Jag vaknade till och kände med handen till höger om mig i sängen, ingen Adam. Jag tittade mot fönstret och konstaterade att det fortfarande var mörkt ute. Jag tittade på monitorn och såg honom ligga där, sovandes så gott så gott. Sedan såg jag vad klockan var - kl 06:07… Men whaaat!? Han hade alltså sovit i sin säng heeeela natten, utan att vi varit uppe till honom en enda gång!

Det dröjde drygt en timme till innan han vaknade till och vi hämtade in honom till oss för vår mysiga morgonrutin där vi lyssnar på musik tillsammans. Idag släppte vi dock ner honom på golvet efter en stund och han sprang mellan ljusstaken i fönstret och den nya sänglampan - “Tända!, tända!”, sa han och pekade på lamporna! Gullet!

Adam försöker verkligen prata nuförtiden… 99 % är fullständig goja, men ibland kommer det ord som faktiskt har en mening. Just nu är det “titta”, “tittut” och “nej” i massor ^^ Och en massa annat bubbel och gulliga ljud, så himla mysigt!

Tänk att vår lilla grabb snart är 18 månader gammal… Herregud vad tiden springer iväg! Vår lille knodd är nu 86 cm lång och väger 12 kg, på grammet! Han är en lång grabb, en bit över sin kurva som alltid och vikten ligger nu mer i linje med vad den bör istället för lite under. Toppen!

På schemat idag stod vaccin mot mässling och det var stora krokodiltårar som kom när Margareta stack honom. Vi försökte med allt - leksaker, såpbubblor och mera leksaker, men det var bara nappen som fick honom lugn.

Hon hintade om att försöka vänja bort nappen tidigare snarare än senare då det blir svårare ju äldre de blir.

Adam är upp och går så himla gulligt just nu. Han ser ut som en full liten person - vinglig, armarna uppe vid midjan och händerna öppna med små jazz-händer ^^

Idag gick han även till toan själv när det var dags för honom att gå - framsteg! Vi har sedan ett par månader tillbaka gjort tecken till varandra som betyder #2 och lika duktig som han är på att tala om för oss när det är på gång (eller har hänt ibland), lika dåliga har vi varit på att springa iväg med honom till toaletten. Men, han tycks ha gjort kopplingen iaf för idag visade han tecknet, vi bekräftade, och han stapplade iväg alldeles själv in till toaletten!

Stackars Adam, vilken skitperiod han har… Det måste vara så jobbigt för honom.

Han gråter så snart han kommer till förskolan, han är fortfarande jättehostig och snuvig, han sover knapp och är trött genom hela dagen. Till råga på allt har han återigen fått feber och idag har han haft en så jobbig dag.

Tokgrinade när Johan lämnade honom, sov knappt på förskolan och satt och grät i skogen när Johan hämtade honom - förmodligen övertrött som få.

Herregud va lite sömn jag fått senaste tiden. Jag är så trött om dagarna, på ett sånt där sätt så att det värker i ögongloberna på mig. Men, samtidigt förstår jag hur otroligt jobbigt och påfrestande det måste vara för Adam, så jag vill inte tänka på det. Jag försöker njuta av att han vill sova tätt intill mig och pillar mig på ryggen och i håret till och från… Det är lite mysigt trots allt.

Alltså, Adam måste sova så otroligt dåligt. Han är så täppt i näsan och hostar hela nätterna… Jag sover iaf riktigt, riktigt dåligt pga. det. Idag vaknade han dessutom tidigt, redan vid 06:30, och det kommer säkert påverka resten av dagen. De sover inte förrän vid 11:30 ungefär på förskolan, det är många timmar innan han sover.

Morgonen var ganska lugn och Adam var på bra humör ändå, trots hans snoriga näsa och hostandet. Men, när jag skulle lämna honom på förskolan, i ösregnet ute i skogen, började han tokgråta och sträcka sig efter mig medan jag lämnade över honom till Christi. Mitt hjärta går typ sönder när jag ser och hör honom så ledsen. Inte får jag plocka upp honom och trösta honom heller, förskolan vill inte att man ska dra ut på själva hej-då-fasen, då kan det många gånger bli sämre.

Jag satte mig i bilen och åkte hem igen, med tårar som rann nedför kinden… Fy fan va dåligt det känns att lämna honom så där. 

Men, ibland kommer det en bild från föris när Adam är glad igen och då känns det iaf lite bättre. Jag hoppas de fortsätter skicka en bild då och då, det hjälper verkligen.

Adam fick iaf hämtas upp lite tidigare under dagen då vi fick en tid på Vårdcentralen för hans hosta. Vi var där förra veckan och fick hem både medicin för hans hosta och något för förkylningsastma, men vi tycker inte något av det har hjälp så idag fick vi åka in igen.

Nu orkar vi inte längre... Adam börjar bli tung och jag som är så kort når inte att lägga ner honom i sängen nu när vi ställt ner botten på lägsta läget. Johan når knappt ner han heller. Därför bestämde vi oss för att testa ta bort sidan på sängen s att vi kan lägga in honom där utan problem, samt att vi kan lägga Adam direkt i sängen och sätta oss bredvid och natta honom.

Vi får se hur det går. Risken att han kryper ur på nätterna är ju överhängande, men just nu ser vi ingen annan lösning som funkar för oss. Vi får helt enkelt testa och se hur det går! Fingers crossed!