Dags för releaseparty för Minecraft Dungeons II! Den här gången höll vi till på Kägelbanan under Mosebacke, men vi började firandet på kontoret där vi drack lite bubbel innan vi promenerade bort till Mosebacke.

Väl på plats bjöds det på välkomstbubblor och drinkar, bland annat en Margarita med blå Curaçao. Lite smått att tugga på fanns det också, så det var bara att mingla runt och försöka känna sig lite festlig en stund ^^

Det är däremot lite tråkigt att jag fortfarande inte riktigt känner någon. Det blir ju lite svårare att faktiskt slappna av och ha riktigt kul när man mest går runt och småpratar med människor man knappt känner. Men det är alltid roligt att få komma ut lite och göra något annat som bryter av vardagen lite.

Samtidigt saknar jag mitt gamla DICE-gäng. Så sjukt mycket. Det är först när man hamnar på sådana här tillställningar som man verkligen märker hur mycket man saknar människorna man tidigare hade omkring sig varje dag. Det var något speciellt med det gänget som jag inte riktigt har hittat igen.

Efter gårdagens totala kaos vaknade jag idag upp till fantastiskt bra festväder – halvklart och med den där krispiga men samtidigt varma luften som hade varit helt perfekt för festen. Vilket jävla hån. Efter allt regn och allt kämpande med tält, vattenfyllda tak och duschmössa på huvudet igår känns det nästan provocerande att vädret är så här fint idag.

Så idag har det varit dags att börja ta hand om resterna av gårdagen. Vi har städat heeeela dagen och trots det är det fortfarande massor kvar att få undan. Det känns som att festen har spridit ut sig över hela huset och trädgården och lämnat ett litet spår av kaos efter sig. Men all disk är åtminstone borta, och det är huvudsaken. Bara att slippa ha ett berg av tallrikar, glas och skålar överallt gör faktiskt väldigt mycket.

Och så var det det här med all dricka. Herregud. Vi har så otroligt mycket kvar att jag börjar undra om folk ens drack någonting igår. Mer än hälften är kvar! Tre av fem bålar är helt orörda och av typ åtta vinboxar har vi bara börjat på tre. Inga bombshots blev serverade överhuvudtaget och ungefär hälften av alla shots står fortfarande kvar. Jag som hade planerat för att vi skulle behöva öppna varenda flaska och tömma precis allt. Gick folk torra igår eller vad hände? ^^

Mitt i allt städande hittade jag dessutom en hel entrecôtebit i ena ugnen. En hel bit entrecôte. Hur fan kan man glömma (eller gömma!?) en hel köttbit i ugnen? Jag antar att det var ytterligare ett litet offer för gårdagens kaos. Den var bara att kasta. ^^

Ballongerna och polaroidkorten får däremot stanna kvar ett tag till. Adam älskar ju ballonger och tycker fortfarande att de är världens roligaste grej, så jag har inte hjärta att plocka ner allt riktigt än. Och ärligt talat känns det faktiskt ganska mysigt att låta lite av festen vara kvar. Efter veckor av planering, förberedelser och allt jävla fix känns det lite sorgligt att bara plocka bort precis allting direkt dagen efter.

För första gången hoppades jag faktiskt att folk skulle ta ”Välkomna från kl 13” med en nypa salt och droppa in lite senare. Jag hade ju inte direkt allt under kontroll vid den tidpunkten. Men nej då. Taxi efter taxi började dyka upp bara minuter efter klockan 13. ^^ Det var bara att försöka se ut som att allt var helt enligt plan.

De första som anlände fick därför helt enkelt hjälpa till med lite av varje. Någon fick fixa ballonger, någon annan servera bubbel och fördrinkar och andra fick hjälpa till med uppläggningen av alla starters. Det var verkligen inte så jag hade tänkt att det skulle bli, men vid det laget var det bara att delegera och hoppas att allt skulle lösa sig på något sätt.

Västerviksgänget dök däremot upp först strax efter 14 eftersom de hade tagit bussen från Västervik på morgonen. Susanna hade alltså bara hunnit vara på festen i drygt 30 minuter när det var dags att sabrera en champagneflaska vars kork hade gått av. Det hade ju kunnat bli en kul liten grej. Istället skar hon av halva handen… Eller ja, kanske inte bokstavligt talat, men det blev ett rejält sår och blod precis överallt. Hon skar av senan till tummen, vilken var helt orörlig... Så jävla läskigt!

