Vi vaknade upp till sista dagen i Japan och det kändes faktiskt bra. Vi lyxade med en rejäl hotellfrukost, den bästa på hela resan om ni frågar mig. Inte den största, men definitivt den bästa vad gäller utbud och finess!

Ingen av oss kände direkt för att göra något idag, konstigt va. Så, vi bestämde oss för att ha en slappodag på hotellet, bortsett från en utflykt till Ginza och Harajuku.

Ginza låg bara en kilometer från hotellet. Jag slängde min lilla kamera över axeln och sedan promenerade vi förbi Tokyo International Forum. Jag besökte byggnaden förra gången jag var i Japan, men då var innergården tom på folk. Den här gången var den full med folk och liv, de hade anordnat en marknad. Till och med det är det skillnad på. I Sverige slänger man upp sina saker slafsigt på ett bord - huller om buller. Här stod allt uppställt prydligt och noga uttänkt på bord med dukar... Läckert! Dessutom var det kul att se vad som säljs på en japansk loppis, guess what, stor skillnad ^^

Framme i Ginza insåg vi att butikerna fortfarande var stängda, därför gick vi runt en stund innan vi ställde oss i den kö som hade bildats utanför Sony Building. Jag hade hört mycket gott om Sony Building, men jag blev faktiskt lite besviken. Det var inget speciellt... varken storleksmässigt eller teknikmässigt, mer som en vanlig butik.

Vi gick tillbaka till hotellet och hämtade kameran, jag hoppades på lite galenskaper i Harajuku. Jag var där 2006 och då var det fullt ståhej på Jing?bashi-bron i form av cosplay. Då var jag själv utklädd, men den här gången kände jag att det räckte med att se ut som en turist ^^

Bästa tiden att besöka Harajuku är söndagar mellan kl. 14-16. Därför såg vi till att vara på plats de timmarna, men vi såg inte en enda utklädd person. Hmm... Kanske var vi för tidiga, så vi slog oss ner på Wulfgang Puck och beställde in varsin tallrik pannkakor med vitchoklad, glass och bär. Smaskens värre!

När vi gav Jing?bashi-bron ett nytt försök, var resultatet detsamma - nada.

Besvikna åkte vi tillbaka till hotellet och började packa våra väskor. Smart och förutseende, som jag för en gångs skull var, hade jag tagit med mig en lite större handväska att ha som handbagae. Jag hade aldrig fått med allt hem annars ^^

Ingen av oss hade lust att ta oss utanför rummet igen, därför bestämde vi oss för att lyxa en sista gång och beställde upp room service. En riktig höjdare, det var jättegott!

Tack för den här gången, Japan! På återseende!!!

Ginza

Ginza är en stadsdel i distriktet Chuo, Tokyo. Det är känt som en "finare" del av Tokyo med många varuhus, butiker, restauranger och kaféer. Ginza har sitt namn, "silver-stället", efter ett silvermyntslageri som etablerades i området 1612 och är en av Tokyos äldsta stadsdelar, men det moderna Ginza går bara tillbaka till 1872 när området återuppbyggdes efter en omfattande brand.

Mittpunkten är Ginza Yon-chome, korsningen mellan Chuo Dori Avenue och Harumi Dori Avenue. Där ligger Wako, ett av Tokyos äldsta varuhus, i en byggnad från 1894 med sitt karaktäristiska klocktorn. Huset har överlevt både jordbävningen 1923 och bombningarna under Andra Världskriget.

Harajuku

Harajuku är det distrikt tillhörande stadsdelen Shibuya, som ligger i närheten av Yamanote-linjens station med samma namn. Distriktet är ett viktigt centrum för ungdomsmode i Japan och många trender börjar i de många designerbutiker som huserar där. Under 90-talet blev Harajuku uppmärksammat p.g.a. de tonårsgrupper, som på söndagarna under den varma delen av året brukade visa upp uppseendeväckande och extrema utstyrslar.

jing?bashi

Jing?bashi-bron passerar över Yamanotelinjen söder om Harajukustationen i Tokyo vid entrén till Meiji jing?. Det är en välkänd samlingsplats för cosplay-utövare.

Cosplay

Cosplay (Kosupure, kortform för costume play), är en japansk form av performance eller maskerad. Deltagarna klär ut sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé.

I Japan innefattar det all sorts kostymering, från medeltid till framtid. I väst används begreppet främst om rollfigurer med ursprung i japansk populärkultur. Dessa hämtas från populär fiction i Japan, men omfattar numera även amerikanska skämtteckningar och sciencefiction. Favoritkällor inbegriper manga, anime, tokusatsu, tecknad serie, grafiska romaner, video game, hentai och fantasyfilmer.

Klockan ringde tidigt den här morgonen och det var dags att packa väskorna, igen. Sista natten i Kyoto var avklarad och nu väntade ett par sista dagar i Tokyo. Efter nästan två veckor, på resande fot, börjar resväskorna streta emot.

Jag måste säga att det är så sjukt bekvämt att bo på stationerna. Det är bara att vakna och gå utanför hotellrummet så står man på perrongen. Shinkansen mot Tokyo avgick 08:33 och jag hann till och med köpa frukost till oss innan vi hoppade på. Den här gången var det helt fullt på tåget (tidigare har det varit väldigt gott om plats) och vi hade tur som fick två platser bredvid varandra.

Vi mumsade i oss vår frukost, macka och drickyoghurt, sedan var det bara att sluta ögonen och njuta av den sista tågresan vi skulle göra med Shinkansen. När vi passerade Mount Fuji kom den söta tjejen med mat/snaskvagnen och då kunde jag inte låta bli att köpa lite godis... Mums!

Strax efter kl 11 rullade vi in på Tokyo Station och då var det bara att ta rulltrapporna upp, gå hundra meter, sedan var vi framme på hotellet! Jag hade verkligen sett fram emot att få checka in på Tokyo Station Hotel, jag hade otroligt höga förväntningar. Incheckningen var kl 15, som vanligt, så vi lämnade väskorna och åkte iväg till Akihabara. Jag ville verkligen hitta de små, supersöta “Sailor Moon”-figurerna, men tyvärr. De var inte till salu i en enda butik.

Besvikna åkte vi tillbaka till hotellet trots att klockan bara var 13:30. Eftersom Tokyo Imperial Palace låg i närheten, gick vi iväg dit. Tyvärr kom man inte närmare än vad ni ser på korten, allt var stängt för civila. Vi gick en liten omväg tillbaka till hotellet och hamnade i en grön liten idyll, fylld med söta så restauranger och caféer. Vi råkade också hamna i ännu en shoppinggalleria. Alltså, de finns överallt... och de är ju inte små precis. Vi gick upp på terrassen där man såg ut över hotellet och när jag stod där uppe och tittade ut över de små bilarna och gubbarna, kändes det som jag tittade genom ett tilt-shift, varför vet jag inte, men det kändes så.

