Snön föll under natten och det var alldeles vitt ute när vi vaknade. Jag bad Johan om en photoshoot medan snön fortfarande låg kvar och han han nappade ganska omgående. Jag hade egentligen inget planerat annat än att jag ville ha några kort på magen, så jag slängde på mig en klänning och ett skärp. Sedan tog jag på mig lite smink och drog en borste genom håret, men mer än så var det inte. 

Vi åkte ut till vårt lilla smultronställe och hoppades på att ingen annan skulle vara på plats... Jag tycker det känns så pinsamt att stå och fota sig själv när andra ser ^^ Är verkligen ingen influencer eller TikTokare, that's for sure!

Johan stod påpälsade och jag frös inte alls, trots att jag endast hade en klänning på mig. Vi körde på i ~30 minuter innan vi gav oss, hade vi inte fått en bild nu skulle vi aldrig få någon... Jag är alldeles för ovan, jag vet liksom inte vad jag ska göra med mina armar eller hur man "ler mjukt" ^^ Här är iaf resultatet, inte fy skam om jag får säga det själv!

Johan har verkligen gått in helhjärtat och avlastat mig vad gäller research på barnvagnar, något jag är oerhört tacksam över! Han har googlat, läst, jämfört, googlat lite till… Vi har varit och känt på lite olika märken men inte riktigt fastnat för någon. Det enda märket vi inte har känt på är Emmaljunga då det endast verkar finnas två fysiska butiker som faktiskt säljer dem i hela Stockholm. 

När jag vaknade tidigt imorse låg jag och funderade… Det fanns en butik ute i Barkarby, Babyproffsen, som var återförsäljare av Emmaljunga och jag bestämde att vi skulle ta en sväng dit för att känna och klämma lite på de olika vagnarna de hade. Bättre att få det gjort än att gå att fundera, kanske skulle Johan sluta drömma om barnvagnar också om vi fick detta ur världen ^^ 

Eftersom det var mitt hittepå, erbjöd jag mig att köra vilket jag tror Johan uppskattade. Vi passerade mina gamla hoods i Solna och jag kan inte påstå att jag saknar det ^^ Nej, inte ens lite grann faktiskt… 

Väl framme vid Babyproffsen fick ägarinnan fatt i oss och vi bad henne rekommendera en vagn utifrån våra önskemål, utan att vi berättade vad vi kikat på innan. Hon var en riktig säljare, det ska hon ha, men hon var även väldigt kunnig… Hon visade oss vad hon tyckte att vi skulle ha och redan vid första touchen kände vi hur otroligt stor skillnad det var kvalitetsmässigt mellan en Emmaljunga och de övriga vagnarna vi känt på innan (och som vi även kände på där på plats igen). 

Egentligen hade vi tänkt köpa en begagnad vagn, men efter drygt en halvtimme hade vi ändrat oss och bestämde oss för att lägga en beställning redan innan vi åkte därifrån. 

Det blev en Emmaljunga Sento i färgen brun (limited edition) med ligg- och sittdel. Vi köpte även till tillbehörspaketet vilket innehöll en åkpåse, skötväska, regnskydd & kopphållare. dessutom köpte vi även ett babyskydd, Cybex Cloud T i-Size, till bilen i svart samt adaptrar till vagnen, dvs. vi kan montera babyskyddet på vagnen så att man slipper flytta en sovande bebis mellan två olika delar.

Om drygt två månader kan vi hämta upp vår beställning och då passar de även på att installera babyskyddet i bilen åt oss så att vi slipper tänka på det.

Jag måste erkänna att jag är lite förvånad över hur få besök man har hos BVC under första delen av graviditeten. För mig känner det iaf som att man har väldigt mycket frågor som man skulle vilja ha svar på tidigt istället för att man ska sitta och gissa vad som är sant och inte på Google. 

Men, idag var det dags att delta på en mammagrupp hos BVC. Här satt vi 9 blivande mammor, alla med olika upplevelser. Vissa hade mått så dåligt att de tom. varit sjukskrivna, andra kunde inte sova alls, osv. Själv verkar jag ha mått oförskämt bra i förhållande och det är ju bara att tacka för det!

Det pratades om lite tips gällande kurser att gå och böcker att läsa, sedan fokuserades det ganska mycket på kommande amning och vad man ska tänka på och kan förvänta sig. 

Ännu en riktigt kall dag när det var dags för oss att åka tillbaka in till Söder för att förhoppningsvis avsluta vårat RUL. Grabben låg fortfarande felvänd, men efter drygt 20 minuter lyckades hon få till den vinkeln som hon behövde för att kontrollera hjärtat och vi kunde bocka av denna milestone. 

Även den här gången fick vi med oss utskrivna bilder hem, men också en liten film skickad till oss digitalt som vi kunde skicka till våra föräldrar.

