Biljetterna är bokade, hotellet likaså! Åhhh det kommer bli så nice! Vi är ett gäng som träffas i Stockholm och flyger från Arlanda. När vi kommer fram till London möter vi upp tre vänner till, tänk vad man behöver göra för att ses nu för tiden ^^ Hotellet ligger mitt i smeten, på riktigt... Precis intill Waterloo Bridge, ett par meter från the Royal Opera House och några minuter till Trafalgar Square och Piccadilly Circus, helt perfekt!
I slutet på förra året, i december någon gång, blev jag intervjuad av EA ang. hur det är att vara nyanställd på EA/DICE och komma direkt från skolan. De har nu släppt en kort film och ni ser mig ett par sekunder ~1:55 in i klippet! Enjoy!
Finns det något bättre än svensk sommar?! En ljummen sommarkväll när solen aldrig går ner, en kväll när alla umgås och har det trevlig tillsammans... nej, det finns inget bättre tror jag.
Efter en vecka av fantastiskt sommarväder bestämde vi oss för att avsluta veckan på Trädgården tillsammans med glada arbetskamrater. När klockan slog 17 stod vi alla och väntade i repan, sedan styrde vi kosan mot Trädgården! Vi slapp den långa kö som snart skulle bildas och vi högg ett bord direkt!
Haha, vilket ställe! Jag hade aldrig varit där innan och hade någon beskrivit stället för mig innan vi gick dit, hade jag varit oerhört skeptisk ^^ Ett uteställe som är just ute, under Skanstullsbron på Södermalm. Här serverar de sjukt goda burgare, erbjuder schyssta barer och musik! Smått galet faktiskt, snudd på genialiskt...
Jag har fått smådille på sushi sen jag kom hem från Japan... Illa det där, att smaka på den bästa sushi man kan få i världen och sen försöka hitta något som kommer nära nog. Dagens lunch blev på Tokyo Diner i Hötorgshallen.
10 bitar Spicy Tuna (friterad rulle fylld med marinerad tonfisk, gurka, koriander och rökt bonitosoja) serverades med misosoppa, råkost, gari, wasabi, bläckfisksallad och sjögrässallad.
Det var mycket mat måste jag erkänna, gott var det också! Något dyrt, inget ställe man lunchar på varje dag kanske, men ibland får man lov att lyxa lite! 
För någon vecka sedan var vi lite crazy och stack iväg på KORN som spelade på Fryshuset! Jag lyssnade mycket på dem när jag var yngre (hör på den)... men jag har inte hängt med den senaste tiden ^^ Jag tvekade lite först, det är ju trist om man inte känner igen en enda låt, men jag lyssnade in mig lite på deras senaste skiva innan vi stack iväg.
Anyway - de var hur bra som helst! Galet hårt och rått - mycket bättre än på skiva!!! Och de spelade ett par garanterade hits, såklart! Super! Lyckades filma ett klipp (i kass kvalitet dock), men det får duga!
Jag är tillbaka i verkligheten efter två fantastiska veckor i Japan! Det har varit helt underbart, så skönt att få uppleva en annan kultur och se något annat än Sverige för en stund.
Nu har jag hur många bilder som helst att kolla igenom... Det blir ju en hel del tagna när man är ute! Ska berätta vad som har hänt, dag för dag, så snart jag kommer in i någon normal dygnsrytm igen. Det är helt hopplöst nu, vaknar hur tidigt som helst på morgonen och somnar framför TVn i soffan istället. Jag kommer dessutom lägga upp ett nytt album med bilder, då är det bara att kika in!
Jag önskar er Glad Påsk så länge och återkommer så snart påsken är över!
Vi vaknade upp till sista dagen i Japan och det kändes faktiskt bra. Vi lyxade med en rejäl hotellfrukost, den bästa på hela resan om ni frågar mig. Inte den största, men definitivt den bästa vad gäller utbud och finess!
Ingen av oss kände direkt för att göra något idag, konstigt va. Så, vi bestämde oss för att ha en slappodag på hotellet, bortsett från en utflykt till Ginza och Harajuku.
