Om 11 dagar går Johan på pappaledighet… Det ska blir så OTROLIGT skönt att inte vara själv hemma längre. Och framförallt skönt att inte känna att allt ansvar ligger på mig. Det kommer bli en så otroligt konstig, men SÅ skön, känsla när jag bara kan säga “jag tar bilen och åker en sväng!”.
Tacksamt att vi både får vara hemma framöver, även om det finns stunder när jag och Adam är själva som är så otroligt mysiga att jag inget hellre vill än att vara i dem för alltid.
Adam har varit på betydligt bättre humör idag, iaf inledningsvis. Efter att hans sista sovstund för aldeles för kort, bjöd kvällen på samma visa som gårdagen - fullständigt meltdown. Han grät sig igenom kvällsmaten och nattningen.
Anyway, tidigare idag fick han smaka på livets första Pad Thai och som det gick ner, väldigt populärt! Han upptäckte dessutom att kladdiga händer ibland kan låta lite och det var en oerhört kul upptäckt ^^ Han satt och öppnade och knöt näven om och om igen medan han höll handen intill örat... Mycket spännande!
Vilken skitdag det här har varit. Adam har varit heeelt omöjlig - gnällig, grinig, gråtig precis hela dagen. Ingenting jag gjort hjälpte, aboslut ingenting. Är det den omtalade 8-mån-fadäsen som börjar nu?
Efter timmar av skrikande och gråtande fick jag ett mindre sammanbrott och det slutade med att jag slängde ner honom i vagnen och tog en promenad, om än kort. Helt tyst blev han… Iaf medan vi var ute och gick. När vi kom hem försökte jag söva honom hos mig och tillslut, efter mer skrik och gråt, somnade han tillslut hos mig.
Idag blir Adam 7 månader, helt galet! Vart tar tiden vägen?!
Jag har varit väldigt dålig på att "fira" Adam på sina månadsdagar, men idag försökte jag iaf göra något som han kunde äta som var lite roligare än gröt ^^ Det blev små muffins med hallon och lite yoghurt till. Han var skeptisk till en början, men sen gick det ner, sakta med säkert!
Kl 13 idag skulle vi träffa Margarets inne på BVC för Adams 8-månaderskontroll, mitt i hans sovtimme ^^ Så… Jag satte honom i bilen och tog medvetet den långsamma vägen via Orminge och Björknäs in till Nacka så att han kunde få sova lite i bilen. Jag åkte även en rejäl omväg via Sickla och sedan till Nacka Strand innan jag var tvungen att röra mig till Forum. Han fick sova i drygt 20 minuter, och när jag väckte honom gav han mig den där blicken som betyder "hur vågar du väcka mig!?"...
Men, hos Margareta var han exemplarisk, så otroligt snäll. Han väger nu 8,6 kg och är 73,5 cm lång, en stor grabb!
Efter besöket gjorde vi ett snabbt besök på Apoteket och köpte med oss tandborste och tandkräm hem, ska bli spännande och se hur mycket han hatar tandborstningen ^^
Det som jag såg så mycket fram emot med babysimmet har blivit mer av en ångestfylld timme. Jag såg framför mig hur babysimmet skulle bli en mysig grej och ett tillfälle för mig att komma ut lite. Istället har det blivit en jobbig sak på alla sätt och vis.
För att Adam inte ska vara jättetrött när det är dags för lektionen, väcker jag honom vid 06. Då hinner han sova en timme mellan 08:30-09:30 innan vi måste åka iväg till badhuset. Väl på badhuset är det ett 20-tal mammor som alla trängs i ett litet omklädningsrum utan några ytor för bebisar. Det finns ett par IKEA-stolar som man kan ta med sig in i duschen, men that’s it. Dessutom är det motionssim för persionärer samtidigt, det är alltså fullt i omklädningsrummet/duschen vilket gör att det blir väldigt stimmigt och högljutt, något Adam inte uppskattar.
Idag började läppen darra redan innan vi kommit in i babybassängen. Men, väl i vattnet höll han ihop det lite bättre än förra gången, det dröjde nästan till slutet innan han började gråta.
Idag var det dessutom en hel jävla skolklass på plats som självklart skulle in till omklädningsrummet när babysimmet var över. Alltså, nej… Jag gick in och kollade läget, plockade med mig Adams kläder, gick tillbaka ut till bassängerna igen och hittade ett bord i ett hörn där jag kunde byta om på honom… Duscha fick vi göra när vi kom hem, det gick liksom inte.
Inte undra på att Adam är gnällig just nu, tänderna är på väg att spricka igenom... Även om det förklarar en hel del så gör det inte perioden mindre jobbig, men man har betydligt mer förståelse för gnällandet. Nu är iaf tand två på väg att titta fram i underkäken. Måtte han bli på bättre humör efter det.
Idag var det dags att doppa ansiktet på babysimmet och jag var så nervös över att Adam skulle gråta sig igenom även denna lektion.
Jag väckte honom vid 06:30, då skulle vi hinna med en nap alldeles innan vi skulle åka iväg. Bra, tänkte jag…
Vi åt, vi lekte, vi sov och vi åt igen. När vi kom till badhuset var där så mycket folk, i vanlig ordning, och han var inte helt såld på det hela. Med mig hade jag nappen den här gången, förhoppningsvis skulle den inte behövas.
Vi klev ner i vattnet och han var skeptisk, men grät inte. Vi sjöng, plaskade, snurrade och hoppade i vattnet, sen var det dags att doppa ansiktet. Inte jättebra, inte jättedåligt. Han grät iaf inte.
Efter halva tiden kom dock nappen till användning då underläppen visade vad som var på väg ^^
