Den här dagen började bra, det bjöds på kanonväder! Rena, rama sommarvädret om ni frågar mig, då temperaturen visade +21 grader!

Vi tog bussen till Kitano Tenman-gu och passerade Kitano Tenman-gu Shrine innan vi gick förbi Christoffers gamla lägenhet, där han bodde när jag hälsade på för två år sedan. Sedan promenerade vi genom den lilla parken som, den här gången, stod i full blom! Jag vet inte varför, men den parken verkade ha blommat ut mycket senare än resten av Kyoto. Sakura överallt - himmelriket!

Vi gick vidare till Kinkaku-ji, ganska jobbigt med tanke på dagens temperatur. När vi kom fram ställde vi oss direkt i glasskön, jag tog mig en 50/50 vanilj/grönt te. Oh, det var göttigt värre i värmen!

Dags att trängas med alla andra turister på plats, herregud va folk. Vi betalade inträdet och började armbåga oss fram. Det är ett ganska maffigt tempel, trots att det är en replika. Vi nöjde oss ganska snabbt och började leta efter en buss som kunde ta oss tillbaka till Kyoto Station. Vi gick och gick längst den raka vägen i värmen. När vi passerade en Seven Eleven, kunde jag inte låta bli att gå in. Där var den - min absoluta favoritmacka med jordgubbar, grädde och vaniljkräm mellan vitt bröd! Haha, dögott ju!!

Vi hittade aldrig en buss, istället hoppade vi på en JR-linje in till stationen. Väl framme gick vi ner till Porta Dining, en gigantisk "food court" som ligger i/under Kyoto Station. Vi stannade till på en koreansk restaurang, Shijan, och beställde in Bibimbap. Det kom in i en brännhet gjutjärnsgryta, rykande och fräsande, med ägget bredvid (vilken sedan ska hällas över och röras ihop med resten).

Mätta och belåtna hoppade vi på buss 17 mot Philosopher’s Walk. Det skulle ta ~30 minuter, men… det gjorde det verkligen inte och när vi kollade på kartan befann vi oss långt utanför området. Det kan hända att bussen hade svängt och kört förbi där vi skulle hoppat av, men vi vågade inte chansa, speciellt inte efter att ha frågat en kille på bussen som sa åt oss att hoppa av och åka tillbaka.

Vi gick av bussen vid nästa stopp och började leta efter en busshållplats som skulle ta oss tillbaka. Vi snurrade runt ett par varv och kliade oss i huvudet… vi hade en gissning om vart vi skulle gå av, men vi var inte helt säkra. Plötsligt springer en snubbe förbi mig och stannar oss. Det var killen från bussen, han måste ha hoppat av för att hjälpa oss! ^^ Han kunde inte ett ord engelska, men hjälpa oss skulle han minsann, det hade han bestämt sig för! Han visade att vi skulle följa efter honom, sedan gick vi en bra bit innan vi kom till en busshållplats. Där visade han med fingrarna att vi skulle åka fyra stopp innan vi hoppade av. Sedan gick han tillbaka, förmodligen till den busshållplats som han hade hoppat av vid…!

Solen var nu på väg ner och skymningsljuset tog vid. Det var så vackert att gå efter promenaden som fortfarande blommade (även om det mesta hade blommat över) och det var alldeles tyst. Inga konstiga blipblopljud eller andra konstigheter. Så skönt.

När mörkret fallit helt, var det dags att hoppa på en buss igen. Tillbaka till hotellet var dock inga problem, det var bara att kolla efter en buss som passerade Kyoto Station…

Kitano Tenman-gu

Kitano Tenman-gu byggdes år 947 för att tillfredsställa den arga byråkraten och poeten Sugawara no Michizane. Suguwara hade blivit utvisad pga politiska manövrar av han fiender i Fujiwara klanen. Trädgårdarna runtom templet är fyllda med Michizanes favoritträd - röda och vita "ume" (plommonträd), och när de blommar är trädgårdarna välbesökta. Templet är också populärt bland studenter som ber för framgång under sin utbildning, detta pga att Suguwara var en beläst och vis man.

Jinja är shintoistiska helgedomar vars huvudsyfte är att härbärgera en gudom, kami. Ofta finns också en plats för bön. I Japan, shintoismens hemland, finns omkring 100 000 jinja. Förutom jinja finns på japanska även andra beteckningar, bland dem yashiro, miya och jing?. De kan alla översätts med helgedom. "Shintotempel" förekommer även, men uttrycker inte avgränsning mot buddhistiska tempel. På engelska och tyska används "shrine", medan många andra språk behåller det japanska jinja.

Shinto (på svenska ofta shintoism) är en japansk inhemsk religion. 54 % av Japans befolkning praktiserar än idag shinto, dock oftast tillsammans med zenbuddhism (40 %). Namnet betyder "gudarnas väg" och började användas först när buddhismen kom till Japan; dessförinnan hade den gamla religionen inget namn.

Kinkaku-ji

Kinkaku-ji - Gyllene paviljongen, ett glimrande arv från det medeltida Japan. Den restes mellan 1358-1408 och för att komma fram till templet gick vi genom trädskuggad gångväg som ledde oss in till en vacker trädgård. Tyvärr förstördes originaltemplet i en mordbrand 1950 och det som står där idag är en exakt kopia helt täckt av bladguld och kröns av en fågel Fenix i brons.

Porta Dining

Porta Dining finner man på bottenvåningen av Kyoto Station. Här finns allt från kända butiker (såsom Diesel, G-Star, m.m.) till restauranger och souvenirbutiker. Restaurangerna är många, avslappnade, billiga och fyllda med hungriga människor.

Philosopher’s Walk (Tetsugaku no michi)

Tetsugaku no michi, Filosofernas Promenad, är en vacker stenbelagd promenad som går genom de norra delarna av Higashiyama-diskriktet i Kyoto. Promenaden går längs med en kanal och är smyckad med hundratal körsbärsträd. Under körsbärsblomningen i april exploderar kanalen i skira nyanser och är en av de populäraste platserna under Hanami.

Promenaden är drygt 2 km lång och börjar vid Ginkaku-ji (Silverpaveljonen) och slutar vid Nanzen-ji. Den har fått sitt namn efter Nishida Kitaro, en av japans mest kända filosofer. Det sägs att han mediterade under sina promenader (längst kanalen), varje dag, på väg till Kyotos Universitet.

Jag är verkligen en sucker för hotellfrukost, speciellt när den är så bra som den vi fick på Sheraton. Idag åt jag både mycket och länge! Därefter vad det supersmidigt att bara rulla in väskorna på stationen och invänta ett Shinkansen. För att ta sig till Shin-Osaka hoppade vi på ett Shinkansen Sakura. Väl i Osaka var det bara att hoppa av tåget och invänta nästa som kom in på samma spår, ett Hikari-tåg som tog oss vidare till Kyoto. Den resan gick väldigt snabbt, för 25 minuter senare var vi framme på stationen i Kyoto.

