Det var med sådan otrolig sorg i hjärtat som jag låste dörren till Nacka Strand en sista gång idag. Idag var det nämligen dags för likvidavräkningen och överlämningen av nycklarna till våra köpare.

Lägenheten var nystädad och det luktade så gott när vi kom in. Vinter-Stockholm visade sig från sig fina sida genom de stora fönstrena och jag fick ont i magen när jag tänkte på hur bra jag trivdes där jämfört med hur jag trivs i Saltsjö-Boo. Det kommer säkert bli bra, men just nu ångrar jag köpet… Och det känns lite sämre iom att det var jag som pushade för köpet.

Det har f.ö. hänt lite med Johan och mig sen första bilden som togs -17 ^^ Åren har satt sina spår!

Lägenheten i Nacka Strand hänger lite som en blöt filt över oss... Vi båda saknar den som bara den, att vi sen dessutom måste åka dit för att återställa och fixa lite småsaker hjälper ju inte. 

Idag åkte Johan iväg och spacklade efter oss. Mycket ELFA-lister, TV-fästen, osv som vi plockade ner drog med sig stora delar av målarfärgen på väggarna och vi kände verkligen att vi inte kunde lämna över lägenheten i ett så taskigt skick. Därför spenderade Johan ett par timmar i lägenheten medan jag passade Adam.

På vägen hem köpte han med sig en pizza för att vi skulle slippa tänka på mat. Ibland är det rätt skönt att fuska. 

Senare på kvällen plockade vi iordning i vardagsrummet på övervåningen och rullade ut min gamla matte jag hade på Östermalm. Även om den inte passar där rent färgmässigt (grått vs brunt), får den ligga där tills vidare. Väldigt skönt att ha en matta att gå på dock då golvet på övervåningen är jättekallt. 

Klockan ringde tidigt, idag skulle packmästarna komma och packa ihop vår lägenhet. Vid 10 knackade det på dörren och med sig hade de ~90 kartonger, vilket absolut inte skulle räcka. Det sa jag också åt dem, men de trodde väl inte riktigt på mig.

Johan och jag spenderade hela dagen med att packa ner sovrummet och WICn, de två andra spenderade hela dagen i köket och packade ner allt porslin. Adam låg i sitt babygym i vår säng och de ska erkännas att han var en kämpe som inte grinade ur med allt som hände runt omkring honom.

Vid lunch var det dags för oss att åka in till mäklaren för likvidavräkningen. Vi var först på plats, som alla andra gånger, sedan snubblade säljarna in. Med sig hade de lite "how to" för tex. poolen, men de hade även gjort lite listor till oss med rekommendationer på saker i området. 

Banken hade räknat fel och det blev lite problem mitt i allt, det saknades typ 1000 kr på kontot ^^ Löjligt, men det var bara att sätta över och snart var allting påskrivet och klart. Med nycklarna i handen tog vi bilen ut till huset för att se vafan vi köpt egentligen. Och nej, det kändes ju inte som att komma hem direkt.

Tillbaka i Nacka Strand fortsatte vi packa ner vårt liv. Trots att de var två personer som packade hela dagen, hann de inte klart allting. Dessutom saknades det ~30 kartonger. Detta skulle de lösa dagen därpå menade chefen som ringde mig. Det skulle så klart kosta oss mer, men om vi ville få det klart var det bäst att vi tog in ytterligare en person som hjälpte till under dagen. 

Alltså, det finns inte så mycket att orda om när man väl har gett sig in i leken, det är bara att betala och se glad ut. Jag menar, vad hade alternativet varit? Att jag och Johan packade resten själv? Nja, det hade tagit evigheter. 

När grabbarna hade lämnat oss åkte vi till Sickla och moffade i oss varsin kebab... När vi kom hem igen fortsatte jag att packa ner i köket, bättre att jag packar än att vi betalar onödigt mycket. Jag bemödade mig iaf med att märka kartongerna lite mer noga än vad de två packmästarna gjort. De 70 kartongerna i köket var till 99% märkta med "KÖK"... Inte "KÖK - Bestick", eller liknande... Det kommer bli ett helvete att hitta det vi ska ha när vi packar upp sen...

