Efter en dag som varit fylld av lek inomhus, varvat med lite Bamse och Laban, höll vi på att göra slut på den sista energin på kvällskvisten. Vi lekte “tittuuuut” bakom vitrinskåpet som vi gjort så många gånger förr, men den den här gången slutade det betydligt mer olyckligt.

Adam ramlade, som han gjort så många gånger förr, men grånade illa den här gången… Han grät på att sätt som var hjärtskärande och han verkade ha sååå ont.

Vi kramade honom och tröstade så mycket vi bara kunde, vi erbjöd honom till och med nappen, men han slutade inte gråta trots det. Tårarna rann och rann… Men, dumma som vi var tänkte vi att han måste vara övertrött och förmodligen blivit mer rädd av fallet än att han hade ont. Vi gav honom lite alvedon och nattade honom, men han vaknade om vartannat, pekade på sina ben och sa “AJ”, om och om igen…

Adam pratar och pratar och pratar… Han kommer tjata hål i huvudet på oss när han blir äldre ^^

Just nu ljudar vi banan, tända, lampa, traktor, den där, dumma den, baj baj… Jag glömmer säkert ett helt gäng, men om va han pratar!

Idag delade vi på lämna/hämta och jag högg lämningen som en kobra. Tack gode gud för det, för på eftermiddagen började det toksnöa igen - blöt och tung snö. Hämtningen fick alltså Johan ta hand om och han var måttligt road. Drygt 80 min senare klev han innanför dörren igen, genomblöt och trött av släpandet på vagnen ^^

Under lunchen fick jag ett ryck och provade att göra praliner igen… Jag la ut min granitskiva på Blocket häromdagen, men tror att jag kommer behålla den trots allt. Jag vill inte eventuellt skrapa vår bänkskiva, den är ju liksom lite svår att byta ut ^^

Men, jag hatar verkligen att temperera choklad, fan va kladdigt det blir! Jag är så dålig på det, choklad överallt! Men, man blir ju inte bättre om man inte provar, eller hur… Däremot har vi ingenting hemma att fylla skalen med och iom snöstormen utanför dörren uppmanas alla att lämna bilen hemma.

Vilken vacker morgon vi vaknade upp till, det är så vackert ute just nu! Vilken vinter vi verkar få tillslut! Men, iom. att Stockholm stad gått ut med orangea varningar som verkar hålla i sig hela veckan, jobbade vi hemifrån idag. Det gjorde lämnadet av Adam betydligt enklare när ingen av oss behövde hålla koll på kollektivtrfiken. 

Under lunchen passade jag även på att fylla i lite tråkiga märken i vårat golv och oj så mycket bättre det blev. Glömde dock en efterbild, men det blev bra mycket bättre än innan!

Herregud, vilken dag! Varför bor vi i Stockholm?!

Idag lämnade Johan in vår bil på plåtskadeservice och den beräknas bli borta hela veckan. Det innebär att vi behöver lämna Adam med bussen, vilket i sig inte är några konstigheter egentligen, men nu har det snöat i två veckor och vägarna är frusna med snömodd i mängder… Det är med andra ord smått omöjligt att ta sig fram med barnvagnen.

Jag har fasat för den här morgonen i flera dagar och när jag vaknade imorse snöade det ute. Superfint, verkligen, men jag behövde inte mer snö idag ^^

Adam, ja, honom fick jag väcka efter att han vaknat av Johans snarkande vid 04 imorse, no joke. Först vaknade jag av Johans snarkande, sedan Adam. När Johan tillslut vaknade till efter att jag puttat på honom otaliga gånger, hade han mage att säga “Men Adam, klockan är 04…”, som att det var Adams fel att Johan var vaken ^^ Iom detta fick jag väcka Adam imorse så att vi inte skulle bli alltför sena till förskolan. Och för att lura i honom lite gröt innan det var dags att åka till föris, fick han leka lite med ett av pusslen han fick i julklapp av mormor.

