Idag har jag skrivit ut de sista polaroidbilderna, alla menyer och dessutom alla recept som ska lagas till festen. Det blev en rejäl bunt! Herregud ^^ Jag fyllde en hel pärm med alla recept och förberedelser. Det är faktiskt lite skrämmande att se allt samlat på ett och samma ställe. När man bara går och fixar en sak i taget känns det inte som att det är så himla mycket, men när man plötsligt har en hel pärm full med papper blir det väldigt tydligt att det tydligen är en ganska ambitiös fest vi har gett oss in på.

Samtidigt tror jag faktiskt att det är fullt möjligt att hinna med allt, så länge inget konstigt händer under dagen. Jag har, eller kommer att, förbereda i princip allting så långt det går. Tanken är att när det väl är dags så ska det mesta bara vara att blanda ihop, värma eller montera. Förhoppningsvis kommer den här enorma pärmen alltså att göra livet lite enklare på lördag och inte bara fungera som ett monument över mitt dåliga omdöme ^^

Under kvällen kom dessutom den sista leveransen med alla småflaskor som ska användas till shotsen. Så Johan och jag satte oss och började klistra på alla små siffror. 30 stycken av varje siffra från 1 till 9. Det är alltså 270 små flaskor som ska märkas upp. Många shots kommer det bli! Bara själva mängden småflaskor börjar kännas lite lätt absurd när man ser dem uppradade framför sig.

Johan och Adam kom hem sent igår kväll och idag har vi försökt att leka och umgås med Adam så mycket vi bara kunnat. Det känns ändå lite extra viktigt efter att de varit borta några dagar, även om jag såklart också hann vänja mig lite vid att ha huset för mig själv. ^^

När Adam väl sov passade jag däremot på att få lite festfix gjort. Jag satte upp ljusslingan med alla polaroidbilder och jag tror faktiskt att det kommer bli väldigt uppskattat! Jag hade åtminstone själv tyckt att det var en väldigt rolig grej på en fest, så jag hoppas att gästerna känner likadant. Nu börjar det verkligen kännas som att alla små detaljer jag fixat under de senaste veckorna faktiskt börjar bli något på riktigt.

På eftermiddagen blev det poolhäng för hela familjen. Vi badade tillsammans med Adam och han älskade det, precis som vanligt. Han skulle nog kunna spendera större delen av dagen i poolen om han fick bestämma själv. Det är svårt att få upp honom när han väl kommit i ^^

Dum som jag var tog jag inget sömnpiller igår utan tänkte ”så illa kan jag väl inte sova utan det?”. Alltså… jo. Det kan jag. Vilken jävla dålig natt jag har haft. Svårt att somna, vaknade flera gånger och vaknade dessutom tidigt. Kändes som att jag knappt hade sovit alls när det väl var dags att gå upp.

Jag drog i alla fall nytta av den tidiga morgonen och åkte iväg till ICA för att handla det mesta inför nästa helg. Jag hade hoppats på lite bra deals, men det var ganska snålt med den varan. Jag lyckades dock hitta och köpa ytterligare en rejäl bit entrecôte. Nu ska väl för fan ingen behöva gå hungrig på festen i alla fall. ^^

Resten av dagen har spenderats ute i trädgården och inne i köket. I trädgården har jag rensat undan lite växter som definitivt sett sina bästa dagar. Alltid lika skönt att få bort sådant som bara står och ser risigt ut och få lite mer ordning på allt.

I köket har jag bland annat förberett en batch reduktion till bearnaisesåsen. Den ska tydligen kunna stå i kylskåpet i nästan ett år utan att bli dålig, och när man sedan blir sugen på bea är det bara att ta ett par matskedar och vispa ihop en sås. Det låter ju nästan för bra för att vara sant, så jag får väl se nästa helg om det faktiskt fungerar som utlovat. ^^

Jag har även vispat ihop en smörkräm som numera ligger i frysen. På fredag ska jag tina upp den igen och sedan smaksätta delar av den med lakrits och den andra med citronsyra. Därefter ska alla macaronskal spritsas och fyllas. Jag börjar dock inse att jag nog kommer behöva göra mer kräm, eftersom jag tydligen inte har gjort någon till den sort som ska smaka GT. Bra planering där. Tur att jag kom på det nu och inte på fredag när allt annat ska göras samtidigt.