Efter att incheckningen på hotellet (Hotel Granvia Kyoto) var avklarat, tog vi en promenad till Nishi Hongan-ji, ett världsarv. Där tog vi av oss skorna och gick in i den större tempelbyggnaden. Golven gnisslade och pep... Varför? Ett gammalt knep de tog till förr i tiden för att förhindra att inkräktare smög omkring.

Vi gick runt en liten stund innan vi gick tillbaka in till stationen igen. Kyoto Station - helt galet fantastiskt! Vilken arkitektur! Det är verkligen något i sig självt som man måste besöka när man är i Kyoto. Vi roade oss även med att åka upp i Kyoto Tower och inväntade solnedgången.

Kyoto

Folkmängd: ~1,5 miljoner

Kyoto, som idag är Japans sjunde största stad, var tidigare huvudstad i Japan före Tokyo, från 794 till 1868 (under huvudstadsnamnet Heian-kyo, ung. "fredliga tiders huvudstad"). Kyoto är än i dag den stad där kejsaren kröns. Den är också en av landets stora vallfartsorter och en mycket stor turistort. I Kyoto finns mer än 1 600 buddhisttempel och shintohelgedomar bevarade; staden skonades i stort från bombräder under andra världskriget.

Kyoto har ett tunnelbanesystem med två linjer. Kyoto var den första staden i Japan med kommersiell elektrisk spårvagnstrafik som öppnade 1895.

Nishi Hongan-ji

Nishi Honganji byggdes i Kyoto 1591 för att ta över funktionen som huvudtempel för Jodo Shinshu-sekten efter att det tidigare huvudtemplet, Ishiyama Honganji i Osaka, hade förstörts.

Kyoto Station

Kyoto Station är Japans näst största stationen och rymmer flera shoppingcenter (bl.a. Isetan Department Store, Porta Underground och The Cube), en stor "food court" (Porta Dining) och en biograf.

Den futuristiska byggnaden öppnades 1997 (på det gamla stationshusets grund) och var till en början avskydd av stadens invånare. Hara Hiroshi, som även deisngade Umeda Sky Building i Osaka, strävade efter att Kyotos historia skulle speglas i designen. Stationens "main hall" kallas för "the Matrix" och ska återspegla både strukturen på stationen och Kyotos vägnät.

Stationhuset erbjuder även ett observationsdeck samt en "skyway", där man som besökare går (45 meter upp) genom en glastunnel.

Kyoto Tower

Kyoto Tower är ett 131 meter högt TV-torn i centrala Kyoto. Tornet började byggas 1964 och invigdes 28 december samma år. Dess unika form är tänkt att efterlikna en japansk ljusstake. Istället för en stålram består dess fundament av stålringar.

På 100 meters höjd finns en observationsvåning varifrån man har en utsökt vy över staden, och detta är huvudanledningen att tornet är ett av Kyotos mest besökta attraktioner.

Vi hoppade på spårvagnen mot Genbaku Domu, Atombombsdomen, och för 260 Yen kom vi hela vägen fram. Vi hoppade av och beskådade den ståtliga byggnaden. Tänk att något så tragiskt kan var så fascinerande.

Den här gången fick jag chansen att gå in på atombombsmuseet, det hann vi inte förra gången. Inträdet till museet kostade hela 5 Yen! Helt otroligt...

Vilket museum! Wow, det är förmodligen det bästa museet jag någonsin kommer att besöka. Stort och starkt, mycket starkt! Halvvägs in i museet fanns det till och med kvarlevor av barn - hår, naglar, hud... Usch! Och berättelserna bakom allt detta var fruktansvärda! En liten pojke hade lyckats ta sig hem efter explosionen, men dog på natten av sina svåra brännskador. Mamman sparade då han naglar och hängande hud så att hon kunde visa det för pojkens far när han kom hem från kriget. Den här typen av berättelser fortsatte genom hela museet. Kläder, cyklar, delar av byggnader, glas, personliga tillbehör såsom klockor, radioapparater, m.m. visades upp. Fascinerande, spännande, rörande... fantastiskt.

Efter ett par timmar kände vi oss klara och bestämde oss för att göra något lite mer muntert. Vi hoppade på spårvagnen igen och åkte ut till Miyajima-ön.

Vi gick runt en liten stund, kände på atmosfären och köpte varsin grillpinne med biff. Sedan rörde vi oss mot linbanan och åkte upp till toppen på ön och ännu en gång var Albert lite nojig över höjderna ^^ Själv kunde jag njuta av utsikten! Albert hade tänk att vi skulle gå (!?) hela vägen ner igen så vi köpte aldrig en returbiljett, men efter kort begrundande insåg han att vi aldrig skulle komma ner innan det blev mörkt ^^ Vi köpte därför en returbiljett och gled nedåt!

Vi var ganska trötta och hade ingen lust att leta efter en restaurang för kvällen, så vi gick tillbaka till GABA där jag beställde in samma sak som dagen innan. Det var till och med godare idag, deras fläskgyozas var fantastiska!

Hiroshima Peace Memorial Museum

Fredsmuseet i Hiroshima ligger i Peace Memorial Park, i centrala Hiroshima. Museet samlar och visar upp tillhörigheter till offren, foton och andra material (glasflaskor, delar av byggnader, klockor, m.m.) som påminner om den hemska bombningen.

Museet uppfördes 1955 och är en av de mest besökta platserna i Japan. Över 60 miljoner människor har besökt museet sedan det öppnade och varje år ökar den siffran med drygt en miljon.

Miyajimaön

Det är en juvel längs Sanyokusten, Miyajima som symboliseras av konturerna av en cinnoberröd torii (shintoport), mitt ute i havet, vilket antyder att hela ön är helig. På den här ön finns inga förlossningskliniker eller begravningsplatser eftersom ingen tillåts föda eller dö på Miyajima. Att fälla träd är också förbjudet – ön är täckt av urskog vilket innebär att den är hemvist för många fågelarter (en perfekt plats för en trädkramare som jag). Dessutom tillåts tamhjortar ströva fritt runtom ön...

På en udde som vetter mot helgedomen står Gojunoto, en femvåningspagod som byggdes 1407. Bredvid står Senjokaku, ”paviljongen med de tusen tatamimattorna” som restes 1587.

Itsukushima-helgedomen grundades år 593 och står på pålar över en vik. Den är vackrast vid högvatten när byggnades speglades i havet. En del av terrassen mot bukten utgör Japans äldsta noscen.

