Herregud, vilken dag! Varför bor vi i Stockholm?!

Idag lämnade Johan in vår bil på plåtskadeservice och den beräknas bli borta hela veckan. Det innebär att vi behöver lämna Adam med bussen, vilket i sig inte är några konstigheter egentligen, men nu har det snöat i två veckor och vägarna är frusna med snömodd i mängder… Det är med andra ord smått omöjligt att ta sig fram med barnvagnen.

Jag har fasat för den här morgonen i flera dagar och när jag vaknade imorse snöade det ute. Superfint, verkligen, men jag behövde inte mer snö idag ^^

Adam, ja, honom fick jag väcka efter att han vaknat av Johans snarkande vid 04 imorse, no joke. Först vaknade jag av Johans snarkande, sedan Adam. När Johan tillslut vaknade till efter att jag puttat på honom otaliga gånger, hade han mage att säga “Men Adam, klockan är 04…”, som att det var Adams fel att Johan var vaken ^^ Iom detta fick jag väcka Adam imorse så att vi inte skulle bli alltför sena till förskolan. Och för att lura i honom lite gröt innan det var dags att åka till föris, fick han leka lite med ett av pusslen han fick i julklapp av mormor.

Adam var väl lite sisådär gnällig, men han förstod att vi skulle ut i snön och verkade ändå ganska okej med att jag klädde på honom lager på lager. När vi skulle ta oss ner för vår lilla backa till bussen, höll jag på att sitta på rumpan både två och tre gånger, det var så jävla halt! Blankis och snömodd ovanpå, helt otroligt att det inte varit någon olycka där än.

Väl på bussen verkade Adam ändå ganska nöjd, han visade att han ville åka mer varje gång bussen stannade till och dörrarna öppnades. Gounge! När det tillslut var vår tur att kliva av bussen fick inte vår barnvagn plats på den “upptrampade” trottoaren så jag fick gå på vägen som var fullständigt omöjlig att gå på pga. smömodden. Inte var det bättre framför förskolan heller, fattar inte hur man prioriterar ibland…

Lämningen gick över förväntan, men kanske berodde det på att de minsta hade gått in och påbörjat sin fruktstund. Jag klädde av Adam i kapprummet så att han samtidigt såg dem sittandes där och när han var redo att gå igenom den lilla grinden, blev han uppmött av en av tjejerna vilket förmodligen gjorde lämningen lite enklare.

På hemvägen dök bussen aldrig upp och jag fick gå hela vägen hem i det här skitvädret… Men barnvagnen.

Snart var det dags att hämta Adam igen och det var inte mycket roligare att hämta honom. Adam var däremot väldigt nöjd med allt och pep inte en enda gång, trots att vi fick vänta på bussen i 20 min pga. försening.

När vi köpte det här stället hade jag en vision om hur Adam skulle växa upp... Han skulle få känna gräset under sina fötter, han skulle kunna gå ut och sparka boll på framsidan, leka fritt. Nu, när det är vinter, är den lilla backen ner till förrådet en söt liten pulkabacke, alldeles lagom för hans ålder. 

Idag klädde vi på honom och gick ut en liten sväng i solen. Han var skeptisk först, men efter bara ett åk kom de sötaste ljuden från honom när vi sprang nedför backen med honom. Han älskade det! "Mer, mer, mer!" 

Innan vi gick in tog vi en väldigt kort liten promenad bort mot den fina utsikten vid äldraboendet på andra sidan bron, men vi kom aldrig hela vägen innan vi, på Adams begäran, fick stanna till och titta på bilarna som åkte på vägen ^^ Ptja, alla har vi våra intressen... 

Idag orkade vi ta oss utanför dörren med Adam och åkte till en liten lekpark inne i Gustavsberg. Det blåste dock så förbannat att det inte var speciellt kul för någon av oss. Men, vi gungade lite och fick andas frisk luft en liten stund, det var verkligen välbehövligt!

Grannarna kom tillbaka igår kväll igen också och det märks direkt, helvete vad de låter hela jävla tiden. Och den där förbannade bilen som alltid måste stå parkerad på utsidan. Tänk att man kan avsky människor som man inte känner så otroligt mycket. De har så mycket småsaker för sig som i sig inte är störande, men allt tillsammans - fy fan…

Stackars liten, Adam har gått och blivit superförkyld…

Dagen inleddes med att vi klädde iordning oss lite och tog bilen in till mitt kontor… Anledningen var väl egentligen att jag skulle hämta upp våran julklapp, men jag ville även passa på att ta lite juliga bilder vid granen som stod i lobbyn. Vi har ju ingen egen gran och jag vill så gärna ha en fin bild eller två på Adam.

Vi stannade inte alltför länge, men på den lilla stunden vi var där märkte vi hur Adam blev allt tröttare och på mindre gott humör. Han kändes väldigt varm och i bilen hem somnade han efter att ha gråtit efter nappen. Väl hemma igen bar vi upp honom till sängen där han sov i drygt 30 min till.

När han vaknade hade han 39 graders feber och han var så låg på energi och han ville varken äta eller dricka. Vi slog oss ner i soffan där han snart somnade på mig, liggandes på mitt bröst. Jag minns inte när det hände senast, det är SÅ mysigt!

Jag vaknade till och kände med handen till höger om mig i sängen, ingen Adam. Jag tittade mot fönstret och konstaterade att det fortfarande var mörkt ute. Jag tittade på monitorn och såg honom ligga där, sovandes så gott så gott. Sedan såg jag vad klockan var - kl 06:07… Men whaaat!? Han hade alltså sovit i sin säng heeeela natten, utan att vi varit uppe till honom en enda gång!

Det dröjde drygt en timme till innan han vaknade till och vi hämtade in honom till oss för vår mysiga morgonrutin där vi lyssnar på musik tillsammans. Idag släppte vi dock ner honom på golvet efter en stund och han sprang mellan ljusstaken i fönstret och den nya sänglampan - “Tända!, tända!”, sa han och pekade på lamporna! Gullet!

Adam försöker verkligen prata nuförtiden… 99 % är fullständig goja, men ibland kommer det ord som faktiskt har en mening. Just nu är det “titta”, “tittut” och “nej” i massor ^^ Och en massa annat bubbel och gulliga ljud, så himla mysigt!

Tänk att vår lilla grabb snart är 18 månader gammal… Herregud vad tiden springer iväg! Vår lille knodd är nu 86 cm lång och väger 12 kg, på grammet! Han är en lång grabb, en bit över sin kurva som alltid och vikten ligger nu mer i linje med vad den bör istället för lite under. Toppen!

På schemat idag stod vaccin mot mässling och det var stora krokodiltårar som kom när Margareta stack honom. Vi försökte med allt - leksaker, såpbubblor och mera leksaker, men det var bara nappen som fick honom lugn.

Hon hintade om att försöka vänja bort nappen tidigare snarare än senare då det blir svårare ju äldre de blir.

Adam är upp och går så himla gulligt just nu. Han ser ut som en full liten person - vinglig, armarna uppe vid midjan och händerna öppna med små jazz-händer ^^

Idag gick han även till toan själv när det var dags för honom att gå - framsteg! Vi har sedan ett par månader tillbaka gjort tecken till varandra som betyder #2 och lika duktig som han är på att tala om för oss när det är på gång (eller har hänt ibland), lika dåliga har vi varit på att springa iväg med honom till toaletten. Men, han tycks ha gjort kopplingen iaf för idag visade han tecknet, vi bekräftade, och han stapplade iväg alldeles själv in till toaletten!