När gårdagskvällen bjöd på uppehåll och ett par plusgrader, kunde vi inte låta bli att ta på oss träningskläderna... Det blev en tur förbi Årstsjön och Friends Arena innan vi begav oss hemåt igen!
Vi försöker hitta en trevlig runda för de dagar som skogen är för kladdig eller för hal, och jag tror vi kan ha hittat en trevlig runda igår... Inte bara asfalt och en härlig sjö, arenan är inte heller så ful att titta på!
... när vi var ute och sprang igår kväll ^^ Inte så konstigt kanske med tanke på att det började snöa när vi kom hem! Stora, fina flingor dalade ner utanför fönstret och där satt vi i soffan och mumsade på våfflor!
Det var bra segt igår, men vi tog oss ut. Jag har nog aldrig varit så krånglig innan en löprunda - allt som kunde bli fel, blev fel. Understället var inte bra, byxorna krånglade, klockan var borta och vantarna för stora... Men, vi tog oss ut tillslut!
Det blev lite mer än halvmilen ute i Ursviks skogar - så himla skönt att springa där ute, speciellt när det är mörkt. Sen var jag faktiskt alldeles lagomt klädd också, trots allt krångel innan...
Eftersom solen inte behagar att vara framme när vi kommer hem från jobbet, får man helt enkelt springa efter något av elljusspåren som Ursvik har att erbjuda. Ikväll klädde vi på oss och gav oss iväg på halvmilen... Gissa om det var skönt att komma ut en sväng i skogen, luften är så bra och det är så fina banor att springa på! Perfekt!!!
Tänk att något så jobbigt kan vara så roligt. Konstigt egentligen... Innan man tar sig iväg så är allt så himla jobbigt och drygt. När man sitter där känner man "fan va bra jag är som tog mig iväg" och man ser fram emot passet... Under passet vill man bara dö, trots det är det alltid lika roligt att ta i lite till! Efter passet är man så sjukt nöjd med sig själv och man (iaf jag) ser redan fram emot nästa pass!
Dessutom var det favorit-Emma som höll i passet idag, hon är så himla go och glad varje gång! Hon blev så glad när hon fick syn på mig - "Nämen heeej, det var längesen! Va roligt att du är tillbaka!"... Då kan man inte bli annat än peppad, eller hur?!
Det är verkligen något som kommer bli trist, jag kommer sakna Emmas grymma pass!! Men jag får helt enkelt ta mig iväg på så många som möjligt nu innan jag flyttar... Hon kommer bli svår att ersätta!
Med tanke på all denna hets om vikt hit och dit i alla tidningar, bloggar, etc. tänker jag "re-publicera" ett inlägg jag skrev i augusti 2010 (med följande rader som tillägg).
"Bloggkändisar" viker ut sig på alla möjliga vis - nakna på en semesterbild eller nakna på framsidan av sin egen tidning, och plötsligt ska alla ha en åsikt om den "normala" kvinnokroppen. Den ena är för smal, den andra är för tjock och alla kastar skit på varandra. Jag har också åsikter, men mina åsikter handlar inte om hur man ser ut eller vad man äter, utan hur man tar hand om sin kropp rent fysiskt. Kroppen behöver mat för att kroppen ska göra av med energi. Vi har utvecklats för att utsätta kroppen för fysiska aktiviteter, inte för sitta still och svälta oss för att hålla vikten...
Tränar man och är smal, fine. Tränar man och är plufsig, fine. Det kvittar vad man har för kroppsform så länge man vet att man tar hand om den kropp man har - vad gör några centimeter extra runt midjan om man vet att man springer ett par mil i veckan eller att man lyfter X antal kilo på gymmet varje månad. Kroppen mår bra då, oavsett om man har några kilo plus gentemot den supersmala tjejen som sitter och äter en sallad på stan med rädsla för att gå upp i vikt. Den tjejen lyfter förmodligen inte lika många kilo (om några) eller springer lika många km (again, om några) i veckan och hennes kropp mår förmodligen betydligt sämre, även om hon är ett par kilo lättare...
