Då var det dags för ännu en omgång av Nacka Fashion Sale och like de senaste gångerna hade vi turen att få VIP-access, dvs. vi fick gå en dag före alla andra. Det betyder ju dock inte att det är lite folk, nej… Det var kö långt runt hörnet utanför byggnaden, men vi var på plats tidigt och kunde vänta inomhus. 

Det blev två klänningar, två tröjor och ett par örhängen den här gången. Dessutom hittade vi lite småsaker till bebisen - två sommarhättor och en UV-mössa, fodrade vinterskor och vantar. Johan däremot shoppade loss - skjortor, byxor, shorts, tröjor… Ja, han kom hem med tre fulla påsar ^^ Men jag gillar att han är fåfäng, han får shoppa bäst han vill!

För två veckor sedan åkte vi hem till Degerfors som en första del i vår påsk-turné ^^ Det blev en snabbvisit, men mamma hann med att göda oss med god mellanösternmat! Det var skönt för oss att få lite miljöombyte och jag är rätt säker på att mamma och pappa trivdes med att ha oss hemma, speciellt mamma, som nog hade hoppats på att få känna en spark eller två. Men, lillgrabben var svår och hon fick nöja sig med en växande mage!

Under påskhelgen åkte vi ner till Västervik där dagarna, i vanlig ordning, var uppdelade mellan Tina och Svenne. På fredagen när vi kom ner kom Anna och Andreas förbi och vi åt middag tillsammans. Senare på kvällen spelades det lite Böcker & Röns i traditionsenlig anda. 

På lördagen åkte vi ut till Svenne och hade en middag på tu man hand med honom. Det blev en klassisk påsklunch och till middag fick vi viltkött och potatisgratäng. Det blev en lång dag där en stor del av tiden spenderades med att försöka få hans hörapparater att koppla upp till hans nya mobil som han fått av Johan (bättre det än att den ligger nere i källaren och tar plats). Två relativt tekniksäkra människor lyckades inte få iordning på det, helt otroligt! Vad vi än testade med så gick det bara inte... (Nu visade det sig dock att han fick dem att fungera efter ett besök hos sin doktor, så vi behövde inte känna oss alltför dumma ^^)

Idag unnade jag mig något jag inte har unnat mig på väldigt länge - en massage! Vi har Njuta Spa nere vid kajen och de erbjuder gravidmassage, så jag tänkte att jag skulle unna mig själv 50 min massage som jag sedan kunde använda delar av mitt friskvårdsbidrag till. 

50 minuter var över på ett naffs, lite tråkigt, men väldigt behövligt. Gravidmassage är egentligen en helt vanlig massage, men man ligger på en speciell kudde som lämnar ett hål för magen. Tjejen som masserade mig tog i och jag har glömt bort ut ont det kan göra när musklerna är stela ^^ Men, ack så behövligt det var! Kände mig nästan lite groggy när vi var klara, det måste ju vara ett bra betyg!

Kanske är detta sista gången vi får till en fika medan vi alla bor kvar här, Linda och Johan flyttar nämligen snart efter många års väntande! 

Linda och Alfred hade bakat morotskaka och sega kolasnittar - en höjdare! Trots att vi bara hälsade på för en fika, spenderade vi flera timmar hos dem. Tänk att det alltid blir så, tiden bara springer iväg med de här härliga människorna!

Idag tog jag bilen in till DICE-kontoret för att luncha med Anna på Usine. Finns det något tillfälle när man är tillåten att klä sig i slappa och sköna kläder, så är det väl ändå nu när man är på tjocken. Så, idag blev det gravidbyxor, en schysst polotröja och en kavaj!

Anna, som också är gravid, har BF bara två veckor efter oss, så vi är jämntjocka ^^ När hon fick syn på mig utbrast hon - "Hello, fellow fatty!", och kramade om mig. 