Helt färdiga i både kropp och knopp, insåg vi att den här natten var vår sista natt hemma. Magkänslan var verkligen inte go... Måtte detta bli bra nu. 

En dag kvar, eller ja, två beroende på hur man ser det. Imorgon kommer packgubbarna så jag har spenderat dagen med att förbereda lite. Jag har lagt mycket lösa saker i plastlådor så att man enkelt kan packa dem i kartonger. 

Sedan har jag lagat matlådor - köttfärssås och Makloubeh. Det blev totalt 11 lådor som vi kan äta medan vi bor i flyttkaoset. Jag tror inte vi vill behöva tänka på vad vi ska äta mitt i allt... Tror detta är ett genidrag tbh.

Lägenheten ser ut som ett kaos, men det kanske är att vänta. Lite tråkigt att ingen av oss ser fram emot den här flytten, den känns lite mer som ett nödvändigt ont. Hade vi inte varit tre hade vi nog aldrig flyttat, men nu är vi ju det och i längden hade lägenheten i Nacka Strand inte blivit hållbar. Hade vi hittat något bättre när det väl var dags isf? Vem vet, kanske... kanske inte. 

För någon vecka sedan hämtade jag upp ytterligare ett paket från Tradera, den här gången med två söta overaller till Adam. Idag när temperaturen rört sig nedåt något, passade jag på att klä honom i en av dem. Alltså, så söt att jag dör! 

Eftermiddagen bjöd på en vacker solnedgång och när jag kom ner till hamnen sprang jag på en granne som gjorde mig sällskap en bit på vägen. Kommer sakna det här promenadstråket, även om jag ibland varit väldigt trött på det. Det inte finns så många andra ställen att gå på häromkring, om man inte vill gå genom diverse byggnationsområden vill säga... Men, kommer sakna närheten till vattnet. Det är verkligen lugnande för själen...

Liljorna jag köpte till visningarna har slagit ut och de är helt magiskt vackra! Tror inte jag sett så här fina liljor någonsin... De doftar otroligt gott och är alldeles fantastisk rosa!

Eftersom lägenheten nu är såld, kan lägenheten återgå till att vara beboelig igen ^^ Dvs. det är slut på stilrent och snyggt... För att minnas hur ett kontor kan se ut var jag tvungen att ta en bild innan Johans skärmar åkte upp igen! Det var ju iaf fint så länge det varade... ^^

När jag vaknade idag visste jag fortfarande inte om vi skulle skriva kontrakt idag eller inte. Ovissheten är något jag inte kan ignorera, jag tänker på det hela tiden och har mobilen klistrad i handen.

Johan var på kontoret idag, men skulle ta en tidig båt hem då vi gjorde antagandet att kontraktskrivningen skulle ske runt 18 idag… Men, vid 15 kom ytterligare ettt SMS från Jakob, ännu en gång med fler frågor till Styrelsen. Suck. Jag pingade styrelsen igen, men den här gången dröjde deras svar. Jag pingade Johan och berättade vad som hände samt sa att han förmodligen inte behövde ta den tidiga båten hem, jag hade svårt att se att det skulle bli någon kontraktskrivning idag heller iom deras frågor.

När klockan närmade sig 17 skrev jag till Jakob och undrade om vi skulle starta Raketen på Hemnet inför eventuell omvisning i helgen, då en kontraktskrivning ikväll kändes osannolik. Några minuter senare ringde Jakob och sa att vi spikat kontraktskrivningen kl 19 ikväll, detta trots att spekulanterna fortfarande inte fått svar på sina frågor.

Helt ärligt, jag fattade ingenting… Någonstans brast det i kommunikationen och det var så otroligt påfrestande.