På sluttningarna bakom Itsukushima-helgedomen ligger parken Momijidani (”lönnlövsdalen”). En linbana från parken går upp till toppen av Misenberget där det finns ett apreservat och fantastiskt utsikt mot Inlandshavet. På bergssluttningen finns även flera naturstigar.

Itsukushima Shrine

Helgedomen Itsukushima (Itsukushima Jinja) är en Shintohelgedom på ön Itsukushima i staden Hatsukaichi, Hiroshima. De första av helgedomens byggnadsverk restes år 593, och helgedomen har förstörts flera gånger sedan dess. Dagens helgedom daterar sig från mitten av 1500-talet.

Helgedomen är tillägnad den japanska stormguden Susanos tre döttrar. Då själva ön har ansetts vara en helig plats, har under större delen av historien inte vanliga medborgare sätta sin fot på ön. För att göra det möjligt för pilgrimer att närma sig, byggdes helgedomen som en pir över vattnet, så att den verkade flyta, åtskild från land, och därför ansågs existera i ett på gränsen mellan det heliga och profana. Helgedomens kännetecknade röda entréport, eller torii, byggdes ute i vattnet av i stort sett samma anledning. Vanliga människor var tvungna att styra sina båtar genom porten innan de fick närma sig helgedomen.

Att bibehålla helgedomens renhet är så viktigt, att sedan 1878 har inga dödsfall eller födslar tillåtits nära helgedomen. Fram till idag, förväntas gravida kvinnor dra sig tillbaka till fastlandet, när dagen för nedkomsten närmar sig liksom de som är sjuka eller mycket gamla, vars död är nära förestående. Begravningar på ön är än idag förbjudna.

Idag var det dags att byta stad igen, från Osaka till Hiroshima. Innan det var dags att åka ville jag hinna med både frukost och Steam Sauna! Jag tog med mig mina badkläder och åkte ner till hotellets ångbastu. Jag var alldeles själv där nere, det var så varmt och skönt att bara sitta där en stund. Man känner sig verkligen som en ny människa, på riktigt. Jag höll inte ut speciellt länge dock, men det var tillräckligt.

När jag kom upp till rummet igen var det dags att packa väskan. Jag vet inte hur det gick till, trots att jag skulle packa ner ytterligare ett par skor i väskan, hade jag mer plats den här gången än när vi åkte från Tokyo. Väldigt konstigt, jag började till och med tro att jag hade glömt något, men icke...

När vi kom fram till Hiroshima vad det dags att hitta till hotellet - den här gången skulle vi bo på ett Sheraton-hotell! Fint ska det vara när man är ute och reser! Vi snurrade runt ett par varv som vanligt innan jag kunde konstatera att hotellet låg direkt utanför stationen, himla smidigt!

Eftersom vi inte fick checka in förrän kl. 15, gick vi iväg för att äta lite under tiden och vi hittade en söt restaurang, GABA. Det var sååå gott! Vi beställde in nudelsoppa, gyoza och böngroddar wokade med fläskkött. Kalaset, för oss båda, gick på 2 000 Yen! Oförskämt billigt!

Vi packade upp alla värdefulla saker och låste in dem i kassaskåpet. Sedan hängde jag den lilla kameran över axeln och vi tog en promenad genom stan till Hiroshima Castle.

Hiroshima Castle var väldigt fint måste jag säga. Trots att det är uppbyggt igen efter atombomben, ser det väldigt gammalt och vackert ut! Vi gick upp genom slottet till toppen och tittade ut över staden. På slottsområdet fanns dessutom två träd som överlevt atombomben och det väldigt häftigt att se (trädkramare som jag är)! Deras stammar var snirklade och vridna, men de levde och var alldeles gröna.

Molnen drog in över över oss och vi bestämde oss för att fortsätta promenaden in till stan (ifall det började regna kunde vi gömma oss i butikerna). Vi gick omvägar för att undvika Genbaku Domu (som vi skulle besöka under morgondagen), så när Google Maps sa åt oss att gå höger på Hiroshima Hondori Street (för undvika domen och istället gå mot hotellet), gick vi höger.

Vi började med ännu en chailatte från Starbucks och sedan fortsatte vi genom shoppinggatan. När vi kom till slutet på gatan säger Albert -“Nu kommer vi ju till domen!”, och skyller på att Google bråkat med honom och visat fel. Jag tror nog Albert ville få sig en skymt av den innan morgondagen… Han visste precis vilket håll vi gick åt! Men inget mig emot egentligen, nu fick jag se den i skymningsljuset och det var så vackert! Det hade slutat blåsa och molnen skingrade sig något, domen var upplyst och allt var bara jättevackert!

Det var bra kyligt på kvällen och jag hade väl kanske inte den bästa jackan på mig. Nu väntade dock en 50 minuter lång promenad tillbaka till hotellet. Vi gick och gick genom Hiroshima och snart var vi framme! Det var kul att få se Hiroshima by foot... så att säga.

Hiroshima

Folkmängd: ~1,2 miljoner

Från början var Hiroshima en fiskeby. Staden grundades 1589 då en borg restes på kusten till östra Japanska insjön (Seto naikai). Staden växte snabbt och blev en betydelsefull handelsort. Under Meijiperioden (1868-1912) blev Hiroshima en viktig storstad och ett militärt centrum.

Staden blev mål för den första atombomben använd i krig. Den fälldes av USA i andra världskrigets slutskede den 6 augusti 1945. 129 000 människor ska ha omkommit bara de första dagarna. Idag kallas staden fredens stad och på fredsmuseet kan man se monument över omkomna i samband med atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Istället för att återuppföra de krokiga förkrigsgatorna byggdes den moderna staden på ett rutsystem, vilket gjorde den enklare att överblicka. Spårvagnar och fina vägar och väldigt fin arkitektur är idag istället något som återspeglar staden.

Hiroshima Castle

Hiroshima slott byggdes 1589 och är ett snyggt exempel på ett slott som byggs på "plan" mark, inte på en kulle. Slottet är fem våningar högt och dess grund är omringat av en vallgrav.

Tyvärr blev slottet förstört, liksom resten av Hiroshima, av atombomben 1945. 13 år senare lät man bygga upp slottet igen där insidan blev ett museum.

Hiroshima Hondori Street

Hiroshima Hondori Streen skulle kunna översättas till Hiroshimas huvudgata, vilken är stängd för motortrafik. Här, under tak, finns restauranger och shopping som sträcker sig från Peace Park och sträcker sig ~0,7 km öster ut.

Genbaku Domu

Genbaku Domu är en av de få byggnader som inte helt jämnades med marken när atombomben, kl 8:15 den 6 augusti 1945, exploderade 580 meter ovanför stadskärnan.

