Baby

57 posts posts


Gravid - NIPT

2023-11-24 - Baby


Idag inleds gravidvecka 13, dvs 12+0, och vi hade en tid inbokad hos Eliva för att genomföra ett NIPT. Vi gjorde även ytterligare ett ultraljud och det lilla livet där inne hade fullt upp med att inte ligga still, inte ens för en sekund, så att vi kunde få ta ett ordentligt kort på den. Rättvänd, på sidan, upp-och-ner... Ja, den rörde på sig oerhört mycket ^^ 

Men, vi fick iaf en liten bild där man ser att det är en liten människa som finns där inne. Vi fick även höra hjärtslaget för första gången idag... lite overkligt faktiskt. Själva blodprovet blev vi ivägskickade till Karolinska inne vid Odenplan för att genomföra och när vi lämnade Eliva fick vi med oss en liten goodiebag med en söt liten onesie!

Om drygt en vecka får vi reda på svaret i 1177, hoppas nu allt ser bra ut så att vi slipper göra en abort... 


Gravid - Vecka 12

2023-11-22 - Baby


Den här veckan har vi varit på inskrivning på MVC hos Mama Mia uppe i Nacka Forum. Vi fick träffa en kvinna som hette Linda Mosskull Arvidsson, superhärlig! Vi visste inte riktigt vad vi förväntade oss av mötet, men vi gick igenom lite viktiga datum samt bokade in oss på lite olika kommande möten samt ultraljudet som man gör i V20. Tyvärr kommer vi att få en ny tjej i februari som heter Lotta, men förhoppningsvis är hon lika härlig hon.

I övrigt så har illamående inte gett sig, tycker nästan att det har eskalerat senaste dagarna. Mår riktigt kass kvällstid och när det är dags att lägga sig. Som tur är slipper jag det dagtid, det är bara på kvällen det kommer. 


Gravid - Vecka 11

2023-11-13 - Baby


Måtte detta snart ge sig - illamående och hjärtklappning, det är inte kul ^^ Jag hatar att erkänna när jag inte mår bra, men det går liksom inte att dölja just nu. Det blir ju inte bättre av att jag är tokförkyld heller, det förstår jag ju. Men, nej... detta kan jag vid det här laget.

Fostret är nu stort som en jordgubbe och än så länge syns ingenting på mig. Det sägs att man börjar växa snabbt runt v16, vilket är i lagom tid för att åka hem under julen ^^ Har vi tur syns det inte så mycket på mig då heller eftersom vi har planer på att släppa bomben när vi träffar familjerna i jul och de får öppna sin fåniga fotokalender...


Gravid - Vecka 10

2023-11-06 - Baby


Dagen för resan hem fick jag väldigt ont i magen, typ som man kan känna när man haft för tajta byxor på sig under en hel dag ^^ Men, det gav sig inte utan höll i sig genom hela flygresan... Det var allt annan än spännande.

När vi kom hem till Sverige lyckades jag dessutom dra på mig en dunderförkylning och det är inget jag rekommenderar i kombination med gravidillamående.

Den här veckan har verkligen inte varit min bästa... fy va kasst jag har mått - på alla plan. Snuvig, andfådd, hjärtklappning, huvudvärk, illamående, hugg i magen... Nej, fy fan. Den här veckan vill jag inte behöva göra om any time soon.

Btw, efter två veckor i Japan och ~13 000 steg i snitt/dag, väger jag nu in på 77 kg ^^ 

 

Ultraljud

Efter att ha varit på resande fot ett par veckor, har tiden gått otroligt snabbt och första trimestern är snart över... Knäppt! Och eftersom vi var i Japan när det egentligen var dags för vårat UL hos Eliva (vilket skulle ske i vecka 7-8 egentligen), fick det bli idag istället (6/11) - v9 +3 dagar.

