Förra veckan pingade Jakob att en spekulant hade kontaktat honom och önskade en privatvisning av lägenheten. De var nämligen på resande fot och kunde först idag. Jag hade stora förväntningar på den här visningen, förmodligen för stora och risken för besvikelse var överhängande.
Johan jobbade halvdag idag efter att ha bytt måndag till tisdag, det gav oss gott om tid att piffa till det sista inför visningen. Den här gången försökte vi vara lite smartare och ställde undan lösa saker i lägenheten genom min berömda open-spot-teknik ^^ Kökslamporna åkte in i WIC:en, bakom min klänningar, medan amningskudden gömdes bakom sängkuddarna, etc ^^ Vi bar ner kartongerna till förrådet medan möblerna fick stå nere i hobbyrummet än en gång.
Eftersom visningen var kl. 17 och det börjar mörkna ute vid den tiden, såg vi till att tända levande ljus och tända taklamporna, svagt dimmade för en mysig känsla. Tänkt att man aldrig har det så fint och rent som när det vankas visning… Himla synd. Men, man kan inte bo som när man visningsstädar, det är orimligt i längden.
Snart knackade Jakob på och meddelade att spekulanterna redan var på plats. Jag kan rent av ha sett henne (och hon mig), när jag stod och tittade ut genom fönstret med Adam. Jag tackade för mig och hälsade att vi fanns ett par våningar ner.
Jag lämnade Adam till Johan, sen försökte jag tjuvlyssna lite med dörren öppen. Efter drygt 10 minuter hördes dock ingenting och jag kände att detta föll oss ur händerna… Hade de redan gått hem igen alltså? Jag kände besvikelsen skölja över mig och jag gick tillbaka in till Johan och Adam som satt i Styrelserummet innanför Hobbyrummet. Vi skämtade lite om hur pinsamt det hade varit om spekulanterna hade kommit ner medan vi satt där och kuckilurade, men vart skulle vi ta vägen annars ^^ Adam, som var supertrött eftersom vi väckt honom när vi skulle gå ner till rummet, pep lite och jag bestämde mig för att ta honom och gå ut från rummet eftersom lamporna var jättestarka där inne.
Medan jag vaggar honom ute i trapphuset hör jag Jakob komma gåendes i trapporna och med sig har han spekulanterna! Jag skyndar mig tillbaka in till Hobbyrummet och tittar på Johan… “Jag tror de är på väg hit… Jag tror Jakob visar dem de gemensamma utrymmena”. Och mycket riktigt, snart öppnades dörren. In kommer Jakob och spekulanterna ^^ Haha, alltså… VA PINSAMT! Där satt vi med vår DUX, tvättkorgarna, barnsäng, datorstol och barnvagn. Jag försökte att inte titta åt deras håll så att de fick kika i lugn och ro, men det är ju smått omöjligt med tanke på hur det ser ut där nere.
Snart var de på väg tillbaka upp till lägenheten igen och jag och Johan ville bara sjunka genom golvet… Åh va pinsamt!
Ett par minuter senare SMSade Jakob och välkomnade oss upp igen. “Jag tror dessa kan vara en vinnare… Jag sa åt dem att kolla in området lite och ta en pizza nere vid vattnet, men jag tror att vi kan vänta oss ett bud inom 1-2 h… De har varit på två visningar till idag, en i Sjöstan och en på Kvarnholmen, men det känns som vi leder detta, jag har en bra känsla!”.
Herregud, ja!!! Snälla, låt detta vara våra köpare! Ett äldre par med finska rötter som inte behövde ett extra rum eller en stor balkong då de spenderade somrarna i Finland. Kvinnan ville inte behöva renovera (vilket de två andra lägenheterna behövde) och mannen ville ha havsutsikt. Kvällen var alldeles olidlig… Jag satt och kollade på mobilen var och varannan minut. När det gått två timmar och vi fortfarande inte hört något från dem, kändes jag ännu en gång en klump i magen. Kanske var vi för naiva som trodde att detta skulle gå vägen.
Sent på kvällen fick vi ett SMS av Jakob - de hade läst igenom hela årsredovisningen och noterat en post ang. Oscar Properties… De önskade nu svar från styrelsen innan de bestämde sig. Suck, alltid ska det vara något som krånglar. Jag skrev till styrelsen omgående i appen och tro’t eller ej, men de återkom snabbare än jag väntat mig. Jag skickade svaret till Jakob, sen blev det tyst igen. Det faktiska svaret skulle förmodligen komma under morgondagen då styrelsen behövde få tag i sin ekonomiska förvaltare.
Men, sen kom ett SMS… “Bud på 6 miljoner!”. Kunde knappt tro det, vi fick ett bud på utgångspriset och vi högg det direkt. Helst ville vi signera kontraktet samma kväll, men iom det SMSet från Jakob dog kommunikationen för kvällen, vi hörde inget mer efter det och nattens sömn var minst sagt en blandad kompott… både glädje och förtvivlan ^^