Tiotusentals människor dödades genast av tryckvågen och dödssiffran steg till 200 000 de följande åren på grund av efterverkningar. Domen, den forna industriställningshallen, låg nära platsen där bomben exploderade. Domens vridna bjälkar, gapande hål och grushögar har bevarats som ett av UNESCO:s världsarv.

På andra sidan vägen står Fredslågan som inte kommer släckas förrän alla kärnvapen har utrotats från jorden. I närheten står Cenotafiet som skapats av Kenzo Tange åt alla bomboffer. Här står namnen på alla som dog, tillsammans med en inskription som lyder ”Vila i frid. Vi kommer aldrig upprepa misstaget”.

Idag var det dags att utforska Namba och vi behövde inte röra oss speciellt långt - hela Namba-komplexet låg 30 meter från hotellet.

Vi började vandra omkring inne på Namba Station och fortsatte sedan till Namba Parks när det öppnade. Vi tog varsin chailatte från Starbucks och gick runt inne i de konstiga byggnaderna. Jag hade ingen aning om vad det skulle vara, men det visade sig vara ännu ett shoppingcenter... Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men jag förväntade mig iaf lite mer än ett shoppingcenter. Vi åkte upp för rulltrapporna för att komma högst upp, jag ville ju se komplexet ovanifrån. Uppe på taket fick vi syn på den stora trädgården och jag måste erkänna att det såg ganska häftigt ut ovanifrån!

Därefter tog vi en promenad i solen till Organic Building. Ett stort rött hus, fullt med stora krukor med växter - i väggarna... Eller alltså, väggarna var krukorna. Det såg väldigt fräsigt ut iaf!

Vi gick vidare och hamnade i D?tonbori - ett riktigt häftigt ställe faktiskt! Jag var på jakt efter en speciell restaurang som jag hade letat rätt på. Restaurangen var väldigt populär och känd för sina nudlar. Trots Google Maps passerade jag restaurangen utan att se den. Jag virrade runt några minuter innan jag tittade upp och såg den stora skylten - Ichiran!

Det var lång kö utanför, men jag hade bestämt mig och ställde mig sist - vi skulle äta här, så var det bara! Vi fick en varsin beställningslapp där man fick ringa in sina val - starkt eller inte, med eller utan fläsk, salladslök, m.m. Magen kurrade, men det kön gick stadigt framåt - det skulle visa sig vara värt det! När man kom innanför dörren skulle man göra en “förbeställning” i en biljettautomat, en automat vi inte riktigt förstod oss på då den var på japanska. Men, tänker man efter först och är lite smart löser man det mesta och snart var det vår tur att få plats inne i restaurangen.

Vi gick upp för trappan och möttes av en LED-tavla - röda dioder för upptagna platser och gröna för lediga. Två stycken lyste grönt, så vi smög in bakom ett skynke och slog oss ner i varsitt “bås”. Båset hade en öppning/lucka in till köket (?) och där la man sin beställningslapp, varpå de plockade upp den. När maten sedan kom (genom samma hål), hängde de för en gardin så att man fick sörpla i sig sin ramen i lugn och ro! Riktigt kul idé faktiskt!

Riktigt gott var det också - nudlar, en go sky, salladslök, chili, m.m. Nom, nom, nom!!!

Efter maten gick vi runt en liten stund och vi passerade massa konstigheter, allt från skyltar till pelare till hus, och självklart behövde jag dokumentera det. Sedan satte vi kurs mot en butik som Albert hade kollat ut. Vi gick och gick och gick och tillslut befann vi oss ute i slummen (kändes det som iaf) och där fanns butiken. En butik som innehöll allt du kan tänkas behöva i elektronikväg ^^ Efter en smärre chock, drog vi oss tillbaka till hotellet.

Kvällen närmade sig och det började bli kallt ute, men det hindrade inte oss från att göra ett snabb stopp för att köpa en varsin crêpes när vi passerade Namba Parks. Socker och smör - så enkelt, så gott! När vi sen gick över övergångsstället till hotellet började regnet ösa ner... Vilken tur vi hade! Vi pausade lite på rummet och vilade fötterna ett par minuter. Därefter lånade vi ett varsitt paraply i repan och gav oss iväg mot Umeda Sky Building.

Tyvärr öste regnet ner när vi kom fram till Umeda Sky Building, men vi åkte hela vägen upp ändå. Har jag nu en kamera som är vädertätad ska den få arbeta lite. Jag sprang där ute i ösregnet och försökte få ett par bilder, men jag gav upp ganska snabbt då linsen regnade igen och jag blåste iväg.

Namba Parks

Namba Parks är ett kontors- och shoppingkomplex i Namba-naka Nichome, Osaka. Detta komplex består av ett 30 våningar högt kontor samt ett shoppingcenter med ~120 butiker. Ovanpå, på taket, finns det som utmärker Namba Parks - den stora trädgården. Bygget var ett sätt att få in grönska i den annars betongfyllda staden. Det är ett uppskattat inslag av de boende, som alla har tillgång till träd, stenar, klippor, sjöar, åar, vattenfall, en stor trädgårdsterrass, m.m.

Organic Building

Organic Building designades av en italiensk arkitekt som ansåg att grönska var en viktig del av vardagen. Byggnaden är en iögonfallande vertikal trädgård med konceptuella ledtrådar och hintar från bambu. Bygget stod klart 1993 och består av stålbeklädd betong, "glaserad" med en orangeröd färg och med söta utstående fickor (krukor). Väggarna (läs; krukorna) är hem åt ~80 olika växtarter som alla hålls vid liv genom ett datoriserat bevattningssystem.

Dotonbori

D?tonbori tillhör en av de viktigaste turistmålen i Osaka. Det är en enda lång gata som följer D?tonbori-kanalen från D?tonboribashi-bron till Nipponbashi-bron i Namba Ward.

D?tonbori är ett f.d. nöjesdistrikt känt för sina historiska teatrar (borta nu tyvärr), affärer, restauranger och neonskyltar (Osakas motsvarighet till Akihabara i Tokyo). På kvällen lyses området upp av hundratals neonskyltar och mekaniska skyltar (bl.a. den kända krabban och draken)! Här finns även den kända "Glico Running Man"-skylten som funnits på plats sedan 1935.

Ichiran

Ichiran är en restaurang känd för sin Ramen. Det är dessutom en restaurang som har öppet 24 h om dygnet, 7 dagar i veckan och tycks, trots detta, ändå alltid ha en lång kö med människor utanför sin dörr. Man gör sin huvudorder i en biljettautomat, varpå man tilldelas en plats så snart den stora skyltens röda dioder byter färg till grön. Här får man maten serverad i ett eget bås så att man i lugn och ro kan sörpla i sig sina nudlar.

