Som den här lille grabben växer... Han är så lång för sin ålder att mycket av kläderna som vi har är för korta i benen på honom ^^ De här söta byxorna har jag väntat på att få ta på honom, men det verkar som att detta är enda gången han kommer ha dem - de är snart för små! 

Även om jag tror mig veta vad som behövs göras här inne, är det alltid skönt med en second opinion.

Idag dök en stylist upp och gick igenom rum för rum vad vi kunde göra själva, samt erbjöd ett stylingpaket för lägenheten där de kom in och stylade allt samt förvarade våra saker tills det att lägenheten blivit såld. Men, det paketet skulle kosta oss 30 000 kr och det kände vi väl kanske inte att det skulle vara värt ^^

Jag lyssnade dock noga när hon gick igenom vad vi kunde åstadkomma på egen hand och det handlade väl i grund och botten om att ljusa upp så mycket som möjligt (byta mörka gardiner mot ljusa, ljusa sängkläder, ljusa kuddar i soffan och ljus duk på bordet, m.m.), samt rensa ur lägenheten på prylar. Bl.a. kommer DUX:en få ge vika, även om den är så läcker, samt typ allting i datorrummet, även alla barnsaker såsom skötbord och säng.

Herregud va vi har att göra de kommande dagarna och jag har ingen aning om hur jag ska hinna med allting här hemma när Adam existerar ^^ Allting tar ju 5 gånger så lång tid ^^

Kl 15 idag dök Jakob från Widerlöv upp och gick igenom både det en och det andra. Vi kontaktade Jakob eftersom han säljer avsevärt mest i huset, alla tycks anlita honom. Det vi hoppas på är att han har ett spekulantregister som han kan utnyttja… I övrigt kändes han som en “vanlig” mäklare, inga konstigheter liksom.

Kl 17 knackade Christoffer på dörren, samma mäklare som hjälpte oss med en uppvärdering av lägenheten när vi behövde binda om våra lån. Han hade en något annorlunda idé om hur visningar osv. ska gå till, vilket jag iof gillade, och även om han också säljer mycket i området så kändes det dumt att inte ta Jakob iom. hans stora mängd försäljningar i huset.

Vi signade med Jakob senare på kvällen och han bokade in ett möte med en stylist dagen efter. Han bokade även in fotograferingen nästa vecka så att vi hann fixa till lägenheten efter lite tips från stylisten.

Vissa dagar är Adam i stort behov av närhet och idag var en sån dag. Men, när man inte har tid att sitta still, tex. som idag, så får man slänga på sig en sele och hoppas att det hjälper tillräckligt mycket för att man ska få något gjort. Nu har jag en väldigt bra sele som Adam dessutom verkar uppskatta att sitta i, då underlättar det lite iaf! 

Vi vaknade upp med en go känsla i kroppen trots allt, vi hade marinerat det faktum att vi skulle köpa ett radhus idag! Kl. 14:30 skulle vi ses hos mäklaren och skriva på kontraktet. Men… än en gång ringde mäklaren och den här gången visade det sig att budgivare #2 hade “sovit på saken och omvärderat ett par saker”, och sedan lagt ytterligare ett bud på morgonen. Alltså, för i helvete! Självklart såg säljarna bara pengarna och deras beslut om att signa med oss var som bortglömt.

Iom detta drag bad vi mäklaren om mer tid så att vi kunde checka av lite saker med banken. Det var det minsta de kunde göra för oss med tanke på allt fulspel som varit de senaste dagarna. Om nu budgivagre #2 fick en hel natt, då kunde vi gott och väl få ett par timmar till.

Som grädde på moset började banken knorra när vi kontaktade dem för att få lite rådgivning kring lån och ränta inför köpet. Helt plötsligt krävde de oss på ett säljkontrakt för att godkänna ett eventuellt brygglån och nu stod vi där med byxorna nere… Varför ska allting alltid krångla!?

Efter väldigt mycket om och men, kanske med lite hjälp från Johans kusin, godtog banken vår ekonomi och lovade att hjälpa oss om vi skulle komma till den punkten att vi inte fick lägenheten såld i tid. Men, det var ett par otroligt dryga timmar.

Dessutom skulle vi vara med på vårt första föräldramöte hos BVC idag kl. 13 och ingen av oss var väl direkt sugna på det iom allt som hände. Men, vi gjorde oss klara och åkte iväg.

Hos BVC trängdes vi med 15 andra barnvagnar och trots att detta var en föräldragrupp, var Johan den enda mannen på plats. Han kände sig verkligen malplacerad, speciellt när det slängdes fram bröst till höger och vänster för att amma barn ^^ Haha, stackarn! Mitt under mötet la vi ytterligare ett bud á 25 kkr och hoppade satt #2 nu skulle ge sig.

När vi kom hem från BVC drygt 1,5 h senare, ringde mäklaren igen.

