Vår första tur till BVC i Nacka Forum och det som stod på tapeten var vägning, kontroll av gulheten, huvudet och hans navel.

När vi vägde honom visade det sig att han nu passerat sin födselvikt igen vilket är jättebra på så kort tid (han väger nu 3814 g)! Iom att han har gått upp så bra i vikt senaste veckan behöver vi inte längre väcka honom vart 3:e timma för mat, nu kan vi låta honom sova tills han vaknar av sig själv.

Vad gäller hans gulhet ansåg Margareta att han låg inom rätt värden och när vi kikade på naveln tyckte hon att den läkte jättefint, snart få vi bada honom!

Vi pratade lite om amningen och rådet jag fick var att "det måste vara bekvämt för mig". Om det innebär att jag lättar på trycket genom att pumpa lite så är det så det får vara. Någon gång kommer jag behöva ta mig över den här tröskeln, jag kommer behöva ha ett litet lager i frysen så att jag kan lämna mini ensam med Johan utan att det blir kris när hungern knackar på dörren. Idag var en sån dag när jag behövde lätta på trycket så vi passade på att prova ge honom mat med antikolikflaskan som vi har. Flödet var trots detta något för snabbt och han sög i sig mjölken på nolltid ^^ Men, nu vet vi att vi behöver köpa en lite långsammare flaska till nästa gång!

På tal om vikt, själv är jag nu nere på 71,5 kg… Det har gått väldigt snabbt, kanske lite för snabbt till och med? Behöver nog se över vad jag får i mig, kanske behöver jag lägga till ett mellanmål eller två för att det ska stabilisera sig iom. amningen.

Nej, men... Finns det något sötare än en sovande bebis?? Jag tror inte det... Möjligtvis när de sover med små vantar på sig ^^ Mini har börjat riva sig själv i ansiktet, därför har vi tagit på honom små vantar som ska skydda honom lite bättre. 

Jag har ju varit lite orolig över att han ska kunna kväva sig själv i vårt babynest eftersom vi har rullat ihop en handduk som ska tajta till det lite åt honom (bild 1). Idag hittade jag en liten "reducer" till babynestet som Johan fick åka iväg och köpa ute i Sickla (299 kr). Den här reducern är av nätmesh (bild 2), dvs. även om han skulle somna med näsan tätt emot, så går det att andas igenom - ingen kvävrisk här inte! 

"Passa på att sova när bebisen sover...", något vi fått hört alltför många gånger sen magen blev uppenbart gravidtjock. Vi gör tvärtom istället. Vi lägger bebisen på soffan intill oss och sedan väsnas vi och stökar. Idag tog vi äntligen tag i att skära till mattan till hallen, den har legat i köket sedan den levererades men nu tog vi tag i det.

Det blev lite gnabb när vi skulle måtta ut får vår mall som vi klippte innan förlossningen. Johan ville vända mattan upp-och-ner och måla på baksidan, men jag kunde inte tänka hur mallen skulle läggas för att det skulle bli rätt och var alldeles för rädd för att vi skulle skära fel när vi väl satte kniven i mattan (den kostade ändå 2 400 kr, inget jag vill kasta i sjön direkt). Så, det blev rätt sida upp för att stilla mitt sinne, även om Johan förmodligen hade rätt ^^

Jag räknade med att vi skulle få justera mattan ganska mycket innan den passade som den skulle, men det blev ett helt OK första försök där vi endast behövde justera lite smått på sina håll. Helt OK blev det också, inte alls lika fult som jag trodde att det skulle bli... Fine, det är inte snyggt, men väldigt praktiskt!

Nu behöver vi inte tänka oss för när kör in vagnen eller tar på oss skorna under hösten/vintern, mattan har ju gummiskydd på undersidan för att förhindra läckage. Ingen risk för att få fula märken i golvet heller från sten och grus... Tror detta kommer bli toppen!

Idag var det dags att åka tillbaka in till BB S:t Göran för att genomföra ett hörseltest på mini. Då det var drop-in-tider under dagen hade vi ingen tid att passa, utan kunde åka in så snart mini var mätt och belåten. 