Ginza låg bara en kilometer från hotellet. Jag slängde min lilla kamera över axeln och sedan promenerade vi förbi Tokyo International Forum. Jag besökte byggnaden förra gången jag var i Japan, men då var innergården tom på folk. Den här gången var den full med folk och liv, de hade anordnat en marknad. Till och med det är det skillnad på. I Sverige slänger man upp sina saker slafsigt på ett bord - huller om buller. Här stod allt uppställt prydligt och noga uttänkt på bord med dukar... Läckert! Dessutom var det kul att se vad som säljs på en japansk loppis, guess what, stor skillnad ^^
Framme i Ginza insåg vi att butikerna fortfarande var stängda, därför gick vi runt en stund innan vi ställde oss i den kö som hade bildats utanför Sony Building. Jag hade hört mycket gott om Sony Building, men jag blev faktiskt lite besviken. Det var inget speciellt... varken storleksmässigt eller teknikmässigt, mer som en vanlig butik.
Vi gick tillbaka till hotellet och hämtade kameran, jag hoppades på lite galenskaper i Harajuku. Jag var där 2006 och då var det fullt ståhej på Jing?bashi-bron i form av cosplay. Då var jag själv utklädd, men den här gången kände jag att det räckte med att se ut som en turist ^^
Bästa tiden att besöka Harajuku är söndagar mellan kl. 14-16. Därför såg vi till att vara på plats de timmarna, men vi såg inte en enda utklädd person. Hmm... Kanske var vi för tidiga, så vi slog oss ner på Wulfgang Puck och beställde in varsin tallrik pannkakor med vitchoklad, glass och bär. Smaskens värre!
När vi gav Jing?bashi-bron ett nytt försök, var resultatet detsamma - nada.
Besvikna åkte vi tillbaka till hotellet och började packa våra väskor. Smart och förutseende, som jag för en gångs skull var, hade jag tagit med mig en lite större handväska att ha som handbagae. Jag hade aldrig fått med allt hem annars ^^
Ingen av oss hade lust att ta oss utanför rummet igen, därför bestämde vi oss för att lyxa en sista gång och beställde upp room service. En riktig höjdare, det var jättegott!
Ginza är en stadsdel i distriktet Chuo, Tokyo. Det är känt som en "finare" del av Tokyo med många varuhus, butiker, restauranger och kaféer. Ginza har sitt namn, "silver-stället", efter ett silvermyntslageri som etablerades i området 1612 och är en av Tokyos äldsta stadsdelar, men det moderna Ginza går bara tillbaka till 1872 när området återuppbyggdes efter en omfattande brand.
Mittpunkten är Ginza Yon-chome, korsningen mellan Chuo Dori Avenue och Harumi Dori Avenue. Där ligger Wako, ett av Tokyos äldsta varuhus, i en byggnad från 1894 med sitt karaktäristiska klocktorn. Huset har överlevt både jordbävningen 1923 och bombningarna under Andra Världskriget.
Harajuku är det distrikt tillhörande stadsdelen Shibuya, som ligger i närheten av Yamanote-linjens station med samma namn. Distriktet är ett viktigt centrum för ungdomsmode i Japan och många trender börjar i de många designerbutiker som huserar där. Under 90-talet blev Harajuku uppmärksammat p.g.a. de tonårsgrupper, som på söndagarna under den varma delen av året brukade visa upp uppseendeväckande och extrema utstyrslar.
Jing?bashi-bron passerar över Yamanotelinjen söder om Harajukustationen i Tokyo vid entrén till Meiji jing?. Det är en välkänd samlingsplats för cosplay-utövare.
Cosplay (Kosupure, kortform för costume play), är en japansk form av performance eller maskerad. Deltagarna klär ut sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé.
I Japan innefattar det all sorts kostymering, från medeltid till framtid. I väst används begreppet främst om rollfigurer med ursprung i japansk populärkultur. Dessa hämtas från populär fiction i Japan, men omfattar numera även amerikanska skämtteckningar och sciencefiction. Favoritkällor inbegriper manga, anime, tokusatsu, tecknad serie, grafiska romaner, video game, hentai och fantasyfilmer.
