Idag åkte Johan iväg med Adam till föris och stannade där för sista gången… Inskolningen är officiellt över imorgon och det gör ont i hela mig att tänka på att vi ska lämna honom ensam där borta. Förhoppningsvis kommer han inte bli alltför ledsen, men han är otroligt mysig med oss just nu och vill gärna vara nära hela tiden. Jag tror det kommer gå katastrofalt tbh.

Idag, ja… vi får nog säga att idag räknas som första gången Adam tog sina första stapplande steg! De var inte många, men 4-5 stycken iaf från soffan till mig och tillbaka!

Jag har lekt lite med honom genom att lägga hans leksaker på fotpuffen och sen i soffan, sen har jag flyttat puffen lite längre och längre ifrån varje gång i hopp om att han skulle göra exakt det som han gjorde - så kul!!

Älskade unge!!

Jag åkte iväg till jobbet imorse med en klump i magen, men inte innan jag hade gråtit en skvätt i sängen  när vi vaknade och myste tillsammans. Ogillar detta så otroligt mycket.

Eftersom jag börjar jobba har jag överlåtit inskolningen helt till Johan som är pappaledig. Det vore en lögn att skylla helt och hållet på att jag jobbar, jag tror inte jag hade fixat att skola in Adam, jag hade brutit ihop.

Dagen på jobbet gick dock undan, Johan höll mig uppdaterad lite grann under dagen och det kändes lite bättre än igår. Däremot somnade aldrig Adam på föris under dagen vilket gjorde att de åkte hem tidigare för att Adam inte skulle bryta ihop totalt pga trötthet.

Idag kom Tina upp till Stockholm för att stanna över helgen och iom. detta har jag bokat in mig och Johan på en restaurang för att fira vår 11-årsdag tillsammans, om än lite sent.

Mitt hjärta går sönder, i tusen bitar. Mitt älskade lilla hjärta ska börja på förskolan och jag är INTE redo… Han är ju såååå liten. Idag var första dagen Adam skulle iväg till förskolan, en dag jag har fasat för sen jag insåg att jag skulle börja jobba igen i höst…

Vi klädde honom i lite finare kläder, men tog med hans nya overall som vi hade köpt dagen innan, just in case. Första dagen skulle vi bara vara där i drygt 1,5 h, så vi antog att de som var nya skulle få vara inomhus. Men, när vi kom fram tittade de på oss och bara “ja, alltså… vi ska vara ute i skogen”.

Vi klädde på Adam och knallade ut i skogen… Där satte vi honom på marken och där fick han sitta. Det såg så jävla sorgligt ut och det knöt sig i magen på mig - Adam satt på blöt mark och skrapade lite på barren som låg där. Fy fan, är det så här han ska ha det nu!? Det gjorde så ont i mig.

Snart skulle de äta mellanmål och de slog sig ner på marken varpå de fick lite frukt. Adam som inte kan gå än försökte krypa bort, men det gick ju inte i den där overallen. Vi satte honom i knät på en av pedagogerna och hoppades att han skulle tycka det var ok.

Snart fick de allra minsta gå in, tack gode gud. Väl inne kröp han omkring och kikade på alla leksaker som fanns tillgängligt. Jag orkade inte vara med honom alltför mycket, utan höll mig lite på distans. Och där, i mitt hörn, satt jag och smågrät för mig själv… Jag tyckte det var så otroligt hemskt, kunde inte föreställa mig att lämna bort honom dit, det kändes så oroligt fel.

Adam kikade efter mig och Johan under resten av tiden där, men han lekte bra för sig själv och verkade trivas rätt bra ändå. Vid kl 11 var det dags att tacka för oss då de andra skulle äta lunch och sedan gå och lägga sig.

I bilen hem grät jag ännu mer och när vi kom hem gick jag och la mig med honom medan han somnade bredvid mig i sängen. Hur ska de kunna ta hand om honom så som han behöver, han är alldeles för liten…

Har insett att vi kommer behöva så mycket kläder till Adam när han börjar förskolan och för ett par dagar sedan klickade jag hem en hel flyttkartong med kläder i strl 80 och uppåt. Måste ha varit närmare hundra plagg, allt för dryg 900 kr, inkl. frakt. Perfekta "slit och släng"-kläder till förskolan verkligen.  

Jag försöker verkligen njuta av stunder som dessa, när Adam somnar i min famn och känner sig trygg... Jag börjar redan känna hur det faller ifrån mig och han är knappt 15 månader. Snart kommer han inte somna så här längre och det gör mig så ledsen. Så, när an somnar hos mig försöker jag verkligen njuta av stunden och minnas den.

Idag har jag stökat i köket med låd- och skåpsinredning. Det är ju inte direkt så att köket är klart bara för att snickaren är färdig ^^ Dessutom har vi försökt göra iordning en hög med saker som blev över från renoveringen som vi ska skicka tillbaka till IKEA. Vi har en hel drös med täcksidor och luckor över i.o.m. att vi bytte skåp mitt i allt samt pga. att vi var tvungna att specialbeställa täckskivor. 

Det är dock väldigt svårt att få något gjort på nedervåningen om Adam är med... Allting är så klart väldigt intressant och kul att plocka med, men mycket är ju också sånt som han kan göra sig illa på, och det är inte alltid populärt när vi tar sakerna från honom ^^