Vår sista nyår som två… Läskigt när man tänker på det så! Vi bestämde oss ganska tidigt för att vi ville fira nyår på tu man hand, hemma, med god mat och lite drinkar. Vi hade dessutom bestämt oss för att kolla upp vilket kön bebisen i magen hade vid tolvslaget, pirrigt!

Vi lagade mat större delen av dagen och även om menyn i sig inte var så avancerad, var det många rätter och moment att genomföra. Kvällens favorit var solklar - en remake på håll-käften-rätten från Mathias Dahlgrens restaurang Seafood Gastro - mandelpotatis, en smörig sås och oscietra-caviar. 

Efter middagen bestämde vi oss för att klicka på den där “visa kön”-knappen… Det var lite pirrigt, det ska erkännas. Jag höll i mobilen och Johan klickade på knappen - “Pojke”! Johan blev alldeles tårögd och fumlade fram några älskande ord till mig, gullet då! 

Jag vet att man inte får vara sån, speciellt inte när man kämpat så länge, men jag hoppades på en liten tjej. Jag såg så mycket fram emot att få köpa massa kläder, fläta håret, plocka blommor, m.m. Nu får jag istället med fasa försöka avstyra från superhjältar, traktorer, svärd, m.m. ^^ Å andra sidan, jag får indoktrinera ungen i F1 och köra gokart!

Och som en vän till mig sa - “Now you only have one dick to worry about, if it was a girl, you’d have to be worried about all the dicks…”, han har en poäng ^^

Varje gång vi är nere i Västervik så ska man hinna träffa alla… Det är ett par intensiva dagar, minst sagt, men det är alltid trevligt att avsluta tillsammans med Johans och numera även min kompis, Robert. Det har blivit lite av en tradition att laga mat tillsammans hemma hos dem och det här året var inget undantag. 

Medan vi dividerade om vad som skulle handlas över telefonen försa sig dock Johan - “Nej nej, du behöver inte hämta upp oss, Nathalie kör ikväll”, och där var den hemligheten ute ^^ Jag skulle väl aldrig erbjuda mig att köra hem när det vankas middag med gott vin hemma hos Robert… 

När vi kom hem till dem berättade vi det relativt omgående då jag hintade om att jag var tvungen att äta fruset kött, sedan sa vi bara som det var. De hade ju dock fattat det iom att Johan sa att jag skulle köra ikväll, så… ^^ 

Det blev en klassisk trerätters - Scampi Piri Piri till förrätt, gudomligt viltkött (Robert är förjävla duktig på att tillaga kött alltså...) med hasselbackspotatis och bea till varmrätt, samt Crème brûlée med bär till efterrätt… Så otroligt gott!!

Resan ner till Västervik var som att lämna ett vinterland för tidig vår. Träden som i värmland var nedtyngda av snö försvann alltmer söderöver vi kom och väl nere i Västervik var det barmark och ett par plusgrader… Lite tråkigt ändå. 

När vi kom fram till Tina var Anna och Andreas redan på plats och det vankades glögg med diverse ostar till både pepparkakor och päron. För att inte förstöra vår överraskning tackade jag glatt ja till en kopp glögg medan vi slog oss ner i soffan. Johan lämnade över paketet till Tina, varpå hon öppnade den och utbrast “Är det bröllopsbilder på Anna och Andreas?!”... Hmm… nej ^^ Varför skulle vi ge henne en kalender på Anna och Andreas? 

Hon började bläddra bland bilderna och öppnade på ren tur juni månad, sedan kom ett leende då hon förstod vad hon tittade på! Hon reste sig upp och grattade oss både hjärtligt och medan vi kramades ropade Anna “då kan du passa på att kolla på Teos tröja…”. Där stod det något i stil med “Worlds best big brother”, och kramkalaset började om.

Annandagen spenderade vi hemma hos Johans pappa, Svenne. Även den här gången fanns det ett paket att öppna och även den här gången tog det tid, lång tid, innan ljuset gick upp!