Då vårt besök var över lunchen, stannade vi till och köpte sushi på vägen hem från Yume Sushi, bästa “fulsushin” i stan! Kan åka omvägar bara för att handla denna ^^ Dessutom stannade vi till på Nacka Strands torg där den lilla trucken från Skeppsbrons Bageri stod och sålde semlor… Mums!

Idag hade vi en tid bokad inne hos Mama Mia på Götgatan för vårt rutinultraljud. Det var total snöstorm ute så vi åkte i god tid för att inte bli sena i morgontrafiken. Väl på plats, sisådär 45 min senare, insåg vi att vi inte hade koden in till kliniken ^^ Varför? Jo, för att de förmodligen skickat en påminnelse till mitt gamla nummer som numera inte finns längre då det tillhörde DICE. Som tur var kom det ett par som vi kunde ta rygg på. 

Tjejen vi träffade kändes sjukt stressad… Hade detta varit vårt första UL hade jag blivit lite ledsen tror jag, för det var verkligen ingen välkomnande känsla. Jag låg på den där sängen i drygt 40 minuter medan hon försökte kolla igenom allting minst två gånger.  Och som hon tryckte på magen, vid nåt tillfälle gjorde det till och med riktigt ont ^^ (Dagen efter var jag så öm att det kändes som jag hade blåmärken ^^)

Trots många försök att få den lille mannen i magen att vända sig om, gick det inte. Hon kunde därmed inte avsluta kontrollen då hon inte kunde undersöka hjärtat ordentligt. Istället bad hon oss komma tillbaka så snart som på fredag lunch för att försöka igen. Vi fick dock med oss tre bilder som hon skrev ut snabbt och sa att vi inte behövde betala för dem då de inte var speciellt bra. Vi skulle ta nya på fredag istället. 

Johan begav sig till jobbet i snöstormen och jag fick lugnt och säkert köra hem till Nacka Strand igen… enklare sagt än gjort när man knappt såg 10 m framför sig.

Jag har länge funderat på hur jag vill kläcka bebisnyheten för mina föräldrar och jag har länge vetat hur jag ska göra det… Jag bestämde mig snabbt för att göra en fotokalender där födelsemånaden skulle vara en bild från vårt ultraljud. 

Det blir tre kalendrar, en till Familjen Ek, en till Tina och en till Svenne - alla med personliga bilder, förutom juni månad då… Ska bli kul att se deras reaktioner när de tillslut öppnar dem i jul!

Jag är väldigt glad att jag har sparat all medicin jag tagit under den här IVF-resan... Det har minst sagt blivit lite grann som åkt in i den här kroppen. Galet när man ser allt på en och samma bild! Totalt för enbart medicinen, exkluderat de mediciner som krävts för att bekämpa svamp och illamående, landar kostnaden på ~14 000 kr! Tacka fan för högkostnadsskydd!! Utöver medicinkostnaderna så har vi ju dessutom gjort ett ERA-test för 15 000 kr samt NIPT för 6 000 kr. För att inte tala om alla besökskostnader genom åren... Alltså, en totalkostnad på närmare 40 000 kr!!!

Idag inleds gravidvecka 15, dvs 14+0, och jag kliver officiellt in i 2a trimestern! Det är nu de "100 gyllene dagarna" sägs inledas, en period som många anser vara den bästa perioden under hela graviditeten. 

Mitt illamående finns där ibland, men det har blivit mycket bättre senaste veckan. Gravidhickan finns också kvar, men det i samband med illamåendet. Det är iaf väldigt enkelt för Johan att veta när jag mår illa och inte ^^ Jag känner mig inte lika andfådd som tidigare heller, även om jag fortfarande flåsar av att ta på mig kläderna vissa dagar... Gymmet går fortfarande bra, jag hoppas innerligt att jag kan fortsätta med det kommande månader. Jag dricker betydligt mer vatten än vad jag tidigare gjort och när jag väl blir hungrig blir jag attackhungrig...

Däremot känner jag att det växer inom mig, livmodern hugger betydligt oftare nu och jag har ett kontant molande... Inte jätteskönt, men inget jag inte kan hantera. 

Frågar ni Johan om mitt humör så tror jag ändå att vi är ganska förskonade. Jag tycker inte att jag har blivit ett hormonmonster trots alla mina mediciner och det faktum att det nu växer en bebis inom mig. 

På tal om mediciner... Jag tog min sista Crinone igår!!! Inga fler mediciner fr.o.m. vecka 15! Det ska bli så otroligt skönt att få stänga av alla larm och slippa tänka på det... Jag ska försöka ta en bild på allt i helgen, jag har nämligen sparat varenda liten förpackning sen dag 1. Jag vill se hur mycket som har gått in i den här kroppen.