Förra veckan pingade Jakob att en spekulant hade kontaktat honom och önskade en privatvisning av lägenheten. De var nämligen på resande fot och kunde först idag. Jag hade stora förväntningar på den här visningen, förmodligen för stora och risken för besvikelse var överhängande.

Johan jobbade halvdag idag efter att ha bytt måndag till tisdag, det gav oss gott om tid att piffa till det sista inför visningen. Den här gången försökte vi vara lite smartare och ställde undan lösa saker i lägenheten genom min berömda open-spot-teknik ^^ Kökslamporna åkte in i WIC:en, bakom min klänningar, medan amningskudden gömdes bakom sängkuddarna, etc ^^ Vi bar ner kartongerna till förrådet medan möblerna fick stå nere i hobbyrummet än en gång.

Eftersom visningen var kl. 17 och det börjar mörkna ute vid den tiden, såg vi till att tända levande ljus och tända taklamporna, svagt dimmade för en mysig känsla. Tänkt att man aldrig har det så fint och rent som när det vankas visning… Himla synd. Men, man kan inte bo som när man visningsstädar, det är orimligt i längden.

Snart knackade Jakob på och meddelade att spekulanterna redan var på plats. Jag kan rent av ha sett henne (och hon mig), när jag stod och tittade ut genom fönstret med Adam. Jag tackade för mig och hälsade att vi fanns ett par våningar ner.

Jag lämnade Adam till Johan, sen försökte jag tjuvlyssna lite med dörren öppen. Efter drygt 10 minuter hördes dock ingenting och jag kände att detta föll oss ur händerna… Hade de redan gått hem igen alltså? Jag kände besvikelsen skölja över mig och jag gick tillbaka in till Johan och Adam som satt i Styrelserummet innanför Hobbyrummet. Vi skämtade lite om hur pinsamt det hade varit om spekulanterna hade kommit ner medan vi satt där och kuckilurade, men vart skulle vi ta vägen annars ^^ Adam, som var supertrött eftersom vi väckt honom när vi skulle gå ner till rummet, pep lite och jag bestämde mig för att ta honom och gå ut från rummet eftersom lamporna var jättestarka där inne.

Medan jag vaggar honom ute i trapphuset hör jag Jakob komma gåendes i trapporna och med sig har han spekulanterna! Jag skyndar mig tillbaka in till Hobbyrummet och tittar på Johan… “Jag tror de är på väg hit… Jag tror Jakob visar dem de gemensamma utrymmena”. Och mycket riktigt, snart öppnades dörren. In kommer Jakob och spekulanterna ^^ Haha, alltså… VA PINSAMT! Där satt vi med vår DUX, tvättkorgarna, barnsäng, datorstol och barnvagn. Jag försökte att inte titta åt deras håll så att de fick kika i lugn och ro, men det är ju smått omöjligt med tanke på hur det ser ut där nere.

Snart var de på väg tillbaka upp till lägenheten igen och jag och Johan ville bara sjunka genom golvet… Åh va pinsamt!

Ett par minuter senare SMSade Jakob och välkomnade oss upp igen. “Jag tror dessa kan vara en vinnare… Jag sa åt dem att kolla in området lite och ta en pizza nere vid vattnet, men jag tror att vi kan vänta oss ett bud inom 1-2 h… De har varit på två visningar till idag, en i Sjöstan och en på Kvarnholmen, men det känns som vi leder detta, jag har en bra känsla!”.

Herregud, ja!!! Snälla, låt detta vara våra köpare! Ett äldre par med finska rötter som inte behövde ett extra rum eller en stor balkong då de spenderade somrarna i Finland. Kvinnan ville inte behöva renovera (vilket de två andra lägenheterna behövde) och mannen ville ha havsutsikt. Kvällen var alldeles olidlig… Jag satt och kollade på mobilen var och varannan minut. När det gått två timmar och vi fortfarande inte hört något från dem, kändes jag ännu en gång en klump i magen. Kanske var vi för naiva som trodde att detta skulle gå vägen.

Sent på kvällen fick vi ett SMS av Jakob - de hade läst igenom hela årsredovisningen och noterat en post ang. Oscar Properties… De önskade nu svar från styrelsen innan de bestämde sig. Suck, alltid ska det vara något som krånglar. Jag skrev till styrelsen omgående i appen och tro’t eller ej, men de återkom snabbare än jag väntat mig. Jag skickade svaret till Jakob, sen blev det tyst igen. Det faktiska svaret skulle förmodligen komma under morgondagen då styrelsen behövde få tag i sin ekonomiska förvaltare.

Men, sen kom ett SMS… “Bud på 6 miljoner!”. Kunde knappt tro det, vi fick ett bud på utgångspriset och vi högg det direkt. Helst ville vi signera kontraktet samma kväll, men iom det SMSet från Jakob dog kommunikationen för kvällen, vi hörde inget mer efter det och nattens sömn var minst sagt en blandad kompott… både glädje och förtvivlan ^^

Det är stor risk att detta är vårt sista norrsken från Nacka Strand... Nästa gång vi vill se ett norrsken kommer vi behöva att aktivt åka ut för att se det, det blir inget mer skådespel synligt från köksfönstret. Åhhhh, va ledsen jag är över att vi förlorar utsikten! Bilderna nedan är inte ens tagna med en systemkamera, detta är alltså taget med min mobil... Galet!