Alldeles lagom till vi fått in vår förrättssoppa började brandlarmet att gå och vi fick snällt ställa oss på utsidan och invänta brandkåren. Det visade sig vara en nyanställd som grillat på en macka för hårt i det intilliggande caféet. Det blev en dyr macka, 25 000 kr, då det är standardkostnaden då brandkåren måste rycka ut.

Väl inne i restaurangen igen fick vi in vår lunch och vi pratade om allt och ingenting. Himla skönt att två gravida personer inte endast måste snacka bebisar… Istället betedde vi oss som två vuxna människor och pratade om allt möjligt!

Vilken skön helg vi har haft - den har varit produktiv fast ändå en riktig återhämtningshelg! Både lördag och söndag var jag på gymmet när det öppnade och körde två bra pass, tungt och flåsigt, men jag gjorde det!

När jag kom hem hade Johan städat undan i lägenheten, varpå han föreslog att vi skulle åka iväg till BAK Bakery i Årsta för att köpa varsin semla… och inte tackar väl jag nej till semlor när det erbjuds! Semlan var god, med tydlig smak av apelsin, men den är alldeles för söt för min smak. Med stora bitar av kanderade mandlar blir mandelmassan bara för söt och grädden smakar just grädde. Nej, här vinner Orminge-semlan om ni frågar mig!

Därefter fick vi feeling och åkte förbi ICA och handlade lite lösgodis, något vi inte handlat på flera år! Men, det gäller att ha en varierad kost har jag hört och det har vi ju iaf med tanke på att vi äter ganska nyttiga middagar ^^ 

Resten av helgen bestod av städning och tvättande, lunchlådelagande, kortspel, mys i soffan, etc. En riktigt produktiv återhämtningshelg!

Efter att ha behövt åka in till kontoret en sväng på eftermiddagen, kom jag hem till ett smörgåsbord av gottigheter. 

Tryffelsalami, ost, marmelad, oliver, melon, vindruvor, jordgubbar, vin, m.m… Ja, ni hör ju! Ibland kan jag verkligen uppskatta en riktigt härlig hemmakväll med lite lyx framför att gå ut och äta! 

Vi slog på ett På Spåret som det gamla par vi är, sedan spelade vi lite kort där vi båda gjorde bort oss kopiöst ^^ Utgångar med fel kort på fel rundor som ingen av oss uppfattade, det blev bara en sörja av alltihopa ^^ Men, vi skrattade gott åt det hela och hade en supermysig kväll! Så mycket trevligare än att trängas ute på en restaurang med alla andra!

Det blev ett spontant litet besök av Björn och Amanda idag då de ändå skulle till Nacka för att hämta upp ett skötbord som de köpt på Blocket. Det blev dock lite förvirrat då jag och Johan var på gymmet på morgonen och redan hade förberett lunchpannkakor till oss, sen hörde Amanda av sig och sa att de skulle dyka upp tidigare än planerat ^^ Men, det hela löste sig och snart knackade det på dörren. In kom en väldigt förkyld Björn (lät det som iaf), men han försäkrade oss att det var lugnt ^^ (Men jag undrar jag, för det skulle visa sig att vi ett par dagar senare, helt otippat, blev förkylda...)

Efter ett par timmars mys plockade de med sig Johan eftersom grabbarna skulle ut på grabbmiddag inne vid Kungsholmen, på Restaurang AG. 

Jag räknade med att Johan skulle bli borta sent ikväll, men redan vid 22 kom Johan hem igen, om än lite rund och go under fötterna ^^ Inte lätt att hänga med nuförtiden när man inte dricker längre!

Varje gång vi är nere i Västervik så ska man hinna träffa alla… Det är ett par intensiva dagar, minst sagt, men det är alltid trevligt att avsluta tillsammans med Johans och numera även min kompis, Robert. Det har blivit lite av en tradition att laga mat tillsammans hemma hos dem och det här året var inget undantag. 