Klockan ringde tidigt den här morgonen och det var dags att packa väskorna, igen. Sista natten i Kyoto var avklarad och nu väntade ett par sista dagar i Tokyo. Efter nästan två veckor, på resande fot, börjar resväskorna streta emot.
Jag måste säga att det är så sjukt bekvämt att bo på stationerna. Det är bara att vakna och gå utanför hotellrummet så står man på perrongen. Shinkansen mot Tokyo avgick 08:33 och jag hann till och med köpa frukost till oss innan vi hoppade på. Den här gången var det helt fullt på tåget (tidigare har det varit väldigt gott om plats) och vi hade tur som fick två platser bredvid varandra.
Vi mumsade i oss vår frukost, macka och drickyoghurt, sedan var det bara att sluta ögonen och njuta av den sista tågresan vi skulle göra med Shinkansen. När vi passerade Mount Fuji kom den söta tjejen med mat/snaskvagnen och då kunde jag inte låta bli att köpa lite godis... Mums!
Strax efter kl 11 rullade vi in på Tokyo Station och då var det bara att ta rulltrapporna upp, gå hundra meter, sedan var vi framme på hotellet! Jag hade verkligen sett fram emot att få checka in på Tokyo Station Hotel, jag hade otroligt höga förväntningar. Incheckningen var kl 15, som vanligt, så vi lämnade väskorna och åkte iväg till Akihabara. Jag ville verkligen hitta de små, supersöta “Sailor Moon”-figurerna, men tyvärr. De var inte till salu i en enda butik.
Besvikna åkte vi tillbaka till hotellet trots att klockan bara var 13:30. Eftersom Tokyo Imperial Palace låg i närheten, gick vi iväg dit. Tyvärr kom man inte närmare än vad ni ser på korten, allt var stängt för civila. Vi gick en liten omväg tillbaka till hotellet och hamnade i en grön liten idyll, fylld med söta så restauranger och caféer. Vi råkade också hamna i ännu en shoppinggalleria. Alltså, de finns överallt... och de är ju inte små precis. Vi gick upp på terrassen där man såg ut över hotellet och när jag stod där uppe och tittade ut över de små bilarna och gubbarna, kändes det som jag tittade genom ett tilt-shift, varför vet jag inte, men det kändes så.
Äntligen blev klockan 15 och vi fick tillgång till vårat rum! När vi checkade in följde en nätt liten tjej med oss och visade vägen till rummet. Tur var det, annars hade vi nog aldrig hittat. Vi gick och gick och gick genom de vackra korridorerna... “It’s a long way to walk”, sa jag lite undrande till tjejen... “Yes, the corridor is 375 m long!”, sa hon och log stort!
När hon öppnade och välkomnade oss (för femtioelfte gången), kunde jag inget annat än utbrista “Wow!”... Det var helt magiskt!!! Vilket rum... Det måste vara det bästa hotellrummet jag någonsin bott i! Superfräscht, stilrent, flera meter till tak och badrummet - WOW, vilket badrum!!! Sängen var den bästa någonsin med lakan i egyptisk bomull och ett täcke fluffigt som moln... Här hade jag kunnat bo for ever and ever!
Men, ingen vila här inte... Ikväll skulle vi träffa Elin (från jobbet) och Nicke, hennes man! Japp, de var också i stan och hade, under gårdagen, gift sig i Tokyos stadshus! Vi åkte iväg till Shibuya, hälsade på *Hachiko och hade lite tid över till att bara gå omkring. Plötsligt fick jag den där känslan igen - _“Ameh, här har jag ju varit förut! Där borta, till höger, bör det ligga en restaurang som serverar pannkakor och gigantiska mängder frukt och glass!”_. Japp, helt rätt... Bra att jag vet vart jag har varit förut ^^ Jag var ju där med Line när vi reste tillsammans 2006.
Nåja, vi gick förbi Loft och beskådade deras kugghjulsspel... hmm? Sedan gick vi hela vägen upp i Shibuya 109 och jag blir lika chockad varje gång av hur butiksbiträdena klär sig. Ibland ser de verkligen ut som... ja, ni förstår...
