Jag vill verkligen fånga varenda årstid med Adam och många kanske tycker jag är löjlig, men han kommer aldrig vara så här liten någonsin igen… Det är liksom nu eller aldrig. Johan förstår nog inte riktigt heller, han suckar ganska högt när jag vill dra med honom ut och fota och han orkar liksom inte riktigt lägga manken till för att få till de där fina bilderna heller… Men, jag försöker iaf.
Idag släpade jag med dem ut på framsidan där syrenen stod i blom. Det var inte lätt, ingen av mina grabbar var på direkt humör för att krångla fram ett fint foto, men vi försökte några minuter iaf.