... än vad det är. Igår blev det en hel del fram och tillbaka ute i snön.

Dagen började med lite ekonomi och ett antal uppgifter. Sen insåg jag att det inte fanns ett enda rutat block i lägenheten, så jag tog mig en vända ner på stan och införskaffade mig ett block med vita linjer istället för svarta, det är skönt för ögonen kan jag tala om.

Väl hemma igen och med maten på spisen, fick jag ett meddelande om att jag skulle befinna mig i skolan bara en halvtimme senare... Det var bara att bege sig ut i snön igen ^^

Senare på kvällen var det dags för 75 min pulsspinning igen! Lite nervös inför kvällens pass gick jag ner till gymmet, ännu en gång i snön.

Som sagt, det är tur att Norrköping inte är större så att man kan gå vart man än vill ta sig... men igår blev det en mils promenad totalt 

Ikväll var jag iväg på ett riktigt härligt spinningpass - 75 min pulsspinning! Det är lång tid kan jag tala om för er ^^ Men åh så bra det känns när man är färdig och får komma hem... Då kan man bara glida ner i soffan och gotta sig med lite varm choklad och en go macka 

Ja, vad säger man om årets träning? Det började ju sååå bra, jag sprang 5-6 km även de dagarna som det var -15 grader ute och allt var jättebra. Trots att jag saknade inlägg i skorna klarade jag mig i stort sett från skador! I mars tog volleyboll-säsongen slut och tyvärr valde jag att sluta helt med det (det fanns helt enkelt inte tid när hösten knackade på dörren).

I april hände något, allt som hade med löpningen gick snett, plötsligt kunde jag inte springa 1 km utan att dö... jag fick helt enkelt inte ner luft i lungorna, det gick bara inte. Och pulsen skenade och jag fick helt enkelt nöja mig med att ersätta löpningen med promenader istället. Det blev några mil ute i Vrinneviskogen under morgonentimmarna innan frukosten och när sommarvärmen gav sig flyttade jag mig inomhus och körde igång med spinningen istället. Nu i höst har andningsproblemen gett sig och löpningen har väl funkat sisådär, tar ju lite tid att hitta tillbaka igen...

Total träningstid:
6636 min

Total sträcka:
337 km

Antal dagar med träning:
143 dagar (40 % av 365 dagar)

Det är så skönt att vara tillbaka! Okej, jag har lite kvar för att uppnå den kondition och muskulatur jag hade för ett år sen, men med tanke på sommarens katastrof-träning så är det väldigt bra för att vara jag!

I tisdags sprang jag 6.5 km... Det var första gången jag klarade av den distansen sedan april i år! Det har varit sååå konstigt hela sommarhalvåret. Läkarna på mottagningen lär tro att jag är hypokondriker vid det här laget ^^ Jag var helt övertygad om att jag hade ansträngningsastma, eller åtminstone var allergisk mot gräs. När pollensäsongen satte igång dog min kondition... Seriöst, jag gick från att springa ~5 km tre-fyra gånger/vecka till att inte ens orka 1 km på mindre tre veckor.

Jag besökte läkare efter läkare, tog blodprover, gjorde EKG och ansträngningstester... men allt var perfekt, mer än perfekt faktiskt ^^ Jag hade 120 % på alla tester vid ansträningstestet ^^ Jag var inte ens i närheten av lite allergisk mot gräs eller pollen... Det fanns inga fel på mig, inte ett enda?!

Jag vet bara att det har gått betydlig bättre senaste månaden. Efter att ha haft ett ofrivilligt uppehåll på 4-5 månader, tog jag mig ut den 1/10 på en löptur och sprang 3,7 km. Herregud, det är inte långt, men för mig var det ett under att orka springa hela vägen utan att få andnöd! Sen fortsatte det - den 12/10 sprang jag 4 km, den 15/10 blev det 4,9 km, 21/10 5,5 km och i tisdags (25/10) blev det 6,5 km  ... På fem löpturer hade jag alltså ökat ~3 km, utan större ansträngning. Innan vintern är förbi ska jag vara uppe i milen igen 

... Stockholm gjordes igår. Då hämtade jag mina specialgjorda inlägg till löparskorna och jisses vilken skillnad det var ^^ Det känns som att stå/gå på ett berg! Han, Janne the ortoped, var nästan lite chockad över hur illa mina fötter/fotleder betedde sig när jag sprang på bandet utan inläggen - "Jag får nog ta i lite extra med dig fröken".