Svenne öppnade paketet och började bläddra i bilderna tillsammans med sin dam, Lena. När de kom till juni tittade Lena på oss båda med ett stort leende, men hon inväntade Svennes reaktion, vilken aldrig kom… “Svenne, kolla nu på bilden…”, sa hon och han blev än mer förvirrad… “Ja, det är Teo…”, svarade Svenne. Lena skakade på huvudet och försökte med allt möjligt - “Vilken månad är det? Varför skulle deras kalender ha en ultraljudsbild på Teo?”, men det klickade inte… 

Johan tittade på sin pappa och sa “Det är ditt barnbarn…”, och Svenne fattade fortfarande ingenting. “Det är vårt barn!”, fortsatte Johan och efter mycket om och men började Svenne förstå vad han tittade på ^^ Han blev så förvånad att han dagen efter ringde och bad om ursäkt för sitt uppförande, haha! 

Alltså, jag som trodde det skulle vara en superbra och tydlig idé det här med kalendrarna, men ingen paketöppning gick som förväntat! Kanske var det inte så bra ändå… ^^

Senare samma kväll skulle vi ses hemma hos Johans syster, Malin, för att äta middag ihop tillsammans med släkten på Svennes sida. I vanliga fall är inte jag den som spottar i glaset när det erbjuds både det ena och det andra, men idag tackade jag nej med bortförklaringen “Vi tog ju bilen hit, så jag kör ikväll”. Det fanns det minsann lösningar på (läs; taxi) och vi fick istället ge med oss och erkänna varför jag inte kunde. Malin brast ut i tårar och Johans bror, Markus, var inte långt borta han heller. När vi alla kramades kom Anna och Andreas förbi - “Vi ska också få en till!!”, och kramkalaset fortsatte.

Snön har verkligen gjort sitt den här vintern och även idag när vi skulle köra hemåt Degerfors snöade det och skapade kaos på vägarna. Inte nog med att det hade snöat, det hade töat något och sedan fryst på, vilket gjorde att framförallt E18 mellan Örebro/Karlskoga var fullständigt hopplös att köra på. Traktorerna hade förvisso varit ute, men det hade enbart resulterat i att deras däck skapat ett katastrofmönster på vägarna, vilket i sin tur gjorde att man inte kunde köra snabbare än 30 km/h för att inte hela bilen skulle skallra sönder.

En resa som i normala fall tar ~2,5 h tog närmare 3,5 h, men vi kom fram tillslut ^^

Eftersom mamma och pappa firat bröllopsdag ett par dagar tidigare, passade det fint att de fick en “bröllopspresent” när vi kom fram medan vi la resterande paket under granen. När vi slog oss ner för en kvällsfika vid köksbordet hämtade jag paketet varpå mamma började öppna det.

När hon öppnade paketet och såg att det var en personlig kalender blev hon superglad, men lite visste hon ^^ Jag signalerade till Christoffer att han skulle hjälpa mig se till att mamma kollade ordentligt på bilderna, vilket han också gjorde…

När hon tillslut kom till juni månad tittade hon förunderligt på bilden ett par sekunder och bläddrade sedan vidare. Christoffer fattade dock, kikade över till mig, jag nickade och han gjorde sitt jobb - “Hörru, mamma… backa en bild och kolla på den…”

Mamma, som inte fattade någonting, bläddrade tillbaka och tittade förvirrat… Det tog gott och väl 5-10 sekunder innan det kopplade för henne varpå hon brast ut i tårar av lycka ^^ “Jag trodde det var en bild på en isgrotta”, skrattade mamma tillslut ^^ En isgrotta!?

Dagarna i Degerfors passerade snabbt, men vi hann med en massa godsaker, god mat (självklart åt vi lutfisk), paketöppning, lite familjespel och annat smått och gott! Och vi bjöds på ett riktigt vinterland här i Värmland, flera decimeter snö som gnistrade i solen. Mamma hade nog sin bästa jul på väldigt länge och började googla namn direkt ^^ Jadu, mormor… Vad säger man om dig?

Då var man plötsligt ett år äldre, igen… ^^ 

Det som skulle bli frukost på sängen och en mysig förmiddag, slutade istället i en superförkyld Johan som gjorde sitt bästa med att servera mig frukost med paketöppning, för att sen halvdö i soffan resten av dagen. 

Egentligen skulle han tillbringat eftermiddagen och kvällen på Embarks releasefest för The Finals, men han prickade verkligen in sin sjukaste dag perfekt ^^ Stackarn… Jag vet hur mycket han hade sett fram emot en releasefest med tanke på hur mycket han jobbat med det där spelet.