Tack gode gud att Sandra var på plats  - hon är ju sjuksköterska! Hon lindade Susannas hand hårt och höll henne och alla andra runtom henne lugna. Hon pratade så tydligt och klart och såg till att allt gick så bra som det kunde gå.

Först ringde vi en Uber till Susanna, men hon klarade inte av att ta sig in i bilen på eget bevåg. Vi ringde därför efter en ambulans, men den dök aldrig upp?! Va?! Där stod vi alltså och väntade och väntade medan Susanna hade rejält ont.

I väntan på ambulansen fick vi syn på min granne Ingela som var på väg till sin bil. Det slutade med att vi frågade om hon kunde köra Susanna och Doglas till Närakuten i Nacka, vilket hon tack och lov kunde. Så himla snällt! Så det blev alltså grannen istället för ambulansen som fick agera sjuktransport den här dagen. Inte riktigt den utveckling någon hade räknat med när festen började.

Allt blev såklart försenat på grund av det här. Förrätterna kom ut betydligt senare än planerat och jag hann inte alls få ut snacks och drinkar i tältet innan vi egentligen behövde börja äta. När snacksen väl var klara var det typ bara att köra igång med middagen direkt. Jag hade ju sagt att det skulle finnas mat i överflöd, så folk hade förstås inte direkt gått och ätit innan festen. Och där stod jag med en hel middag som fortfarande skulle serveras.

Trots att jag hade preppat precis allt som gick att preppa blev det ändå totalt kaos. Alla ville hjälpa till, vilket såklart var otroligt fint och uppskattat, men det slutade nästan med att vi hade fler hjälpare än arbetsyta. Köket blev fullständigt överbelamrat och helt plötsligt skulle dessutom allas glas få plats någonstans. Det var prylar, tallrikar, glas, mat och människor precis överallt. ^^

Jens hjälpte till otroligt mycket under kvällen och det är jag verkligen så jävla tacksam för. Det var guld värt att ha någon som bara såg vad som behövde göras och hjälpte till utan att man behövde be om det hela tiden. När allt var kaos var det verkligen sådana insatser som gjorde skillnad.

Det sjukaste är dock att jag inte tog ett enda kort under hela kvällen. Inte ett. Hur dum får man vara? Jag som vanligtvis tar bilder på precis allt hade helt enkelt fullt upp med att försöka hålla ihop hela festen och glömde totalt bort kameran. Det känns så himla tråkigt i efterhand, för jag hade verkligen velat ha massor av bilder från kvällen.

Efterrätterna kom fram först någon gång vid 20–21. Så jävla sent. ^^ Vid det laget hade kvällen redan gått vidare på ett helt annat sätt än jag hade planerat, men folk fick åtminstone till slut något sött att äta.

Vid 22-tiden spelade vi Kahoot, vilket jag ändå tror blev uppskattat. Tanken var egentligen att vi skulle ha spelat det betydligt tidigare under kvällen, så att folk hann prata om frågorna och diskutera tillsammans efteråt och liksom göra det till en liten grej under middagen. Nu blev det istället ganska sent och efter Kahoot började många åka hem. Vilket också innebar att flera missade shot-tornen som vi hade förberett. Så himla synd, för det var ju en av de saker jag verkligen hade sett fram emot att få köra tillsammans med alla.

Vid midnatt lämnade ytterligare en klunga och då bestämde vi andra oss för att hoppa ner i poolen. Och där blev vi sedan sittande hela natten. Det regnade, men vid det laget spelade det liksom ingen roll längre. Vi satt i poolen, lyssnade på musik, drack och hade det faktiskt hur härligt som helst. På något sätt blev det ändå det perfekta avslutet på en kväll som varit ungefär så långt från min ursprungliga plan som det bara gick att komma.

Vi vaknade till mulet och tråkigt väder och satte direkt igång. Det var bara att köra på som satan, för det fanns ju fortfarande hur mycket som helst kvar att göra. Problemet var bara att tiden fullständigt sprang ifrån oss. Hur mycket man än gjorde så kändes det som att klockan gick dubbelt så fort.

Och sedan kom regnet. Inte lite regn heller, utan fullständigt jävla ösregn. Från klockan 11 och i princip ända tills gästerna började komma. Det förstörde hela min planering. Istället för att kunna fortsätta fixa dukning, pynt, drinkar och allt annat som fortfarande stod på listan fick jag springa fram och tillbaka mellan tälten i ösregnet för att tömma taken som fylldes med vatten. Under en hel timmes tid höll jag på med det där medan Johan åkte iväg för att köpa is.