Han försvann iväg en stund och när han kom tillbaka nästa gång var inläggen på plats och jag fick springa en vända till på bandet - nu såg det helt annorlunda ut, betydligt bättre! Han trodde dock att jag skulle få skavsår och blåmärken under fötterna de första veckorna och jag blev beordrad att ta det lite lugnt med löpningen första tiden...

Som sagt... att kliva av tunnelbanan inne i Stockholm var som att gå ut från flygplatsen i Bangkok - det var så sjukt varmt, för att inte tala om kvavt!!! Jag flåsade som en gris av att gå upp för 10 trappsteg ^^ Jag hoppades att Runnersstore skulle ha en väl fungerande AC eftersom jag skulle springa på bandet och få skor utprovade... men nej, de hade dörren öppen och jag tror det var ännu varmare i butiken... Yey! ^^

Jag hade med mig mina gamla skor - Adidas Adistar Salvation 2. Han tittade och klämde på dem för att ganska snabbt konstatera att de var helt slut som skor. Gud vilken dålig kvalité, för så mycket har jag inte sprungit med dem...

Efter att ha provat 6 par skor, utan och med inlägg, och sprungit på bandet varje gång, var jag helt slut... Vi kom fram till att jag överpronerar grovt (ännu en gång) samt att jag kliver igenom skon och därmed behöver inlägg, så det var bara att boka en tid med deras ortoped... Jag gick iaf därifrån med ett par nya pjucks - Asics GT 2160. Jag är alltså tillbaka till Asics efter att ha testat både Nike och Adidas... Nu återstår att se om det är Asics som gäller för mig i framtiden eller om sökandet efter ett par skor fortsätter framöver...

Garmin Connect är min nya bästa vän tillsammans med min nya pulsklocka! Ohh jag är så nöjd... Det är nog det bästa köpet jag gjort hittills när det kommer till träningen! Den visar allt jag önskar och mer därtill faktiskt.

Jag var lite rädd för att klockan skulle kännas stor och klumpig på min handled, men den är smart designad och "böjd" efter handleden, så den sitter perfekt. Tyvärr så är pulsbandet för stort (men det hade jag faktiskt räknat med), så jag fick köra med en provisorisk lösning idag när jag skulle ut och testa klockan ^^ Med lite fantasi och gem går allt!

Det var spännande och se hur pulsen hoppade upp och ner på mig... och som jag trodde (tyvärr) sticker den iväg lite väl högt efter bara några hundra meter... Jag antar att det inte är normalt att ha en puls på ~195 när man precis påbörjat sin jogg (!) ^^ 

Hursom... idag hade jag rustat mig med Bricanyl (en medicin som man andas in för att vidga luftrören vid astma). Jag stod på mig när jag var hos läkaren för någon vecka sedan. Läkaren menade att det inte vara några fel alls på mig och tänkte skicka hem mig utan att ha gjort nåt... Skitsnack tänkte jag och stod på mig om att jag ville testa en astmamedicin och fick tillslut ett recept utskrivet. Och jag tror, eller så var det kanske bara inbillning, att det hjälpte. Efter att jag tagit en dos steg inte pulsen över 175 igen... Men det kanske bara var en tillfällighet, vem vet. Nu kan jag iaf ha koll på pulsen och ge mig innan jag är på väg att dö...

Vilken hurtbulle jag är då! Imorse när Blondie åkt till jobbet tog jag en titt på TV4-nyheterna kl 07, sedan klev jag upp ur sängen och tog på mig träningskläderna. Jag smaskade i mig en persika och drack lite vatten innan jag åkte iväg till Vrinneviskogen och gick milspåret. Jag måste erkänna att det är ett ganska kuperat spår som går upp och ner mest hela tiden. Efter en ganska lugn start och lite småkänningar i benhinnorna, ökade jag tempot och traskade på rätt bra.