Istället blev det jag som fick se efter honom så gott jag kunde under dagen. Passade även på att baka mig själv en liten hallontårta, inget fancy, men något att smaska på iaf.

Jag har länge funderat på hur jag vill kläcka bebisnyheten för mina föräldrar och jag har länge vetat hur jag ska göra det… Jag bestämde mig snabbt för att göra en fotokalender där födelsemånaden skulle vara en bild från vårt ultraljud. 

Det blir tre kalendrar, en till Familjen Ek, en till Tina och en till Svenne - alla med personliga bilder, förutom juni månad då… Ska bli kul att se deras reaktioner när de tillslut öppnar dem i jul!

Efter endast en ledig helg var det dags att påbörja mitt nya jobb på GOALS. Idag väntade leverans av min nya uppsättning och vilken sådan! 

Hem kom en leverans med en schysst widescreen-skärm, en sprillans ny Macbook PRO med M3-chip och den nyligen släppta iPhone 15 PRO! Detta plus en massa annat smått och gott såsom en ergonomisk mus och skärmlampa… 

Det blev en relativt lugn första dag med att sätta upp min utrustning samt ha ett par introsyncar… Men, tror detta kommer bli bra, en nyttig och nödvändig förändring för mig!

Sofies flytt till LA är nu ett faktum! Sofie och Vira har väntat på detta i över ett års tid, men det är mycket saker som ska klaffa innan man kan flytta till USA och jobba. 

Vi möttes upp på Nytorget för lite drinkar och jag trodde jag var smart som beställde in Virgin Bloody Marys, men när Sofie tillslut ville smaka lite påpekade hon snabbt att den var alkoholfri ^^ Däremot frågade hon inte något, men igen, folk tenderar att studera en när de misstänker något… 

Senare på kvällen gick vi vidare till Ugglan för att tävla lite i Shuffleboard och trots att folk var väldigt runda under fötterna, blev det faktiskt ett par spännande omgångar ^^ Tråkigt nog blev mitt lag fullständigt utklassade, grabbarna hade sån ofantlig tur hela tiden!!

Jag är väldigt glad att jag har sparat all medicin jag tagit under den här IVF-resan... Det har minst sagt blivit lite grann som åkt in i den här kroppen. Galet när man ser allt på en och samma bild! Totalt för enbart medicinen, exkluderat de mediciner som krävts för att bekämpa svamp och illamående, landar kostnaden på ~14 000 kr! Tacka fan för högkostnadsskydd!! Utöver medicinkostnaderna så har vi ju dessutom gjort ett ERA-test för 15 000 kr samt NIPT för 6 000 kr. För att inte tala om alla besökskostnader genom åren... Alltså, en totalkostnad på närmare 40 000 kr!!!

Man kan nästan inte tro att jag varit på DICE i över ett decennium med tanke på hur min offboarding har hanterats ^^ Min näst sista dag kom de på att “just ja, du kanske vill ha en avskedsfika?”, varpå inbjudan skickades ut sent torsdag kväll inför fikan på fredag eftermiddag.

Jag åkte in till jobbet och hade väl ingen större förväntan på uppslutningen, många jobbar ju hemma på fredagar och detta var så sent påkommet att många förmodligen inte skulle bemöda sig med att åka in med så kort varsel. Men, de hade ordnat med två fina tårtor från Mr Cake samt radat upp Cava-flaskor för oss att njuta av. De hade även köpt en flaska Champagne till mig som present.

Vi blev ett litet gäng som smaskade på tårta och skålade adjö, sedan var det dags för mig att gå ner till Usine där jag hade öppnat upp för en avskeds-AW. Min tanke var att inte vara först på plats, men när jag kom ner var det precis det jag var.

Hade det inte varit för att Niels, David och Florian så hade jag varit själv, men sedan dök Sofie, Jessica och Johan upp och det räddade hela kvällen.

Idag inleds gravidvecka 15, dvs 14+0, och jag kliver officiellt in i 2a trimestern! Det är nu de "100 gyllene dagarna" sägs inledas, en period som många anser vara den bästa perioden under hela graviditeten. 