Det enda som är lite tradigt just nu är att varenda väderapp verkar ha bestämt sig för ösregn på lördagen. Jag vet, jag vet… Det är en hel vecka kvar och väderprognoser hinner ändras ungefär sjutton gånger innan dess. Men jag blir ändå lite nedstämd när jag ser det. Fan, tänk om det regnar hela jävla dagen… Vafan gör vi då?

Idag har jag stökat ner mer än vad jag städade undan igår. Det ser ut som fan här inne. ^^ Det är verkligen fascinerande hur snabbt man kan gå från ”nu är det fint och undanplockat” till totalt kaos så fort man börjar förbereda något.

Min beställning från Systembolaget levererades idag och jag fick någon briljant idé om att jag skulle blanda ihop alla spritsorter som hör till respektive drink i separata flaskor. Tanken var såklart att det skulle göra allt lite smidigare och spara tid när det väl är dags för festen, men när jag hade dragit fram allting och började fundera på hur många flaskor det faktiskt skulle bli insåg jag att det förmodligen inte kommer spara mig någon tid alls. Snarare kommer det bara innebära ännu fler flaskor som ska förvaras någonstans, och det är ju precis vad jag behöver just nu – fler saker som tar plats.

Jag stökade även runt ute i förrådet. Jag började nämligen para ihop skålar och fat med respektive rätt, vilket är betydligt drygare och mer tidskrävande än man kan tro. Det är en sån där sak som känns som att den borde gå på fem minuter, men helt plötsligt har man stått där och flyttat runt porslin i en evighet. Men, då insåg jag dessutom att kakfatet som jag var helt säker på att jag visste var det stod, inte alls stod där jag trodde. Så det blev bara att gå ut i förrådet och börja riva upp och ner på precis allt. Jag letade på alla de där ställena där man tänker ”det kan ju omöjligt vara här”, bara för att till slut hitta det på exakt det sista stället jag kollade. Såklart. Varför skulle det vara någon annanstans?

Jag tog även med alla 1-2-3- och A-B-C-böcker som jag köpte till Adam redan förra sommaren. Nu är han förmodligen gammal nog för att faktiskt ha lite glädje av dem. Och det är nog vi också, för vi börjar verkligen behöva något nytt att läsa för honom på kvällarna. Så det var ju ändå ett ganska bra fynd i förrådet, även om det krävde en mindre arkeologisk utgrävning först.

Jag hann även diska alla tallrikar, glas och skålar som vi ska använda nästa vecka. Ännu en sån där sak som man inte riktigt tänker på när man planerar en fest. ”Vi har ju porslin, det är lugnt.” Ja, tills man inser att precis allt måste diskas innan det ska användas. Och när det är så här mycket porslin blir det plötsligt ett jäkla projekt. Men nu är åtminstone allt rent och redo, så ännu en sak kan bockas av från listan.

Herregud vilken dag… Jag har suttit i möten precis hela dagen, från 09 till 16. Knappt hunnit äta och middagen fick nästan bli något man slängde i sig i farten. Helt sjukt vilken jävla delta vissa dagar har. Man hinner knappt blinka innan arbetsdagen är slut.

När jag väl slutade jobba rev jag ut allt som har med macaronbakning att göra och svängde ihop tre batcher – svarta, rosa och gröna. Alla blev faktiskt superfina till utseendet, så där får jag ändå ge mig själv lite cred. Däremot är de nog tyvärr lite ihåliga. Tänk att jag aldrig får till lyftet i macaronsen...