Trots det fina vädret (strålande solsken och 23 grader) passerade jag bara två gamlingar och blev omsprungen av en karl... ;P Men det var segt idag, milen var inte lika seg i benen i förrgår (jag gick milspåret då också), men jag tog mig runt på 87 minuter inkl. uppvärmningskilometerna. Helt ok, inte sant, med tanke på mina korta ben.

Anledningen till skogspromenaderna är för att min puls går i taket just nu och har gjort under några veckor. Jag misstänker att jag inte tål gräs, för efter 300 m flåsar jag som någon som har astma. Det väser och piper om mig så det är hemskt ^^ Men nu är en pulsklocka på ingående, beställde den idag... När den väl sitter på armen vet jag iaf vad som händer i kroppen och först då tänker jag ta ställning till träningsupplägget framöver...

Förra året köpte jag en Nike+ klocka till mina dåvarande Nike+ skor, den lilla sändaren skulle nämligen placeras i ett specialutformat hål i skosulan (som endast Nike+ skorna har). Det var fungerade väl alldeles ypperligt för det jag ville åstadkomma - få fram sträcka och hastighet när jag var ute och sprang.

Sen kom dock problemet när jag skulle byta skor, helt plötsligt kunde jag inte använda klockan om jag inte hade Nike+ skor... typiskt. Men (!), Adidas var inte långt efter och snart hade de en motsvarande variant på den lilla sensorn, den hade dock två öron vilket gjorde att Adidas sensor INTE passade i Nike+ skorna, men Nike+ sensorn passade i det lilla hålet för Adidas... smart, mycket smart Adidas.

I och med anmälan till Lidingöloppet är det nog dags att fundera över nya skor igen... Jag har testat två olika iläggssulor som tyvärr inte har hjälp och nödlösningen är just nu lite extra stöd under standardsulorna för hålfoten. Men då kommer vi till problemet att jag är låst till Nike eller Adidas i skoväg för att kunna använda min klocka ^^ (de där små sensorväskorna som man knyter fast med skosnörena försämrar avläsningen avsevärt tyvärr).

Jag har därför funderat på om jag ska köpa mig en pulsklocka och jag trodde väl att ~1500 kr skulle vara i högsta laget för att få tag i en bra klocka, men OJ va fel jag hade ^^ Du kommer absolut ingenvart med de pengarna... nej, ska man ha en bra pulsklocka med GPS och lite småfinesser sticker summan iväg mot 3500 kr!! Det har jag verkligen ingen lust att lägga på mitt slöspringande ^^

Men, nu har jag lusläst forum och recensioner om diverse klockor och jag tror att jag har hittat en liten guldklimp faktiskt... Jag tror iaf att jag får väldigt mycket för pengarna om man jämför med vad andra klockar i samma prisklass har att erbjuda. 

Det är GPS-klocka med pulssensor och den visar puls, fart, distans, tempo m.m. Dessutom finns det lite småroliga finesser såsom att man kan tävla mot en digital person (man ser alltså hur man ligger till i förhållande till föregående träningspass) och pulszoner (zonerna används som ett verktyg för att träna med rätt intensitet) som utlöser ett larm om man skulle avvika från önskad zon... 

Jovisst fan... Blondie har anmält oss båda till Lidingöloppet, men han var smart nog och valde den kortare sträckan på 15 km! Tacka fan för det, annars hade jag nog avlidit på riktigt...

Nåja, det är ju bara att ta tag i det på riktigt nu då, fast just nu går det riktigt trögt... Jag börjar fundera på om jag inte är lite allergisk, för det går riktigt segt för andningen atm. Det vore inte så konstigt kanske mtp. att båda mor å bror är allergiska mot allt som hör sommaren till. Frågan är bara om man ska våga testa sig, det visar sig säkert att man är allergiskt mot allt som finns där ute ^^

Det började bra imorse - när Blondie försvunnit till jobbet försvann jag iväg till Vrinneviskogen för lite morgonjogg på tom (!) mage... Temperaturen höll sig runt behagliga 20 grader och luften var riktigt skön i skogen. Efter en stund var jag runt 5 km banan... då tog jag bilen ut till COOP och köpte på mig två liter svenska jordgubbar som jag moffade i mig till frukost! Hurtigt och duktigt gjort av moi!