Mitt illamående finns där ibland, men det har blivit mycket bättre senaste veckan. Gravidhickan finns också kvar, men det i samband med illamåendet. Det är iaf väldigt enkelt för Johan att veta när jag mår illa och inte ^^ Jag känner mig inte lika andfådd som tidigare heller, även om jag fortfarande flåsar av att ta på mig kläderna vissa dagar... Gymmet går fortfarande bra, jag hoppas innerligt att jag kan fortsätta med det kommande månader. Jag dricker betydligt mer vatten än vad jag tidigare gjort och när jag väl blir hungrig blir jag attackhungrig...

Däremot känner jag att det växer inom mig, livmodern hugger betydligt oftare nu och jag har ett kontant molande... Inte jätteskönt, men inget jag inte kan hantera. 

Frågar ni Johan om mitt humör så tror jag ändå att vi är ganska förskonade. Jag tycker inte att jag har blivit ett hormonmonster trots alla mina mediciner och det faktum att det nu växer en bebis inom mig. 

På tal om mediciner... Jag tog min sista Crinone igår!!! Inga fler mediciner fr.o.m. vecka 15! Det ska bli så otroligt skönt att få stänga av alla larm och slippa tänka på det... Jag ska försöka ta en bild på allt i helgen, jag har nämligen sparat varenda liten förpackning sen dag 1. Jag vill se hur mycket som har gått in i den här kroppen. 

Jag har en tendens att alltid komma på lite försent att jag vill klippa mig och Liza är väldigt populär vilket gör att det sällan finns en tid på flera veckor hos henne. Men, nu hade hon ett återbud inne i stan och jag högg den som en kobra!

Vädret var fantastiskt idag - minus 10 grader och dimman låg tjock över Stockholm inlopp… Så otroligt vackert! Jag fick användning för min vita supertjocka kappa idag, den behövdes verkligen då jag var en klassisk Stockholmare som i övrigt var klädd i tjocka skor men endast klänning och strumpbyxor ^^

Jag hoppade på båt 83 in till Skeppsbrokajen. Här passade jag på att äta lite frukost i väntan på att rätt buss skulle dyka upp. Men, att betala 120 kr för en kopp te och en äggmacka känns lite väl va… Helt orimligt att ta 45 kr för en kopp te som dessutom är påste!

Anyway, när jag tillslut kom fram till salongen slog jag mig ner i väntan på Liza. När hon väl kom dit var hon lika sprudlande glad som alltid och hon var snabb att erbjuda mig en kopp med chaite!

En extra lång klippningstid (då jag har långt och tjock hår) var förmodligen nödvändigt då vi blev klara lagom till att nästa kund dök upp.

Jag bestämde mig för att ta en promenad bort till NK där jag skulle möta upp Johan för en lunch. Kanske inte det smartaste då jag bara hade strumpbyxor på mig, men i övrigt var jag varm så det räckte och blev över.

Vi bestämde oss för att slå oss ner inne på en vietnamesisk restaurang och beställde in varsin Pho-soppa, men även här fick vi en chock vad gällde priset som nu hade höjts till 210 kr!! Det är ju helt orimligt för lite buljong och grönsaker… Det var nog sista gången vi åt där, på riktigt.

Idag fick vi äntligen tillbaka resultatet från vårt NIPT-test... Och allting såg bra ut!! Så skönt, vi kan vi bara fokusera på att vara och låta den lilla växa.

Man kan ju även kolla vilket kön det är, men vi har valt att vänta ytterligare ett par veckor innan vi tjuvkikar på det. Vi vill inte fästa oss vid en individ för tidigt ifall det inte skulle gå bra... Vi har sett så många runtom oss behandla bebisen som att den redan är född. De kallar bebisen vid namn, köper specifika saker och kläder med namn på, osv. och där vill vi inte hamna om det skulle gå dåligt. 

Den här helgen har bestått av adventsfika för hela slanten, först med Björn och Amanda och sen Johan och Linda. 

Jag bakade saffransbullar med vaniljkräm samt sockrade lussebullar, några blev helt klart godkända medan andra läckte och tappade all sin fyllning ^^

Amanda studerade mig noga när hon kom, men jag har inte riktigt fått en mage än och den kunde lätt gömmas med lite slappa kläder om så var fallet. Däremot fattade hon misstanke när jag kokade upp alkoholfri glögg till mig själv, men hon sa inget utan väntade tålmodigt på att vi skulle säga något…

Efter att vi fikat och pratat om allt möjligt, tog Johan tag i det hela och berättade att vi väntade bebis efter mycket om och men! Alltså, de blev så glada, framförallt Björn! Björn fick tom. lite tårar i ögonen och kramade om oss hårt och länge! Väldigt gulligt! 