Äntligen blev klockan 15 och vi fick tillgång till vårat rum! När vi checkade in följde en nätt liten tjej med oss och visade vägen till rummet. Tur var det, annars hade vi nog aldrig hittat. Vi gick och gick och gick genom de vackra korridorerna... “It’s a long way to walk”, sa jag lite undrande till tjejen... “Yes, the corridor is 375 m long!”, sa hon och log stort!

När hon öppnade och välkomnade oss (för femtioelfte gången), kunde jag inget annat än utbrista “Wow!”... Det var helt magiskt!!! Vilket rum... Det måste vara det bästa hotellrummet jag någonsin bott i! Superfräscht, stilrent, flera meter till tak och badrummet - WOW, vilket badrum!!! Sängen var den bästa någonsin med lakan i egyptisk bomull och ett täcke fluffigt som moln... Här hade jag kunnat bo for ever and ever!

Men, ingen vila här inte... Ikväll skulle vi träffa Elin (från jobbet) och Nicke, hennes man! Japp, de var också i stan och hade, under gårdagen, gift sig i Tokyos stadshus! Vi åkte iväg till Shibuya, hälsade på *Hachiko och hade lite tid över till att bara gå omkring. Plötsligt fick jag den där känslan igen - _“Ameh, här har jag ju varit förut! Där borta, till höger, bör det ligga en restaurang som serverar pannkakor och gigantiska mängder frukt och glass!”_. Japp, helt rätt... Bra att jag vet vart jag har varit förut ^^ Jag var ju där med Line när vi reste tillsammans 2006.

Nåja, vi gick förbi Loft och beskådade deras kugghjulsspel... hmm? Sedan gick vi hela vägen upp i Shibuya 109 och jag blir lika chockad varje gång av hur butiksbiträdena klär sig. Ibland ser de verkligen ut som... ja, ni förstår...

Vi mötte upp Elin & Nicke och slog oss ned på ett Steakhouse. Jag beställde in en mör och gosig köttbit med räk- och svampsås, pommes och sallad. Vi satt där ett par timmar och pratade om allt möjligt, innan det var dags att säga bye bye och på återseende i Sverige igen!

Innan vi åkte tillbaka till hotellet hade vi en sak vi var tvungna att göra - titta ut över Shibuya-korsningen från Starbucks. Ett måste, så är det bara. Vi ställde oss i den långa kön och trodde väl aldrig riktigt på att vi skulle få plats vid fönstret, men med varsin chailatte i handen hade vi supertur och kunde knipa en plats direkt!

Tillbaka på hotellet var jag lika lyrisk den här gången när vi öppnade dörren! Haha, jag var som ett barn på julafton när jag slängde mig i sängen! Jag sprang in i badrummet, dimmrade ljuset och satte på takduschen... Alltså, herregud. Varför kan man inte alltid leva såhär!? Jag duschade i en evighet, så länge att Albert undrade om jag hade somnat stående ^^ Nyduschad gled jag ner i sängen och wow, vilka lakan... och täcket - som jag sa förut, som att dra ett moln över sig!!! Här skulle jag kunna stanna i all evighet

Shibuya

Shibuya är ett shoppingdistrikt i centrala Tokyo, det är en samlingsplats för hippa ungdomar och här finns affärerna som har det senaste och trendigaste modet. Det är partystaden för Tokyos unga människor och har varit så sedan 1930-talet, då fasaderna pryddes av futuristiska raketer som pekade mot himlen. Här finns även världens mest trafikerade korsning. Var tredje minut myllrar det ut tusentals personer ut från JR-stationen över Koen-d?ri och in i centrala Shibuya.

Hachiko

Shibuya-stationen – på den populära mötesplatsen står en staty (1939) av den hund som väntade på sin husse vid stationen varje kväll i över 10 år efter hans död. Den 8 april varje år hedras Hachik?s minne vid en högtidlig ceremoni vid Shibuyas järnvägsstation.

berättelsen

År 1924 förenades Hachi med sin ägare Hidesabur? Ueno, som var professor på Tokyos universitet. Varje dag lämnade Hachi sin ägare vid järnvägsstationen och mötte honom sedan vid samma plats vid arbetsdagens slut. Denna dagliga ritual fortsatte fram till en dag i maj år 1925 då professorn en kväll inte dök upp vid tåget. Professor Ueno hade, vid universitetet samma dag, drabbats av en stroke som ledde till hans bortgång; därför återvände han aldrig till järnvägsstationen där Hachi väntade.

Efter sin ägares död fick Hachi ett nytt hem, som han ständigt rymde ifrån för att bege sig till järnvägsstationen. I nio år väntade Hachi vid stationen precis vid den tid, då tåget hans husse åkt med skulle anlända, men husse återvände aldrig. Hachis närvaro vid stationen uppmärksammades av andra pendlare och många mindes, hur Hachi hade väntat varje dag där på professor Ueno. De började ta med mat och godsaker till Hachi.

Hachis legendariska trofasthet blev så småningom en nationell symbol för lojalitet. I april år 1934 restes en bronsstaty av honom på stationen, där han väntade varje dag och Hachi var själv närvarande vid avtäckningen. Under åren så började man hedra Hachi med att säga 'Hachik?', eftersom 'k?' är ett hederstitel.

Dagen började ännu en gång med en magisk hotellfrukost! Det måste vara den största frukostbuffé jag någonsin skådat! Det fanns hur mycket som helst… Man hade förmodligen kunnat äta hela dagen, men det hade vi inte tid med.

Vi åkte iväg till Kyoto Gosho (Imperial Palace), det är något man måste se när man är i Kyoto. Ännu en dag med strålande solsken verkade ha lockat fram varenda turist i stan, det var så mycket folk på plats, så mycket att det inte ens var kul att vara där. Och turister, vilka hemska människor… Hur kan man vara så fruktansvärt egoistisk och bufflig, de förstör ju hela upplevelsen för alla andra!

Nej, vi gick igenom området och försökte se så gott vi kunde, sedan åkte vi in till Shijo och Kawaramachi.

Efter förra gången jag var i Japan ångrade jag mig länge att jag inte hade köpt med mig ett par kockknivar hem. Den här gången skulle jag inte göra samma misstag. Jag visste vad jag ville ha och precis vart jag skulle gå - Aritsugu. Här har man tillverkat knivar av finaste kvalitet i 400 år! Jag fick fatt i en ung kille som kunde tillräckligt med engelska för att hjälpa mig. Jag kände och klämde på knivarna, testade bladen lite och bestämde mig - två stycken fick det bli! Iiiiik! Jag betalade och fick order om att komma tillbaka om 20 minuter, då hade de slipat bladen och graverat in mitt namn på japanska!

