för ett oralt vaccin, men det tyckte han inte om och gurglade ut det mesta som han fick ^^ Som tur är var det bara dos 1/3 så han kommer förhoppningsvis få i sig tillräckligt de andra gångerna.

Det är inte ofta som jag kan ha mini liggandes på mig utan att han blir helt galen och tror att han ska få äta. Men, idag hände det! Idag somnade han äntligen på mig och vi kunde mysa en timme innan hungerpaniken slog till igen ^^ 

Jag fullkomligt älskar hans fina blå ögonen... Jag hoppas så innerligt att han får behålla dem och att de inte ändras allteftersom den rätta färgen sätter sig. 

Ögonfärg på nyfödda barn är oftast blågrå förutom mörkhyade barn som oftast har bruna ögon redan från födsel. Att vi föds med gråblå ögon beror på att vi från början saknar ämnet melanin vilket krävs för att ögonen ska bli bruna. Barnets rätta ögonfärg brukar visa sig vid cirka 3-6 månader.

Som hon har längtat, farmor Tina, på att få komma och hälsa på. Kan tänka mig att mormor längtar minst lika mycket och hennes tur kommer den också, speciellt nu när vi återigen har tillgång till en övernattningslägenhet i föreningen!

Det har dock inte blivit många knop gjorda de här dagarna, jag har knappt varit utanför lägenheten. Men, det var väl kanske inte det som var poängen heller, tanken var att vi skulle få lite avlastning samt att bara umgås tillsammans och det är precis vad vi har gjort.

Ett lite annorlunda BVC-besök idag då vi även träffade en barnläkare för en rutinkontroll av mini. Återigen såg allting bra ut och i anteckningarna fick vi betyget “utan anmärkning” på samtliga kontroller. 

Jag passade även på att åka upp ett par våningar till MVC för att se om jag kunde få en gynekologtid, jag har nämligen haft en skavande känsla senaste dagarna och det är ju bättre att jag kollar upp sånt här än att jag går och väntar till min tid i mitten på augusti. 

Jag fick tid samma dag och gynekologen jag fick hade jobbat på BB S:t Göran innan och visste precis vilka läkare som hade tagit hand om mig vid förlossningen. Det visade sig att det inte bara var hjärnspöken hos mig, utan det fanns fortfarande kvar trådknutar från mina stygn som skavde. Hon plockade bort dessa och det kändes genast bättre!

Alltså, mini kan vara så otrolig söt ibland... Men, han kan uppenbarligen också vara lite mindre söt ^^ Nu snackar vi "Instagram vs Reality", eller känslan när man råkar få på frontkameran på mobilen!

Idag när vi öppnade brevlådan låg där ett par paket med lite fina presenter, dels från Anna och Andreas, men även Philip och Sandra. Så tacksamt och så mysiga presenter!

Efter en varm dag inomhus bestämde vi oss för att ta en promenad till Svindersvik på kvällen. Solen var på väg ner och Johan ville ta med sig kameran för lite bilder borta vid de fina träden. Sagt och gjort, vi tog en promenad i solen och när vi kom fram kikade strålarna fram fint mellan träden, men först charmade han ett par änder och tog lite fina kort på dem - trodde han ^^ Jag hade tagit ur minneskortet under dagen (men lämnat luckan öppen så att man skulle påminas om att kortet inte satt i), och ingen av oss kom ihåg att dubbelkolla att minneskortet faktiskt var med... Så oerhört besvikna vi blev, båda två! Vi som skulle ta massa fina kort!

Som tur är är mobilkamerorna ändå helt OK idag och vi fick iaf med oss några bilder hem från kvällen.