Jakob återkom under kvällen och meddelade att tre av sällskapen hade tackat nej och det fjärde skulle sova på saken. Egentligen var deras budget lägre och Jokob menade att de kunde lägga ett lägre bud än utgångspriset och se vart det tog oss och det verkade som att de nappade på det… Vi får väl kanske se under morgondagen om något händer.

Lite halvt uppgiven och tusen tankar som snurrade, tog jag en promenad t.o.r. till Svindersvik. Lite frisk luft hjälper nästan alltid när man inte är på topp... Adam var så otroligt söt när han låg där i vagnen och när vi passerade en hög med superröda löv, var jag bara tvungen att ta en bild. Han var väl inte superimponerad av mig och han tyckte inte det var speciellt kul att ligga på marken, men jag fick en bild eller två iaf ^^ 

Den här visningen tog inte lika mycket på krafterna som den förra gjorde. Förra helgen hann vi knappt ut ur lägenheten innan mäklaren knackade på dörren, trots en veckas rensande och städande. Nej, den här helgen gick mycket smidigare, även om mycket fortfarande skulle städas.

Vi bar ännu en gång ner alla bebissaker samt DUXen till källaren, sedan inväntade vi mäklaren. Jakob hade bokat två visningar samtidigt, men hade överlämnat den andra lägenheten till sin assistent, och hoppades på att de som gick på den visningen även kom upp till oss.

30 min senare pingade Jakob och meddelade att 4 par hade kommit, varav ett par kändes väldigt intresserade. Det var ett yngre par som tyckte om all förvaring, men även att det stod ett skötbord i badrummet så att de såg att det fick plats (och kunde fantisera lite om framtiden).

Efter visningen bestämde vi oss för att åka iväg och köpa glass på SNÖ vid Kvarnholmen. Vi var bara tvungna att få lite miljöombyte. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen - SNÖ har den bästa pistageglassen jag någonsin smakat på! 

Under den korta bilresan hem hann Adam att somna och han var så trött när vi kom hem att han inte ens vaknade när jag lyfte ur honom ur barnstolen och bar honom upp till lägenheten. Där fortsatte han att sova som en dröm i min säng.

Vi hörde inget mer under kvällen från Jakob och jag fick ingen go känsla... Tror inte det blir något av den här visningen heller.

Efter att ha suttit inne en hel dag trots vacker väder, fick jag med mig Johan ut på en promenad till Svindersvik och tillbaka. Det var svårt att tro att vi redan gått in i oktober månad, vädret var varmt och luften krispig. Vi bjöds på en vacker solnedgång och när vi tillslut kom tillbaka till Nacka Strand var solen på väg ner bakom Djurgården... Vi fick lite feeling och bestämde oss för att slå oss ner på Restaurang J och ta en varsin öl/cider under infravärmen på uteserveringen. Det var längesen vi unnade oss själva någonting och även om vi inte fick njuta allt för länge eftersom Adam numera styr våra liv, fick vi tillbaka lite energi av det hela. 

Måndagar och Fredagar är mina träningsdagar. Det är då jag får 1,5 h helt för mig själv, tid att fokusera på mig och mitt välmående. Idag när vi vaknade låg dimman tjock och vägen till gymmet var krispig. Nacka Strand är så himla härligt, men bara om man bortser från att det alltid är något som byggs här och gymnasieelever som stökar ner och stör hela dagarna... ^^ 

Idag hade vi vår första visning och jag är redan trött på skiten ^^ Det är så otroligt mycket som ska plockas ut från lägenheten. Vi fyllde 5 flyttlådor med bös, saker man har framme när man lever som vanligt, men inte när man har visning (typ schampoflaskor, toaborstar, barnstol, barnsäng, etc.). Allt detta bar vi ner till Hobbyrummet och vi var precis på väg ut med barnsängen till hissen när Jakob kom för att öppna visningen… Varför är vi alltid klara precis på håret?!

Det kom fyra spekulanter, men endast en resulterade i ett “kanske”.

1. Familj med två tonårsgrabbar. De ville eventuellt bygga om lägenheten till en 4a genom att slå upp ett par väggar i vardagsrummet… Erm, jag förstår inte alls hur det ens skulle vara en möjlighet.
2. Man med en gamingson. Det lilla sovrummet var för litet för att få plats med gamingsetup samt 140-säng.
3. Kvinna som skulle på ytterligare en visning på tisdagen, sedan återkomma med svar på onsdagen.
4. Kvinna vars man ej var med. Svarade dock ej Jakob när han ringde.

Otroligt trist att den här visningen inte resulterade i någonting. Men, det finns en plan B - det är en tjej som är väldigt intresserad som bor på Kvarnholmen, men hon försöker sälja sin egen lägenhet och hon får inte det bud hon önskar.

Idag lades lägenheten ut på Hemnet, till den nätta kostnaden av 14 000 kr… HELT SANSLÖST! Fattar inte vad man betalar för egentligen… Visningstiden syns på förstasidan (borde den inte alltid göra det?) samt två extra bilder. Men, vad ska man göra, skiten måste ju ut på Hemnet, det är väl där de flesta hittar sina lägenheter tänker jag.

Vi måste passa på att uppskatta och njuta av utsikten de sista veckorna... Så otroligt ledsen över att vi inte kommer ha den här vyn om några veckor och vi kommer förmodligen aldrig ha det igen. Så ledsen över det! Det har varit en ynnest att jobba hemifrån och få vakna upp/lägga sig till denna levande tavla... Har verkligen älskat det!