Nu ligger alla macarons i frysen och väntar på att få fyllas med smörkräm på fredag. Förhoppningsvis blir de riktigt fina när allt är klart och får komma ihop till färdiga små macarons. Ett steg i taget!

Har en sån riktig neredag idag. Känner mig bara ledsen, med en klump i magen. Vi trivs verkligen inte här och jag är irriterad oftare än inte på alla grannar i området. Det tragiska är att det här förmodligen ändå tillhör en av de bättre radhuslängorna man kan bo i, eftersom vi inte har någon vare sig framför eller bakom oss. Men det hjälper inte. Jag ogillar verkligen andra människor och deras avkommor…

Gårdagens konversation med den ena grannen hjälper inte direkt heller. Istället för att hon kunde vara lite förstående fick jag samma gamla skit tillbaka i ansiktet – ”barn låter och de måste få leka med sina kompisar”. Ja, jag fattar det. Jag fattar att barn låter och jag fattar att de måste få leka. Men hur svårt ska det vara att be barnen dämpa sig lite? De behöver inte sluta leka. De behöver bara inte vrålskrika så att Adam vaknar.

Men nej. Istället tyckte hon att vi skulle flytta Adam till rummet på andra sidan huset där vi idag har kontoret, vilket i min bok är helt frånvänt med tanke på hur extremt varmt det blir på den sidan under sommarhalvåret. Det är liksom inte direkt ett rimligt alternativ bara för att grannarnas barn ska kunna springa runt och skrika utan att behöva tänka på omgivningen. Idioti.

Ikväll åker dessutom Johan och Adam till Västervik, där de blir kvar till söndag kväll. Det bidrar kanske till den redan ganska osköna känslan jag har idag, jag vet inte. Det kommer bli så tyst här. Eller ja, tyst och tyst… det lär väl fortfarande vara grannbarnens jävla spring och skrik som hörs, så någon total frid blir det väl knappast.

När Johan och Adam väl hade åkt, röjde jag undan alla leksaker här nere och städade i ordning allt. Jag gillar verkligen att ha det rent och fint omkring mig, åtminstone som en start. ^^ Det brukar sällan hålla i sig särskilt länge, men det är SÅ skönt när det är rent och undanplockat här hemma. Bara att kunna gå runt och känna att allt är på sin plats gör faktiskt mer för humöret än man kanske vill erkänna.

Adam har haft en sån där natt… En natt där han manglat mig med huvudet, vaknat för att gå på pottan, lekt traktor och gud vet vad. När klockan inte ens var 06 var det bara att ge upp. Vi tände lamporna och gick upp och läste lite böcker istället. Det kändes som att det var lika bra att inse att natten var över.

Tanken var egentligen att jag skulle baka macarons idag, men det är ju lite svårt när Adam är hemma och Johan är den som behöver ta honom varje gång jag vill göra någonting. Så idag fick han titta på Pippi medan Johan tvättade fönstren på övervåningen och jag gjorde en batch macarons till festen. En ganska bra kompromiss ändå.

Jag tog middagsläggningen idag och när jag låg där uppe och kontemplerade livet medan Adam körde hela sin kvällsrutin – dricka vatten, potta, vilja byta förälder, dricka ännu mer vatten, snurra ungefär 7 000 varv i sängen och lite annat smått och gott – kom jag plötsligt ihåg att Louis faktiskt hade bjudit in oss på lunch idag. Det hade jag helt glömt bort.

När Adam väl hade somnat, svidade vi därför om och tog bilen in till Östermalm och vår gamla gata. Deras nyöppnade restaurang ligger precis där, vilket såklart gav mig en liten nostalgitripp. 

Vi välkomnades varmt av Louis och slog oss ner vid ett bord. De bjöd oss på ett glas champagne, men eftersom Johan körde fick han nöja sig med en alkoholfri öl. Jag klagar dock inte på att få börja lunchen med champagne.