Johan kom hem vid 17:30 och vi kastade i oss maten, sedan lämnade vi mina päron och åkte iväg till mäklarens kontor ute i Ektorp. Vi var först på plats och slog oss ner inne i rummet… Sedan kom Jakob och därefter våra köpare. Så himla trevliga och goa! Mannen pratade finnsvenska och ställde lite försiktigt frågor om OP och Styrelsen och jag fick inte alls samma känsla av honom som jag fått genom Jakob. I det här fallet tror jag faktiskt att problemet låg hos mäklaren och hans kommunikation, avsaknaden av svar om kvällarna var en stor bidragande faktor till att jag kände mig så orolig. Men, nu var det snart över och kontrakten påskrivna! Helt sjukt, vi hade sålt lägenheten på lite drygt två veckor! Två visningshelger och en privatvisning - det som hade känts som en evighet var egentligen inte så blodigt! Men, utan dessa spekulanter, vem vet hur länge vi hade behövt försöka…

När allt var påskrivet och klart var det som att luften gick ur oss, men vi stannade till på ICA och köpte med oss en tårta hem, lite skulle vi iaf fira! Grattis till oss, nu kan vi äntligen blicka framåt!

Eftersom kommunikationen dog efter Jakobs SMS om bud igår kväll, visste vi inte riktigt vad vi kunde vänta oss av dagen… Skulle vi skriva kontrakt idag eller inte?

Det ösregnade ute och räddningstjänsten hade gått ut med en uppmaning om att jobba hemma om man kunde, därför stannade Johan hemma under dagen vilket passade bra om vi nu skulle skriva kontrakt. Dessutom var mina föräldrar på väg till Stockholm för att spendera två nätter hos oss och Johan var snäll nog att åka iväg och plocka upp dem från stationen.

När vi närmade oss lunch orkade jag inte hålla mig längre och jag slängde iväg ett SMS till Jakob… “God morgon! Hur ligger vi till? Är lite nervös att de ångrat sig under natten…” varpå Jakob svarade med ett simpelt "Nej då", inget mer… Men hallå, säg något mer dååå ^^ Istället frågade jag honom om tanken var att vi skulle skriva kontrakt idag eller inte, men spekulanten väntade fortfarande på svar från den ekonomiska förvaltaren från min sida och så snart jag fick det, fick även Jakob det. Sen blev det tyst igen.

Sen kom ytterligare ett SMS - “De kan signa efter kl 17 idag, Ska vi säga runt 18?”

JA!! Vi kan närsomhelst ville jag skrika rakt ut, men det hade nog verkat för desperat ^^ Men, nu taggade vi till igen, vi vågade hoppas igen!

Men, sen plingade det i mobilen igen… “De vill skriva imorgon istället, eller på fredag…”

Men alltså, argh! Jag svarade att vi gärna avslutade detta så snart som möjligt, men att vi givetvis kunde de andra dagarna också. Sen blev det tyst igen… Plågsamt tyst. Vi hörde inget mer under kvällen och det irriterade oss mer än det förmodligen borde gjort.

Förra veckan pingade Jakob att en spekulant hade kontaktat honom och önskade en privatvisning av lägenheten. De var nämligen på resande fot och kunde först idag. Jag hade stora förväntningar på den här visningen, förmodligen för stora och risken för besvikelse var överhängande.

Johan jobbade halvdag idag efter att ha bytt måndag till tisdag, det gav oss gott om tid att piffa till det sista inför visningen. Den här gången försökte vi vara lite smartare och ställde undan lösa saker i lägenheten genom min berömda open-spot-teknik ^^ Kökslamporna åkte in i WIC:en, bakom min klänningar, medan amningskudden gömdes bakom sängkuddarna, etc ^^ Vi bar ner kartongerna till förrådet medan möblerna fick stå nere i hobbyrummet än en gång.

Eftersom visningen var kl. 17 och det börjar mörkna ute vid den tiden, såg vi till att tända levande ljus och tända taklamporna, svagt dimmade för en mysig känsla. Tänkt att man aldrig har det så fint och rent som när det vankas visning… Himla synd. Men, man kan inte bo som när man visningsstädar, det är orimligt i längden.

