Måste säga att träningen går bra nu igen! Även om jag ligger ett par kilo plus senaste året, känns det ändå OK. Jag är stark i kroppen och det märks!

Jag är verkligen en periodare och fram till årsskiftet var det väl sisådär med rutinerna, men nu har jag fått till det ett par gånger i veckan. Nytt personbästa i marklyft och tangerat PB i squats. Helt ok tycker jag med tanke på att jag bara kör ett av vardera pass i veckan. När jag satte mitt PB i squats senast hade jag kört en Ryss (tre benpass i veckan i sex veckor).

Sen märks det att jag är klen i mina stackars händer... Efter senaste passet såg jag ut såhär ^^ Ingen fara, det gör inte jätte ont, men det är ju väldigt onödigt...

Idag var det dags för sista passet på Ryssen och det var dags att försöka sätta ännu ett nytt PB i böjen! Sagt och gjort! Med ett par kollegor bakom mig som hejade på, åkte 92,5 kg upp! Grymt skön känsla, äntligen! Jag har, under de senaste 6 veckorna, ökat mitt PB från 82,5 kg till 92,5 kg! Nu tar vi sikte på 100 kg innan jag fyller 30 år!!

Jag har peppat hela veckan inför kvällens träningspass. Idag stod pass #16 på schemat och då var det 2x2x85 kg som gällde. Mitt tidigare RM var på 82,5 kg och det är ett par månader sedan jag tog det, så idag skulle jag alltså köra två squats på en vikt jag aldrig böjt tidigare... Men, det kändes sjukt bra och de gick upp med lätthet!

Eftersom tvåorna kändes såpass bra som de gjorde och Johan fanns där idag, ville jag testa en enkel på 90 kg också. Jag hade som mål att squatta 90 kg innan jag fyller 30 år, men jag tror nog bestämt att jag får sikta in mig på 100 kg innan 30 istället! För här nedan ser ni 90 kg på ryggen, yes!!

Jag har sedan ett par veckor tillbaka följt ett squat-program, Russian Squat Routine. Man fyller i sitt RM (det du lyfter max en gång) och sedan får man ett komplett schema att följa för att höja sitt max. Det har för min del inneburit tre benpass i veckan den senaste månaden samt ytterligare ett pass med fokus på rygg och bålstyrka.

Innan de här veckorna var mitt RM 82,5 kg och det satt långt inne... Men, allt eftersom jag har avverkat passen har jag faktiskt höjt vikterna något. Idag skulle jag ha kört 3x3x77,5 kg, men jag ökade vikten lite och satte jag nytt personbästa i reps istället - 3x3x80 kg!!! Så himla nöjd! 80 kg har varit ett riktigt hjärnspöke, men de senaste veckorna av träning har verkligen gjort sitt!

Det hela började med en vadslagning (man är ju bra dum ibland) och jag är alldeles för stolt för att förlora en sån här sak. Så, idag var det dags för Midnattsloppet (1 mil på Södermalm) och jag kände mig inte alls speciellt pepp. Jag hade sovit dåligt och legat i soffan hela dagen i hopp om att få några minuters extra sömn inför loppet.

Träningen innan hade också gått sådär... Ett par promenader och ett par löppass (12 st närmare bestämt), där längsta sträckan jag sprungit var 6 km. Dessutom fick jag mitt livs första ryggskott under semestern (mitt i en squat), vilket hade hindrat mig från att springa... Jag hade inga höga förhoppningar inför loppet, mitt mål var att ta mig runt även om jag behövde gå då och då.

Min start gick 22:45, så jag mötte upp Linnea och Stefan vid 22:00 vid området. Där försökte vi peppa igång varandra, men det var först när jag kom in i vår startgrupp vid uppvärmningen som jag kände att det här skulle bli kul!

Plötsligt small det till och starten gick! Folk, folk, folk... överallt. Första kilometern gick snabbt, inte tidsmässigt, men helt plötsligt passerade jag markeringen. Mentalt var tredje kilometern min jobbigaste, då visste jag att jag hade en hel kilometers stigning upp till Sofiakyrkan! Backarna tog aldrig slut och deltagare efter deltagare gav upp framför mig och började gå. Men jag höll i, jag kände mig stark och sprang upp för hela backen! Uppe vid kyrkan stod kören och sjöng "Halleluja", oerhört passande!

Backen nedför var mer än välbehövlig och nu sprang benen lite av sig själva. Vid sjunde kilometern insåg jag att jag bara hade tre kilometer kvar och jag fick helt plötsligt ny energi. Mina två sista kilometer in till mål var mina snabbaste under loppet! Jag hade så mycket spring kvar i benen när jag kom upp till Södra Teatern att benen bara pinnade på! När jag närmade mig Mariatorget och målet insåg att jag hade klarat det och målgången kändes fantastisk!