Jag vaknade tidigt, fortfarande jetlaggad, men även illamående och ont i magen... Den lilla pricken har minst sagt gjort sig påmind senaste dagarna, det hugger och bränner i livmodern mest hela dagarna. 

Och där var pricken, som nu inte längre var en prick utan ett litet foster med både ben, armar och händer! Där låg det och rörde på sig samtidigt som vi tydligt kunde se det lilla hjärtat slå. Johan blev alldeles till sig, lite rörd skulle jag nog vilja påstå, och vi tog ett par snabba kort och en film för att minnas dagen!

Jag fick ett nedtrappningschema för min medicin, samt nya recept för Lergigan så att jag dels kan få sova lite men även för illamåendet (yey!!). Dessutom såg vi till att boka in oss på en NIPT-kontroll i vecka 12. Vi har liksom gjort allting annat upp till den här punkten, finns ingen som helst anledning att börja fundera och snåla nu. NIPT är säkrare än KUB-testet, men kostar också 6000 kr då det görs privat och ej via sjukvården.


Gravid - Vecka 9

2023-10-31 - Baby


Den här veckan har graviditeten gjorts sig påmind mer än tidigare... Jag mår nu väldigt illa under dagtid, något jag inte gjort tidigare. Tur i oturen att jag är i Japan och håller mig sysselsatt om dagarna, det gör att jag inte riktigt hinner tänka på illamåendet och känna efter. Men, jag skulle ljuga om jag sa att det inte fanns ett par tillfällen där jag undrade om jag skulle klara av den där korta bussresan eller inte ^^


Gravid - Vecka 7

2023-10-14 - Baby


v6 + 0

Idag vaknade jag upp till vecka 6+0 och mitt lätta illamående kommer och går på nätterna, ibland mer och ibland inte alls. 

Brösten har börjat ömma mer än jag känt av tidigare, framför allt på sidorna är jag öm. Måste säga, jag har grymma bröst... synd att dessa kommer bli alldeles förstörda ^^ De är verkligen min bästa feature! Stora, runda och fylliga ^^

Det visade sig också att jag hade en tid inbokat för UL hos Eliva den 23/10, men eftersom vi är i Japan då fick vi boka om tiden till 19/10. Dock är ju inte Johan hemma den 19e och han ville verkligen vara med på detta, så vi fick skjuta fram tiden till 6/11 istället... Lite sent kanske, men just nu finns det inget annat alternativ eftersom jag åker 20/10 och kommer hem igen 3/11. 

Även om jag inte är ett stort fan av bilder på mig själv, är jag ett stort fan av "progress pics". Så, vi inleder med följande bild innan saker och ting börjar växa! Bye bye kropp, vi ses aldrig igen ^^

Väger in på 78 kg... 

 

v6 + 5 

Under veckan som gått har jag haft kraftiga känningar i livmodern - det hugger till ibland, men sticker lite som oftast. Idag har det känts av hela dagen, till den grad att det stör min vardag. Illamåendet består under nätterna, men det tilltar inte (än iaf...). Låt oss hoppas att det inte blir värre än så här! Jag har fortfarande inga som helst problem med dofter eller smaker, måtte det fortsätta så!


Nu tillväxtspurtas det i livmodern. Från ca 4-13 millimeter på bara en vecka. Mammans kropp går igenom en mäktig förvandling och det kostar på. Det är vanligt att hon får sämre hy, är illamående och trött. 

Embryot är ungefär åtta millimeter lång. Det som ska bli ögon syns som två gropar på var sin sida av huvudet. Ett veck som ska täcka ögat håller på att växa fram.

På sidorna av huvudet sitter också några små knoppar. Knopparna ska senare bilda ytterörat. Näsan håller på att utvecklas. Det bildas brosk som kommer att bli till skelettet. Mun och näsa har fortfarande ett gemensamt hål. Där börjar tungan ta form. Lungor, inälvor, njurar, lever och inre könsorgan är nu nästan färdigutvecklade.


