Plötsligt dök det upp - huset som man bara kunde flytta in in. Vi bestämde oss för att boka in oss på söndagsvisningen... Tänk om.
När vi kom dit var det vi och 1000 andra sällskap som trängdes. Trädgärden var fantastisk med massa äppel- och päronträd, syrenbuskar, rhododendron, m.m. Dessutom fanns det tre bodar på gården, varav den ena var en riktig snickarbod där samtliga verktyg ingick! Insidan var fantastisk, så himla fint renoverad. Källaren var dock oklar, det skulle kosta att fixa ordning. Dessutom saknades förvaring i samtliga sovrum... Inte bra. Största nackdelen (och en del av fördelen) var att huset låg alldeles intill busshållplatsen som tog oss raka vägen in till Slussen på 20 min. Johan förälskade sig, jag var lite mer skeptisk.
På måndagen bestämde vi oss för att åka ut och titta på det en gång till... Det är bra att få "första blicken" ur systemet och sedan titta med något mer kritiska ögon. Det var fortfarande fantastiskt vackert, men det var nog bra att vi gjorde ett andra besök. Vi förstod att det skulle stick i pris, utan tvekan. Men, för det priset ansåg vi båda två att det var för dyrt. Innan vi åkte hem igen tog vi en promenad runt kvarteret - idylliskt! Precis den typen av kvarter jag skulle vilja bo i - små vägar, gamla trädgårdar (fullvuxna träd och buskar), charmiga villor...
Lännersta... Dig kommer vi lägga på minnet.