Avskyr att gå till tandläkaren, har alltid gjort det. Men, kliniken vi har här i Nacka Strand är rätt trevlig ändå… Stolarna man ligger i är så otroligt sköna och tandläkarna försiktiga och omhändertangande. 

Sist jag var där var för ett år sedan, då var jag gravid med Adam. De två tjejerna tittade ivrigt efter mig när de ropade upp mig, sedan sa de med genuin besvikelse - “Förra gången du var här var du gravid… Vart är lilla bebisen!? Vi såg så mycket fram emot att gå mysa med en bebis idag, vi har pratat om det hela förmiddagen!”

30 min senare var jag 1800 kr fattigare ^^ 

Jag är på lite pyssligt humör, därför tog jag en promenad till Forum idag för att köpa lite olika fingerfärger och tillbehör. Jag har en idé om att göra lite söta julkort med Adams händer, men jag hade inte tagit med i beräkningarna att han just nu är inne i en kraffsfas ^^ 

Jag placerade Adam i sin sittstol vid bordet, sedan målade jag hans ena hand med svart fingerfärg. Tanken var att få ett sött litet handavtryck på pappret, men iom att han kraffsar på allting just nu, fick jag absolut ingenting på pappret! 

Nej, det fick bli en fot istället… Den vet jag dock inte vad jag ska göra med ^^ Får väl hitta på något gulligt!

Det är så otroligt nyttigt för mig att tvingas iväg utanför Nacka då och då, jag tenderar nämligen att växa fast och bli lite rädd för att ta mig iväg med Adam, nervös över om han ska vara på bra humör, när och vart jag kan amma honom, osv. Men, jag checkade av allt i min lista - han fick sova, han fick rena och fina kläder, vi åt och vi klädde oss varmt.

Idag tog jag båten in till stan för att träffa en gammal kollega till mig för att snacka lite jobb. Vi tog en lunch på Kasaii inne i Gallerian och pratade lite om dagens situation samt vilka möjligheter som eventuellt kan finnas i framtiden.

Det var en härlig lunch, precis som förr, som att vi aldrig upphört vara kollegor. Vi pratade om allt och ingenting och avslutade det hela med en fika. Äntligen är saffransbullarna här!

Jag satte mig på båten tillbaka till Nacka Strand med en bra känsla i kroppen, detta kommer att lösa sig så småningom!

Idag har jag inte varit utanför dörren och jag skäms inte ens lite grann för det ^^ Nej, otroligt skönt att ha en hel dag utan några måsten. Adam och jag har myst hela dagen, eller försökt iaf. Adam har nog lite ont i benen dock från gårdagens sprutor, han börjar nämligen gråta när man lyfter upp honom och det brukar han aldrig göra annars. Stackare, min lilla bebis!

Ikväll ringde det på dörren, ett blombud från GOALS. Lite lustig kan jag tycka med tanke på omständigheterna, men det säger väl kanske en del om vem/vilka som drivit den här förändrirngen inom bolaget. 

Idag var det dags igen, de där jävla vaccinationssprutorna i låren… Förra gången gjorde det så ont i mig när han började gråta att ögonen tårades lite ^^ Den här gången kände jag mig lite mer förberedd och vi hade tagit med oss en smaknapp med mango för att distrahera honom något. 

Han var på så gott humör under morgonen, lyckligt ovetandes om vad som komma skall, mitt lilla hjärta. Men, det gick bättre idag, även om tårarna sprutade den här gången också. Margareta blåste lite bubblor i hopp om att få honom att glömma bort smärtan och det gick väl kanske delvis hem… Men, som sagt, det gick bättre idag.

Igen, jag är en så dålig fästmö… Ingenting har jag ordnat till Johans på hans första Fars Dag! Jag är så van att alltid försöka göra något speciellt inför födelsedagar och liknande, men i år har jag verkligen varit sämst på det. 

Däremot så åkte vi förbi Svenne på vägen till Stockholm igen, här väntade även Markus (Johans äldsta bror), med flickvän. De ville också hinna träffa oss och då fick det bli ute hos Svenne! Även de hade med sig lite paket till oss, ännu ett klädset som var himla gulligt, men även en snuttis och en bok. Det blev lite presenter till Adam här nere i Västervik, se bara här nedan.

Vi stannade dock inte så länge idag eftersom vi skulle åka hem till Stockholm igen. Adam var inte fullt lika imponerad den här gången utan började gråta i sömnen och slutade inte när han vaknade. Han pep också betydligt mer än resan ner och vi fick göra två stopp totalt… Kanske var det sämre att åka bil i mörkret, han såg ju inte lika mycket då… Eller så var han bara trött efter en väldigt händelserik helg.

