Adam är nu höstredo! Jag har gjort ett litet ryck och beställt klädpaket på Tradera inför hösten. Det blev två klädpaket med ”föriskläder”, två jackor och två overaller. Det känns ändå som att vi borde klara oss ett litet tag nu. ^^

Näst på tur står nya vinterskor. Han har såklart vuxit ur de han hade förra året. Det vore ju alldeles för enkelt om något faktiskt passade från en säsong till nästa ^^

Idag följde vi båda med Adam till föris eftersom vi skulle ha ett kort utvecklingssamtal med en av hans pedagoger, Michelle. Vi slog oss ner inne i deras ”lugna rum”, där de bland annat har högläsning och sover middag. Ganska mysigt rum faktiskt, och betydligt lugnare än resten av avdelningen.

Michelle var väldigt ärlig och det uppskattar jag verkligen. Hon berättade att Adam haft ganska jobbiga lämningar och att han kan bli rätt hårdhänt och fysisk när han inte riktigt kan uttrycka vad han känner med ord. Därför har de jobbat mycket med känslor tillsammans med honom och försökt distrahera honom vid lämningarna för att göra övergången lite lättare.

Adam har också hittat en stor trygghet i sina dinosaurier och det låter de honom hållas med. Han har i princip alltid minst en dinosaurie med sig, at all times. Ibland även när han sover ^^ Det är tydligen hans lilla snuttefilt, fast i dinosaurieform.

Sen var det ju det här med maten… Han äter ju ingenting. Men det gör han ju inte hemma heller, så där vet jag inte riktigt om just förskolan kan trolla fram någon lösning. Vi får väl helt enkelt hoppas att den här matvägran bara är en fas och att han någon gång bestämmer sig för att mat faktiskt kan vara ganska gott.

Vi har också tyckt att Adam verkar lite ensam på förskolan, men det visade sig åtminstone att han har hittat en kompis i Hugo. När Hugo är på föris leker de ofta tillsammans, framför allt med bilar och dinosaurier. Det känns ändå skönt att höra. Samtidigt verkar Adam faktiskt vara ganska nöjd även när han leker själv. Han har ju aldrig varit särskilt förtjust i för mycket ljud och ståhej runt omkring sig. Kanske trivs han helt enkelt ganska bra i sin egen lilla värld emellanåt.

När jag hämtade Adam på eftermiddagen fick jag däremot höra att han ibland saknar oss under dagen. Han kan bli ledsen och fråga efter mamma och pappa. Det är ju inte speciellt kul att höra… Man vet ju att det är en del av att börja förskolan och att han förhoppningsvis blir tryggare med tiden, men det gör ändå ont i hjärtat att veta att han går runt där och faktiskt längtar efter oss.

Samtidigt känns det ändå skönt att få en liten inblick i hur han har det under dagarna. Vi kan ju bara se den version av Adam som kommer hem till oss, och ibland är det lätt att glömma att han faktiskt har ett helt eget litet liv på förskolan när vi inte är där.

Senaste tiden har Adam varit så otroligt svår med maten. För ett år sedan åt han allt som inte var fastspikat och han provade precis allting vi gav honom. För sex månader sedan var overnight oats, alla möjliga grönsaker och keso en självklarhet. Idag? Ja, idag får vi inte i honom speciellt mycket annat än korv. ^^

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt steka pannkakor till honom utan något som helst lyckat resultat. Förra gången preppade jag honom till och med genom att sätta på Pippi, precis när hon vänder pannkakor i luften, och försökte sälja in det hela med: ”Titta, vi ska äta samma sak som Pippi!” Jag tyckte ändå att jag hade gjort ett ganska bra försök. Men nej. Han smakade inte ens. Inte ens en liten bit.

Idag gjorde jag ett nytt försök, den här gången med våfflor. Jag serverade dem med fetaoströra eller sylt och lät honom själv välja vad han ville ha till. Han valde sylt, men inte heller det gick hem. Våfflan var tydligen fortfarande fullständigt ointressant.

Det var inte förrän han fick smaka svart stenbitsrom som det plötsligt började hända grejer. Då kom vi fram till en slags förhandling där en sked stenbitsrom byttes mot en tugga nygräddad våffla. ^^

Så där satt jag alltså och tradeade svart stenbitsrom mot våffelbitar för att få i mitt barn mat. För ett halvår sedan åt han glatt keso och grönsaker och nu måste vi tydligen muta honom med rom för att han ska kunna tänka sig att äta en våffla. Man undrar ju lite vad fan som hände på vägen. ^^

Idag var det dags för TBE-vaccination nummer två. Adam blev ledsen så fort han insåg vart vi var på väg. När det väl var dags för sticket skrek han ”AJ!” när sprutan åkte in i armen, men sedan var det över och efter någon minut var han sitt vanliga jag igen.

Som plåster på såren åkte vi förbi SNÖ och köpte glass. Det gäller ju att muta lite när det behövs. På vägen hem somnade han dock i bilen. Klassiker… Känns som att han alltid lyckas somna precis när man verkligen inte vill det.