Dags för mat. Så, vi åkte tillbaka till hotellet och låste in knivarna i kassaskåpet (mycket viktiga prylar det där)! Sedan knallade vi ner till Porta Dining igen och idag blev det misosoppa (vegetarisk) med nudlar. Så himla gott.

Den här eftermiddagen var det Gion och Geisha-spotting som stod på schemat. Det var buss 206 som gällde och resan skulle ta ~25 minuter. Idag visste vi vart vi skulle hoppa av, så det kunde inte bli misslyckat. Efter 15 minuter skojade jag lite och sa att det skulle ta 90 minuter i den här farten, men efter 45 minuter var jag som ett åskmoln - vi var fortfarande 18 stop bort!!! Det slutade med att vi hoppade av bussen efter en timme och tog en taxi istället. En riktig sprätt till taxichaffis fick vi, han berättade allt vi behövde veta om alla tempel, broar och byggnader vi passerade, på japanska så klart.

Bästa tiden att se en geisha i Gion är efter kl 17, därför stod jag redo med kameran en bra stund innan det. Det var fint väder, varmt och perfekt ljus, men bara en geisha visade sig… Jag fick skynda mig, för efter bara någon minut hade hon försvunnit in bakom en liten dörr. Efter en kort promenad befann vi oss vid Kiyomizu-dera och solen var på väg ner. Kyoto är bra vackert i solnedgången.

Kyoto Gosho (Imperial Palace)

Kejsarpalatset i Kyoto (Ky?to-gosho) är det tidigare regeringspalatset för Kejsaren av Japan. Det palatset i Kyoto är idag en rekonstruktion från 1855, efter att ha brunnit ned.

Palatset förlorade mycket av sin funktion vid tiden för Meijirestaurationen, när verksamheten i huvudstaden flyttades till Tokyo 1869. Men kejsarna Taisho och Sh?wa hade fortfarande sina kröningsceremonier i Ky?to-gosho.

Kejsarna av Japan har bott i Kejsarpalatset i Tokyo sedan Meijirestaurationen 1869, bevarandet av Ky?to-gosho fastställdes 1877. Idag är palatset öppet för allmänheten och det Kejserliga ministeriet är värdar för offentliga rundturer i byggnaderna flera gånger om dagen.

Aritsugu

Aritsugu är ett företag som har tillverkat knivar ända sedan 1560. Aritsugu är allmänt respekterad och känt för att skapa några av världens bästa knivar. Knivarna är handgjorda med japanskt stål av högsta kvalitet.

Gion

Gion är det mest kända och exklusivaste geisha-distriktet i Japan. Det är nog mest känt för sina gamla traditioner och maikos.

En maikos frisyr är alltid gjort med hennes eget hår, aldrig en peruk och hårprydnaderna som hon bär, kanzashi, beror på årstiden och hennes rang. Ser man en maiko som har en peruk, en senior maikos sminkning och en junior maikos hårprydnader så är det inte en maiko.

Det är också väldigt svårt att se en riktig maiko mitt på ljusa dagen utan den bästa tiden och platsen att se en är runt kl. 18 på kvällen utanför en ochaya.

Kiyomizu-dera

Detta berömda tempel är över tusen år gammalt och kan nästan kallas en institution i Kyoto. I över tusen år har pilgrimer klättrat uppför sluttningen för att be till templets elvahövdade avbildning av Kannon och dricka från dess heliga källa (kiyomizu betyder rent vatten). Den stora salens veranda är ett mirakel av japanskt snickeri och erbjuder en vacker utsikt över Kyoto.

Ännu en dag med strålande solsken, vi är nästan bortskämda med det. Efter ännu en magisk hotellfrukost, tog vi JR-tåget ut mot Arashiyama och Bamboo Forest. Efter alla bilder jag hade sett på internet, blev jag nog lite besviken över att det inte var “mer”... Men, med det sagt, var det fortfarande läckert och mysigt att gå igenom skogen. Vi tog en avstickare till Tenryu-ji Temple och dess botaniska trädgård. Vi promenerade runt en timme i strålande solsken, sedan fortsatte vi genom bambuskogen vidare mot Saga Scenic Railway, även kallad Sagano Romantic Train. Vi fick vänta en stund på den lilla tågstationen innan det gamla tåget rullade in, sen var det bara att hoppa på och hitta sig en plats. Tåget i sig rullade max 25 km/h och var öppet, sånär som på ett tak. Vi rullade på utsidan av de körsbärsblommande sluttningarna och njöt av den vackra utsikten.

Det sista stoppet på den 25 minuter långa tågresan låg bara ett par hundra meter ifrån ännu en JR-station. Vi åkte tillbaka till hotellet för att dumpa jackorna som vi, av någon dum anledning, hade tagit med oss. Därefter gick vi till Yodobashi och den “food court” som låg på översta våningen. Vi slog oss ner på Hiro, en känd restaurangkedja i Kyoto, och beställde in 200 g fräsande kött var! Alltså, shit va gott!!! Köttet var sååå bra, det var så fint och bara föll isär! Varför kan inte all “snabbmat” vara av lika bra kvalitet?!

Mätta och belåtna tog vi en promenad genom Kyoto och gick till Teramachi & Kawaramachi för att strosa runt på kvällskvisten. Vi sprang igenom de små gatorna, gick upp och ner, fram och tillbaka. Det känns ganska roligt att jag känner igen mig, att veta vart man ska och när man ska svänga in på en sidogata. Vi avslutade kvällen med varsin läckerbit! Kolla bara, supersmaskens!!

Arashiyama

Fun fact: Arashiyama betyder stormberg - Arashi = storm och Yama = berg.

Kyoto Arashiyama är en berömd naturskön plats, som ligger nordväst om staden, den östra kanten Tamba höglandet, den "Kyoto första plats," sade. 375 meter högt berg. Nordöstra sidan är Sagano, öst och Osawa, Hirosawa och Utano fasen, den västra Ogurayama, den berömda Grand River slingrar sig genom den norra dammen.

Sagano Bamboo Forest

Sagano Bamboo Forest är en stor bambuskog i Kyoto och en av de mest besökta platserna i staden. Här reser sig tusentals bambuträd högt upp i skyn och man känner sig ganska liten när man går igenom promenadstråket.

Tenryu-ji Temple

Tenryu-ji templet är huvudattraktionen i Arashiyama, ett vräkigt “Zen Temple” med en av de finaste trädgårdarna i hela Kyoto. De djupa bergssluttningarna är perfekt inkorporerade i trädgårdens design. Templet uppfördes 1339 och stod klart 1345.