Väl på plats tog det inte många minuter innan vi välkomnades in på ett rum och fick genomföra testet. Mini var väldigt snäll under hela undersökningen trots att vi krånglade med hans små öron och när testet var färdigt var allting i sin ordning, allt såg bra ut!

När vi kom hem igen var mini tydligen helt slut, han somnade snabbt på mig när medan vi myste i Duxen!

Tisdag och min sista lön för den här perioden betalades ut - det blev hälften mot vad jag är van vid och det svider lite måste jag erkänna ^^

Idag hade Johan bokat in sig på en klipptid och jag lämnades ensam en längre stund. Eller ja, det är väl en sanning med modifikation, han har ju varit iväg och handlat och fixat tidigare i veckan, men enligt honom kändes det som att han lämnade oss i sticket ^^ Bara för att en av oss sitter fast hemma betyder det ju inte att vi båda måste göra det. Han passade dessutom på att åka och plocka upp ett Blocket-köp, en amningskudde från Doomoo. Vi trodde att det var den lilla varianten, men det visade sig vara den stora som är en kombinerad amnings- och gravidkudde. För 200 kr blev den vår, butikspriset närmare 1000 kr.

När Johan kom hem tog vi en promenad ner till Kajen och slog oss ner efter vattnet i skuggan. Vi köpte varsin glass och mumsade i oss innan det var dags att röra sig hemåt igen.

Det blev lite av en pryldag idag då vi även fick två paket på posten samt en present från Linda som gjorde ett snabbt besök innan de åkte ner till Tylösand. Dels fick vi ett paket från Martin (Auzo, Johans kompis som jag brukar spela CS med), sedan kom det ett paket från moster i Göteborg. Det hela resulterade i massor med godis, ett par nya bodies i olika storlekar och ett par böcker.

Med små barn kommer stora mängder tvätt, it is known ^^ Men, för att slippa släpa fram det stora torkstället varje gång vi tvättat de små bebiskläderna, fick Johan åka iväg och köpa ett lite mindre tvättställ på eftermiddagen. Jag hittade nämligen ett väldigt smidigt på Clas Ohlsson som dessutom var rätt gulligt. Under tiden stannade jag hemma och ammade, igen. Och idag fick jag nog en släng av Baby Pinks* istället. Nu låg jag och grät i soffan medan mini ammade till Bianca Ingrossos version av Den Blomstertid… Vilken berg-och-dal-bana det här är känslomässigt! ^^

Sent på kvällen fick vi dessutom vår hallmatta levererad. Det ska bli spännande och se hur mycket off vår utskurna mall är…

*Baby Pinks - används för att beskriva det lyckorus, postpartum euphoria, som infinner sig efter förlossningen. Ofta klingar känslorna av efter ett par dagar, men för vissa håller det i sig längre. Det mest utmärkande symtomet är eufori.

Inatt har vi fått sova, vilken grej! Vi har under de första dagarna hemma gått och lagt oss ganska sent, närmare 00, då vi har inväntat minis “sista matning” för dagen. Eftersom vi har fått order om att han ska matas var tredje timme, har vi ställt larmet ifall det skulle vara så att han sover igenom dessa timmar. Inatt väcktes vi av larmet runt 04, nattens enda matning! Han verkar också lite mer okej med att sova i sitt babynest nu, så, vi har fått sova många sammanhängande timmar i natt!

Kl 14:30 idag väntade ett hembesök av vår kommande barnmorska - Margareta. Hon var ett par minuter tidig när hon ringde på dörren och fångade mig mitt i mellanmålet. Margareta var en superhärlig kvinna med lång erfarenhet (35 år) och det märktes tydligt att detta inte var hennes första gång. Hon tog oss med storm, superhärlig!

Vi inledde besöket med en kontroll av mini - hans vikt, gulhet, ögonvitorna, nacken, ryggen, lederna, naveln (som nu har börjat skrumpna och därmed lukta pikant)… Allt såg fint ut och han har lagt på sig ytterligare några hekton. Hon gissade också på att den lilla stumpen skulle trilla bort närmaste dygnet till min stora glädje!

Som på beställning, alldeles lagom tills vi satte oss ner, började han snutta på sina fingrar för att signalera matdags! Perfekt, då kunde vi få ytterligare lite hjälp med amningen!

