... än när de små liven somnar på ens bröst? Alltså, detta är så mysigt att jag dör sötdöden när det väl händer! ??

Alltså, babygymmet måste vara en av de bättre investeringarna vi gjort till Adam. Det som är så bra med det här gymmet jämfört med många andra är att man kan vika upp kanterna och i vårt fall har vi därför kunnat fästa färgglada kontrastbilder runtom gymmet. Dessa bilder är verkligen en riktig hit! Han älskar att ligga där och titta på dem, så himla bra!

Nu var det två veckor sedan vi var hos Margareta och det har hänt lite på de veckorna. Adam, som vi tror att han kommer heta, var på sitt bästa humör och bjöd på otaliga leenden och läten (mitt hjärta smälter!). Lite synd att Johan missade det då idag var hans första dag tillbaka på jobbet sedan mini anlände.

Allting ser fortsatt väldigt bra ut och vad vi än gör så ska vi fortsätta med det. Idag var det dags för ett oralt vaccin, men det tyckte han inte om och gurglade ut det mesta som han fick ^^ Som tur är var det bara dos 1/3 så han kommer förhoppningsvis få i sig tillräckligt de andra gångerna.

Det är inte ofta som jag kan ha mini liggandes på mig utan att han blir helt galen och tror att han ska få äta. Men, idag hände det! Idag somnade han äntligen på mig och vi kunde mysa en timme innan hungerpaniken slog till igen ^^ 

Idag har vi varit förlovade i 2 år... Johan friade till mig på Island i en magisk grotta invid ett vattenfall, han kunde nog inte fått ett bättre tillfälle på den resan. Vi vadade in i en grotta med ett vattenfall och där lyckades vi vara ensamma länge nog för att han skulle hinna gå ner på knä och fria till mig! Så många fina minnen från den grottan!

Idag skulle han tyvärr åka ner till Västervik över dagen för att besöka sin far, Svenne, som låg på sjukhuset med flertalet brutna revben och inre blödningar efter en otäck krock ett par dagar tidigare. Även om det bara handlade om en resa över dagen kändes det lite ensamt när han åkte. Men, en kvart senare dök han upp innanför dörren igen med en bukett till mig. Så himla fint av honom! Själv låg jag där i sängen helt ofixad, med en ammande bebis intill mig, och hade inget att ge tillbaka... Jag får helt enkelt bättre mig till vår 10-årsdag i september!

Jag fullkomligt älskar hans fina blå ögonen... Jag hoppas så innerligt att han får behålla dem och att de inte ändras allteftersom den rätta färgen sätter sig. 

Ögonfärg på nyfödda barn är oftast blågrå förutom mörkhyade barn som oftast har bruna ögon redan från födsel. Att vi föds med gråblå ögon beror på att vi från början saknar ämnet melanin vilket krävs för att ögonen ska bli bruna. Barnets rätta ögonfärg brukar visa sig vid cirka 3-6 månader.

Som hon har längtat, farmor Tina, på att få komma och hälsa på. Kan tänka mig att mormor längtar minst lika mycket och hennes tur kommer den också, speciellt nu när vi återigen har tillgång till en övernattningslägenhet i föreningen!

Det har dock inte blivit många knop gjorda de här dagarna, jag har knappt varit utanför lägenheten. Men, det var väl kanske inte det som var poängen heller, tanken var att vi skulle få lite avlastning samt att bara umgås tillsammans och det är precis vad vi har gjort.

Ett lite annorlunda BVC-besök idag då vi även träffade en barnläkare för en rutinkontroll av mini. Återigen såg allting bra ut och i anteckningarna fick vi betyget “utan anmärkning” på samtliga kontroller. 

Jag passade även på att åka upp ett par våningar till MVC för att se om jag kunde få en gynekologtid, jag har nämligen haft en skavande känsla senaste dagarna och det är ju bättre att jag kollar upp sånt här än att jag går och väntar till min tid i mitten på augusti. 

Jag fick tid samma dag och gynekologen jag fick hade jobbat på BB S:t Göran innan och visste precis vilka läkare som hade tagit hand om mig vid förlossningen. Det visade sig att det inte bara var hjärnspöken hos mig, utan det fanns fortfarande kvar trådknutar från mina stygn som skavde. Hon plockade bort dessa och det kändes genast bättre!