Helgerna i Västervik har för få timmar i förhållande till hur många vi alltid försöker hinna med att träffa. Idag väntade middag med Johans bror + familj och då skulle alla barnbarn vara på plats under samma tak för första gången.

Vi hade även planerat in en fika hemma hos Robert under förmiddagen/lunchen, ett måste att träffa honom när vi är nere! Vi köpte med oss lite fikabröd, sedan hängde vi där ett par timmar innan vi var tvungna att åka hem igen. Tyvärr var inte Amanda hemma, men hon hade köpt ett litet paket till oss, ett sött litet klädset till Adam! Himla gulligt!

Dagens middag blev lite vad den blev när alla barn var på plats. När Anna och Andreas knackade på dörren med sina barn, Theo och Moa, låg jag nere i källaren och ammade. Jag hörde Theos gallskrik hela vägen ner, han var verkligen inte på humör ^^ Jag ser verkligen inte fram emot toddler-tiden, jag fasar för den!

Adam somnade intill mig och eftersom han är så liten lämnade vi självklart inte kvar honom där nere själv, därför dröjde det drygt en timme innan vi kom upp och hälsade på alla. 

Tina, som förberett maten, presenterade glatt sin rätt - “Nu ska ni få smaka på något gott - mangokyckling!” ^^ Alltså, vad är oddsen att både Svenne och Tina bjuder på samma recept?!

Adam som inte är så van vid så mycket människor och ljud, blev nog något överstimulerad den här dagen. Han hängde dock med och var inte alls speciellt gnällig, knappt alls, men han var bra trött när alla hade gått hem. Han somnade direkt när vi la honom i sängen, sötnosen.

Att resa med ett litet barn är lite annorlunda mot vad man är van vid. Det är mycket småsaker som ska med och många lite större saker som tar stor plats i vår lilla bil. Hade vi nu varit smarta hade vi inte tagit med oss vagnen, vi borde förstått att den inte skulle hinna användas den här helgen. 

Resan ner gick oförskämt bra, vi stannade bara en gång och det skulle vi ju ha gjort ändå även om det vara var vi två. Adam och jag lekte lite i baksätet medan Johan körde. 

Första stoppet den här helgen var hos Svenne, Johans pappa, och det var första gången han fick träffa Adam. Han sken upp som en sol när han fick syn på oss och kramade om oss hårt när vi steg ut ur bilen.

Här bjöds det på räkmacka till förrätt och mangokyckling till varmrätt, sedan umgicks vi bara på kvällen och hade det mysigt (jag myste med en katt i knät), i väntan på att Lena skulle komma hem. Hon klev in genom dörren vid 21:30, men iom att Adam vaknade till när vi skulle röra på oss, hann även hon att träffa honom!

När det var dags att köra in till Västervik, till Tina, tog jag det väldigt försiktigt genom skogen, vi passerade nämligen en hel drös hjortar som stod i dikena vid vägkanten. När vi sedan kom fram Tina, hade hon åkt hem tidigt från sin företagsfest för att hinna träffa oss innan vi gick och la oss!

Han somnade direkt i den lilla resesängen som Tina hade köpt och oron jag hade haft innan, att han skulle få svårt att somna utan varken vitt brus eller gungning, var som bortblåst.

Igår plingade till i min mobil - nytt meddelande i WhatsApp... Jag använder typ inte WhatsApp, så jag blev lite förvånad, minst sagt. 

"Hej Nathalie, I got your number from Louis Cespedes. I'm looking for a photographer, kind of urgent. Are you available tomorrow?"

Ehm, ja alltså... Jag har ju inget jobb att passa nu så... why not! Jag checkade av med Johan om han möjligtvis kunde komma förbi efter jobbet och hjälpa mig genom att ta Adam medan jag fotograderade, därefter tackade jag ja.  

Dagen bjöd på fantastiskt väder och när jag klätt på både mig och Adam tog jag bergshissen ner till båten. Det var så otroligt vackert och jag blev lite ledsen i själen över att jag frivilligt valt att lämna detta. Jag försökte njuta av resan in till stan och insåg hur svårt det kommer bli att vara spontan på det här sättet när vi flyttat. 

Väl på plats vid EATALY inne på Biblioteksgatan, välkomnades jag upp i de fina lokalerna av en superhärlig italienare som visade vägen till det uppdukade julbordet. Adam sov så snällt i sin vagn ända tills Johan dök upp, sedan charmade han alla när han vaknade på gott humör!. Där hade de förberett all mat, men inte tänkt något alls på presentationen. Bord med vita dukar fanns, men that's about it. Däremot hade de letat fram sina julkartonger, där fanns ljusslingor och kulor som vi använde oss av för att smycka upp bordet. De De visste inte riktigt vad de var ute efter då deras "social media person" var sjuk. 

