Idag blir vår lille grabb tre månader och ännu en gång blev det inget firande för honom… Så otroligt dåligt av mig ^^ Inte ens en progression-bild…Måste skärpa mig, måste ta fler ordentliga/professionella bilder av honom. Han växer så snabbt!!

Vissa dagar märker jag verkligen av att Adam är i mer behov av närhet än andra dagar. Idag var en sån dag. Han ville absolut inte bli nerlagd i varken nästet eller babygymmet. Jag fick inte heller sätta honom i stolen... Men, när jag satte honom i selen, då lugnade han ner sig och somnade snabbt.

Ikväll fick jag äntligen en länk från Jakob med bilderna från Nero - så otroligt mycket bättre redigerade. Mer vidvinkliga var de också vilket fick lägenheten att kännas lite större. Jag hade dock gärna sett lite fler detaljbilder och fler bilder på utsikten inifrån lägenheten, men nu får det bli vad det blir. Jag hade dock verkligen en idé om hur resultatet skulle bli och kanske hade det varit bättre om jag varit mer tydlig med vad jag önskade. Kanske hade det också, på riktigt, varit bättre om jag fotade och redigerade bilderna själv...

Efter en intensiv vecka där mycket av våra saker varit nedpackade i kartonger, fick vi äntligen möjlighet att duscha och bada med Adam! På posten hade det tidigare i veckan kommit ett paket med en fantastiskt söt handduk och idag fick den komma till användning. Men alltså, titta bara... Hur ofantligt söt är han inte!?

Under veckan har vi köpt på oss så mycket saker… Idag skulle vi lämna tillbaka två par gardiner och vi packade iordning dem snyggt innan vi åkte iväg. Väl på Granit var det inga konstigheter att lämna tillbaka paketen och vi tog en liten sväng inne på Sickla Köpcenter för att se om vi kunde hitta ett annan överkast till sängen.

När vi återigen passerade Granit kom en tjej utspringandes - “Visst handlade ni hos oss för en liten stund sedan? Det saknas två gardinlängder, det ska vara två stycket i varje paket…”

Piiiinsamt! Jag bad så otroligt mycket om ursäkt, men tjejen i kassan var nog mer stressad över felet än vad jag var… Det hela slutade med att jag återigen köpte gardiner, men inte fick några med mig hem ^^ Sedan kunde jag lämna tillbaka resten under morgondagen.

Efter en riktigt jobbig natt där Adam gallskrikit större delen, ringde klockan 06:45 och vi satte igång igen. Och efter att ha suttit ner i lugn och ro och kollat igenom fotografens bilder, hittade vi små saker som vi kunde fixa till innan nästa fotografering.

Färgerna i sovrummet skar sig på bilderna, därför bytte vi gardiner och sänglakan. Jag åkte och handlade mer blommor till små vaser runtom i lägenheten samt jordgubbar till balkongen. Vi flyttade runt våra hexagon-ljustakar och satte upp dem i vardagsrummet, sedan satte vi upp fina glasvaser på väggen i hallen. Jag piffade även till hallen så att den blev lite mer stylish samt tog upp vår svarta klädstege och ställde den i hallen.

Vi bar ut sakerna i trapphuset än en gång och vi hann nästan klart tills det att fotografen, Ruben Nero, klev ut ur hissen. Hade det inte varit för att Adam både bajsade och kissade ner sig bara minuterna innan så hade vi varit redo - perfekt timing ^^

Innan Ruben började fotografera, gick vi igenom våra önskemål den här gången. Bättre att vara övertydlig än att bli besviken ännu en gång. Efter dryga timmen var han klar och luften gick fullständigt ur oss när han tackat för sig.

Nu håller vi alla tummar och tår för bättre bilder, resultatet får vi se på måndag!

Jag var så frustrerad över fotografens bilder... Ser vår lägenhet verkligen ut så där? Trött och tråkig... Vägrade tro det, så jag tog fram kameran och tog lite detaljbilder själv. Jag förstår inte varför man inte tar fler detaljbilder, de skapar ju en helt annan känsla av lägenheten. Kolla bara på det här...

Idag fick vi tillbaka bilderna från fotografen. Jakob, mäklaren, skickade en länk till mig men sa också att han hade bett fotografen redigera dem bättre.

Jag blev så himla besviken… Bilderna såg ut som vilken dussinlägenhet som helst och den där blå himlen som han skulle fixa, ja alltså, det såg inte alls bra ut (vilket inte kom som någon chock direkt). Jag gav min feedback till Jakob som snabbt rekommenderade en annan fotograf, Nero, och en ny tid för fotograferingen.

När jag sålde Grev Magnigatan var jag supernoga med vilken fotograf jag använde, jag tackade till och med nej till vissa mäklare som inte ville erbjuda den fotografen. Men då stod det mellan Kronfoto (som det blev) och just Nero.

Vi bokade snabbt in en ny fotografering imorgon, fredag, och jag kände klumpen i magen komma tillbaka… Nu skulle vi göra om allting igen, flytta ut saker i trapphuset och bo i ett kaos ytterligare några dagar.

Herregud, mitt hjärta! Han hade varit så glad och lyckligt ovetandes hela dagen och han var i sitt essä när vi kom till BVC. Jag har aldrig hört honom skrika på det viset som han gjorde när hon stack honom - han fick knappt luft! Älskade vännen…

Resten av dagen var han som en annan bebis. Han grät och tokskrek som aldrig förr. Det var som att han nu insett att han kunde skrika… Ont hade han säkert också, älskligen.

Om 2 månader är det dags igen… Vill inte! ^^

12:30 idag var det dags, lägenheten skulle äntligen fotograferas så att den kunde läggas ut i helgen. Vädret var det absolut sämsta tänkbara - ösregn och disigt, man såg knappt Lidingö. Just in case, tog jag några kort på balkongen medan det var uppehåll på morgonen... Kanske kunde man använda något av det om vi inte kunde ha dynorna/kuddarna ute när fotografen var på plats.

När klockan var 12 var vi fortfarande inte helt klara, vi hann dock precis klart till 12:30. Men, det var fortfarande saker precis överallt. I skafferiet stod det massvis med låder, i hallen stod skötbordet och ute i trapphuset stod typ resten ^^ Herregud va saker.

Vid 12:45 hade fotografen fortfarande inte dykt upp och vid 13 pingade jag Jakob, mäklaren. Tydligen hade fotografen bokat in 15:30 och inte 12:30… Suck! Nu stod vi där i ett totalt kaos, med halva lägenheten ute i trapphuset. Dessutom började regnet ösa ner ute och vi hade missat dagens uppehåll. Nu såg man inte ens Lidingö längre, så mycket regnade det. Besvikelsen jag kände var enorm. Jag hade t.o.m. frågat om vi inte skulle boka om fotograferingen då vi skulle pricka in veckans enda regndag, men fotografen såg ingen poäng med det, han kunde “lösa blå himmel” om det var så.

När fotografen tillslut dök upp hade det inte direkt lättat ute, det hade snarare mörknat ytterligare. Adam var en exemplarisk bebis som somnade lite överallt i lägenheten allteftersom rum för rum fotades. Efter drygt en timme var vi dock klara och vi kunde bära in allting på sin plats igen. Oerhört skönt att det äntligen var över, nu kunde vi slappna av ett par dagar…