Saga Scenic Railway aka. Sagano Romantic Railway

Sagano Romantic Railway är idag en sightseeing-tåg som går längst med Hozugawa River mellan Arashiyama och Kameoka. Det tar 25 minuter för de gamla tågen att åka den 7 km långa (?) vägen och ger därmed passagerarna gott om tid att njuta av utsikten.

Spåren var från början en del av JR Sanin, men ersattes med andra spår och tåg 1989. De gamla spåren och tågen bevarades och nostalgiska träbänkar sattes in.

Hiro

Hiro (Yakiniku) är en lokal, idag liten, restaurangkedja i Kyoto. Hiro var från början en liten familjeägd restaurang vid Sanjo. De serverar fantastik japansk biff och är väl värda ett besök!

Teramachi & Kawaramachi

Korsningen mellan Shijo och Kawaramachi utgör hjärtat i stadens centrala shoppingområde. Under dagtid är Kawaramachis trottoarer fyllda med folk som handlar. Var och varannan människa har en vacker shoppingpåse i händerna!

Den här dagen började bra, det bjöds på kanonväder! Rena, rama sommarvädret om ni frågar mig, då temperaturen visade +21 grader!

Vi tog bussen till Kitano Tenman-gu och passerade Kitano Tenman-gu Shrine innan vi gick förbi Christoffers gamla lägenhet, där han bodde när jag hälsade på för två år sedan. Sedan promenerade vi genom den lilla parken som, den här gången, stod i full blom! Jag vet inte varför, men den parken verkade ha blommat ut mycket senare än resten av Kyoto. Sakura överallt - himmelriket!

Vi gick vidare till Kinkaku-ji, ganska jobbigt med tanke på dagens temperatur. När vi kom fram ställde vi oss direkt i glasskön, jag tog mig en 50/50 vanilj/grönt te. Oh, det var göttigt värre i värmen!

Dags att trängas med alla andra turister på plats, herregud va folk. Vi betalade inträdet och började armbåga oss fram. Det är ett ganska maffigt tempel, trots att det är en replika. Vi nöjde oss ganska snabbt och började leta efter en buss som kunde ta oss tillbaka till Kyoto Station. Vi gick och gick längst den raka vägen i värmen. När vi passerade en Seven Eleven, kunde jag inte låta bli att gå in. Där var den - min absoluta favoritmacka med jordgubbar, grädde och vaniljkräm mellan vitt bröd! Haha, dögott ju!!

Vi hittade aldrig en buss, istället hoppade vi på en JR-linje in till stationen. Väl framme gick vi ner till Porta Dining, en gigantisk "food court" som ligger i/under Kyoto Station. Vi stannade till på en koreansk restaurang, Shijan, och beställde in Bibimbap. Det kom in i en brännhet gjutjärnsgryta, rykande och fräsande, med ägget bredvid (vilken sedan ska hällas över och röras ihop med resten).

Mätta och belåtna hoppade vi på buss 17 mot Philosopher’s Walk. Det skulle ta ~30 minuter, men… det gjorde det verkligen inte och när vi kollade på kartan befann vi oss långt utanför området. Det kan hända att bussen hade svängt och kört förbi där vi skulle hoppat av, men vi vågade inte chansa, speciellt inte efter att ha frågat en kille på bussen som sa åt oss att hoppa av och åka tillbaka.

Vi gick av bussen vid nästa stopp och började leta efter en busshållplats som skulle ta oss tillbaka. Vi snurrade runt ett par varv och kliade oss i huvudet… vi hade en gissning om vart vi skulle gå av, men vi var inte helt säkra. Plötsligt springer en snubbe förbi mig och stannar oss. Det var killen från bussen, han måste ha hoppat av för att hjälpa oss! ^^ Han kunde inte ett ord engelska, men hjälpa oss skulle han minsann, det hade han bestämt sig för! Han visade att vi skulle följa efter honom, sedan gick vi en bra bit innan vi kom till en busshållplats. Där visade han med fingrarna att vi skulle åka fyra stopp innan vi hoppade av. Sedan gick han tillbaka, förmodligen till den busshållplats som han hade hoppat av vid…!

Solen var nu på väg ner och skymningsljuset tog vid. Det var så vackert att gå efter promenaden som fortfarande blommade (även om det mesta hade blommat över) och det var alldeles tyst. Inga konstiga blipblopljud eller andra konstigheter. Så skönt.

När mörkret fallit helt, var det dags att hoppa på en buss igen. Tillbaka till hotellet var dock inga problem, det var bara att kolla efter en buss som passerade Kyoto Station…

Kitano Tenman-gu

Kitano Tenman-gu byggdes år 947 för att tillfredsställa den arga byråkraten och poeten Sugawara no Michizane. Suguwara hade blivit utvisad pga politiska manövrar av han fiender i Fujiwara klanen. Trädgårdarna runtom templet är fyllda med Michizanes favoritträd - röda och vita "ume" (plommonträd), och när de blommar är trädgårdarna välbesökta. Templet är också populärt bland studenter som ber för framgång under sin utbildning, detta pga att Suguwara var en beläst och vis man.

Jinja är shintoistiska helgedomar vars huvudsyfte är att härbärgera en gudom, kami. Ofta finns också en plats för bön. I Japan, shintoismens hemland, finns omkring 100 000 jinja. Förutom jinja finns på japanska även andra beteckningar, bland dem yashiro, miya och jing?. De kan alla översätts med helgedom. "Shintotempel" förekommer även, men uttrycker inte avgränsning mot buddhistiska tempel. På engelska och tyska används "shrine", medan många andra språk behåller det japanska jinja.

Shinto (på svenska ofta shintoism) är en japansk inhemsk religion. 54 % av Japans befolkning praktiserar än idag shinto, dock oftast tillsammans med zenbuddhism (40 %). Namnet betyder "gudarnas väg" och började användas först när buddhismen kom till Japan; dessförinnan hade den gamla religionen inget namn.

Kinkaku-ji

Kinkaku-ji - Gyllene paviljongen, ett glimrande arv från det medeltida Japan. Den restes mellan 1358-1408 och för att komma fram till templet gick vi genom trädskuggad gångväg som ledde oss in till en vacker trädgård. Tyvärr förstördes originaltemplet i en mordbrand 1950 och det som står där idag är en exakt kopia helt täckt av bladguld och kröns av en fågel Fenix i brons.

Porta Dining

Porta Dining finner man på bottenvåningen av Kyoto Station. Här finns allt från kända butiker (såsom Diesel, G-Star, m.m.) till restauranger och souvenirbutiker. Restaurangerna är många, avslappnade, billiga och fyllda med hungriga människor.