Johan sprang sedan iväg med Adam för att leka av honom lite och jag satt kvar och väntade på att vi skulle få göra vår beställning. Och väntade. Och väntade lite till. Det kom ingen servitör och jag började nästan fundera på om de satt och väntade på att Johan skulle komma tillbaka innan de tänkte ta vår beställning.

Men så plötsligt kom en kille med ett helt gäng tallrikar och helt plötsligt hade vi mat på bordet. Jag hann knappt förstå vad som hände. Kanske hade Louis tänkt att vi skulle få en liten miniavsmakningsmeny? Vi fick i alla fall in sex olika små rätter innan vi till slut fick frågan om vi önskade något mer.

Och ja, det gjorde vi. Vi tog in varsin tartar och därefter varsin dessert innan vi tackade för oss. En ganska spontan lunch som slutade betydligt mer omfattande än vi hade tänkt oss från början.

Lite sorgligt ändå att konstatera att nästan alla de här rätterna smakade bättre än gårdagens middag på Coco & Carmen. Men de är ju väldigt duktiga på det de gör, så egentligen är jag väl inte särskilt förvånad. Det var åtminstone ett väldigt trevligt återbesök på gamla gatan, och jag hoppas verkligen att det går bra för dem med det nya stället.

Idag var det dags för sommarens andra singeldejt! Men innan det var dags att göra mig i ordning och åka in till stan tog jag tag i en sak som legat och gnagt lite – falafeln. Jag ville göra ett nytt försök inför festen efter det mindre lyckade experimentet senast. Den här gången gick det betydligt bättre och de blev faktiskt riktigt fina! Skönt att kunna konstatera att förra omgången bara var ett tillfälligt bottennapp och inte ett tecken på att jag helt enkelt inte kan göra falafel. ^^

Det har dessutom börjat hända lite grejer ute i växthuset. Äntligen har det börjat växa habanero på mina små plantor! Det är fortfarande ganska blygsamt, men bara att se de första små frukterna dyka upp känns väldigt kul. Nu hoppas jag bara att de faktiskt hinner bli ordentligt stora och starka också.

På eftermiddagen var det så dags att göra sig lite civiliserad igen. Dusch, smink och hår – hela paketet. Sedan fick jag skjuts in till Östermalm av Johan, där kvällens dejt med mig själv skulle äga rum på Coco & Carmen. Jag har verkligen sett fram emot den här kvällen eftersom deras meny verkar lite spännande.

Jag var först på plats, vilket faktiskt är ganska skönt. Restaurangen fylldes sedan på ju längre kvällen gick, men jag hann få en lugn start och all uppmärksamhet för mig själv. Det fina med att vara först är dessutom att man slipper bli spoilad av vad som kommer. Man har ingen aning om vad nästa servering är och allt blir faktiskt en liten överraskning. Jag tror att jag fick in omkring 16 serveringar innan kvällen var över, så det blev minst sagt en lång middag.

Och som alltid när det är så många olika serveringar blir det lite blandad kompott. Vissa saker kommer jag definitivt att minnas bättre än andra. Bland annat fick jag in deras version av en Guinnessöl, som såg ut som just en Guinness men visade sig vara en fantastiskt smakrik svampconsommé. Riktigt kul servering och väldigt gott.

Jag älskade också deras koncept med vodka och caviar. Man fick själv välja storleken på ett glas som kom in på en bricka, och därefter fyllde de upp glaset hela vägen till ytspänning med vodka – oavsett hur stort eller litet glas man hade valt. En ganska absurd, men samtidigt väldigt rolig grej.

Alla rätter var däremot inte lika lyckade. Deras dumpling var tyvärr ingen höjdare alls. Den var väldigt mjuk och hade nästan en lite möglig smak, vilket inte direkt är den typ av smakupplevelse man hoppas på när man sitter på en restaurang av den här typen. Och överlag saknade flera av rätterna den där lilla extra. Jag hade nog förväntat mig mer tryck och högre smaker, men tyvärr landade mycket i mellanmjölksträsket. Så även om det fanns flera riktigt roliga och goda serveringar, var det både högt och lågt under kvällen.

