Johan vabbade Adam igår då jag behövde åka in till kontoret. Adam hade varit på gott humör med tanke på omständigheterna samt lekt väldigt bra under dagen. Därför bestämde vi oss för att lämna Adam på förskolan de timmar som barnen är inomhus. Det var inga konstigheter att lämna honom, han kröp snabbt bort till målarfärgen och verkade vara nöjd och när jag hämtade honom på eftermiddagen hade det tydligen gått bra… Väldigt skönt att höra!

Stackars Adam, vilken natt han har haft. Han har vaknat gråtande flera gånger i timmen och pekat på sina knän som han måste ha så ont i… Älskade vännen.

Under dagen har han inte kunnat stå eller stödja på benen. Varje gång han försökt (förmodligen glömt bort sig), så hamnar han i stående position och sen börjar han gråta för att han får så ont.

Slog en signal till 1177 och de sa väl inget av värde direkt. De tyckte jag skulle åka in till barnakuten eftersom knäna var svullna och alvedonen inte hade hjälp under natten. Så, under lunchen fick jag åka in till Söder och väl på plats gjorde de inget annat än ordinerade ett litet schema för smärtstillande… De tittade inte ens på hans knän…

Vi åkte hem och gjorde det så bra som möjligt för honom. Han fick sitta i soffan och titta på Bamse större delen av dagen och äta popcorn. För att ha så ont som han hade var han ändå på ett ganska gott humör.

Efter en dag som varit fylld av lek inomhus, varvat med lite Bamse och Laban, höll vi på att göra slut på den sista energin på kvällskvisten. Vi lekte “tittuuuut” bakom vitrinskåpet som vi gjort så många gånger förr, men den den här gången slutade det betydligt mer olyckligt.

Adam ramlade, som han gjort så många gånger förr, men grånade illa den här gången… Han grät på att sätt som var hjärtskärande och han verkade ha sååå ont.

Vi kramade honom och tröstade så mycket vi bara kunde, vi erbjöd honom till och med nappen, men han slutade inte gråta trots det. Tårarna rann och rann… Men, dumma som vi var tänkte vi att han måste vara övertrött och förmodligen blivit mer rädd av fallet än att han hade ont. Vi gav honom lite alvedon och nattade honom, men han vaknade om vartannat, pekade på sina ben och sa “AJ”, om och om igen…

Adam pratar och pratar och pratar… Han kommer tjata hål i huvudet på oss när han blir äldre ^^

Just nu ljudar vi banan, tända, lampa, traktor, den där, dumma den, baj baj… Jag glömmer säkert ett helt gäng, men om va han pratar!

Idag delade vi på lämna/hämta och jag högg lämningen som en kobra. Tack gode gud för det, för på eftermiddagen började det toksnöa igen - blöt och tung snö. Hämtningen fick alltså Johan ta hand om och han var måttligt road. Drygt 80 min senare klev han innanför dörren igen, genomblöt och trött av släpandet på vagnen ^^

Under lunchen fick jag ett ryck och provade att göra praliner igen… Jag la ut min granitskiva på Blocket häromdagen, men tror att jag kommer behålla den trots allt. Jag vill inte eventuellt skrapa vår bänkskiva, den är ju liksom lite svår att byta ut ^^

Men, jag hatar verkligen att temperera choklad, fan va kladdigt det blir! Jag är så dålig på det, choklad överallt! Men, man blir ju inte bättre om man inte provar, eller hur… Däremot har vi ingenting hemma att fylla skalen med och iom snöstormen utanför dörren uppmanas alla att lämna bilen hemma.

Vilken vacker morgon vi vaknade upp till, det är så vackert ute just nu! Vilken vinter vi verkar få tillslut! Men, iom. att Stockholm stad gått ut med orangea varningar som verkar hålla i sig hela veckan, jobbade vi hemifrån idag. Det gjorde lämnadet av Adam betydligt enklare när ingen av oss behövde hålla koll på kollektivtrfiken. 

Under lunchen passade jag även på att fylla i lite tråkiga märken i vårat golv och oj så mycket bättre det blev. Glömde dock en efterbild, men det blev bra mycket bättre än innan!

Herregud, vilken dag! Varför bor vi i Stockholm?!