Philosopher’s Walk (Tetsugaku no michi)

Tetsugaku no michi, Filosofernas Promenad, är en vacker stenbelagd promenad som går genom de norra delarna av Higashiyama-diskriktet i Kyoto. Promenaden går längs med en kanal och är smyckad med hundratal körsbärsträd. Under körsbärsblomningen i april exploderar kanalen i skira nyanser och är en av de populäraste platserna under Hanami.

Promenaden är drygt 2 km lång och börjar vid Ginkaku-ji (Silverpaveljonen) och slutar vid Nanzen-ji. Den har fått sitt namn efter Nishida Kitaro, en av japans mest kända filosofer. Det sägs att han mediterade under sina promenader (längst kanalen), varje dag, på väg till Kyotos Universitet.

Jag är verkligen en sucker för hotellfrukost, speciellt när den är så bra som den vi fick på Sheraton. Idag åt jag både mycket och länge! Därefter vad det supersmidigt att bara rulla in väskorna på stationen och invänta ett Shinkansen. För att ta sig till Shin-Osaka hoppade vi på ett Shinkansen Sakura. Väl i Osaka var det bara att hoppa av tåget och invänta nästa som kom in på samma spår, ett Hikari-tåg som tog oss vidare till Kyoto. Den resan gick väldigt snabbt, för 25 minuter senare var vi framme på stationen i Kyoto.

Efter att incheckningen på hotellet (Hotel Granvia Kyoto) var avklarat, tog vi en promenad till Nishi Hongan-ji, ett världsarv. Där tog vi av oss skorna och gick in i den större tempelbyggnaden. Golven gnisslade och pep... Varför? Ett gammalt knep de tog till förr i tiden för att förhindra att inkräktare smög omkring.

Vi gick runt en liten stund innan vi gick tillbaka in till stationen igen. Kyoto Station - helt galet fantastiskt! Vilken arkitektur! Det är verkligen något i sig självt som man måste besöka när man är i Kyoto. Vi roade oss även med att åka upp i Kyoto Tower och inväntade solnedgången.

Kyoto

Folkmängd: ~1,5 miljoner

Kyoto, som idag är Japans sjunde största stad, var tidigare huvudstad i Japan före Tokyo, från 794 till 1868 (under huvudstadsnamnet Heian-kyo, ung. "fredliga tiders huvudstad"). Kyoto är än i dag den stad där kejsaren kröns. Den är också en av landets stora vallfartsorter och en mycket stor turistort. I Kyoto finns mer än 1 600 buddhisttempel och shintohelgedomar bevarade; staden skonades i stort från bombräder under andra världskriget.

Kyoto har ett tunnelbanesystem med två linjer. Kyoto var den första staden i Japan med kommersiell elektrisk spårvagnstrafik som öppnade 1895.

Nishi Hongan-ji

Nishi Honganji byggdes i Kyoto 1591 för att ta över funktionen som huvudtempel för Jodo Shinshu-sekten efter att det tidigare huvudtemplet, Ishiyama Honganji i Osaka, hade förstörts.

Kyoto Station

Kyoto Station är Japans näst största stationen och rymmer flera shoppingcenter (bl.a. Isetan Department Store, Porta Underground och The Cube), en stor "food court" (Porta Dining) och en biograf.

Den futuristiska byggnaden öppnades 1997 (på det gamla stationshusets grund) och var till en början avskydd av stadens invånare. Hara Hiroshi, som även deisngade Umeda Sky Building i Osaka, strävade efter att Kyotos historia skulle speglas i designen. Stationens "main hall" kallas för "the Matrix" och ska återspegla både strukturen på stationen och Kyotos vägnät.

Stationhuset erbjuder även ett observationsdeck samt en "skyway", där man som besökare går (45 meter upp) genom en glastunnel.

Kyoto Tower

Kyoto Tower är ett 131 meter högt TV-torn i centrala Kyoto. Tornet började byggas 1964 och invigdes 28 december samma år. Dess unika form är tänkt att efterlikna en japansk ljusstake. Istället för en stålram består dess fundament av stålringar.

På 100 meters höjd finns en observationsvåning varifrån man har en utsökt vy över staden, och detta är huvudanledningen att tornet är ett av Kyotos mest besökta attraktioner.

Vi hoppade på spårvagnen mot Genbaku Domu, Atombombsdomen, och för 260 Yen kom vi hela vägen fram. Vi hoppade av och beskådade den ståtliga byggnaden. Tänk att något så tragiskt kan var så fascinerande.

Den här gången fick jag chansen att gå in på atombombsmuseet, det hann vi inte förra gången. Inträdet till museet kostade hela 5 Yen! Helt otroligt...

Vilket museum! Wow, det är förmodligen det bästa museet jag någonsin kommer att besöka. Stort och starkt, mycket starkt! Halvvägs in i museet fanns det till och med kvarlevor av barn - hår, naglar, hud... Usch! Och berättelserna bakom allt detta var fruktansvärda! En liten pojke hade lyckats ta sig hem efter explosionen, men dog på natten av sina svåra brännskador. Mamman sparade då han naglar och hängande hud så att hon kunde visa det för pojkens far när han kom hem från kriget. Den här typen av berättelser fortsatte genom hela museet. Kläder, cyklar, delar av byggnader, glas, personliga tillbehör såsom klockor, radioapparater, m.m. visades upp. Fascinerande, spännande, rörande... fantastiskt.

Efter ett par timmar kände vi oss klara och bestämde oss för att göra något lite mer muntert. Vi hoppade på spårvagnen igen och åkte ut till Miyajima-ön.

Vi gick runt en liten stund, kände på atmosfären och köpte varsin grillpinne med biff. Sedan rörde vi oss mot linbanan och åkte upp till toppen på ön och ännu en gång var Albert lite nojig över höjderna ^^ Själv kunde jag njuta av utsikten! Albert hade tänk att vi skulle gå (!?) hela vägen ner igen så vi köpte aldrig en returbiljett, men efter kort begrundande insåg han att vi aldrig skulle komma ner innan det blev mörkt ^^ Vi köpte därför en returbiljett och gled nedåt!

Vi var ganska trötta och hade ingen lust att leta efter en restaurang för kvällen, så vi gick tillbaka till GABA där jag beställde in samma sak som dagen innan. Det var till och med godare idag, deras fläskgyozas var fantastiska!

Hiroshima Peace Memorial Museum

Fredsmuseet i Hiroshima ligger i Peace Memorial Park, i centrala Hiroshima. Museet samlar och visar upp tillhörigheter till offren, foton och andra material (glasflaskor, delar av byggnader, klockor, m.m.) som påminner om den hemska bombningen.