Vi mötte upp Elin & Nicke och slog oss ned på ett Steakhouse. Jag beställde in en mör och gosig köttbit med räk- och svampsås, pommes och sallad. Vi satt där ett par timmar och pratade om allt möjligt, innan det var dags att säga bye bye och på återseende i Sverige igen!
Innan vi åkte tillbaka till hotellet hade vi en sak vi var tvungna att göra - titta ut över Shibuya-korsningen från Starbucks. Ett måste, så är det bara. Vi ställde oss i den långa kön och trodde väl aldrig riktigt på att vi skulle få plats vid fönstret, men med varsin chailatte i handen hade vi supertur och kunde knipa en plats direkt!
Tillbaka på hotellet var jag lika lyrisk den här gången när vi öppnade dörren! Haha, jag var som ett barn på julafton när jag slängde mig i sängen! Jag sprang in i badrummet, dimmrade ljuset och satte på takduschen... Alltså, herregud. Varför kan man inte alltid leva såhär!? Jag duschade i en evighet, så länge att Albert undrade om jag hade somnat stående ^^ Nyduschad gled jag ner i sängen och wow, vilka lakan... och täcket - som jag sa förut, som att dra ett moln över sig!!! Här skulle jag kunna stanna i all evighet
Shibuya är ett shoppingdistrikt i centrala Tokyo, det är en samlingsplats för hippa ungdomar och här finns affärerna som har det senaste och trendigaste modet. Det är partystaden för Tokyos unga människor och har varit så sedan 1930-talet, då fasaderna pryddes av futuristiska raketer som pekade mot himlen. Här finns även världens mest trafikerade korsning. Var tredje minut myllrar det ut tusentals personer ut från JR-stationen över Koen-d?ri och in i centrala Shibuya.
Shibuya-stationen – på den populära mötesplatsen står en staty (1939) av den hund som väntade på sin husse vid stationen varje kväll i över 10 år efter hans död. Den 8 april varje år hedras Hachik?s minne vid en högtidlig ceremoni vid Shibuyas järnvägsstation.
År 1924 förenades Hachi med sin ägare Hidesabur? Ueno, som var professor på Tokyos universitet. Varje dag lämnade Hachi sin ägare vid järnvägsstationen och mötte honom sedan vid samma plats vid arbetsdagens slut. Denna dagliga ritual fortsatte fram till en dag i maj år 1925 då professorn en kväll inte dök upp vid tåget. Professor Ueno hade, vid universitetet samma dag, drabbats av en stroke som ledde till hans bortgång; därför återvände han aldrig till järnvägsstationen där Hachi väntade.
Efter sin ägares död fick Hachi ett nytt hem, som han ständigt rymde ifrån för att bege sig till järnvägsstationen. I nio år väntade Hachi vid stationen precis vid den tid, då tåget hans husse åkt med skulle anlända, men husse återvände aldrig. Hachis närvaro vid stationen uppmärksammades av andra pendlare och många mindes, hur Hachi hade väntat varje dag där på professor Ueno. De började ta med mat och godsaker till Hachi.
Hachis legendariska trofasthet blev så småningom en nationell symbol för lojalitet. I april år 1934 restes en bronsstaty av honom på stationen, där han väntade varje dag och Hachi var själv närvarande vid avtäckningen. Under åren så började man hedra Hachi med att säga 'Hachik?', eftersom 'k?' är ett hederstitel.
Dagen började ännu en gång med en magisk hotellfrukost! Det måste vara den största frukostbuffé jag någonsin skådat! Det fanns hur mycket som helst… Man hade förmodligen kunnat äta hela dagen, men det hade vi inte tid med.
Vi åkte iväg till Kyoto Gosho (Imperial Palace), det är något man måste se när man är i Kyoto. Ännu en dag med strålande solsken verkade ha lockat fram varenda turist i stan, det var så mycket folk på plats, så mycket att det inte ens var kul att vara där. Och turister, vilka hemska människor… Hur kan man vara så fruktansvärt egoistisk och bufflig, de förstör ju hela upplevelsen för alla andra!