Efter drygt en halvtimme kom Johan förbi och hjälpte mig med Adam så att jag kunde fokusera på att fota. Två timmar senare ansågs vi vara klara och fick provsmaka lite på de olika rätterna innan vi tackade för oss och tog båten hem igen. Vi kom hem runt kl 21 och jag skyndade mig att göra ett första pass på korten då vi skulle vara borta i helgen. Jag ville leverera korten på måndagen då jag visste att det var bråttom, så jag satt uppe en stund på kvällen medan Johan och Adam sov.

Adams nya skill - suga in underläppen så mycket som det bara går ^^ Eller ja, ny och ny, han har hållit på en stund med den här gången fick jag det på bild. Han är så otroligt söt när han gör det. 

Sen fortsätter vi med vår sitträning. Det går framåt, så klart, men han är bra framtung än och kommer nog vara det ett bra tag framöver. Men, han kämpar på!

Jag stod och plockade lite bland Adams kläder i skötbordet i badrummet medan han låg där med mig. Han jollrade lite för sig själv när han plötsligt tar sats åt sidan och vänder sig om! På skötbordet! Visst, han har vänt på sig någon enstaka gång innan i babygymmet, men detta var så bestämt.

Jag vände på honom och studerade honom en stund... Då vände han sig igen! Tur att jag var snabb, annars hade han slagit i huvudet i kanten iom. hans momentum ^^ Nu är det kört, vi måste vi börja ha lite koll på honom och tänka oss för när, var och hur vi lägger ifrån oss honom.

Det händer så mycket just nu. Det är fötter i munnen, zombieljud, gurgel, skratt, m.m. Så himla mysigt!

Första dagen som arbetsbefriad… Ja, då var man officiellt 100% mammaledig i 4 månader framöver. Jag har ändå förlikad mig med tanken, det är nog för det bättre. Förhoppningsvis leder den här stängda dörren till en betydligt bättre sådan om ett par månader.

Jag har börjat kika på lite andra roller, men tror kanske att det är för tidigt att söka dem iom att jag vill vara mammaledig en stund nu. Men, jag har blivit rekommenderad en roll med en fin referens, så jag kommer iaf skicka iväg en ansökan till den. 

Dagen inleddes med ett träningspass, ett riktigt dåligt sådant ^^ Fy fan va klen jag kände mig idag när jag stod där och försökte böja 40 kg… Nej, verkligen inte min dag idag! 

Sedan fortsatte den som alla andra dagar, 100 % fokus på Adam.

Idag blev jag kallad till ett uppföljningsmöte då förhandlingarna med facket nu var klara. 

Min fackman har varit under all kritik… Först förhandlade hon med jobbet utan att ha pratat med mig innan. Sen, gick hon på semester och har inte funnits tillgänglig för frågor varken från mig eller jobbet. Sen överlämnade hon alla förhandlingar till mig och hänvisade till att GOALS inte har kollektivavtal. Alltså, vad betalar man för egentligen? 

Mina kollegors fackman däremot, som är från Unionen, har skött all deras förhandling och de har själva inte behövt prata med  jobbet alls. Hon hade dessutom lyckats få igenom ganska bra villkor…

Under mitt möte med jobbet erbjöds jag samma deal som mina kollegor fått efter att deras fackman förhandlat om det. Förmodligen hade jag fått igenom mina önskemål på egen hand, men schysst ändå att de var öppna med det mot mig. Det hela slutade med att jag får 4 mån uppsägningstid, är arbetsbefriad och får behålla den utrustning jag har hemma. 

Ibland behöver man gnälla av sig för att nå ett avslut och idag var nog den punkten för oss alla. Vi sågs på Holy Kebab i Sickla för en lunch och för att snacka av oss lite. 

Det hela blev dessutom en bra utmaning för mig då jag skulle åka iväg med Adam i bilen på egen hand… Det är läskigt, tänk om han börjar tokskrika i baksätet medan jag inte kan göra något åt det! Men, för några dagar sedan fick vi en barnspegel att ha i bilen och med den på plats kände jag mig så mycket lugnare. Det gjorde verkligen jättestor skillnad att kunna se honom i backspegeln.

På kvällen var det "spök eller godis" i föreningen och jag fick lite panik över att vi inte hade något godis hemma. På väg hem igen från Sickla stannade jag till och köpte ett kilo godis som jag sedan gjorde små påsar av som barnen kunde plocka med istället för att fingra ner allt lösgodis ^^ Blev ändå helt ok, eller hur?