Vad jag försöker säga är att en kropp är frisk och hälsosam om man kan erkänna för sig själv att man gör det man kan för att kroppen ska må bra. Den smala tjejen lyfter några fler kilo än du, frågan är då om du gör det du kan för att hålla igång din kropp? Tjejen med några kilo extra springer om dig i spåret som ingenting, tränar du verkligen nog med löpning då? Är svaret, helt ärligt, ja, då mår din kropp förmodligen bra och du är förmodligen hälsosam sett till din egen kropp. Alla kan inte åstadkomma samma resultat, annars hade Usain Bolt varit en nobody, Alshammar, Zlatan och Klüft likaså...
Det är nog ingen nyhet för någon av oss att muskler väger mer men tar upp mindre volym än fett. Vissa påstår att man kan omvandla fett till muskler och tvärtom, det är såklart inte sant... det förstår ju vem som helst. Däremot kan man minska i fett och bygga muskler och därmed få som resultat att man vid samma vikt har minskat i volym/omfång.
Det är nu jag blir lite nyfiken, för det är sällan man läser något om exakt hur mycket mer muskler väger än fett eller hur mycket volym fett tar upp i kroppen. Hur stor plats tar verkligen ett kilo fett, ryms det i 1 liters mjölkpaket?
Tillförlitliga källor är inget man är bortskämd med, men jag utgår från "The density of subcutaneous and visceral fat of five human subjects is 900 kg/m(3) at 37 degrees C." (Källa: Acta Diabetol. 2003 Oct;40 Suppl 1:S242-5. Body fat in adult man: semicentenary of fat density and skinfolds.) Där står att fettets densitet är:
Alltså, om du går ner 1 kg rent fett, motsvarar det 1,1 liter i volym! Det är alltså mer än ett mjölkpaket i volym! Observera dock att en viktnedgång på 1 kg inte behöver betyda 1 kg rent fett. Nu vet jag att en liter mjölk väger ca 1030 g. Sammanfattningsvis kan man därför säga att
Volymen muskler vs. Fett
Här var det svårare att hitta bra källor, men alla lutar mot ungefär samma slutsats. Ewa Söderström, kostrådgivare, hävdar att "Ett kilo fett är fem gånger större i volym än ett kilo muskler". Var hon får den informationen ifrån framgår inte, men förmodligen har hon något att backa upp det mot. På Matfrisk.nu finns att läsa att "Beroende på vilka källor man söker i så anges musklers densitet till 1.06 g/ml och fettets till cirka 0.9 g/ml. Muskler har alltså nästan 18% större densitet än fett, har större energiförbrukning och pressar sig inte in mellan bukens organ".
Efter att ha avverkat 9 km ute i Vrinneviskogen tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av något gott ikväll - det slutade med svenska jordgubbar, mjölk, lite grädde och flingor! Jag intalar mig själv att det är bästa möjliga återhämtningen ^^ Känner mig alldeles trött i kroppen, men det är så skönt att vara igång lite smått igen! Nu ska jag dock slänga mig i sängen, gonatt!
Det var längesen det skrevs ett inlägg i den här kategorin, men nu är det dags igen 
Det har varit mycket den senaste tiden - resa, skola, jobb, livet... Det har framför allt varit mycket dåligt med motivation att vilja träna.
Gårdagen bjöd på alldeles fantastiskt väder! Vi hade 20 grader även på kvällen och jag bestämde mig för att rivstarta träningen igen, inget mjäk. Jag gav mig iväg till Vrinneviskogen och milspåret... Mja, det tog ju knappa 2 km innan jag hade fått en alldeles fantastisk blåsa på hälen, men det var bara att hänga i ^^
Det var sååå skönt! Solen sken, det var lagom varmt och skogen var alldeles ljusgrön av nya, spröda löv som precis "slagit ut"... Dessutom var det förtrollande vackert mellan alla stammar - utslagna vitsippor överallt!
Idag, nu på morgonen, känner jag mig inte speciellt stel, inte alls faktiskt. Fast, jag kommer förmodligen bli stel i rumpan under dagen ^^ Men, träningsvärk är skönt!
Det syns ganska tydligt vad som är skillnaden på ett vanligt spinningpass och ett pulsspinningpass, iaf om man kollar på mitt pulsdiagram.