Museet uppfördes 1955 och är en av de mest besökta platserna i Japan. Över 60 miljoner människor har besökt museet sedan det öppnade och varje år ökar den siffran med drygt en miljon.

Miyajimaön

Det är en juvel längs Sanyokusten, Miyajima som symboliseras av konturerna av en cinnoberröd torii (shintoport), mitt ute i havet, vilket antyder att hela ön är helig. På den här ön finns inga förlossningskliniker eller begravningsplatser eftersom ingen tillåts föda eller dö på Miyajima. Att fälla träd är också förbjudet – ön är täckt av urskog vilket innebär att den är hemvist för många fågelarter (en perfekt plats för en trädkramare som jag). Dessutom tillåts tamhjortar ströva fritt runtom ön...

På en udde som vetter mot helgedomen står Gojunoto, en femvåningspagod som byggdes 1407. Bredvid står Senjokaku, ”paviljongen med de tusen tatamimattorna” som restes 1587.

Itsukushima-helgedomen grundades år 593 och står på pålar över en vik. Den är vackrast vid högvatten när byggnades speglades i havet. En del av terrassen mot bukten utgör Japans äldsta noscen.

På sluttningarna bakom Itsukushima-helgedomen ligger parken Momijidani (”lönnlövsdalen”). En linbana från parken går upp till toppen av Misenberget där det finns ett apreservat och fantastiskt utsikt mot Inlandshavet. På bergssluttningen finns även flera naturstigar.

Itsukushima Shrine

Helgedomen Itsukushima (Itsukushima Jinja) är en Shintohelgedom på ön Itsukushima i staden Hatsukaichi, Hiroshima. De första av helgedomens byggnadsverk restes år 593, och helgedomen har förstörts flera gånger sedan dess. Dagens helgedom daterar sig från mitten av 1500-talet.

Helgedomen är tillägnad den japanska stormguden Susanos tre döttrar. Då själva ön har ansetts vara en helig plats, har under större delen av historien inte vanliga medborgare sätta sin fot på ön. För att göra det möjligt för pilgrimer att närma sig, byggdes helgedomen som en pir över vattnet, så att den verkade flyta, åtskild från land, och därför ansågs existera i ett på gränsen mellan det heliga och profana. Helgedomens kännetecknade röda entréport, eller torii, byggdes ute i vattnet av i stort sett samma anledning. Vanliga människor var tvungna att styra sina båtar genom porten innan de fick närma sig helgedomen.

Att bibehålla helgedomens renhet är så viktigt, att sedan 1878 har inga dödsfall eller födslar tillåtits nära helgedomen. Fram till idag, förväntas gravida kvinnor dra sig tillbaka till fastlandet, när dagen för nedkomsten närmar sig liksom de som är sjuka eller mycket gamla, vars död är nära förestående. Begravningar på ön är än idag förbjudna.

Idag var det dags att byta stad igen, från Osaka till Hiroshima. Innan det var dags att åka ville jag hinna med både frukost och Steam Sauna! Jag tog med mig mina badkläder och åkte ner till hotellets ångbastu. Jag var alldeles själv där nere, det var så varmt och skönt att bara sitta där en stund. Man känner sig verkligen som en ny människa, på riktigt. Jag höll inte ut speciellt länge dock, men det var tillräckligt.

När jag kom upp till rummet igen var det dags att packa väskan. Jag vet inte hur det gick till, trots att jag skulle packa ner ytterligare ett par skor i väskan, hade jag mer plats den här gången än när vi åkte från Tokyo. Väldigt konstigt, jag började till och med tro att jag hade glömt något, men icke...

När vi kom fram till Hiroshima vad det dags att hitta till hotellet - den här gången skulle vi bo på ett Sheraton-hotell! Fint ska det vara när man är ute och reser! Vi snurrade runt ett par varv som vanligt innan jag kunde konstatera att hotellet låg direkt utanför stationen, himla smidigt!

Eftersom vi inte fick checka in förrän kl. 15, gick vi iväg för att äta lite under tiden och vi hittade en söt restaurang, GABA. Det var sååå gott! Vi beställde in nudelsoppa, gyoza och böngroddar wokade med fläskkött. Kalaset, för oss båda, gick på 2 000 Yen! Oförskämt billigt!

Vi packade upp alla värdefulla saker och låste in dem i kassaskåpet. Sedan hängde jag den lilla kameran över axeln och vi tog en promenad genom stan till Hiroshima Castle.

Hiroshima Castle var väldigt fint måste jag säga. Trots att det är uppbyggt igen efter atombomben, ser det väldigt gammalt och vackert ut! Vi gick upp genom slottet till toppen och tittade ut över staden. På slottsområdet fanns dessutom två träd som överlevt atombomben och det väldigt häftigt att se (trädkramare som jag är)! Deras stammar var snirklade och vridna, men de levde och var alldeles gröna.

Molnen drog in över över oss och vi bestämde oss för att fortsätta promenaden in till stan (ifall det började regna kunde vi gömma oss i butikerna). Vi gick omvägar för att undvika Genbaku Domu (som vi skulle besöka under morgondagen), så när Google Maps sa åt oss att gå höger på Hiroshima Hondori Street (för undvika domen och istället gå mot hotellet), gick vi höger.

Vi började med ännu en chailatte från Starbucks och sedan fortsatte vi genom shoppinggatan. När vi kom till slutet på gatan säger Albert -“Nu kommer vi ju till domen!”, och skyller på att Google bråkat med honom och visat fel. Jag tror nog Albert ville få sig en skymt av den innan morgondagen… Han visste precis vilket håll vi gick åt! Men inget mig emot egentligen, nu fick jag se den i skymningsljuset och det var så vackert! Det hade slutat blåsa och molnen skingrade sig något, domen var upplyst och allt var bara jättevackert!

Det var bra kyligt på kvällen och jag hade väl kanske inte den bästa jackan på mig. Nu väntade dock en 50 minuter lång promenad tillbaka till hotellet. Vi gick och gick genom Hiroshima och snart var vi framme! Det var kul att få se Hiroshima by foot... så att säga.

Hiroshima

Folkmängd: ~1,2 miljoner

Från början var Hiroshima en fiskeby. Staden grundades 1589 då en borg restes på kusten till östra Japanska insjön (Seto naikai). Staden växte snabbt och blev en betydelsefull handelsort. Under Meijiperioden (1868-1912) blev Hiroshima en viktig storstad och ett militärt centrum.

Staden blev mål för den första atombomben använd i krig. Den fälldes av USA i andra världskrigets slutskede den 6 augusti 1945. 129 000 människor ska ha omkommit bara de första dagarna. Idag kallas staden fredens stad och på fredsmuseet kan man se monument över omkomna i samband med atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Istället för att återuppföra de krokiga förkrigsgatorna byggdes den moderna staden på ett rutsystem, vilket gjorde den enklare att överblicka. Spårvagnar och fina vägar och väldigt fin arkitektur är idag istället något som återspeglar staden.