Snart knackade Jakob på och meddelade att spekulanterna redan var på plats. Jag kan rent av ha sett henne (och hon mig), när jag stod och tittade ut genom fönstret med Adam. Jag tackade för mig och hälsade att vi fanns ett par våningar ner.

Jag lämnade Adam till Johan, sen försökte jag tjuvlyssna lite med dörren öppen. Efter drygt 10 minuter hördes dock ingenting och jag kände att detta föll oss ur händerna… Hade de redan gått hem igen alltså? Jag kände besvikelsen skölja över mig och jag gick tillbaka in till Johan och Adam som satt i Styrelserummet innanför Hobbyrummet. Vi skämtade lite om hur pinsamt det hade varit om spekulanterna hade kommit ner medan vi satt där och kuckilurade, men vart skulle vi ta vägen annars ^^ Adam, som var supertrött eftersom vi väckt honom när vi skulle gå ner till rummet, pep lite och jag bestämde mig för att ta honom och gå ut från rummet eftersom lamporna var jättestarka där inne.

Medan jag vaggar honom ute i trapphuset hör jag Jakob komma gåendes i trapporna och med sig har han spekulanterna! Jag skyndar mig tillbaka in till Hobbyrummet och tittar på Johan… “Jag tror de är på väg hit… Jag tror Jakob visar dem de gemensamma utrymmena”. Och mycket riktigt, snart öppnades dörren. In kommer Jakob och spekulanterna ^^ Haha, alltså… VA PINSAMT! Där satt vi med vår DUX, tvättkorgarna, barnsäng, datorstol och barnvagn. Jag försökte att inte titta åt deras håll så att de fick kika i lugn och ro, men det är ju smått omöjligt med tanke på hur det ser ut där nere.

Snart var de på väg tillbaka upp till lägenheten igen och jag och Johan ville bara sjunka genom golvet… Åh va pinsamt!

Ett par minuter senare SMSade Jakob och välkomnade oss upp igen. “Jag tror dessa kan vara en vinnare… Jag sa åt dem att kolla in området lite och ta en pizza nere vid vattnet, men jag tror att vi kan vänta oss ett bud inom 1-2 h… De har varit på två visningar till idag, en i Sjöstan och en på Kvarnholmen, men det känns som vi leder detta, jag har en bra känsla!”.

Herregud, ja!!! Snälla, låt detta vara våra köpare! Ett äldre par med finska rötter som inte behövde ett extra rum eller en stor balkong då de spenderade somrarna i Finland. Kvinnan ville inte behöva renovera (vilket de två andra lägenheterna behövde) och mannen ville ha havsutsikt. Kvällen var alldeles olidlig… Jag satt och kollade på mobilen var och varannan minut. När det gått två timmar och vi fortfarande inte hört något från dem, kändes jag ännu en gång en klump i magen. Kanske var vi för naiva som trodde att detta skulle gå vägen.

Sent på kvällen fick vi ett SMS av Jakob - de hade läst igenom hela årsredovisningen och noterat en post ang. Oscar Properties… De önskade nu svar från styrelsen innan de bestämde sig. Suck, alltid ska det vara något som krånglar. Jag skrev till styrelsen omgående i appen och tro’t eller ej, men de återkom snabbare än jag väntat mig. Jag skickade svaret till Jakob, sen blev det tyst igen. Det faktiska svaret skulle förmodligen komma under morgondagen då styrelsen behövde få tag i sin ekonomiska förvaltare.

Men, sen kom ett SMS… “Bud på 6 miljoner!”. Kunde knappt tro det, vi fick ett bud på utgångspriset och vi högg det direkt. Helst ville vi signera kontraktet samma kväll, men iom det SMSet från Jakob dog kommunikationen för kvällen, vi hörde inget mer efter det och nattens sömn var minst sagt en blandad kompott… både glädje och förtvivlan ^^