De vanliga passen på 45 min kör man efter egen förmåga, jag brukar dock köra med pulsklocka iaf och försöker att inte komma under 160 i puls även då vi vilar... Det blir så himla jobbigt att arbeta upp pulsen igen om den får sjunka för mycket för många gånger under ett pass.
Under pulspassen ska man köra efter puls och eftersom passet är 75 min långt har vi två återhämtningar på 2 minuter vardera... Jo, du läste rätt, av 75 min är alltså 4 min vila ^^ Dessa återhämtningar syns också ganska tydligt i diagrammet. Dessutom kör man skiten ur sig de sista minuterna och igår fick jag ett bevis på att jag faktiskt kan komma upp i maxpuls. Jag kom upp i 185 och kände att jag fortfarande hade mer att ge... Najs va!
Jag planerar att få in en ny rutin i livet - Emmas spinningpass 07:30 varje måndagsmorgon! Jag lyckades ta mig iväg förra veckan och jag tog mig iväg idag också, snacka om självdisciplin! Men det känns lite konstigt att vakna 06, äta lite yoghurt och klä på sig träningskläderna för att sedan ge sig ut till en tidig soluppgång i -10 grader... Det som känns ännu konstigare är att komma till ett gym med massa morgonpigga människor och inse att man är den enda som kommer köra spinningpasset ^^ Stackars Emma...
Hursom, Emma höll samma energi med mig som om hela rummet var fullt av folk. Det är bra drygt på morgonen måste jag erkänna, energin tar liksom slut lite snabbare än på kvällen. Men det är sköööönt!
Det som känns ännu konstigare är att gå hem igen, för helt plötsligt är det ljust ute och man har hela dagen framför sig... Man man inte få en bättre start på veckan, fatta va högt man har satt ribban för resten av dagarna! 
Inte för att jag har världens bästa kondition, men jag brukar i alla fall orka igenom passen, men igår tog det helt slut efter 40 min... Trodde jag skulle ramla av cykeln, på riktigt. Men jag kämpade in i det sista och det kändes ju skönt efteråt ^^
Men nu måste jag få gnälla lite och ni som är av motsatt kön får ursäkta mig lite, men vad är det med killar som gör att de tror att de är oövervinnerliga!? Det kvittar situation som det verkar... I skolan ser jag det varje dag - killar som är så korkade att de inte fattar att de är korkade och på så vis klarar sig iaf ^^ Bara för att de läst två kurser programmering t.ex. så är de helt plötsligt världens bästa på allt som har med kod att göra. Eller om man går på fotboll, då är alla killar (som f.ö. sitter på läktaren för att de egentligen inte platsar på en plan), bäst på fotboll och alla spelare på planen är idioter. Ett annat exempel är när de ska träna... Ta löpning som exempel - istället för att springa långt och lagom fort så att man faktiskt tränar, så ska det gå så fort som möjligt i 10 minuter annars är det ingen sport ^^
Samma sak var det igår. Bredvid mig satt en kille, som på hela kroppsspråket skrek konditionsnarkoman (breda men slimmade axlar, långa smala ben som var som gjorda för löpning), men han gjorde fan allt fel. Inställningarna på cykeln var helt fel, han spände armarna så mycket att ådrorna var på väg ut ur skinnet och framförallt, det mest puckade av allt, han hade varken vattenflaska eller handduk med sig!! ^^ Seriöst, vad tror man om sig själv då, att man ska klara 75 min hård konditionsträning utan påfyllning?!
Efter 20 min var han så slut att han knappt orkade dra runt tramporna... Dessutom gav han mig ett par fantastiska svettduschar under passets gång när han slängde med armar och hår ^^ Usch så äckligt!!!
Så, ni får ursäkta mig grabbar om ni tycker att jag är hemsk och har helt felaktiga åsikter, men jag vet inte varför ni har ett så stort behov att ALLTID, oavsett kategori, vara störst, bäst och mest överdrivna ^^ Det är ok att bara vara normal och inte alltid ha världens största ego. Blod, svett och tårar är vackert - ibland 