Alltså, mini kan vara så otrolig söt ibland... Men, han kan uppenbarligen också vara lite mindre söt ^^ Nu snackar vi "Instagram vs Reality", eller känslan när man råkar få på frontkameran på mobilen!

Idag när vi öppnade brevlådan låg där ett par paket med lite fina presenter, dels från Anna och Andreas, men även Philip och Sandra. Så tacksamt och så mysiga presenter!

Efter en varm dag inomhus bestämde vi oss för att ta en promenad till Svindersvik på kvällen. Solen var på väg ner och Johan ville ta med sig kameran för lite bilder borta vid de fina träden. Sagt och gjort, vi tog en promenad i solen och när vi kom fram kikade strålarna fram fint mellan träden, men först charmade han ett par änder och tog lite fina kort på dem - trodde han ^^ Jag hade tagit ur minneskortet under dagen (men lämnat luckan öppen så att man skulle påminas om att kortet inte satt i), och ingen av oss kom ihåg att dubbelkolla att minneskortet faktiskt var med... Så oerhört besvikna vi blev, båda två! Vi som skulle ta massa fina kort!

Som tur är är mobilkamerorna ändå helt OK idag och vi fick iaf med oss några bilder hem från kvällen.

Få saker är så gott som mammas vinbladsdolmar, jag fullkomligt älskar dem! När familjen kom på besök för snart två veckor sedan hade mamma med sig en stor låda med dolmar som vi fick frysa in, väldigt skönt att slippa tänka på mat ett par dagar iaf iom detta! Idag kom två av lådorna fram och det var precis så gott som vi båda hoppades. Också väldigt kul att Johan uppskattar den här maten, det gör det hela lite roligare!

För att komma ut från lägenheten bestämde vi oss för att ta en promenad till en äng i närheten och äta lunch. Vi svängde förbi ICA och köpte oss varsin sallad, sedan gick vi bort till den lilla ängen där vi var alldeles ensamma. Vi slog oss ner i skuggan under ett par träd, sedan satt vi här ett par timmar innan den kvava värmen drog in.

En bebis naglar kan vara bland det vassaste som finns, som små sylvassa rakblad... Då finns det inte så många andra alternativ än att sätta på honom små vantar för att skydda hans ansikte och framförallt ögon.

När tillfälle ges, ja, då tar man det! Idag åkte presenterna från familjen Ek fram och mini fick infinna sig i att mamma ville ha en liten photoshoot med honom! Tyvärr är det inte så bra ljus inne i sovrummet, men vi puffade till täckena och la en filt över, sedan åkte kamerorna fram.

Jag känner inte riktigt att jag får så skarpt fokus som jag önskar med mitt macro, det känns som att Johans kamera och linser ger betydligt skarpare bilder än mina. När jag dessutom fick syn på ett gäng närbilder på Instagram och det visade sig vara ett macro-objectiv som passade till Johans kamera, blev jag lite impulsiv och började google direkt. Det fanns ett begagnat ute på Blocket, men jag ville nog ta en vända förbi Mats på Kameradoktorn först innan jag gjorde något förhastat. Jag skulle smaka på karamellen under helgen och sen åka in till Mats på måndagen, då hade idén förmodligen hunnit marinera under helgen…

Tänk att mini blir en månad idag, helt sjukt vad snabbt den här månaden har gått snabbt trots diverse svårigheter. Jag ser på honom att han inte är en nykläckt bebis längre och det gör mig så innerligt ledsen ^^ Inga fler scrunches (som jag inte har en enda bild på... så ledsen för det!)! Å andra sidan börjar vi närma oss att han ler och det ser jag så otroligt mycket fram emot.

Jag vet att vi har fotat en miljard bilder på honom, men det känns ändå inte tillräckligt… Det känns som jag saknar massvis av bilder som jag skulle vilja ha, men jag missade det nyfödda fönstret. Jag får helt enkelt bli bättre från och med nu.

Som en liten present dök kontrastböckerna upp i brevlådan idag och han fattade tycke för vissa av bilderna direkt… När han tittar på dem så är det som att hela hans värld stannar upp och all fokus är på bilden.

Under eftermiddagen mulnade det på och vi passade på att ta en promenad upp till Forum. Jag hade spanat in lite klistermärken på Panduro som jag tänkte sätta upp vid hans skötbord inne i badrummet. De kanske är något små, men det måste iaf vara bättre än en vit vägg.