“Nu har de gett sig, igen! Nu tycker jag att vi knyter ihop det här… Ska vi ses 15:30 på vårat kontor, hinner ni det?”

Vi var inte på speciellt gott humör när vi ännu en gång åkte iväg… Vi var mest irriterade på säljarna som inte höll sitt ord om att signa med oss utan öppnade upp budgivningen igen för 25 kkr… Men, nu satt vi iaf där, på mäklaren kontor, och väntade på säljarna. Snart dök de upp med en stökig ettåring och kontraktskrivningen blev minst sagt kaosartad pga. deras unge ^^

Drygt 1,5 h senare klev vi ut från kontoret, ett radhus rikare men 8 miljoner fattigare ^^ Det som borde varit en lycklig händelse översköljdes av det faktum att vi måste sälja vår egen lägenhet, snabbt! Inflyttningen i radhuset sker 2 december, 3 mån exakt från dagens datum.

Hur vi ska hinna sälja vår lägenhet på den här tiden och dessutom hitta någon som vill flytta in snabbt kommer bli näst intill omöjligt tror jag. Av någon anledning är vår lägenhet otroligt svårsåld… Men, det är bara att sätta igång asap. Jag bokade därför in två mäklare direkt och de båda dyker upp imorgon eftermiddag!

Klockan ringde oförskämt tidigt för att vara en söndag, men Johan skulle ut och golfa med Vidir ute på Solsidan. Inget nytt motbud hade kommit in under natten eller morgonen och det var först när Johan hann säga “Vi leder budgivningen”, som ännu ett bud från budgivare #2 kom in… Suck.

Vi avvaktade dock resten av dagen då visningen skulle genomföras idag. På kvällen ringde mäklaren och berättade att ingen dykt upp förutom en kvinna som ville ha lite trädgårdsinspiration. Detta innebar att det bara var vi och budgivare #2 kvar i leken och enligt mäklaren verkade det som att #2 närmade sig sin smärtgräns som förmodligen låg på 8 miljoner.

Med den här informationen bestämde vi oss för att fortsätta buda och efter många ångestfyllda småbud, ringde plötsligt mäklaren.

- “Hej Nathalie…! Nu verkar det som att vi nått slutet, budgivare #2 har lagt sig! Vad tror ni om att skriva kontrakt imorgon vid lunch?”

Omg, vi vann budgivningen! Har vi precis köpt ett hus?! Vi vågade knappt tro det, men Johan åkte iväg och köpte lite chark till oss för att fira det hela! Vi slog på en film och satt sedan och smaskade i oss goda ostar, tryffelsalami och ett gott vin!

Vi gick och la oss med en läskig, men lite pirrig, känsla… 8 050 000 kr landade slutbudet på, herregud va pengar för ett sketet radhus! ^^

Men en klump i magen sov varken jag eller Johan speciellt bra. Budgivningen fortsatte och budgivare två följde efter oss, varje gång.

Vi bestämde oss för att ta en paus med livet. Vi tog med oss en barnsele och åkte ut i skogen för att plocka svamp. Det var kanske lite halvhjärtat som vi letade svamp, vi gick mest i skogen och njöt av den krispa och friska luften. Det var så skönt att komma ut lite och rensa tankarna lite.

När mäklaren ringde på eftermiddagen med info om att helgvisningen skulle bli av trots en stegrande budgivning, sa jag att vi ville avvakta den nya visningen innan vi gick vidare i budgivningen.

På kvällen la vi dock ett sista bud och undrade vi om vi gjorde rätt som fortsatte buda på huset trots att det gick upp i pris… Vi hade inte heller satt något tak för oss själva, vi visste inte hur långt vi var beredda att gå. Inte fanns det något annat hus i området att jämföra med heller då husen är så pass olika samt att det var många år sedan något hus i den samfälligheten blivit såld.

Idag, ringde mäklaren än en gång och frågade hur tankarna gick. Det var med skakig kropp som jag sa att vi nu ville lägga utgångspriset och därmed starta budgivningen.

Det verkade på mäklaren att det fanns 3-4 sällskap som var intresserade, men det var endast en till som gav sig in i budgivningen under dagen. Den här budgivaren skulle komma att bli vårt nya irritationsmoment, tillsammans med säljarna som trots budgivningen ville ha en till visningshelg… Detta gjorde hela situationen ännu jobbigare, skulle ännu fler ges chansen att ge sig in i budgivningen? Om man nu lägger ut sin bostad till ett visst pris och budgivningen kommer igång, varför lägger man sig så lågt att man inte är villig att sälja till det priset?

Jag hade iaf Adam att gosa med, jag kände att jag behövde lite extra kärlek och jag kramades mycket med honom under dagen. Jag försökte också se honom framför mig när budgivningen stack iväg... Måtte detta bli ett bra hem för honom att växa upp i!