Adam var väl lite sisådär gnällig, men han förstod att vi skulle ut i snön och verkade ändå ganska okej med att jag klädde på honom lager på lager. När vi skulle ta oss ner för vår lilla backa till bussen, höll jag på att sitta på rumpan både två och tre gånger, det var så jävla halt! Blankis och snömodd ovanpå, helt otroligt att det inte varit någon olycka där än.

Väl på bussen verkade Adam ändå ganska nöjd, han visade att han ville åka mer varje gång bussen stannade till och dörrarna öppnades. Gounge! När det tillslut var vår tur att kliva av bussen fick inte vår barnvagn plats på den “upptrampade” trottoaren så jag fick gå på vägen som var fullständigt omöjlig att gå på pga. smömodden. Inte var det bättre framför förskolan heller, fattar inte hur man prioriterar ibland…

Lämningen gick över förväntan, men kanske berodde det på att de minsta hade gått in och påbörjat sin fruktstund. Jag klädde av Adam i kapprummet så att han samtidigt såg dem sittandes där och när han var redo att gå igenom den lilla grinden, blev han uppmött av en av tjejerna vilket förmodligen gjorde lämningen lite enklare.

På hemvägen dök bussen aldrig upp och jag fick gå hela vägen hem i det här skitvädret… Men barnvagnen.

Snart var det dags att hämta Adam igen och det var inte mycket roligare att hämta honom. Adam var däremot väldigt nöjd med allt och pep inte en enda gång, trots att vi fick vänta på bussen i 20 min pga. försening.

När vi köpte det här stället hade jag en vision om hur Adam skulle växa upp... Han skulle få känna gräset under sina fötter, han skulle kunna gå ut och sparka boll på framsidan, leka fritt. Nu, när det är vinter, är den lilla backen ner till förrådet en söt liten pulkabacke, alldeles lagom för hans ålder. 

Idag klädde vi på honom och gick ut en liten sväng i solen. Han var skeptisk först, men efter bara ett åk kom de sötaste ljuden från honom när vi sprang nedför backen med honom. Han älskade det! "Mer, mer, mer!" 

Innan vi gick in tog vi en väldigt kort liten promenad bort mot den fina utsikten vid äldraboendet på andra sidan bron, men vi kom aldrig hela vägen innan vi, på Adams begäran, fick stanna till och titta på bilarna som åkte på vägen ^^ Ptja, alla har vi våra intressen... 

Idag hade vi återbesök hos barnläkaren för Adams hosta, men den har blivit så pass mycket bättre att vi inte bemödade oss med att göra ytterligare återbesök eller kontroller. Skulle han få hosta ännu en gång ska vi åter igen ge honom en rejäl dos medicinen vi fick i julas.

På vägen hem stannade vi till på Lindebergs bageri, jag såg nämligen att de börjat sälja semlor - världens bästa säsong är här!!!

På eftermiddagen drog Johan det korta strået då han fick klä på sig de varma kläderna och bege sig ut på baksidan för att sopa rent växthuset. Det har kommit så mycket snö och temperaturen ska lägga sig runt nollan kommande dagar, det kommer med andra ord bli precis skittungt där ute... Vill inte riskera att växhuset kollapsar av all snö...

Vi vaknade, åt frukost och bestämde oss för att åka iväg till Värmdö Köpcentrum för att dels lämna tillbaka lite saker och fixa mitt friskvårdsbidrag hos SATS, men främst för att kika på lära-gå-skor till Adam. När vi var hos BVC senast påpekade Margareta att Adam går lite mycket på insidan av sina fötter och föreslog att vi skulle köpa ett par skor till honom med stöd i hålfoten för att hjälpa honom gå lite bättre.

Tjejen i butiken var verkligen hjälpfull, men vi hittade tyvärr inte vad vi var ute efter och det kändes lite slösaktigt att köpa “fel” skor för 500 kr till Adam som han ändå växer ur om några veckor. Istället får vi nog göra en beställning med flera olika skor från typ Zalando och se om vi hittar något.