Och eftersom jag precis hade fixat håret innan allt det här började, fick jag till slut sätta en duschmössa på huvudet för att inte förstöra det totalt. Jag måste säga att jag kände mig otroligt festfin där jag sprang runt mellan tälten i ösregnet med duschmössa på skallen och försökte rädda hela skiten. Herregud vilken jävla parodi. ^^

När klockan började närma sig 13 var det fullständigt kaos. Och med fullständigt kaos menar jag verkligen fullständigt kaos. Ingenting var klart. Inget. Tältet var bara halvfixat och det saknades fortfarande glas, piff, drinkar och gud vet allt.

Jag lyckades åtminstone få dit filtarna och fixa vaserna på borden. Det var ungefär vad jag hann med innan resten av dagen började rulla igång. Allt det där jag hade planerat så noggrant under veckor och veckor fick plötsligt bara göras i någon slags panikversion. Men någonstans fick det väl bara bli som det blev. Det fanns liksom inte så mycket annat att göra.

Idag har det varit matlagning från det att jag vaknade. Jag har i princip stått i köket hela dagen och bara betat av sak efter sak på listan. Johan kom inte hem förrän vid 14-hugget, så fram till dess var det bara jag och all mat som skulle fixas.

När Johan väl kom hem fortsatte vi bara köra på. Framför allt alla småshots på kvällen, det tog fan en evighet. Det är en sån sak som känns ganska enkel när man planerar den, men när man väl står där med alla små flaskor och ska fixa, fylla och märka upp precis allt så tar det tydligen hur lång tid som helst. Vi höll på ända till klockan 01 inatt.

Det är fortfarande så jävla mycket kvar att göra och jag känner mig långt ifrån klar, men samtidigt känns det ändå rimligt inför imorgon. Det mesta stora är åtminstone gjort och nu handlar det mest om alla de där sista småsakerna som måste falla på plats. Förhoppningsvis hinner jag med allt utan att behöva panikjobba ihjäl mig imorgon ^^

Igår kom Tina upp till Stockholm igen… Herregud, vilket åkande fram och tillbaka det har blivit den här sommaren. Först var vi i Degerfors, sedan tillbaka till Stockholm innan vi åkte ner till Västervik. Därefter hem till Stockholm igen ett par dagar innan vi åkte till Göteborg. Sedan tillbaka till Stockholm, varpå Johan ännu en gång åkte ner till Västervik medan jag jobbade min första vecka efter semestern. Och nu, bara ett par dagar senare, är Tina alltså uppe i Stockholm för att om bara 24 timmar igen sätta sig i en bil på väg till Västervik tillsammans med Johan och Adam. Alltså… herregud. ^^

Anyway, jag har tagit ledigt torsdag till måndag för att hinna ordna med allting inför festen. Men eftersom vädret verkar ha bestämt sig för att vara skit just på lördag – och tydligen bara på lördag – var vi tvungna att sätta upp tälten och se hur det faktiskt skulle se ut.

Fy fan vad fult det blir… Ett jävla ögonsår. De täcker hela vår fina trädgård och ser otroligt billiga ut. Usch, vad fult! Hela min vision om en mysig trädgårdsfest i solnedgången är bara att skrota. Inget fint pynt runtom i trädgården, inga fina festskyltar, inga girlanger, ingenting. Bara stora jävla tält över hela gräsmattan. Fy fan vad ledsen jag blir. HUR gör man ens ett tält mysigt?

När tälten väl var uppsatta och Adam hade ätit gröt för kvällen, packade Tina och Johan ihop igen och åkte ner till Västervik. Planen var att de skulle åka ner redan på torsdagskvällen så att Johan sedan kunde komma hem så snabbt som möjligt igen på fredagen. Det blev alltså ännu en liten tur fram och tillbaka för dem.

När alla hade åkt sprang jag fram och tillbaka mellan huset och tältet med dukar, girlanger, lampslingor, trälådor och allt möjligt annat jag kunde komma på för att försöka göra någon slags mysig miljö av det hela. Jag vet inte… Fan vad lame det ser ut. Jag försöker verkligen, men just nu känns det mest som att jag försöker dekorera ett billigt partytält till att se ut som något det absolut inte är. Kommer bli skit…

Jag höll på ända till klockan 01 i natt och trots det är det SÅ mycket kvar att göra. Det känns helt ärligt som att jag skulle kunna hålla på dygnet runt och ändå ha saker kvar på listan. Men nu är i alla fall tälten uppe och jag har gjort vad jag kan för att försöka få dem lite mindre fula. Förhoppningsvis ser det bättre ut när allt är på plats och det faktiskt är dukat och fyllt med människor. Jag försöker åtminstone intala mig det.