Hon stannade närmare en timme och gick igenom massa bra information och tips samt svarade på alla våra frågor innan hon tackade för sig.

Det pratas mycket om den berömda Baby Bluesen*, ibland också om Baby Pink. Det är ingenting konstigt egentligen, utan en helt “normal” reaktion på alla hormoner som lämnar kroppen. Jag var kanske lite naiv och tänkte att jag klarat mig, då den vanligtvis dyker upp tre dygn efter förlossningen, men idag tror jag bestämt att det var min tur.

På eftermiddagen kom alla känslor krypandes och jag hann lagom säga till Johan att jag kände mig ledsen och då började tårarna ringla ner för kinden, okontrollerat. Inget storgråt, bara tårar som rann och de fortsatte rinna under en timmes tid.

Tror att det för min del mycket handlade om att jag kände mig instängd, tvingad att alltid finnas där eftersom mini skulle ha mat med max tre timmars mellanrum den första veckan. Det är sommar, underbart väder och jag sitter inne… Inte ens en promenad har jag tagit då jag känt mig lite svagarna än vanligt, förmodligen pga. blödningen.

Men, Johan förstod vad jag behövde ikväll och det var inte att bli tröstad. När mini hade matats för sjuttioelfte gången idag, såg han till att vi klädde på oss och tog en promand, även om den var kort. Vi gick upp till Hemköp för att köpa varsin glass och vände sedan hem igen. En kort promenad, men ack så välbehövlig för mitt sinne.

*Baby Blues - Tredagarsgråten, eller baby blues, har fått sitt namn av att den brukar dyka upp ungefär tre dygn efter förlossningen. Den kan variera i styrka, några kanske bara känner sig lätt nedstämda, för andra kan det kännas avgrundsdjupt, som om alla moders PMS kommit på besök. Det vara bra att känna till att det här är en jättevanlig reaktion, mer än hälften av alla nyblivna mammor drabbas av det som kallas baby blues eller tredagarsgråt.

Detta tillstånd beror faktiskt till stor del på hormoner. De hormoner som faktiskt var livsnödvändiga för bebisens utveckling under graviditeten, klingar nu snabbt av efter en förlossning. Förutom att man ska försöka landa i att bli förälder så är det denna plötsliga hormonomställning, ganska troligt i kombination med en stor portion sömnlöshet, som kan ge ångest, nedstämdhet och motstridiga känslor efter en förlossning.

Det har gått fem dagar sedan mini föddes och siffrorna på vågen har tokrasat! Nog för att jag höll igång och tränade bra in i det sista, men vågen står idag på 75,1 kg, det är -9 kilo på bara ett par dagar. 

Oerhört tacksam över att magen gått tillbaka så fint som den ändå har och att jag lyckades undgå bristningar... Det syns knappt att jag varit gravid. Det som märks är dock hur otroligt mjuk magen är, det är som att något saknas där inne, konstigt va? ^^ 

Dagarna flyter verkligen samman när det enda man gör är att spendera dagarna inomhus, i samma run, i samma fotölj...

Jag tror inte jag var beredd på att känna mig så här instängd som jag ändå gör. Att inte kunna lämna lägenheten då jag är den som matar mini, att inte kunna gå iväg till gymmet och känna mig som mig själv... Det är jobbigt, jobbigare än jag trodde trots att jag sagt detta till mig själv i flera veckor.

Jag vet att det är en övergångsperiod, en period jag förmodligen kommer sakna när den är över, men det är jobbigt just nu och det har inte ens gått en vecka sedan han föddes. Det är tur att han är söt, det får mig att glömma hur jobbigt det är till och från under dagen.

Jag kämpar på med amningen och försöker ha mini så mycket jag orkar hos mig, gärna hud-mot-hud på bröstet. Nu börjar dock mjölken rinna till och det känns i tuttarna ^^ De har börjat ömma och blivit betydligt tyngre. Jag är livrädd för att åka på mjölkstockning och har inte hört speciellt bra historier om amningen från mina vänner - ingen har riktigt tyckt om det och många av dem har fått väldigt ont. Håller tummarna för att det ska lossna för mig, jag tycker faktiskt det är ganska mysigt när det fungerar...