Snart började dock Adam bli lite gnällig, vi närmade oss sovdags, och vi fick åka hemåt. Medan Adam sov la jag mig i soffan och bara var… Plocka kunde jag göra när han var vaken, tänkte jag.

På eftermiddagen/kvällen lekta vi så mycket vi bara orkade med Adam. Vi läste böcker, fångade maskar med magneter, byggde torn, sjöng sånger, m.m. Vi lekte koja och busade allt vi orkade.

Vi har haft koll på väderprognosen senaste dagarna då SMHI utfärdat gula och oranga varningar pga, snöfall och Östkusten har legat pyrt till. Idag skulle det börja snöa efter lunch och snöa hela dagen/natten, därför bestämde vi oss för att åka innan lunch och hoppas att snön in hann ikapp oss innan vi nått Stockholm.

Adam, som har lite problem med magen, somnade tack och lov mellan Karlskoga och Örebro, sedan sov han i nästan 1,5 h i bilen. Vädret var med oss, perfekt vinterväglag faktiskt, men när Adam vaknade satte hans mage igång igen och vi fick göra flera stopp på vägen innan vi äntligen kom hem till Stockholm igen.

Väl hemma på gården hade någon snäll själ skottat upp en liten gång åt oss fram till dörren, otroligt tacksamt efter en sån här resa!

Efter att ha firat nyår i Västervik var det dags att styra bilen mot Degerfors, äntligen. Prognosen sa att en snöstorm var på väg, därför bestämde vi oss för att åka i god tid dagen innan den skulle dra in. Vi bjöds på fantastiskt väder under resan upp och den nya stolen gjorde susen för Adam som sov gott och länge i den.

När vi kom fram till Degerfors stod mamma och väntade med öppna armar - som hon längtat ^^ Och nu var vi äntligen här. Hon hade pyntat så fint i huset och det låg massvis av paket till Adam under granen - så mysigt!

Det blev ett par lugna dagar med mycket paketöppning, lite lek ute i snön och god fika… Mammas morotskaka is to die for! Förhoppningsvis har vi alla laddat batterierna något, även om det inte blev som vi tänkt oss pga. influsensan.

Bara några timmar efter jag lagt mig, vaknade jag igen. Klockan var inte ens 07, men jag var klarvaken. Johan och Adam sov fortfarande och det var ju skönt… för dem alltså ^^

Snart började huset vakna till liv och jag hörde hur det började donas där uppe. Små söta fotsteg från Bellsan, kastruller som skramlade och glas som diskades. Susanna och Doglas stannade också kvar för att slippa åka hem med sin lilla tös mitt i natten och därmed väntade en härlif nyårsfrukost tillsammans med alla. Det vankades bagels, pocherade ägg och hollandaissås - så gott!

Vi dröjde inte kvar alltför länge dock, inte Susanna och Doglas heller för den delen, och det var nog skönt för alla parter. Man är rätt slut efter en hel dag/kväll/natt med barn och matlagning ^^

När vi kom hem till Tina var vi så trötta att vi la oss nere i sängen när Adam skulle sova. Och inte nog med att jag var jättetrött, jag kände mig dessutom förkyld igen, febrig med lite frossa. En timmes vila hjälpte dock och jag fick lite ny energi för eftermiddagens middag tillsammans med Anna och Andreas.

Det blev en vild eftermiddag, minst sagt, och jag mådde så krassligt ^^ Jag var förmodligen så tråkig, men jag hade nog feber… Barnen lekte till och fråm , men ljudnivån var alltid hög och det märktes att Adam inte riktigt var van vid det.

När Anna och Andreas tackade för sig runt 20:30, ja då gick jag och Johan ner och la oss hos en sovade Adam, vi orkade inte hålla oss vakna.