Nej, vi gick igenom området och försökte se så gott vi kunde, sedan åkte vi in till Shijo och Kawaramachi.
Efter förra gången jag var i Japan ångrade jag mig länge att jag inte hade köpt med mig ett par kockknivar hem. Den här gången skulle jag inte göra samma misstag. Jag visste vad jag ville ha och precis vart jag skulle gå - Aritsugu. Här har man tillverkat knivar av finaste kvalitet i 400 år! Jag fick fatt i en ung kille som kunde tillräckligt med engelska för att hjälpa mig. Jag kände och klämde på knivarna, testade bladen lite och bestämde mig - två stycken fick det bli! Iiiiik! Jag betalade och fick order om att komma tillbaka om 20 minuter, då hade de slipat bladen och graverat in mitt namn på japanska!
Dags för mat. Så, vi åkte tillbaka till hotellet och låste in knivarna i kassaskåpet (mycket viktiga prylar det där)! Sedan knallade vi ner till Porta Dining igen och idag blev det misosoppa (vegetarisk) med nudlar. Så himla gott.
Den här eftermiddagen var det Gion och Geisha-spotting som stod på schemat. Det var buss 206 som gällde och resan skulle ta ~25 minuter. Idag visste vi vart vi skulle hoppa av, så det kunde inte bli misslyckat. Efter 15 minuter skojade jag lite och sa att det skulle ta 90 minuter i den här farten, men efter 45 minuter var jag som ett åskmoln - vi var fortfarande 18 stop bort!!! Det slutade med att vi hoppade av bussen efter en timme och tog en taxi istället. En riktig sprätt till taxichaffis fick vi, han berättade allt vi behövde veta om alla tempel, broar och byggnader vi passerade, på japanska så klart.
Bästa tiden att se en geisha i Gion är efter kl 17, därför stod jag redo med kameran en bra stund innan det. Det var fint väder, varmt och perfekt ljus, men bara en geisha visade sig… Jag fick skynda mig, för efter bara någon minut hade hon försvunnit in bakom en liten dörr. Efter en kort promenad befann vi oss vid Kiyomizu-dera och solen var på väg ner. Kyoto är bra vackert i solnedgången.
Kejsarpalatset i Kyoto (Ky?to-gosho) är det tidigare regeringspalatset för Kejsaren av Japan. Det palatset i Kyoto är idag en rekonstruktion från 1855, efter att ha brunnit ned.
Palatset förlorade mycket av sin funktion vid tiden för Meijirestaurationen, när verksamheten i huvudstaden flyttades till Tokyo 1869. Men kejsarna Taisho och Sh?wa hade fortfarande sina kröningsceremonier i Ky?to-gosho.
Kejsarna av Japan har bott i Kejsarpalatset i Tokyo sedan Meijirestaurationen 1869, bevarandet av Ky?to-gosho fastställdes 1877. Idag är palatset öppet för allmänheten och det Kejserliga ministeriet är värdar för offentliga rundturer i byggnaderna flera gånger om dagen.
Aritsugu är ett företag som har tillverkat knivar ända sedan 1560. Aritsugu är allmänt respekterad och känt för att skapa några av världens bästa knivar. Knivarna är handgjorda med japanskt stål av högsta kvalitet.
Gion är det mest kända och exklusivaste geisha-distriktet i Japan. Det är nog mest känt för sina gamla traditioner och maikos.
En maikos frisyr är alltid gjort med hennes eget hår, aldrig en peruk och hårprydnaderna som hon bär, kanzashi, beror på årstiden och hennes rang. Ser man en maiko som har en peruk, en senior maikos sminkning och en junior maikos hårprydnader så är det inte en maiko.
Det är också väldigt svårt att se en riktig maiko mitt på ljusa dagen utan den bästa tiden och platsen att se en är runt kl. 18 på kvällen utanför en ochaya.
Detta berömda tempel är över tusen år gammalt och kan nästan kallas en institution i Kyoto. I över tusen år har pilgrimer klättrat uppför sluttningen för att be till templets elvahövdade avbildning av Kannon och dricka från dess heliga källa (kiyomizu betyder rent vatten). Den stora salens veranda är ett mirakel av japanskt snickeri och erbjuder en vacker utsikt över Kyoto.