Efter middagen gick jag förbi Persona, som bara låg en gata upp. Louis var dock inte där, så jag fortsatte vidare till deras nyöppnade sommarrestaurang Non Grata, som ligger längst upp på min gamla gata, Grev Magnigatan. Jag ville egentligen bara kika förbi, se hur det gick för dem och önska dem lycka till med det nya stället.

Men det slutade lite bättre än så. Louis bjöd helt enkelt in oss under morgondagen och sa: ”Bring the kid and come by and eat some lunch!” Så tydligen blir det ett litet redan imorgon, den här gången tillsammans med Adam. Inte riktigt vad jag hade planerat när jag åkte in till stan, men det tackar man ju inte nej till.

Idag var Johan iväg på golftävling, så jag och Adam fick klara oss på egen hand. Tanken var egentligen att vi skulle gå till biblioteket, men när jag kollade öppettiderna insåg jag att det inte öppnade förrän klockan 11. Lite väl sent när Adam helst ska sova vid 11:45-ish. Det kändes som att vi skulle hinna gå dit, bläddra lite i en bok och sedan behöva packa ihop igen, så vi fick hitta på annat.

Istället blev det en ganska mysig förmiddag hemma. Vi kollade på Laban, degade runt, läste böcker, plockade ärtor och spelade fotboll. En salig blandning helt enkelt. Ibland behöver man faktiskt inte göra så mycket mer än att bara vara hemma och skrota runt tillsammans.

På eftermiddagen hade Johan kommit hem och då blev det poolhäng för hela familjen. Och jäklar vad skönt det var idag! Det var verkligen en sådan där dag när man helst bara ville ligga kvar i vattnet och inte göra någonting annat.

Jag hann även baka fröknäcke och påbörja fermenteringen av mina ryska gurkor inför festen. Ännu en liten sak att bocka av från listan inför kalaset. Det börjar bli ganska mycket fix nu, men samtidigt är det rätt kul att se hur allt sakta börjar falla på plats.

Idag tog vi en sväng ut till Åkersberga för att titta på en väldigt tidig födelsedagspresent till mig från Johan. En Thermomix TM6!! Johan hade hittat den på Blocket och högg som en kobra. Jag har varit lite sugen på en sådan ett tag, så det ska bli riktigt kul att se vad man kan hitta på med den. Nu gäller det bara att faktiskt lära sig använda den också…

Säljaren var väldigt trevlig, men kommunikationen blev minst sagt en liten utmaning. Det var egentligen bara mannen i familjen som kunde ett par ord svenska och engelska, så det blev en ganska kreativ blandning av språk, gester och att försöka förstå varandra. Men det gick ju bra till slut och vi fick med oss maskinen hem.

På vägen hem stannade vi till vid en jättefin lekpark som vi tänkte att Adam skulle uppskatta. Det var dock ganska uppenbart att han var alldeles för trött för att vara särskilt peppad på lekparkshäng. Han somnade såklart i bilen när vi var på väg hem igen. Klassiker.

Vi passade på att göra ett stopp på SNÖ och käka glass när vi passerade Kvarholmen. Min glass var helt orimligt stor och jag fick faktiskt kasta nästan en tredjedel. Helt tokigt! Jag försökte verkligen, men det fanns tydligen en gräns för hur mycket glass jag kunde trycka i mig.

På eftermiddagen blev det poolhäng för Johan och Adam medan jag passade på att plocka och fixa lite här inne. Ganska bra arbetsfördelning ändå – två badar och en får jobba ^^

På kvällen fortsatte jag med festfixet och preppade etiketter. Det är många smådetaljer som ska fixas, men samtidigt är det ganska roligt när man ser hur allt sakta börjar falla på plats. Det är fortfarande en hel del kvar, men vi är åtminstone på väg!