Kl 13 idag skulle vi träffa Margarets inne på BVC för Adams 8-månaderskontroll, mitt i hans sovtimme ^^ Så… Jag satte honom i bilen och tog medvetet den långsamma vägen via Orminge och Björknäs in till Nacka så att han kunde få sova lite i bilen. Jag åkte även en rejäl omväg via Sickla och sedan till Nacka Strand innan jag var tvungen att röra mig till Forum. Han fick sova i drygt 20 minuter, och när jag väckte honom gav han mig den där blicken som betyder "hur vågar du väcka mig!?"...

Men, hos Margareta var han exemplarisk, så otroligt snäll. Han väger nu 8,6 kg och är 73,5 cm lång, en stor grabb! 

Efter besöket gjorde vi ett snabbt besök på Apoteket och köpte med oss tandborste och tandkräm hem, ska bli spännande och se hur mycket han hatar tandborstningen ^^

Det som jag såg så mycket fram emot med babysimmet har blivit mer av en ångestfylld timme. Jag såg framför mig hur babysimmet skulle bli en mysig grej och ett tillfälle för mig att komma ut lite. Istället har det blivit en jobbig sak på alla sätt och vis.

För att Adam inte ska vara jättetrött när det är dags för lektionen, väcker jag honom vid 06. Då hinner han sova en timme mellan 08:30-09:30 innan vi måste åka iväg till badhuset. Väl på badhuset är det ett 20-tal mammor som alla trängs i ett litet omklädningsrum utan några ytor för bebisar. Det finns ett par IKEA-stolar som man kan ta med sig in i duschen, men that’s it. Dessutom är det motionssim för persionärer samtidigt, det är alltså fullt i omklädningsrummet/duschen vilket gör att det blir väldigt stimmigt och högljutt, något Adam inte uppskattar.

Idag började läppen darra redan innan vi kommit in i babybassängen. Men, väl i vattnet höll han ihop det lite bättre än förra gången, det dröjde nästan till slutet innan han började gråta.

Idag var det dessutom en hel jävla skolklass på plats som självklart skulle in till omklädningsrummet när babysimmet var över. Alltså, nej… Jag gick in och kollade läget, plockade med mig Adams kläder, gick tillbaka ut till bassängerna igen och hittade ett bord i ett hörn där jag kunde byta om på honom… Duscha fick vi göra när vi kom hem, det gick liksom inte.

Inte undra på att Adam är gnällig just nu, tänderna är på väg att spricka igenom... Även om det förklarar en hel del så gör det inte perioden mindre jobbig, men man har betydligt mer förståelse för gnällandet. Nu är iaf tand två på väg att titta fram i underkäken. Måtte han bli på bättre humör efter det. 

Idag var det dags att doppa ansiktet på babysimmet och jag var så nervös över att Adam skulle gråta sig igenom även denna lektion.

Jag väckte honom vid 06:30, då skulle vi hinna med en nap alldeles innan vi skulle åka iväg. Bra, tänkte jag… 

Vi åt, vi lekte, vi sov och vi åt igen. När vi kom till badhuset var där så mycket folk, i vanlig ordning, och han var inte helt såld på det hela. Med mig hade jag nappen den här gången, förhoppningsvis skulle den inte behövas. 

Vi klev ner i vattnet och han var skeptisk, men grät inte. Vi sjöng, plaskade, snurrade och hoppade i vattnet, sen var det dags att doppa ansiktet. Inte jättebra, inte jättedåligt. Han grät iaf inte. 

Efter halva tiden kom dock nappen till användning då underläppen visade vad som var på väg ^^

Något sent kanske, men här har vi Adams första julkort ^^

Adam är så otroligt gnällig just nu. Han piper mest hela dagarna och gnäller om och vartannat. Sover sämre gör han också, vilket så klart påverkar oss båda här hemma, kanske mig mer då Johan kan somna om om och om igen. 

Jag hoppas så innerligt att detta har med tänderna att göra och att det bara är en fas som snart är över. Jag orkar inte lyssna på det här wajnet hela dagarna en längre period utan att bli helt knäpp själv.

Valet att inte ta tåget t.o.r. var kanske inte det bästa, så här i retrospekt. 

Idag tog vi varsin bil hem till Stockholm, Johan i Forden och jag och Adam i Mercedesen. Vi kom halvvägs till Örebro, sen grät Adam i stort sett hela vägen hem till Nacka, med undantag för de minuter som han sov. Otroligt påfrestande att sitta fram och köra med ett hjärtskärande gråt i baksätet och inget kunna göra åt det.

I Örebro skulle vi göra ett mindre stopp då jag hittat en söt liten lampa till Adam på Blocket, passande nog bodde tjejen som sålde den på väg till Stockholm så det blev ingen direkt omväg för oss. Hel och fin var den när jag hämtade upp den!

Adam har väldigt mycket vilja just nu, men det hjälper inte riktigt när kroppen gör lite vad den själv vill ^^ Istället för att ta sig framåt tar han sig bakåt och många gånger fastnar han under soffan eller intill en vägg. Men, det är otroligt gulligt och han tar sig ju iaf någonstans.