Umeda Sky Building

Umeda Sky Building (Umeda Sukai Biru), är den sjunde högsta byggnaden i Osaka. Det är en kontorsbyggnad som består av två 40-våningstorn, vilka förenas vid de två översta våningarna med en plattform och rulltrappa som går snett över den atriumliknande ytan i mitten. Byggnaden innehåller även trädgårdsanläggningar med gångstigar.

Den 173 meter höga byggnaden är ritad av arkitekten Hiroshi Hara och byggdes av Takenaka Corporation 1993.

Idag stod Osaka Castle på schemat, så när vi hade ätit upp rörde vi oss direkt ditåt. Efter två byten med tunnelbanan var vi framme.

Även den här gången bråkade vädret med mig. Förra gången jag besökte Osaka Castle, blåste det stormvindar och började regna och åska. Den här gången var det kallt, regn i luften och väldigt blåsigt… Förstår inte det.

Efter att ha tagit en promenad genom parkerna på väg till slottet, knatade vi upp för trapporna till toppen på det gigantiska bygget. Behöver jag nämna att vi nästan blåste bort? Lite tråkigt att slottet i sig inte är mer autentiskt än vad det är, å andra sidan är det inte så konstigt.

Vi kände oss nöjda ganska snabbt, men man lämnar inte slottsområdet innan man har ätit en glass - oavsett väder! Vi kurs mot en station som skulle ligga “alldeles intill”, men det blev en lång promenad genom diverse parker. Inget mig emot, jag älskar att bara gå runt och insupa omgivningen!

Vi åkte till Osaka Aquarium (deja vu för min del). Det knorrade lite i våra magar och tänkte leta rätt på ett lunchställe, klockan var ju faktiskt 12. Men vi gick upp och ner för gatan utan att hitta något, det som tilltalade oss var stängt… Jag fattar verkligen inte när de har lunchtimmar i det här landet.

Efter mycket om och men hittade vi ett litet hak som serverade crêpes. Jag tvingade med Albert in och de serverade matcrêpes med kyckling. Han rynkade lite på näsan, men gav tillslut med sig. Stället ägdes av en jättego liten tant som kunde tillräckligt med engelska för att göra det hela enkelt. Vi beställde varsin terriaki-kyckling och det var verkligen jättegott! Till efterrätt blev det såklart crêpes med jordgubbar, chokladsås och grädde!

Osaka Aquarium var lika trevligt som förra gången. Det är ett riktigt fint och stort akvarium! Det fanns lite nya saker att titta på den här gången, bl.a. kunde man få klappa rockor på slutet!

Resten av dagen var planerad till “shopping”. Vi åkte in till Shinsaibashi-området och hamnade inne i shoppingkomplexet Daimaru - tre byggnader * 11 våningar. Jag var egentligen inte ute efter någonting, men när jag såg ett par sprillans nya Asics GT-2000 för 10 000 Yen, kunde jag inte låta bli.

Vi gick in i en Diesel-butik och jag ville verkligen hitta någonting. Vi gick upp på övervåningen och där fanns det tre tröjor som jag ville prova. Självklart kom en liten tjej springandes och hon var alldeles i extas när hon fick syn på mig! “Kawaii!!” sa hon hela tiden, gång på gång. “Kawaii, kawaii, kawaiiiii”, haha! Hon kände på håret och undrade om det var mitt egna, pekade på ögonskuggan och gav tummen upp! Åhhh va jag ångrar att vi inte tog kort tillsammans med henne! Hon var så himla härlig!

Med kvällen kom kylan och därför höll vi oss på en av de större shoppinggatorna under tak, därmed kunde vi undvika blåsten. Mycket trevligt om ni frågar mig, helt i min smak!

Osaka Castle

Mitt i Osaka tronar det som en gång var Japans mest formidabla slott, Osaka Castle. Det är idag ett av Japans mest berömda slott. Slottet uppbyggnad påbörjades under 1583, men förstördes tyvärr under en attack under 1615. Det byggdes upp igen, men olyckan var framme ännu en gång 1665 då blixten slog ner i slottstornet och slottet brann ner till grunden.

Att det är en rekonstruktion byggd i cement (från 1997) och inte ett ”äkta” slott må vara fallet, men det är ändå värt ett besök.

Osaka Aquarium

Osaka Aquarium Kaiyukan är ett av världens största akvarier, det rymmer nästan 13,5 miljoner liter vatten och består av 16 stora tankar (den största innehåller 5 400 000 liter vatten). Osakaakvariet utmärker sig genom sin innovativa och utmanande form och är byggt kring konceptet med Stilla havets ”eldring”.

I tankarna bor närmare 580 marina arter som normalt håller till i Stilla havet. Man kan på 14 nivåer se fiskar och däggdjur som lever i Stillahavsbältet. Över 35 000 varelser bor i akvariet, däribland stora arter som djävulsrocka och valhaj.

Till tankarna gick det åt 314 ton akrylglas - 1,5 gånger den årliga produktionen i hela världen. Den största rutan är sex gånger fem meter och 30 cm tjock - och väger omkring 10 ton.

Shinshaibashi

Shinsaibashi är ett distrikt i Ch??-ku ward i Osaka och stadens huvudgata vad gäller shopping.

Daimaru

Daimaru är en japansk shoppinggallerikedja som grundades 1907. Daimaru Shinsaibashi består av tre byggnader - huvudbyggnaden samt den södra och norra huslängan, där norra byggnaden består av 16 våningar och de andra två av 11 våningar. Mycket shopping blir det!

Kobebiff kommer uteslutande från kor av den japanska rasen Wagyu. “Wa” är ett gammalt ord för Japan eller japanskt, och “gyu” betyder nötkreatur. För att köttet överhuvudtaget ska få kallas kobebiff måste wagyukon komma från just Kobe i Japan och dessutom följa en närmast rigid uppfödning.

Specialdieten som bjuds består av gräs och humle (för att stimulera aptiten och öka matsmältningen). Dessutom blir kossorna ryktade och får regelbunden massage för att motverka stress och stelhet, allt till tonerna av klassisk musik. Det hela låter som ett avundsvärt lyxliv, ända fram till det är dags att åka till slakteriet vill säga. Avsikten med allt det här daltandet är naturligtvis att köttet ska bli mört och få en så perfekt marmorering som möjligt.

Marmoreringen är den viktigaste egenskapen och det som avgör kvaliteten på kött. När du sedan äter kobeköttet märker du det på köttsaften och smaken, det här köttet har en väldigt distinkt smak.