Idag lämnade Johan in vår bil på plåtskadeservice och den beräknas bli borta hela veckan. Det innebär att vi behöver lämna Adam med bussen, vilket i sig inte är några konstigheter egentligen, men nu har det snöat i två veckor och vägarna är frusna med snömodd i mängder… Det är med andra ord smått omöjligt att ta sig fram med barnvagnen.

Jag har fasat för den här morgonen i flera dagar och när jag vaknade imorse snöade det ute. Superfint, verkligen, men jag behövde inte mer snö idag ^^

Adam, ja, honom fick jag väcka efter att han vaknat av Johans snarkande vid 04 imorse, no joke. Först vaknade jag av Johans snarkande, sedan Adam. När Johan tillslut vaknade till efter att jag puttat på honom otaliga gånger, hade han mage att säga “Men Adam, klockan är 04…”, som att det var Adams fel att Johan var vaken ^^ Iom detta fick jag väcka Adam imorse så att vi inte skulle bli alltför sena till förskolan. Och för att lura i honom lite gröt innan det var dags att åka till föris, fick han leka lite med ett av pusslen han fick i julklapp av mormor.

Adam var väl lite sisådär gnällig, men han förstod att vi skulle ut i snön och verkade ändå ganska okej med att jag klädde på honom lager på lager. När vi skulle ta oss ner för vår lilla backa till bussen, höll jag på att sitta på rumpan både två och tre gånger, det var så jävla halt! Blankis och snömodd ovanpå, helt otroligt att det inte varit någon olycka där än.

Väl på bussen verkade Adam ändå ganska nöjd, han visade att han ville åka mer varje gång bussen stannade till och dörrarna öppnades. Gounge! När det tillslut var vår tur att kliva av bussen fick inte vår barnvagn plats på den “upptrampade” trottoaren så jag fick gå på vägen som var fullständigt omöjlig att gå på pga. smömodden. Inte var det bättre framför förskolan heller, fattar inte hur man prioriterar ibland…

Lämningen gick över förväntan, men kanske berodde det på att de minsta hade gått in och påbörjat sin fruktstund. Jag klädde av Adam i kapprummet så att han samtidigt såg dem sittandes där och när han var redo att gå igenom den lilla grinden, blev han uppmött av en av tjejerna vilket förmodligen gjorde lämningen lite enklare.

På hemvägen dök bussen aldrig upp och jag fick gå hela vägen hem i det här skitvädret… Men barnvagnen.

Snart var det dags att hämta Adam igen och det var inte mycket roligare att hämta honom. Adam var däremot väldigt nöjd med allt och pep inte en enda gång, trots att vi fick vänta på bussen i 20 min pga. försening.

När vi köpte det här stället hade jag en vision om hur Adam skulle växa upp... Han skulle få känna gräset under sina fötter, han skulle kunna gå ut och sparka boll på framsidan, leka fritt. Nu, när det är vinter, är den lilla backen ner till förrådet en söt liten pulkabacke, alldeles lagom för hans ålder. 

Idag klädde vi på honom och gick ut en liten sväng i solen. Han var skeptisk först, men efter bara ett åk kom de sötaste ljuden från honom när vi sprang nedför backen med honom. Han älskade det! "Mer, mer, mer!" 

Innan vi gick in tog vi en väldigt kort liten promenad bort mot den fina utsikten vid äldraboendet på andra sidan bron, men vi kom aldrig hela vägen innan vi, på Adams begäran, fick stanna till och titta på bilarna som åkte på vägen ^^ Ptja, alla har vi våra intressen... 

Idag hade vi återbesök hos barnläkaren för Adams hosta, men den har blivit så pass mycket bättre att vi inte bemödade oss med att göra ytterligare återbesök eller kontroller. Skulle han få hosta ännu en gång ska vi åter igen ge honom en rejäl dos medicinen vi fick i julas.

På vägen hem stannade vi till på Lindebergs bageri, jag såg nämligen att de börjat sälja semlor - världens bästa säsong är här!!!

På eftermiddagen drog Johan det korta strået då han fick klä på sig de varma kläderna och bege sig ut på baksidan för att sopa rent växthuset. Det har kommit så mycket snö och temperaturen ska lägga sig runt nollan kommande dagar, det kommer med andra ord bli precis skittungt där ute... Vill inte riskera att växhuset kollapsar av all snö...