Jag vet inte om det berodde på att jag blev så himla mätt efter Svartengrens eller om det var något annat, men när jag vaknade halv tre inatt kunde jag inte somna om. Jag noterade att Johan också var vaken och hade lika svårt att somna om som jag. Vi tittade i taket, vi tittade på TV, vi pratade lite... men inte blev vi trötta för det. Nej, vi tog oss ner från loftet och slängde på oss lite kläder, sedan tog vi en kort promenad runt kvarteret för att få lite luft. Det hjälpte, för när vi kom hem igen kunde jag faktiskt sova ett par timmar innan jag vaknade igen - stormmätt ^^

Johan sov fortfarande när jag gick upp, så jag slängde på mig träningskläderna och stack ut och sprang. Det blev 5 km på dryga 30 minuter, därefter svängde jag om ICA och köpte med mig jordgubbar och grädde! Vilken gottegris jag är!

Nattens dåliga sömn kom ikapp mig efter lunchen och det kan ha hänt att Johan och jag kollade på film (läs; jag somnade till filmen). På eftermiddagen skärpte vi dock till oss och tog en promenad in till stan. Vi stannade till på Hötorgshallen och käkade, sedan promenerade vi till StikkyNikki och mumsade i oss lite glass.

Med glassen i högsta hugg svängde vi in på MM Sports för att kolla på ett träningsbälte och remmar till mig. Det slutade med ett schysst läderbälte som stabiliserar och hjälper buktrycket, nu ska det lyftas i höst!

På kvällen, efter lite slappande, fick jag med mig Johan på en kvällspromenad runt Skeppsholmen. Himla skönt måste jag säga, det är så bra luft på kvällarna - krispig och frisk!

Efter en dum vadslagning ska jag springa Midnattsloppet... Ja, en riktigt dum vadslagning ^^ Men, för att göra det hela lite roligare köpte jag mig en ny pulsklocka! Jag är ju ganska lättlurad på det viset, plötsligt känns allt lite lättare och lite roligare!

Det blev en Garmin Forerunner 225 med färgskärm vilket gör det enkelt att se hur man ligger till rent pulsmässigt. Idag är det 40 dagar kvar och jag är uppe i knappa 5 km... Det är låååångt kvar till milen, men det är bara att ösa!

Idag passerade jag tresiffrigt på gymmet - 100 kg i marklyft! Så jävla skönt, och oväntat!

Vi var ett helt gäng på gymmet den här kvällen och vi var många som vi turas om med de två stängerna. Jag hade markdag och jag fick så snällt dela stång med en av alla grabbar, Arvid. Vi turades om, jag på 70 kg och han på 130 kg... Sedan undrade han om jag inte skulle låna hans remmar och testa, allt för att underlätta för mina stackars händer. Och jisses vilken skillnad det var, det gick så mycket lättare!

På med 80 kg, vilket var mitt gamla PB... Där gjorde jag tre enkla reps innan jag nöjde mig. Men det gjorde inte Arvid, han tvekade inte en sekund på att jag hade minst 90 kg i kroppen, så vi testade! Och upp gick det, ganska enkelt faktiskt ^^ Så, han utmanade mig att testa 100 kg, och nu hakade resten av grabbarna på och hejade på! Så, jag andades djupt och ställde mig i position, sedan lyfte jag - upp, upp, upp!

Idag satt det, äntligen! Johan och jag bestämde oss för att stanna kvar på jobbet och köra ett pass tillsammans innan det var dags för oss att ta helg. Det skulle bli ett lugnt pass för min del, jag kände mig ganska seg i kroppen... Började med ett par 5or på 60 kg, sen en 5a på 65 kg. Testade 70 kg och det kändes nästan oförskämt lätt, så jag gjorde en 4a. Jag tittade på Johan som nickade instämmande - vi ökade till 77,5 kg. Jag tog ett djupt andetag och visste att Johan fanns där ifall jag inte skulle orka, men stången gick upp relativt enkelt. Vi tittade på varandra och nickade, här skulle det sättas ett nytt personbästa!

Vi ökade på till 80 kg och jag tog ett djupt andetag... Ner till godkänt djup och sen upp, sakta men säkert! Så jäkla kul och känna att man blir starkare och starkare! Nytt mål får bli 90 kg, men det dröjer nog ett par månader ^^

Dagens spinningpass var en speciell upplevelse... Jag hamnade bredvid en äldre man, närmare 70 år skulle jag gissa, som hade full cykelmundering på sig. Inte illa, tänkte jag för mig själv... Kan han så kan jag, inga ursäkter.

Passet drog igång och gubben började tjoa och heja på oss ynglingar och jag kunde inget annat än att le för mig själv. Dessutom blev jag alldeles full i skratt när instruktören plötsligt ropar (och syftar på låten):

- "Här är den, eller hur!?"
- "Ja! Avicii!!!", skriker gubben och börjar sjunga med!

Haha, ja vad säger man! Vilken krutgubbe, vilken energi! Som sagt, kan han så kan f*n jag... Jag kämpade på in i det längsta och gav allt, galet skönt!

När vi passerade sista pulstoppen och det var dags att varva ned, vänder han sig till mig och skakar min hand.

- "Bra jobbat! Du var mig en envis en du... Nästa gång hänger jag med!", säger han och ler stort.

På återseende, krutgubbe!