Efter mycket om och men...

2023-09-22 - Baby


Dag #1 till #5

Till skillnad från tidigare återföringar fick jag idag en förklaring till varför man inte bör lyfta tungt under de fem första dagarna (inte flera veckor som tidigare sagts) och det är för att man tar i när man aktiverar bålen och därmed skapas ett tryck över livmodern. Det i sig är kanske inte speciellt farligt, men man vill gärna undvika alla onödiga stressmoment efter en FET.

Brösten ömmar som fan, men det gjorde de redan innan återföringen den här gången... Däremot har jag som en molande mensvärk. Det småhugger redan på dag två och fortsätter ganska kraftigt på dag tre.

Dag fyra och det har börjat klia i underlivet så som det kan göra när man är lite för torr... Däremot har den molande värken börjat lägga sig och brösten ömmar mindre än tidigare. Jag tror de ömmar mindre iaf, eller så har jag kanske bara vant mig ^^

Dag fem är den molande värken har avtagit och brösten ömmar inte speciellt mycket längre. 

 

Dag #6

Idag får jag återgå till gymmet och träna igen och efter lite om och men tog jag mig iväg. Däremot vågade jag inte träna som vanligt eftersom jag inte får ta i för mycket med bålmusklerna. Men, jag gick iväg och fick iaf lite träning i kroppen. 

 

Dag #7

Mindre känningar idag... inte lika påtagligt. Kroppstemperaturen håller sig runt 37,5 grader vilket är ~1 grad högre än jag brukar ligga på. Jag vet dock inte om jag kan luta mig tillbaka på kroppstemperaturen som något positivt då jag går på hormoner... Kanske är det så att medicinerna rent generellt höjer kroppstempen, who knows.

 

Dag #8

Mer känningar i magen idag igen... lite mer brännande känsla än molande.

Försöker verkligen låta bli att testa mig, men det är svårt att inte vara nyfiken. Antingen blir man glad eller så blir man orolig... Vill jag behöva vara orolig en vecka extra alldeles i onödan om det skulle visa negativt?? Nej, ska försöka hålla mig... iaf någon dag till eller två ^^

På kvällen när jag gick och la mig började jag känna ett väldigt lätt illamående, inget allvarligt, men det kändes liksom i bröstet/halsen... Kanske ska jag bara göra ett test imorgon och se om det är något på gång? På så vis slipper jag kanske övertolka alla placebokänslor i kroppen ... 

 

Dag #9

När jag vaknade upp hade jag en ganska molande känsla i nedre magen... Jag bestämde mig för att ta ett litet test, men det visade så negativt det bara kunde. Eller, kunde man möjligen ana ett ytterst svag streck? Nä, tvek va... Kanske ett spökstreck... De är tydligen vanliga på den lite "billigare" varianten av graviditetstester. Jag vill inte säga något till Johan, det finns ingen mening med att han blir besviken och ledsen i onödan de här dagarna innan, kan lite gärna bespara honom det.

Jag tycker det är lite konstigt ändå att jag har alla dessa konstiga värkar i magen när min cykel är fejk... Kroppen vet ju inte vart i cykeln jag är och när jag bör få "pre-mensvärk". Jag var helt säker på att det hade tagit sig den här gången... men, det verkar inte som det. 

Oavsett så måste jag fortsätta med all min medicin och Crinone verkar vara extra svårt att få tag i, förstår inte varför. Det blev dock lite smått panik då jag räknat fel på antalet jag hade hemma, speciellt när de paket som Apoteket Hjärtat hade beställt åt mig inte levererades i tid. Istället fick vi plocka ett paket här och ett paket där - i hela Nacka/Sickla ^^ Efter att ha åkt runt till 5 olika apotek på kvällen, kom vi hem med 5 paket... Bäst att hugga varenda paket när de väl finns, jag ska ju trots allt ta medicinerna till vecka 12 om det tar sig, så ingen waste i vilket fall!