Eftersom fettet i kobebiff smälter vid en lägre temperatur än vanligt nötkött, måste den tillagas med varsam hand. För lång stek- eller grilltid riskerar att smälta bort allt fett och kvar blir då bara en torr skosula utan någon smak. Glöm det där med ”well done” alltså.

Det finns olika kvaliteter för Wagyukött. A5 är det högsta betyget och ges endast till det finaste köttet.

Japansk kött betygsätta från C till A och från 1 till 5. Det man kollar på är köttets marmorering, färg och klarhet, fasthet och texturering av köttet, färg/lyster och kvalitet på fettet.

---

Cold Beef

Till förrätt fick vi fyra tjocka skivor med marmorerad, kall biff vilka serverades på silverlök. Jag har aldrig smakat något liknande när det kommer till kall biff, titta bara på bilden!

---

 

Green Sallad

Därefter plockade han fram kobeköttet, som var av A5-kvalitet, och skar bort fettet varpå han sedan stekte köttet i sitt eget fett!

Under tiden kocken förberedde huvudrätten, blev vi serverade en grönsallad. Vi knaprade på och studerade kocken som vände vitlöksskiva för vitlöksskiva och omsorgsfullt stekte vårt kött till det mest perfekta medium/rare jag skådat!

---

220g Special Selected Kobe Beef Tenderloin (A5)

Kocken serverade oss några små kuber av perfekt kött åt gången. Tur var väl det, annars hade jag ätit upp allt på två röda sekunder! Jag luktade, drog efter andan och tuggade långsamt bit för bit så snart kocken serverade köttet (direkt från stekbordet). Tillbehören var enkla - vitlökschips, morot, potatis och en japansk potatis kallad konnyaku, men ack så viktiga smakförhöjare.

H-e-r-r-e-gud!! Det ÄR skillnad på kött och kött, det är helt sjukt hur stor den skillnaden är! Vilken textur och vilken smak! Jag behövde knappt tugga köttet och smaken var alldeles nötig och smörig!

---

Bean sprouts and toasted bits of Kobe beef

Det fett som kocken skurit bort skulle nu användas till rätt nummer fyra. Jag oroade mig något, jag har fruktansvärt svårt för fett i kött (entrecote går helt bort). Men kocken menade att fettet i sig skulle smälta bort medan det kött som fanns kvar återstod.

Han hackade upp fettet och stekte det tillsammans med böngroddar. Han vände och vände, skar och delade. Han serverade rätten på ett fat och jag var lika hänförd den här gången - helt magiskt gott.

Idag var det dags att byta stad, Tokyo skulle bytas mot Osaka. Klockan var ställd på kl 07 och vi studsade upp ur sängen (eller, jag gjorde det iaf). Vi var snabba ner till frukosten och fick ett bord vid fönstret. Alltså, utsikten... Jag vet, jag tjatar - men oh så vackert! Jag njöt av varenda sekund och drog ut på frukosten så länge jag kunde!

Vi hade tillgång till hotellets SPA-avdelning, SPA Zen, och vi vore ju dumma om vi inte utnyttjade erbjudandet åtminstone en gång innan vi checkade ut. Vi hämtade våra badkläder och kilade ner. Mycket fancy och mysiga omklädningsrum med privata dusch- och sminkbås. Bubbelpool och stor inomhuspool, torrbastu och ångbastu, uppvärmd utomhusbubbelpool designat att efterlikna ett Onzen. Vi var helt ensamma när vi kom dit, lyxigt värre! Favoriten var bubbelpoolen utomhus, absolut, det var så skönt att ligga där och titta ut över Tokyo. När det dessutom började droppa från himlen, ahhh va jag njöt! När jag lekt blötdjur i en timme kände jag mig som en ny människa igen - en perfekt avslutning på Tokyo!

Väl uppe på rummet igen packade vi sista i lugn och ro. Efter en titt i kylskåpet insåg vi att vi hade kvar våra bakelser som vi hade köpt dagen innan på Isetan (inte så konstigt att de inte blev uppätna med tanke på gårdagens 8-rättersmiddag). Vi kokade lite te, dukade bordet vid balkongen och körde en gofika innan vi checkade ut och tackade för oss.

Vi hoppade på Yurikamome-monorälen och tog tåget, via knorrskruven, en sista gång till Tokyo Station. Där hoppade vi på ett Shinkansen Hikari som tog oss till Osaka på knappt 3 timmar.

Hotellet i Osaka (Fraser Residence Nankai Osaka) var ett något annorlunda hotell. Det var, men ändå inte, ett lägenhetshotell. Vi hade ett separat sovrum med en stor garderob, ett TV-rum med soffa och bord, köksvrå och tvättmaskin! Himla skönt att kunna gå runt lite och byta rum och, framför allt, inte behöva använda sängen som soffa hela tiden!

Vi hann vara i Osaka i drygt en timme innan vi begav oss till Kobe! Äntligen skulle jag få äta kobe-kött!!! Jag hade kollat ut ett par restauranger och vi bestämde oss snabbt för att besöka Wakkoqu. Vi kom dit precis när de öppnade och fick därmed plats direkt (tur var väl det eftersom restaurangen bara hade ~15 platser). Vi slog oss ner vid ett stekbord och tilldelades, ännu en gång, en kock.

Först - på med haklappen! Sen - 220g Special Selected Kobe Beef Tenderloin!!!

Om gårdagens middag hade varit den bästa i mitt liv hittills, så sopade kvällens Kobebiff mattan med den! H-e-r-r-e-gud!! Det ÄR skillnad på kött och kött, det är sjukt hur stor den skillnaden är! Vilken textur och vilken smak! Jag behövde knappt tugga köttet och smaken var alldeles nötig och smörig! Här hittar ni en recension på middagen!

Middagen pågick i drygt två timmar och vi tuggade på något hela tiden. Det började med en kall, marmorerad biff, därefter en grönsallad, Kobebiffen med diverse tillbehör, böngroddar med kobekött och sedan fick en kopp grönt te avsluta hela middagen. Wow!

Vi tackade för oss och åkte tillbaka till Osaka igen. Där svängde jag in på Yodobashi och köpte motljusskyddet till min nya kamera. Jag hittade dessutom ett fingergrepp till kameran som också fick följa med hem. Därefter strosade vi runt lite på de olika våningsplanen innan vi rörde oss tillbaka till hotellet.

SPA Zen

SPA Zen ligger i Hotel Nikko Tokyos lokaler och erbjuder hotellgästerna allt från behandlingar till bad, avslappning och fitness. Här finns en stor pool, bubbelpool och utomhuspool med utsikt över Tokyo-bukten.