Medan vi dividerade om vad som skulle handlas över telefonen försa sig dock Johan - “Nej nej, du behöver inte hämta upp oss, Nathalie kör ikväll”, och där var den hemligheten ute ^^ Jag skulle väl aldrig erbjuda mig att köra hem när det vankas middag med gott vin hemma hos Robert… 

När vi kom hem till dem berättade vi det relativt omgående då jag hintade om att jag var tvungen att äta fruset kött, sedan sa vi bara som det var. De hade ju dock fattat det iom att Johan sa att jag skulle köra ikväll, så… ^^ 

Det blev en klassisk trerätters - Scampi Piri Piri till förrätt, gudomligt viltkött (Robert är förjävla duktig på att tillaga kött alltså...) med hasselbackspotatis och bea till varmrätt, samt Crème brûlée med bär till efterrätt… Så otroligt gott!!

Resan ner till Västervik var som att lämna ett vinterland för tidig vår. Träden som i värmland var nedtyngda av snö försvann alltmer söderöver vi kom och väl nere i Västervik var det barmark och ett par plusgrader… Lite tråkigt ändå. 

När vi kom fram till Tina var Anna och Andreas redan på plats och det vankades glögg med diverse ostar till både pepparkakor och päron. För att inte förstöra vår överraskning tackade jag glatt ja till en kopp glögg medan vi slog oss ner i soffan. Johan lämnade över paketet till Tina, varpå hon öppnade den och utbrast “Är det bröllopsbilder på Anna och Andreas?!”... Hmm… nej ^^ Varför skulle vi ge henne en kalender på Anna och Andreas? 

Hon började bläddra bland bilderna och öppnade på ren tur juni månad, sedan kom ett leende då hon förstod vad hon tittade på! Hon reste sig upp och grattade oss både hjärtligt och medan vi kramades ropade Anna “då kan du passa på att kolla på Teos tröja…”. Där stod det något i stil med “Worlds best big brother”, och kramkalaset började om.

Annandagen spenderade vi hemma hos Johans pappa, Svenne. Även den här gången fanns det ett paket att öppna och även den här gången tog det tid, lång tid, innan ljuset gick upp!

Svenne öppnade paketet och började bläddra i bilderna tillsammans med sin dam, Lena. När de kom till juni tittade Lena på oss båda med ett stort leende, men hon inväntade Svennes reaktion, vilken aldrig kom… “Svenne, kolla nu på bilden…”, sa hon och han blev än mer förvirrad… “Ja, det är Teo…”, svarade Svenne. Lena skakade på huvudet och försökte med allt möjligt - “Vilken månad är det? Varför skulle deras kalender ha en ultraljudsbild på Teo?”, men det klickade inte… 

Johan tittade på sin pappa och sa “Det är ditt barnbarn…”, och Svenne fattade fortfarande ingenting. “Det är vårt barn!”, fortsatte Johan och efter mycket om och men började Svenne förstå vad han tittade på ^^ Han blev så förvånad att han dagen efter ringde och bad om ursäkt för sitt uppförande, haha! 

Alltså, jag som trodde det skulle vara en superbra och tydlig idé det här med kalendrarna, men ingen paketöppning gick som förväntat! Kanske var det inte så bra ändå… ^^

Senare samma kväll skulle vi ses hemma hos Johans syster, Malin, för att äta middag ihop tillsammans med släkten på Svennes sida. I vanliga fall är inte jag den som spottar i glaset när det erbjuds både det ena och det andra, men idag tackade jag nej med bortförklaringen “Vi tog ju bilen hit, så jag kör ikväll”. Det fanns det minsann lösningar på (läs; taxi) och vi fick istället ge med oss och erkänna varför jag inte kunde. Malin brast ut i tårar och Johans bror, Markus, var inte långt borta han heller. När vi alla kramades kom Anna och Andreas förbi - “Vi ska också få en till!!”, och kramkalaset fortsatte.