 

Dag #10

Jag var så otroligt trött igår kväll, så jag gick och la mig redan vid 22-hugget och somnade direkt. Däremot sov jag rätt kasst, har varit så otroligt varm i natt - alldeles klibbig. 

Jag kände mig på så dåligt humör idag, besviken över att ha den där molande värken utan att det kanske inte betyder något. Jag tog mig iväg till gymmet fastän jag absolut inte ville, men jag tänkte att jag kanske kunde få en liten endorfinkick av det hela vilket skulle göra resten av dagen lite bättre... 

Är så trött på alla mediciner som ska tas och ständigt behöva räkna vilken dag man är på och när nästa omgång tar vid och vilka dagar man ska göra UL samt återföring. Det förhindrar så mycket i vardagen eftersom jag måste vara kvar i Stockholm. 

Då Johan (och kanske jag) ska åka till Japan om ett par veckor, verkar det som att jag antingen måste hoppa över en cykel eller låta bli att följa med... UL och återföring ligger nämligen precis de två veckorna som Johan är i Japan. Så jävla typiskt. Eftersom jag behöver ha allt detta i åtanke, försökte jag förbereda honom på att om testdagen visar negativt så vi måste planera utifrån det. I värsta fall får jag stanna hemma med en fullmakt som tillåter mig att genomföra nästa återföring utan att Johan är på plats.

Men, av någon anledning tog jag ett till test innan jag hoppade in i duschen... Förstår inte varför jag gör så här, jag blir ju bara besviken. Jag kissade i den där jävla koppen, räknade de där jävla sekunderna och tittade på det där ensamma jävla kontrollstrecket. 

När jag väl duschat klart tittade jag på det där jävla testet igen som låg där och hånade mig... Men, det visade ett svagt streck!? Va??? Näää... kan inte stämma?! Nu måste jag vänta till imorgon för att ta ett till och se om strecket blir starkare... Blir det starkare kanske jag ska säga något till Johan, eller ska jag vänta till testdagen och smälta detta själv först? 

Kanske är det för att jag sett ett streck på testet, men den molande värken är rätt påtaglig den här eftermiddagen... Kanske inbillar jag mig?

På kvällen kom det väldigt lätta illamåendet tillbaka och jag hade en brännande känsla i magen. 

 

Dag #11

Jag vaknade tidigt imorse och debatterade med mig själv huruvida jag skulle ta ytterligare ett test med morgonurinet eller inte, jag behövde gå upp och kissa oavsett. Jo, okej då... vi ser om strecket blivit något tydligare sen igår.

Men, till min besvikelse kändes strecket inte alls lika tydligt och jag började fundera på ifall jag kanske fått ett väldigt tidigt missfall då hCG-nivåerna sägs fördubblas på 48 h. Och man ska egentligen aldrig Googla på såna här saker, för de 20 % missfall som egentligen tillhör normalfallet känns mer som 80 % när man läser diverse inlägg. Alla får missfall hela tiden...

Jag har fortfarande inte sagt något till Johan, jag väntar till officiella testdagen för det... Ifall det nu skulle vara så att det skiter sig så behöver han inte veta om det och gå ytterligare ett par dagar och hoppas att det bara ska visa fel. I det här fallet tror jag det är bättre att berätta det sen isf och går det bra kommer jag ju vara gravid den 5/10 också ^^ 

Efter en promenad till Svindersvik kunde jag inte hålla mig (jag är fan sämst), så jag gjorde ytterligare ett test från Testlagret... Under morgonen hade jag läst att de kan vara ganska opålitliga vad gäller styrkan på deras streck, så jag ville dubbelkolla om de båda testerna för dagen gav samma resultat. Jag hade även ett Clearblue-test hemma och vafan, jag testade med det också... De ska vara betydligt tydligare om man nu är gravid. Så, kissa i den där jävla koppen och doppa testerna... Och ja, Clearblue gav ett oerhört tydligt svar jämfört med de två testerna från Testlagret! Jag ÄR gravid!!!