Shinkansen

Att åka tåg i Japan är en upplevelse i sig. Shinkansentågen är hypermoderna, snabba och tysta. Dessutom är det nästan sjukligt punktlig! 2003 var den genomsnittliga förseningen (per tåg på Tokaido Shinkansen) 12 sekunder... 12 sekunder!

"När det hypermoderna, skinande vita tåget tyst glider in på Tokyos centralstation står personalen och bugar.
Det är en märklig syn och knappast något som skulle inträffa då ett svenskt X2000
stannar vid perrongen i Degerfors en snöig kväll i december. "
(dn.se)

Det finns flera olika typer av Shinkansentåg. Snabbast är superexpressen Nozomi, som når hastigheter på 300 km/h. Det är också det enda tåg man inte kan utnyttja sitt Rail Pass på. Det snabbaste som tågpasset gäller på är Hikari-tågen, som har en topphastighet på 285 km/h.

Osaka

Folkmängd: ~2,8 miljoner

Osaka är annorlunda, bitskt och kvickt, med invånare som styvnackat vägrar konformera till det japanska sinnelaget, och är födda med en miniräknare i sinnet. Staden har alltid varit, och är fortfarande Japans ekonomiska nav, med handel så långt indriven i folksjälen att man hälsar på varandra genom att fråga hur mycket pengar man tjänat, och med en dialekt som fått kultstatus bland japans unga.

Hela staden håller sakta på att byggas om, med arkitektoniska underverk upp i luften och shopping ett par våningar ner i jorden, till en social och människoanpassad infrastruktur. Att staden sedan gammalt har en matkultur utan like, det får man på köpet.

Kobe

Folkmängd: ~1,5 miljoner

Kobe är kanske tyvärr mest känd för den stora jordbävningen (som mätte 7,2 på richterskalan) som ägde rum 1995 där omkring 5000 personer dog. Man kan inte tro att staden blev så förstörd som den faktiskt blev när man besöker den idag. Allt har byggts upp igen och staden ser ut som innan, lite moderna kanske. Det centrala området i Kobe är känt för sitt nattliv och staden är också berömd för Kobe-biff, världens dyraste nötkött!

Kobe Beef

Kobe-biff - världens dyraste nötkött. Kossorna dricker öl och får massage varje dag. Inte illa!!

Kobebiff kommer uteslutande från kor av den japanska rasen Wagyu. “Wa” är ett gammalt ord för Japan eller japanskt, och “gyu” betyder nötkreatur. För att köttet överhuvudtaget ska få kallas kobebiff måste wagyukon komma från just Kobe i Japan och dessutom följa en närmast rigid uppfödning.

An exciting Teppan-yaki grill restaurant with chefs trained in both Japanese and French cuisines. 
Specially selected Wagyu Beef is aged to their optimum, cut, cooked and served in front of your very eyes. 
Premium seafood such as abalones and lobsters also are our specialties.

Teppan Grill är en Teppanyaki-restaurang som ligger i hotellets lokaler (Hotel Nikko Tokyo). Kockarna är utbildade inom både det japanska och franska köket. Den fina Wagyu-biffen är noga utvald efter ålder och tillagad framför ögonen på dig.

Vi bestämde oss för deras specialkomponerade meny för hotellets gäster - 8 rätter, Teppan-Yaki style! Vi blev placerade vid ett stekbord och fick en privat kock. Han var så himla mysig och kunde tillräckligt mycket engelska för att hålla igång en konversation med oss under kvällen, samt förklara vad det var vi egentligen skulle äta.

WOW, säger jag bara!! Ikväll skulle vi få en av våra livs upplevelser!

---

Starter

Det började med en liten förrätt som bestod av väldigt mört kött i sås/marinad Det hela påminde faktiskt om kalops och passade perfekt som aptitretare. Nu började kocken plocka fram alla ingredienser till kvällens rätter... Spännande!

---

Seafood of the day

Nu fick vi något som påminde om lila tonfisk, men det var det inte. Kocken tände eld på lite spån i en behållare, varpå han ställde in den rykande kolen under ett lock tillsammans med fisken. Här skulle det rökas minsann.

Den (nu) rökta fisken serverades ovanpå rå silverlök och fick såklart en väldigt speciell och mild rökt smak. Mycket gott och spännande!

---

Sauteed Foie Gras

Dags för en av mina absoluta höjdpunkter - gåslever med apelsinsås Kocken stekte upp vit sparris i smör och salt. Därefter lade han på en rejäl bit gåslever på stekhällen och såg till att den fick en alldeles fantastiskt gyllenbrun skorpa. Han skar sedan upp det i lagom stora bitar och serverade det hela under en fantastisk apelsinsås.

Jag har aldrig varit med om något liknande - gåslevern bara exploderade i munnen på mig när jag tog en tugga. En smakexplosion rann ut och jag vet inte vad jag ska säga om det annat än WOW! Vilken textur!! Wow, wow, wow!

---

Live Japanese Lobster

Dags för japansk, färsk hummer Hummern låg delad på ett fat framför mig, strategisk placerad av kocken tror jag - han ville nog att vi skulle se hur det ryckte i hummern! På riktigt, den var alltså så färsk att stjärten sprattlade framför oss - helt galet!

Han stekte den delade hummern hastigt i smör och salt, sedan serverades den i sitt skal tillsammans med en smörig och len hummersås.

---

Seasonal Vegetables

Stekt potatis och japansk spenat serverades tillsammans med en röra på tofu och något grönt som hade en väldigt svampig konsistens. Det var dock väldigt gott och tillsammans med tofuröran passade den svampiga lilla mumsbiten oerhört bra ihop!

---

Japanese Beef Sirloin, Japanese Beef Fillet and Selected Japanese Beef

Kvällens/Middagens höjdpunkt (nr 2) - köttet! Vi serverades tre olika stycken för att själva kunna känna skillnaden mellan de olika köttbitarna. Han stekte omsorgsfullt köttet till medium/rare och skar upp i perfekta mumsbitar. Han serverade sedan köttet på ett stort saltblock och tunna vitlökschips bredvid, inget annat.

Vilken marmorering köttet hade! Det var sååå gott och så "enkelt" - bara smör, salt och svartpeppar. Jag har aldrig ätit så mört kött i hela mitt liv! Precis som gåslevern, smalt det i munnen! Himmelskt!

---

Garlic Fried Rice with Miso soup & Pickles

Nu började jag bli mätt, men det återstod fortfarande en rätt innan desserten. Nu väntade stek ris med vitlök, miniräkor och pyttesmå ålar Inte en favorit kanske, men helt klart en upplevelse! Till det serverades grönt te och en grön sallad.

