Det var SÅ längesen jag tog mig iväg till gymmet, men idag gjorde jag det! Och det var så skönt! Knappt något folk där och nya, fräscha maskiner och stänger! Ska försöka få in någon slags rutin på detta, känns som att det är dags att ta det i det här igen ^^
När den här pandemin slog till och vi insåg att gymmet kanske inte var det bästa stället att vistas på, beslutade vi oss för att köpa hem ett par kettlebells. Men, så tänkte resten av Sverige också och vi kunde inte hitta ett enda ställe som hade kettlebells i lager... Inte ett enda ställe.
Men, för ett par månader så fick vi äntligen tag i ett par stycken - 10 kg, 14 kg och 20 kg. Vi har svängt lite med dem under arbetstid, mest för att röra på kroppen lite. Idag, när Johan åkte iväg för att slå lite bollar med en polare bestämde jag mig för att se hur illa ställt det var med flåset och musklerna ^^ Jag letade rätt på ett kettlebellspass på YT och sedan gjorde jag plats i sovrummet...
Flåsigt var det... och tärningsvärk fick jag! ^^
Iom. Covid-19 och att vi numera jobbar hemifrån varje dag, blir det svårare och svårare att röra på sig. Ibland har det nästa gått hela veckor utan att vi varit ute... För att underlätta för oss alla och kanske tom. göra det lite roligare, anordnade DICE en "Wellbeing Challange" - här samlade man poäng genom att registrera en träning per dag samt genom att peppa övriga kollegor via kommentarer. Det hjälpte faktiskt, det blev lite roligare och mer motiverande att ta sig ut om dagarna, vilket i sig var riktigt välbehövligt!
Jag vaknade tidigt i morse och när jag tittade ut genom köksfönstret låg vattnet alldeles spegelblank nedanför och det fanns inte ett moln på himlen. Jag klädde på mig mina löparkläder och sedan gav jag mig ut med musik i öronen. Alldeles fantastiskt... Inte en enda människa mötte jag på min promenad, det var jag och lugnet... Helt underbart!
Min spinninginstruktör är något utöver det vanliga, hon är lite smått galen så snart hon sätter igång musiken och trampar igång cykeln. Nu har hon dessutom fått till ett 90 min pass sista söndagen varje månad, vilket jag tycker är skitkul!
Men efter slit kommer belöning och hon har gjort det till en grej att bjuda oss på något efter varje långpass. Idag hade hon bakat egna hallonpraliner! Så himla goda!!
Måste säga att träningen går bra nu igen! Även om jag ligger ett par kilo plus senaste året, känns det ändå OK. Jag är stark i kroppen och det märks!
Jag är verkligen en periodare och fram till årsskiftet var det väl sisådär med rutinerna, men nu har jag fått till det ett par gånger i veckan. Nytt personbästa i marklyft och tangerat PB i squats. Helt ok tycker jag med tanke på att jag bara kör ett av vardera pass i veckan. När jag satte mitt PB i squats senast hade jag kört en Ryss (tre benpass i veckan i sex veckor).
Sen märks det att jag är klen i mina stackars händer... Efter senaste passet såg jag ut såhär ^^ Ingen fara, det gör inte jätte ont, men det är ju väldigt onödigt...
Idag var det dags för sista passet på Ryssen och det var dags att försöka sätta ännu ett nytt PB i böjen! Sagt och gjort! Med ett par kollegor bakom mig som hejade på, åkte 92,5 kg upp! Grymt skön känsla, äntligen! Jag har, under de senaste 6 veckorna, ökat mitt PB från 82,5 kg till 92,5 kg! Nu tar vi sikte på 100 kg innan jag fyller 30 år!!
Jag har peppat hela veckan inför kvällens träningspass. Idag stod pass #16 på schemat och då var det 2x2x85 kg som gällde. Mitt tidigare RM var på 82,5 kg och det är ett par månader sedan jag tog det, så idag skulle jag alltså köra två squats på en vikt jag aldrig böjt tidigare... Men, det kändes sjukt bra och de gick upp med lätthet!
Eftersom tvåorna kändes såpass bra som de gjorde och Johan fanns där idag, ville jag testa en enkel på 90 kg också. Jag hade som mål att squatta 90 kg innan jag fyller 30 år, men jag tror nog bestämt att jag får sikta in mig på 100 kg innan 30 istället! För här nedan ser ni 90 kg på ryggen, yes!!
Jag har sedan ett par veckor tillbaka följt ett squat-program, Russian Squat Routine. Man fyller i sitt RM (det du lyfter max en gång) och sedan får man ett komplett schema att följa för att höja sitt max. Det har för min del inneburit tre benpass i veckan den senaste månaden samt ytterligare ett pass med fokus på rygg och bålstyrka.
Innan de här veckorna var mitt RM 82,5 kg och det satt långt inne... Men, allt eftersom jag har avverkat passen har jag faktiskt höjt vikterna något. Idag skulle jag ha kört 3x3x77,5 kg, men jag ökade vikten lite och satte jag nytt personbästa i reps istället - 3x3x80 kg!!! Så himla nöjd! 80 kg har varit ett riktigt hjärnspöke, men de senaste veckorna av träning har verkligen gjort sitt!
Det hela började med en vadslagning (man är ju bra dum ibland) och jag är alldeles för stolt för att förlora en sån här sak. Så, idag var det dags för Midnattsloppet (1 mil på Södermalm) och jag kände mig inte alls speciellt pepp. Jag hade sovit dåligt och legat i soffan hela dagen i hopp om att få några minuters extra sömn inför loppet.
Träningen innan hade också gått sådär... Ett par promenader och ett par löppass (12 st närmare bestämt), där längsta sträckan jag sprungit var 6 km. Dessutom fick jag mitt livs första ryggskott under semestern (mitt i en squat), vilket hade hindrat mig från att springa... Jag hade inga höga förhoppningar inför loppet, mitt mål var att ta mig runt även om jag behövde gå då och då.
Min start gick 22:45, så jag mötte upp Linnea och Stefan vid 22:00 vid området. Där försökte vi peppa igång varandra, men det var först när jag kom in i vår startgrupp vid uppvärmningen som jag kände att det här skulle bli kul!
Plötsligt small det till och starten gick! Folk, folk, folk... överallt. Första kilometern gick snabbt, inte tidsmässigt, men helt plötsligt passerade jag markeringen. Mentalt var tredje kilometern min jobbigaste, då visste jag att jag hade en hel kilometers stigning upp till Sofiakyrkan! Backarna tog aldrig slut och deltagare efter deltagare gav upp framför mig och började gå. Men jag höll i, jag kände mig stark och sprang upp för hela backen! Uppe vid kyrkan stod kören och sjöng "Halleluja", oerhört passande!
Backen nedför var mer än välbehövlig och nu sprang benen lite av sig själva. Vid sjunde kilometern insåg jag att jag bara hade tre kilometer kvar och jag fick helt plötsligt ny energi. Mina två sista kilometer in till mål var mina snabbaste under loppet! Jag hade så mycket spring kvar i benen när jag kom upp till Södra Teatern att benen bara pinnade på! När jag närmade mig Mariatorget och målet insåg att jag hade klarat det och målgången kändes fantastisk!