Hiroshima Castle

Hiroshima slott byggdes 1589 och är ett snyggt exempel på ett slott som byggs på "plan" mark, inte på en kulle. Slottet är fem våningar högt och dess grund är omringat av en vallgrav.

Tyvärr blev slottet förstört, liksom resten av Hiroshima, av atombomben 1945. 13 år senare lät man bygga upp slottet igen där insidan blev ett museum.

Hiroshima Hondori Street

Hiroshima Hondori Streen skulle kunna översättas till Hiroshimas huvudgata, vilken är stängd för motortrafik. Här, under tak, finns restauranger och shopping som sträcker sig från Peace Park och sträcker sig ~0,7 km öster ut.

Genbaku Domu

Genbaku Domu är en av de få byggnader som inte helt jämnades med marken när atombomben, kl 8:15 den 6 augusti 1945, exploderade 580 meter ovanför stadskärnan.

Tiotusentals människor dödades genast av tryckvågen och dödssiffran steg till 200 000 de följande åren på grund av efterverkningar. Domen, den forna industriställningshallen, låg nära platsen där bomben exploderade. Domens vridna bjälkar, gapande hål och grushögar har bevarats som ett av UNESCO:s världsarv.

På andra sidan vägen står Fredslågan som inte kommer släckas förrän alla kärnvapen har utrotats från jorden. I närheten står Cenotafiet som skapats av Kenzo Tange åt alla bomboffer. Här står namnen på alla som dog, tillsammans med en inskription som lyder ”Vila i frid. Vi kommer aldrig upprepa misstaget”.

Idag var det dags att utforska Namba och vi behövde inte röra oss speciellt långt - hela Namba-komplexet låg 30 meter från hotellet.

Vi började vandra omkring inne på Namba Station och fortsatte sedan till Namba Parks när det öppnade. Vi tog varsin chailatte från Starbucks och gick runt inne i de konstiga byggnaderna. Jag hade ingen aning om vad det skulle vara, men det visade sig vara ännu ett shoppingcenter... Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men jag förväntade mig iaf lite mer än ett shoppingcenter. Vi åkte upp för rulltrapporna för att komma högst upp, jag ville ju se komplexet ovanifrån. Uppe på taket fick vi syn på den stora trädgården och jag måste erkänna att det såg ganska häftigt ut ovanifrån!

Därefter tog vi en promenad i solen till Organic Building. Ett stort rött hus, fullt med stora krukor med växter - i väggarna... Eller alltså, väggarna var krukorna. Det såg väldigt fräsigt ut iaf!

Vi gick vidare och hamnade i D?tonbori - ett riktigt häftigt ställe faktiskt! Jag var på jakt efter en speciell restaurang som jag hade letat rätt på. Restaurangen var väldigt populär och känd för sina nudlar. Trots Google Maps passerade jag restaurangen utan att se den. Jag virrade runt några minuter innan jag tittade upp och såg den stora skylten - Ichiran!

Det var lång kö utanför, men jag hade bestämt mig och ställde mig sist - vi skulle äta här, så var det bara! Vi fick en varsin beställningslapp där man fick ringa in sina val - starkt eller inte, med eller utan fläsk, salladslök, m.m. Magen kurrade, men det kön gick stadigt framåt - det skulle visa sig vara värt det! När man kom innanför dörren skulle man göra en “förbeställning” i en biljettautomat, en automat vi inte riktigt förstod oss på då den var på japanska. Men, tänker man efter först och är lite smart löser man det mesta och snart var det vår tur att få plats inne i restaurangen.

Vi gick upp för trappan och möttes av en LED-tavla - röda dioder för upptagna platser och gröna för lediga. Två stycken lyste grönt, så vi smög in bakom ett skynke och slog oss ner i varsitt “bås”. Båset hade en öppning/lucka in till köket (?) och där la man sin beställningslapp, varpå de plockade upp den. När maten sedan kom (genom samma hål), hängde de för en gardin så att man fick sörpla i sig sin ramen i lugn och ro! Riktigt kul idé faktiskt!

Riktigt gott var det också - nudlar, en go sky, salladslök, chili, m.m. Nom, nom, nom!!!

Efter maten gick vi runt en liten stund och vi passerade massa konstigheter, allt från skyltar till pelare till hus, och självklart behövde jag dokumentera det. Sedan satte vi kurs mot en butik som Albert hade kollat ut. Vi gick och gick och gick och tillslut befann vi oss ute i slummen (kändes det som iaf) och där fanns butiken. En butik som innehöll allt du kan tänkas behöva i elektronikväg ^^ Efter en smärre chock, drog vi oss tillbaka till hotellet.

Kvällen närmade sig och det började bli kallt ute, men det hindrade inte oss från att göra ett snabb stopp för att köpa en varsin crêpes när vi passerade Namba Parks. Socker och smör - så enkelt, så gott! När vi sen gick över övergångsstället till hotellet började regnet ösa ner... Vilken tur vi hade! Vi pausade lite på rummet och vilade fötterna ett par minuter. Därefter lånade vi ett varsitt paraply i repan och gav oss iväg mot Umeda Sky Building.

Tyvärr öste regnet ner när vi kom fram till Umeda Sky Building, men vi åkte hela vägen upp ändå. Har jag nu en kamera som är vädertätad ska den få arbeta lite. Jag sprang där ute i ösregnet och försökte få ett par bilder, men jag gav upp ganska snabbt då linsen regnade igen och jag blåste iväg.

Namba Parks

Namba Parks är ett kontors- och shoppingkomplex i Namba-naka Nichome, Osaka. Detta komplex består av ett 30 våningar högt kontor samt ett shoppingcenter med ~120 butiker. Ovanpå, på taket, finns det som utmärker Namba Parks - den stora trädgården. Bygget var ett sätt att få in grönska i den annars betongfyllda staden. Det är ett uppskattat inslag av de boende, som alla har tillgång till träd, stenar, klippor, sjöar, åar, vattenfall, en stor trädgårdsterrass, m.m.

Organic Building

Organic Building designades av en italiensk arkitekt som ansåg att grönska var en viktig del av vardagen. Byggnaden är en iögonfallande vertikal trädgård med konceptuella ledtrådar och hintar från bambu. Bygget stod klart 1993 och består av stålbeklädd betong, "glaserad" med en orangeröd färg och med söta utstående fickor (krukor). Väggarna (läs; krukorna) är hem åt ~80 olika växtarter som alla hålls vid liv genom ett datoriserat bevattningssystem.