---

Seasonal Fruit

Yoghurtglass med diverse färsk frukt (ananas, jordgubbe, aloevera, m.m.) serverades i desserthörnan tillsammans med en kopp te. En perfekt avslutning till en alldeles fantastisk middag!

Vi försökte gå upp tidigt för att åka ut till fiskmarknaden, men vi tog oss inte ur sängen förrän strax innan 9:00. Inte så konstigt kanske med tanke på hur jetlaggade och trötta vi måste vara (utan att vilja känna efter).

Klockan tickade, men vi tog oss ändå iväg till Tsukiji Fish Market och letade rätt på det superpopulära frukoststället Daiwa. Vi hittade en kö som vi ställde oss i, vi gjorde antagandet att alla andra också väntade på en plats inne på Daiwa. Kön såg inte speciellt lång ut när vi stod där, vi hade kanske 20 personer framför oss (trodde vi). Vi stod där i solskenet och höll humöret uppe - tills vi tjuvlyssnade på två tjejer, från London, bakom oss och deras japanska kompis;

“It’s a three hours wait where you’re standing atm”, sa den japanska tjejen.

Jag kunde inte låta bli att fråga om jag hade hört rätt, men tyvärr. Tre timmars kö för lite sushi… No way, kände jag. Tjejerna började diskutera om de skulle gå någon annanstans på området och efter en stunds diskuterande erbjöd de oss att hänga på om vi ville. Varför inte tänkte vi och tog rygg!

Vi promenerade genom fiskmarknadens små gator innan vi stannade till utanför en restaurang på en liten sidogata. Detta skulle bli en upplevelse - färskare sushi än så här får man inte någonstans i världen!

Albert och jag beställde in varsin Takumi - fet tonfisk, blåfisk, lila tonfisk, sötvattensräka, ål, pilgrimsmussla, laxägg, sardin, ja... jag vet inte vad jag fick allt! En sak är helt säker dock, jag kommer aldrig kunna äta sushi i Sverige, iaf inte på samma sätt. Och kostnaden? 2500 Yen för 10 bitar purfärsk sushi! Galet.

När vi hade ätit upp och var mätta och belåtna, tackade vi för att vi hade fått följa med. Vi önskade dem en fortsatt trevlig resa och begav oss mot Meiji Jingu Gyoen. Måste jag säga att vi numera är 1337 på att åka kollektivt i Japan?

Jag hade nog lite för stora förväntningar på det här stället, tyvärr tyckte jag att det bara var ganska meh... Inte värt det ståhej det orsakar bland turister iaf. Vi stannade inte speciellt länge utan tog istället en promenad till The Japanese Sword Museum. Det var inte jättestort, men innehöll fortfarande 30-talet gamla japanska svärd. Vissa var så gamla som från 1300-talet, men fortfarande oerhört vackra och väl bevarade!

Det blir mycket tunnelbaneåkande här i stan, men det är så enkelt (när man väl förstår sig på det), man tar sig verkligen vart man än ska. Den här gången åkte vi till Shinjuku Gyoen National Garden - dags för ännu en dos av Sakura! Det var väldigt enkelt att hitta dit, det vara bara att följa den enorma strömmen med människor som tycktes vallfärda till parken. Nu snackar vi körsbärsträd! Herregud vad stort det var och alla träd blommade - vita som rosa. Vi passerade en äldre man, en sopgubbe, och när han fick syn på min kamera utbrast han “Ohohoooo” och pekade glatt på kameran! Jag nickade glatt och undrade om han ville vara med på kort - han log stort och gav mig en glad pose!

Efter ett par timmars strosande i den vackra parken, gick vi vidare till Isetan Department Store - ett stort shoppingcenter med allt och lite till. På bottenvåningen fanns det en matmarknad, typ som Hötorgshallen fast tusen gången större och bättre! Mat och bakelser de vackraste bakelserna som finns - överallt! När vi gick mellan alla små butiker stötte vi på ett bageri som hette Fika! Jag trodde det var en slump först, men när vi gick närmare såg jag en dalahäst intill ett par semlor! De hade dessutom både prinsesstårta, pepparkakor och hallongrottor (som jag dessutom fick smaka på!).

Vi beslutade att röra oss hemåt och det var så skönt att komma hem till hotellet relativt tidigt (kl ~18). Albert somnade bums (igen) och jag bäddade, ännu en gång, ner mig i sängen och kollade igenom dagens bildskörd.

Vi ville ta det lugnt ikväll - stanna på hotellet och inte göra något speciellt. För att slippa gå iväg någonstans besökte vi en av restaurangerna på hotellet, vi slog oss ner på Teppan Grill ICHO, en teppanyaki-restaurang. WOW säger jag bara!! Ikväll skulle vi få en av våra livs upplevelser… En mindre matrecension hittar ni här - 8 rätter på Teppan Grill ICHO!

Tsukiji Fish Market

Tsukiji grossistmarknad är en stor marknad för fisk, frukt och grönsaker i centrala Tokyo. Det är den mest kända av över tio grossistmarknader som hanterar distributionen av fisk, frukt, grönsaker, kött och blommor för huvudstadsregionen Tokyo. Det är en av världens största fiskmarknader och hanterar över 2000 ton av marina produkter varje dag.

Riktig sushi intas hos Sushi-dai eller Daiwa i Tsukiji. Fisk som fångats någon timma innan du är där för frukost!

Meiji Jingu Gyoen

Meiji jing? i Shibuya, Tokyo, är en shintohelgedom tillägnad Meijikejsaren och hans fru kejsarinnan Shoken. Helgedomen byggdes under 1910-talet efter deras död och den invigdes 1 november 1920.

The Japanese Sword Museum

Det här japanska svärdmuseet är ett måste för alla entusiaster. Oerhört vackra och välbehållna svärd sedan tidigt 1300-tal är inte allt de har att bjuda på, de erbjuder även utställningar i konsten svärdsmide.

Shinjuku Gyoen National Garden

Shinjuku Gyoen-parken & Shinjuku Gyoen nationalträdgård, är en stor park i Tokyo på 58,3 hektar, med en omkrets på 3,5 km. Parken öppnades för allmänheten 1949 efter att ha tillhört den kejserliga familjen sedan 1903.

Isetan Department Store

Isetan Department Store grundades så tidigt som 1886 och butiken i Shinjuku är idag kedjans flaggskepp med 10 hela våningar! Här hittar man allt från kläder och kosmetika till restauranger och fantastiska bakelser.

Teppan Grill ICHO

Teppan Grill är en Teppanyaki-restaurang som ligger i hotellets lokaler (Hotel Nikko Tokyo). Kockarna är utbildade inom både det japanska och franska köket. Den fina Wagyu-biffen är noga utvald efter ålder och tillagad framför ögonen på dig.