Ännu en dag med strålande solsken, vi är nästan bortskämda med det. Efter ännu en magisk hotellfrukost, tog vi JR-tåget ut mot Arashiyama och Bamboo Forest. Efter alla bilder jag hade sett på internet, blev jag nog lite besviken över att det inte var “mer”... Men, med det sagt, var det fortfarande läckert och mysigt att gå igenom skogen. Vi tog en avstickare till Tenryu-ji Temple och dess botaniska trädgård. Vi promenerade runt en timme i strålande solsken, sedan fortsatte vi genom bambuskogen vidare mot Saga Scenic Railway, även kallad Sagano Romantic Train. Vi fick vänta en stund på den lilla tågstationen innan det gamla tåget rullade in, sen var det bara att hoppa på och hitta sig en plats. Tåget i sig rullade max 25 km/h och var öppet, sånär som på ett tak. Vi rullade på utsidan av de körsbärsblommande sluttningarna och njöt av den vackra utsikten.
Det sista stoppet på den 25 minuter långa tågresan låg bara ett par hundra meter ifrån ännu en JR-station. Vi åkte tillbaka till hotellet för att dumpa jackorna som vi, av någon dum anledning, hade tagit med oss. Därefter gick vi till Yodobashi och den “food court” som låg på översta våningen. Vi slog oss ner på Hiro, en känd restaurangkedja i Kyoto, och beställde in 200 g fräsande kött var! Alltså, shit va gott!!! Köttet var sååå bra, det var så fint och bara föll isär! Varför kan inte all “snabbmat” vara av lika bra kvalitet?!
Mätta och belåtna tog vi en promenad genom Kyoto och gick till Teramachi & Kawaramachi för att strosa runt på kvällskvisten. Vi sprang igenom de små gatorna, gick upp och ner, fram och tillbaka. Det känns ganska roligt att jag känner igen mig, att veta vart man ska och när man ska svänga in på en sidogata. Vi avslutade kvällen med varsin läckerbit! Kolla bara, supersmaskens!!
Fun fact: Arashiyama betyder stormberg - Arashi = storm och Yama = berg.
Kyoto Arashiyama är en berömd naturskön plats, som ligger nordväst om staden, den östra kanten Tamba höglandet, den "Kyoto första plats," sade. 375 meter högt berg. Nordöstra sidan är Sagano, öst och Osawa, Hirosawa och Utano fasen, den västra Ogurayama, den berömda Grand River slingrar sig genom den norra dammen.
Sagano Bamboo Forest är en stor bambuskog i Kyoto och en av de mest besökta platserna i staden. Här reser sig tusentals bambuträd högt upp i skyn och man känner sig ganska liten när man går igenom promenadstråket.
Tenryu-ji templet är huvudattraktionen i Arashiyama, ett vräkigt “Zen Temple” med en av de finaste trädgårdarna i hela Kyoto. De djupa bergssluttningarna är perfekt inkorporerade i trädgårdens design. Templet uppfördes 1339 och stod klart 1345.
Sagano Romantic Railway är idag en sightseeing-tåg som går längst med Hozugawa River mellan Arashiyama och Kameoka. Det tar 25 minuter för de gamla tågen att åka den 7 km långa (?) vägen och ger därmed passagerarna gott om tid att njuta av utsikten.
Spåren var från början en del av JR Sanin, men ersattes med andra spår och tåg 1989. De gamla spåren och tågen bevarades och nostalgiska träbänkar sattes in.
Hiro (Yakiniku) är en lokal, idag liten, restaurangkedja i Kyoto. Hiro var från början en liten familjeägd restaurang vid Sanjo. De serverar fantastik japansk biff och är väl värda ett besök!
Korsningen mellan Shijo och Kawaramachi utgör hjärtat i stadens centrala shoppingområde. Under dagtid är Kawaramachis trottoarer fyllda med folk som handlar. Var och varannan människa har en vacker shoppingpåse i händerna!