Jag har haft en idé om att skriva ut bilder på alla våra vänner som kommer när vi fyller år och jag har spenderat ganska många timmar på att dels hitta bilder på samtliga samt att redigera dem till schyssta Polaroidfoton. Att beställa hem "riktiga" utskrifter var hutlöst dyrt, så jag köpte fotopapper och lånade skrivaren på jobbet en tidig morgon. Har även köpt en pappersskärare så att jag kan skära ut bilderna lite snyggt här hemma! 

Jag spenderade lunchen med att skära ut alla kort, drygt 60 st, och det blev mycket bättre än jag trodde. Nu ska de hängas upp i en ljusslinga till festen, men det får bli lite längre fram!

Att vi skulle fira midsommar nere i Kaggebo har varit bestämt sedan länge, men att vi skulle åka ner dagen innan blev bestämt med kort varsel.

Då stugan i Kaggebo är liten är det “finns det hjärterum, finns det stjärterum” som gäller. Även kylskåpet är litet, därför åkte vi iväg och köpte en lite mer ordentlig kylväska. Sedan packade vi bilen med allt som kunde tänkas behövas för ett par dagar borta innan vi hämtade Adam på förskolan.

Resan ner var hemsk. Vi fastnade i kö redan i Södra Länken, sedan i Södertälje och vidare i Söderköping. Resan tog allt som allt närmare 5 h och då åkte vi inte ens hela vägen ner till Västervik.

När vi kom fram möttes vi av Susanna & Doglas med Isabelle i famnen, samt Robert & Amanda med Elsa krypandes på golvet. De hade förberett kvällens middag, så när vi kom fram hann vi bara ställa i ordning den lilla stugan vi skulle få sova i innan det var dags för gomiddag.

Kvällen innan självaste midsommarafton är nästan alltid trevligare än midsommarafton själv… Det är så opretentiöst.

Robert hade köpt finkött som han grillade till perfektion, i vanlig ordning, sedan satt vi ute på verandan medan barnen sov och hade det trevligt tillsammans.

På midsommarafton vaknade vi alla tidigt och hela stugan var vaken innan klockan slog 06. Vi bjöds på alldeles fantastiskt väder där barnen kunde baka i den lilla poolen mest hela dagen om så önskades.

Innan lunch hade samtliga midsommarfirare joinat oss och dags var det midsommarlunch innan vi begav oss till ett midsommarfirande i närheten. Just denna promenad och firande hade jag kunnat skippa, men resten av dagen var superhärlig.

På kvällskvisten grillades det och lektes midsommarlekar, sedan tackade samtliga för sig i en ganska vettig tid. Otroligt tacksamt att vi fick sova i den lilla stugan ändå, speciellt med tanke på hur de andra sov i stora stugan (som egentligen är ganska liten den med). Dessutom sov Frida i bagaget på sin bil, något som skulle resultera i ett spännande uppvaknande i den gassande solen.

Vi var de enda som bestämde oss för att åka hem igen dagen därpå, men jag är så glad att vi gjorde det. Vi åkte redan innan lunch och var hemma med många timmar av dagen kvar i behåll. Otroligt skön! Att dessutom ha söndagen hemma var ovärdeligt den här gången!

Äntligen var det dags för Mojangs sommarfest som i år hade temat "Euro Trip 2000" – klä dig som whatever Eurovision eller fin favorit från 00-talet! Lite väl öppet tema, men samtidigt perfekt för den som vill klä upp sig fast inte orkar köpa en specifik outfit. 

Alla mina kläder var färdiga, idag skulle jag bara fixa sminket och frisyren innan jag tog mig in till kontoret. När Johan och Adam kom hem var min outfit komplett och Adam tittade på mig med stora ögon, sedan sa han "Waaaooooow" ^^ 

Efter att Uber-priserna rusat från 300 kr till närmare 700 kr på bara 15 minuter, fick Johan köra in mig till kontoret då festen hölls bara några meter därifrån. När jag kom fram och klev in genom dörrarna till lobbyn, fick jag så många blickar och kommentarer! Oroligt kul, speciellt när man lagt ner så mycket tid på sin outfit ^^

Det blev en trevlig kväll trots regnet som föll och det minglades, åts mat och dansades till ingen mindre än Herr Schlager himself - Andreas Lundstedt från Alcazar!