Till middag blev det kronhjortsstek med svamprisotto - ett axplock från frysen och skafferiet. Riktigt gott!

Vid läggningen var Adam ett jävla monster igen. Stackars Johan fick ta hela den fighten. Jag höll mig på behörigt avstånd ^^ Skämt åsido, men jag kan inte natta Adam just nu. Han blir så otroligt arg på mig och skriker sig blå tills Johan kommer istället.

Vi vaknade upp till halvkasst väder idag. Det var kallt och regnet hängde i luften – en perfekt dag att stanna inne och ta tag i potträningen på allvar. Och faktiskt har det gått riktigt bra. Adam har kissat på pottan hela dagen, förutom när vi promenerade ner till lekparken och medan han sov middag.

Efter vår lilla promenad ner till skolan på andra sidan vägen sprang vi på våra grannar som bor i huset bredvid. De bjöd in oss en stund, och Adam fick hälsa på deras hönor. Det var en stor succé!

Den här veckan blir Adams sista vecka på avdelningen Igelkotten på föris. När han kommer tillbaka efter sommaren börjar han på Grodan istället. Tänk att det snart har gått ett helt år sedan vi lämnade ifrån oss honom. Han var såååå liten…

För att tacka Adams favoritpedagoger bestämde jag mig för att ge bort lite hembakade macarons och skriva personliga tackkort. Förhoppningsvis blir de glada över sina små paket.

När jag hämtade Adam visade det sig att han inte hade sovit (idag heller) så att försöka lämna paketen till Nina, Charlotte och Alva blev lite svårt då Adam bara gnällde.

Väl i bilen somnade han innan jag ens hade svängt ut från förskolan och när vi kom hem sov han på min axel och var fullständigt utslagen när jag la ner honom i soffan.

När vi var på väg till förskolan i morse mötte vi våra nya grannar och deras barn. Pappan, Daniel, påpekade än en gång hur otroligt häftigt hans barn tyckte det var att jag jobbade på Mojang. De var starstruck ^^ Pga detta tänkte jag att de kunde få varsin T-shirt av mig. Jag har ju så otroligt mycket här hemma, så på kvällen när de kom hem igen knackade jag och Adam på dörren.

Den äldsta grabben öppnade dörren och jag sa att jag hade lite presenter till dem med tanke på morgonens konversation. De blev så glada och tackade hjärtligt.

Adam och jag gick tillbaka hem till oss och snart hörde vi “Ursäktaaaa, vi har en present till Adam också!” Jag stack ut huvudet på altanen och där stod de och sträckte över en traktor till Adam ^^ Otroligt gulligt faktiskt!

Adam har, sedan han fick den, knappt släppt den… Den är med överallt ^^ Nu är de “barnen” för hela slanten för Adam ^^

Alltså, hur gulligt är det inte att Adam har ett gäng äldre tjejer på förskolan som han umgås med?!

Jag och Adam hade en mysig morgon hemma idag. Vi gick upp ur sängen kl 7 och han bråkade inte alls om att ta av sig varken pyjamas eller blöja när vi skulle gå på pottan. Väl inne i hans rum stod han nedanför skötbordet och höll upp armarna mot mig, redo att bli lyft för att bli påklädd. Sedan gick vi ner, varpå han åt själv utan att gnälla om sina leksaker. Vi gick en sväng i trädgården och kollade på sniglar, sedan åkte vi till förskolan utan något som helst motstånd.

Väl på föris fick Adam syn på en traktor i skogen och han blev helt lyrisk och sprang in genom grinden. Sedan stannade han plötsligt upp, vände sig och gick mot alla djur som stod under tak utan att bry sig ens lite grann om mig ^^

Framme vid djuren kom två tjejer springandes mot Adam – “Heeeeej Adam”, sedan kramade de honom. Han visade stolt upp djuren som han höll i och när ena tjejen satte sig på lastpallen bakom Adam, backade han ner i knät på henne, sedan kramade hon om honom igen innan de började leka med djuren tillsammans ^^

Alltså, såååå sött!

Frågade pedagogerna om de äldre barnen uppmuntras att ta hand om de små, men nej, absolut inte… De har bara hittat varandra!

Innan vi fick barn, medan jag fortfarande var gravid, hade jag grandiosa planer gällande vilken typ av foton jag ville ta och spara i diverse fotoalbum... Första året gick det ganska bra, även om Adam inte alltid var medgörlig, men i år är det helt hopplöst. Han vill absolut inte le, han vill absolut inte göra det man ber honom om och han vill absolut inte vara med på bild ^^

Idag fyller Adam 2 år och han vaknade innan Johan hann åka iväg till jobbet... Johan kom upp med en present på sängen och Adam var lyrisk när han såg vad som var i paketet. Jag ville även göra hans födelsedag lite memorable även om jag planerar att göra ytterligare ett försök lite längre fram, när vi är tillbaka efter midsommar. Jag hade massvis att göra idag mellan alla möten, men jag hann bara med en liten söt sockerkaka till honom som han kunde få när han kom hem. Jag hann dessutom ställa upp alla hans presenter tillsammans med hans favoritgosedjur så att han fick en liten överraskning när han kom hem.