Dagen därpå var det dags att fika lite tillsammans med Johan, Linda och lilla Alfred. De visste dock redan om nyheten då jag var hemma hos Linda på middag redan i oktober. Även idag var bakelserna klart godkända och Alfred åt med god aptit, kanske lite för god aptit ^^

Ikväll var vi inbjudna till Personas 1Y Anniversary - dels för att medverka som gäster från året, men även som fotografer. Eventet hölls på Stockholms Gasverk, en väldigt cool industrilokal som passade som handen i handsken för den stil Persona utstrålar.

Vi stannade ett par timmar och avnjöt både mat från en foodtruck och lite drinkar innan vi ursäktade oss. Att alltid ha en chaufför är så himla skönt, på riktigt! Otroligt najs att bara kunna hoppa in i bilen och åka hem när man vill!

Idag inleds gravidvecka 13, dvs 12+0, och vi hade en tid inbokad hos Eliva för att genomföra ett NIPT. Vi gjorde även ytterligare ett ultraljud och det lilla livet där inne hade fullt upp med att inte ligga still, inte ens för en sekund, så att vi kunde få ta ett ordentligt kort på den. Rättvänd, på sidan, upp-och-ner... Ja, den rörde på sig oerhört mycket ^^ 

Men, vi fick iaf en liten bild där man ser att det är en liten människa som finns där inne. Vi fick även höra hjärtslaget för första gången idag... lite overkligt faktiskt. Själva blodprovet blev vi ivägskickade till Karolinska inne vid Odenplan för att genomföra och när vi lämnade Eliva fick vi med oss en liten goodiebag med en söt liten onesie!

Om drygt en vecka får vi reda på svaret i 1177, hoppas nu allt ser bra ut så att vi slipper göra en abort... 

Den här veckan har vi varit på inskrivning på MVC hos Mama Mia uppe i Nacka Forum. Vi fick träffa en kvinna som hette Linda Mosskull Arvidsson, superhärlig! Vi visste inte riktigt vad vi förväntade oss av mötet, men vi gick igenom lite viktiga datum samt bokade in oss på lite olika kommande möten samt ultraljudet som man gör i V20. Tyvärr kommer vi att få en ny tjej i februari som heter Lotta, men förhoppningsvis är hon lika härlig hon.

I övrigt så har illamående inte gett sig, tycker nästan att det har eskalerat senaste dagarna. Mår riktigt kass kvällstid och när det är dags att lägga sig. Som tur är slipper jag det dagtid, det är bara på kvällen det kommer. 

Jag har länge sneglat på en pizzeria, Savoj, inne i stan som ska ha Stockholms bästa kebabpizza, om än “finpizza”. Så, jag fick med mig Johan in på en liten lunchdejt och ja, pizzan var helt klart god! Men, degen var lite för blöt (den saknade stadga för att ätas med händerna) och kanske var såsen något smaklös. Kul att ha provat på, men vette sjutton om den är värd omvägen in till stan eller det priset.

Anyway, det blev en liten minidejt och det är jag mer än glad över… Ibland behöver man bara komma ut från lägenheten, oavsett vad man gör.

Det är inte ofta jag unnar mig Funky Chicken på egen hand, men idag gick jag faktiskt iväg och beställde en hamburgare (Tripple Cheese) och en pommes till mig själv! Även om det är supergott har jag lite svårt att njuta av det då jag vet hur onyttigt det är ^^ Men, det händer å andra sidan så sällan att det måste få vara OK ibland. 

På kvällen tog jag bilen in till DICE då det vankades Hipster Collective uppe i biblioteket. Egentligen träffas bara ett gäng för lite musik, skvaller och bärs/vin, så inget mer fancy än så. Jag köpte med mig lite micropopcorn vilket var väldigt uppskattat, sen gömde jag snabbt mitt alkoholfria vin i kylen så att jag skulle slippa frågor på det ^^

Jag var en av de första som vek mig, men tror helt ärligt de andra klarade sig mer än fine utan mig ^^ De hade tydligen fortsatt långt in på kvällen, men då sov jag för längesen.