Säsongens sista hemmamatch!
I helgen spelades säsongens sista hemmamatch och eftersom rätt ska vara rätt, fick jag spela libero som utlovat! Himla kul tycker jag, betydligt roligare än att passa! Jag älskar att få slänga mig efter bollarna och ta en riktigt hård spike då och då!
Det började ganska bra, som det brukar göra, och vi vann första set. Sen kom den sedvanliga dippen och vi förlorade kommande två set ^^ Fattar inte, men det är alltid så... Jag hade kul iaf, jag trivdes där bak i baklinjen i den svarta tröjan! Fjärde set vann vi, men det var knapp och sedan gick vi ifrån ganska enkelt i femte och sista... Seger med 3-2 tackar vi för!
Norrköping 3-2 Ericsson IK
(25-17, 20-25, 19-25, 26-24, 15-9)
Det var kul att se några av tjejerna spela, de har verkligen utvecklats och blivit bra det här året! Själv har jag inte blivit nå bättre alls ^^ Men det är väl smällar man få ta när man blir äldre.
Men, när jag var på väg ut från hallen kom herrarnas tränare springandes efter mig - "Bra spelat, riktigt bra! Men du får en alldeles för stor yta att täcka upp själv, därför får du göra lite panikräddningar ibland, men du har bra bagger, är snabb och orädd. Bra spelat!", sa han med ett leende och klappade mig på axeln innan han gick tillbaka in i hallen igen. Gissa om det värmde! Jag behöver också höra att jag gör någonting bra ibland... inte bara att jag är kort, inte kan blocka eller att en boll ligger lite nära nät då och då. Jag gör mycket bra under en match - slänger mig gul och blå efter bollar och springer över hela planen efter dåliga mottag, men det räknas inte verkar det som... Därför kändes hans kommentar extra bra och jag kunde leva på hans fina ord resten av kvällen!