 

Dag #12

Inatt var illamåendet betydligt mer påtaglig, såpass att det gjorde det svårt att sova. Om jag redan mår så här illa, hur kommer det inte vara om några veckor... Japan känns helt orimligt just nu om det ska fortsätta i den här takten.

Illamåendet fanns där och störde lite hela dagen. Jag trotsade den molande magvärken och illamåendet och gick iväg till gymmet innan lunch. Det hjälper, lite iaf... Dock blir jag ju andfådd direkt och allting känns hur tungt som helst, jättekonstig känsla när jag vet att jag är mycket starkare än så! Men det vill sig liksom inte, allting tar emot ^^

Jag tänker berätta för Johan idag att vi har plussat tror jag... Ska jag fortsätta må så här illa vill jag inte behöva dölja det för honom, det blir bara ytterligare en sak jag måste hantera. Så, i eftermiddag när han kommer hem tänker jag möta honom i dörren med ett positivt test! Kanske borde jag ställa upp kameran för att fånga reaktionen? ^^

Istället för att möta upp honom i dörren gjorde jag det lite mer minnesvärt, men bara lite. Jag har länge pratat om hur jag tänker berätta detta för mina föräldrar och jag har haft en idé om att ge dem en fotokalender där bilden för BF-månaden är ett ultraljud. Nu kommer detta förmodligen bli en väldigt passande julklapp, så jag återanvände idén lite för Johan. Efter kvällens middag skulle han checka in lite saker på jobbet, så jag fick en naturlig öppning för att "visa honom min julklappsidé" ^^ Jag klickade runt lite och visade olika bilder innan jag landade på juni där jag tillfälligt hade mitt positiva Clearblue-test och sa "I juni har vi typ en sån här bild...". Han tittade lite och sa "Ja, om det tar sig ja..." 

Jag tittade på honom och blickade mot skärmen innan jag tittade på honom igen, tyst. Han tittade igen och fattade inte riktigt först... men sen sa han "Är det där vårt? Säger du vad jag tror att du säger?". Sedan såg jag hur hans ögon började blänka lite extra och helt plötsligt blev han ganska snuvig, haha. Vi kan nog konstatera att han blev väldigt glad över nyheten, även om det är oerhört tidigt och att det fortfarande kan gå snett...

 

Dag #13

Har faktiskt sovit okej inatt... Hade lite känningar när jag la mig och när jag vaknat under natten har jag lyckats somna om igen. Däremot har jag inget illamående nu på morgonen, vilket så klart är skönt, men samtidigt har jag det värsta in mind och tänker att detta kommer resultera i missfall... Så, varenda lite detalj noterar jag och reflekterar över...

Men, det verkar som att strecket blir starkare ju fler dagar som går och det är ju oerhört positivt. Jag ska fortsätta fram till testdagen, mest för att jag tycker om att se en sekvens ^^ 

 

Dag #14

Har inte känt mig illamående på snart 24 h, är det bra eller dåligt tro? Kan det gå så upp och ner med biverkningarna att man mår dåligt en dag och känner ingenting dagen därpå? Jag har inte fått någon liten blödning iaf, så förhoppningsvis är det inget missfall... bara att jag slipper illamåendet just nu.

 

Dag #15

Den officiella testdagen är här och idag var strecket lika starkt som kontrollstrecket! Om jag har räknat rätt kommer mitt beräknade BF bli 6 juni!

Mitt illamående har avtagit, vilket jag antar är positivt! Låt oss nu hoppas att jag är en av de lyckliga att slippa känna mig så pass illamående att det påverkar min vardag! Jag har mycket som händer de kommande veckorna och jag har inte tid att må illa ^^ 

Page 6 of 6, showing 7 post(s) out of 57 total