Dotonbori

D?tonbori tillhör en av de viktigaste turistmålen i Osaka. Det är en enda lång gata som följer D?tonbori-kanalen från D?tonboribashi-bron till Nipponbashi-bron i Namba Ward.

D?tonbori är ett f.d. nöjesdistrikt känt för sina historiska teatrar (borta nu tyvärr), affärer, restauranger och neonskyltar (Osakas motsvarighet till Akihabara i Tokyo). På kvällen lyses området upp av hundratals neonskyltar och mekaniska skyltar (bl.a. den kända krabban och draken)! Här finns även den kända "Glico Running Man"-skylten som funnits på plats sedan 1935.

Ichiran

Ichiran är en restaurang känd för sin Ramen. Det är dessutom en restaurang som har öppet 24 h om dygnet, 7 dagar i veckan och tycks, trots detta, ändå alltid ha en lång kö med människor utanför sin dörr. Man gör sin huvudorder i en biljettautomat, varpå man tilldelas en plats så snart den stora skyltens röda dioder byter färg till grön. Här får man maten serverad i ett eget bås så att man i lugn och ro kan sörpla i sig sina nudlar.

Umeda Sky Building

Umeda Sky Building (Umeda Sukai Biru), är den sjunde högsta byggnaden i Osaka. Det är en kontorsbyggnad som består av två 40-våningstorn, vilka förenas vid de två översta våningarna med en plattform och rulltrappa som går snett över den atriumliknande ytan i mitten. Byggnaden innehåller även trädgårdsanläggningar med gångstigar.

Den 173 meter höga byggnaden är ritad av arkitekten Hiroshi Hara och byggdes av Takenaka Corporation 1993.

Idag stod Osaka Castle på schemat, så när vi hade ätit upp rörde vi oss direkt ditåt. Efter två byten med tunnelbanan var vi framme.

Även den här gången bråkade vädret med mig. Förra gången jag besökte Osaka Castle, blåste det stormvindar och började regna och åska. Den här gången var det kallt, regn i luften och väldigt blåsigt… Förstår inte det.

Efter att ha tagit en promenad genom parkerna på väg till slottet, knatade vi upp för trapporna till toppen på det gigantiska bygget. Behöver jag nämna att vi nästan blåste bort? Lite tråkigt att slottet i sig inte är mer autentiskt än vad det är, å andra sidan är det inte så konstigt.

Vi kände oss nöjda ganska snabbt, men man lämnar inte slottsområdet innan man har ätit en glass - oavsett väder! Vi kurs mot en station som skulle ligga “alldeles intill”, men det blev en lång promenad genom diverse parker. Inget mig emot, jag älskar att bara gå runt och insupa omgivningen!

Vi åkte till Osaka Aquarium (deja vu för min del). Det knorrade lite i våra magar och tänkte leta rätt på ett lunchställe, klockan var ju faktiskt 12. Men vi gick upp och ner för gatan utan att hitta något, det som tilltalade oss var stängt… Jag fattar verkligen inte när de har lunchtimmar i det här landet.

Efter mycket om och men hittade vi ett litet hak som serverade crêpes. Jag tvingade med Albert in och de serverade matcrêpes med kyckling. Han rynkade lite på näsan, men gav tillslut med sig. Stället ägdes av en jättego liten tant som kunde tillräckligt med engelska för att göra det hela enkelt. Vi beställde varsin terriaki-kyckling och det var verkligen jättegott! Till efterrätt blev det såklart crêpes med jordgubbar, chokladsås och grädde!

Osaka Aquarium var lika trevligt som förra gången. Det är ett riktigt fint och stort akvarium! Det fanns lite nya saker att titta på den här gången, bl.a. kunde man få klappa rockor på slutet!

Resten av dagen var planerad till “shopping”. Vi åkte in till Shinsaibashi-området och hamnade inne i shoppingkomplexet Daimaru - tre byggnader * 11 våningar. Jag var egentligen inte ute efter någonting, men när jag såg ett par sprillans nya Asics GT-2000 för 10 000 Yen, kunde jag inte låta bli.

Vi gick in i en Diesel-butik och jag ville verkligen hitta någonting. Vi gick upp på övervåningen och där fanns det tre tröjor som jag ville prova. Självklart kom en liten tjej springandes och hon var alldeles i extas när hon fick syn på mig! “Kawaii!!” sa hon hela tiden, gång på gång. “Kawaii, kawaii, kawaiiiii”, haha! Hon kände på håret och undrade om det var mitt egna, pekade på ögonskuggan och gav tummen upp! Åhhh va jag ångrar att vi inte tog kort tillsammans med henne! Hon var så himla härlig!

Med kvällen kom kylan och därför höll vi oss på en av de större shoppinggatorna under tak, därmed kunde vi undvika blåsten. Mycket trevligt om ni frågar mig, helt i min smak!

Osaka Castle

Mitt i Osaka tronar det som en gång var Japans mest formidabla slott, Osaka Castle. Det är idag ett av Japans mest berömda slott. Slottet uppbyggnad påbörjades under 1583, men förstördes tyvärr under en attack under 1615. Det byggdes upp igen, men olyckan var framme ännu en gång 1665 då blixten slog ner i slottstornet och slottet brann ner till grunden.

Att det är en rekonstruktion byggd i cement (från 1997) och inte ett ”äkta” slott må vara fallet, men det är ändå värt ett besök.

Osaka Aquarium

Osaka Aquarium Kaiyukan är ett av världens största akvarier, det rymmer nästan 13,5 miljoner liter vatten och består av 16 stora tankar (den största innehåller 5 400 000 liter vatten). Osakaakvariet utmärker sig genom sin innovativa och utmanande form och är byggt kring konceptet med Stilla havets ”eldring”.

I tankarna bor närmare 580 marina arter som normalt håller till i Stilla havet. Man kan på 14 nivåer se fiskar och däggdjur som lever i Stillahavsbältet. Över 35 000 varelser bor i akvariet, däribland stora arter som djävulsrocka och valhaj.

Till tankarna gick det åt 314 ton akrylglas - 1,5 gånger den årliga produktionen i hela världen. Den största rutan är sex gånger fem meter och 30 cm tjock - och väger omkring 10 ton.

Shinshaibashi

Shinsaibashi är ett distrikt i Ch??-ku ward i Osaka och stadens huvudgata vad gäller shopping.

Daimaru

Daimaru är en japansk shoppinggallerikedja som grundades 1907. Daimaru Shinsaibashi består av tre byggnader - huvudbyggnaden samt den södra och norra huslängan, där norra byggnaden består av 16 våningar och de andra två av 11 våningar. Mycket shopping blir det!