Då har jag äntligen bokat in mig för att köra både Ferrari och Lamborghini!!! Lagom till att semestern börjar är det dags, hihi! Men, jag är redan nervös... för alla möjliga löjliga saker ^^ Jag ska fjäska med mig en fotograf så jag får lite bilder från eventet - detta måste dokumenteras!
Efter varje viktigt race måste man fylla på med lite käk! Bord för 10 personer var bokat på Bauer och gissa om jag såg fram mot deras mat - den är helt fantastisk!!! Deras Spicy Tuna är gudomlig, så satans god! Och efterrätten, tempurafriterade jordgubbar med vaniljglass, jag skulle kunna äta hur många tallrikar som helst...
Åh, igår var en riktigt bra dag! Vi var ett gäng om 10 personer som hade bokat upp oss för att åka gokart ute vid Järfälla (utomhusbana)! Regnet hängde i luften och vi höll tummarna för en torr bana. På med overallen och hjälmen, sedan en snabb genomgång.
Vi skulle köra ett Grand Prix - träning 5 min, tidskval 5 min, 2 heat á 5 varv och sedan en final på 8 varv. Allt som allt skulle eventet ta dryga timmen.
"Vårt populäraste racepaket är Grand Prix där man inte längre kan förlita sig på tur utan
behöver visa prov på skicklighet genom hela kvalet och finalen för att till sist få stå högst
upp på pallen. När träning och tidskval är avklarat väntar två kvalheat med stillastående start.
I kvalheaten kör man om placeringar. Ju fler man kör om, desto bättre startposition har man i
finalen. Lyckas man åka fort nog och samtidigt hålla sina medtävlande bakom sig hela
finalen så har man förtjänat sin vinnarpokal."
Det är så sjuuuukt kul! Jag fattar inte varför man inte gör det oftare... Gasen i botten och hoppas att gokarten håller sig kvar på banan och bästa känslan när man tar sig om folk! Haha, åh vad jag njöt!!! Brallan hade jag inte en chans mot, så snart han var förbi mig kom jag aldrig riktigt nära igen... Too good helt enkelt. Men, jag placerade mig på pallen och det är jag mer än nöjd med!
Jag har ju inte riktigt visat min nya lilla pärla som jag unnade mig till Japanresan - en Sony RX1R med ZEISS-optik! I love it! Jisses vilken kamera... Det är en fullformatskamera, vilket är helt galet med tanke på hur liten den är! Jag har redan en Nikon D800, men det är inget som man slänger ner i väskan bara sådär... Jag ville ha en liten och riktigt vass kamera (som får plats i handväskan när man ska iväg), men inte skriker "jag är kvällens fotograf". Titta på den bara - hur läcker som helst!!!
Nu är det inte lång tid kvar innan vi hoppar på flyget till London, woho! Vet inte vad vi kommer göra allt, jag har faktiskt inte kollat upp en enda sak, bortsett från en restaurang. Mhm, jag har bokat bord på MAZE, en av Gordon Ramsays alla Michelin-restauranger! Oerhört spännande!
Årets midsommar firades ute på Vaxholm tillsammans med tusentals andra människor! Haha, det är verkligen speciellt ^^ Traditionsenligt hoppade folk omkring till Små Grodorna...! Fick det hela på film och jag får ursäkta skaket, det var svårt att hålla sig från skratt till och från ^^
Japp, jag anmälde mig till Kameradoktorns fotoresa! I slutet av september åker vi iväg, ett helt gäng med våra kameror, för att fota natursköna Island! Åhh, det ska verkligen bli superroligt!!!
Glaciärer, vulkaner, varma källor och valsafari - det är bara några av de saker vi ska få uppleva. Fantastiskt! Allt är ordnat dessutom, det enda jag behöver göra är att packa väskan och möta upp alla på Arlanda!
Biljetterna är bokade, hotellet likaså! Åhhh det kommer bli så nice! Vi är ett gäng som träffas i Stockholm och flyger från Arlanda. När vi kommer fram till London möter vi upp tre vänner till, tänk vad man behöver göra för att ses nu för tiden ^^ Hotellet ligger mitt i smeten, på riktigt... Precis intill Waterloo Bridge, ett par meter från the Royal Opera House och några minuter till Trafalgar Square och Piccadilly Circus, helt perfekt!
I slutet på förra året, i december någon gång, blev jag intervjuad av EA ang. hur det är att vara nyanställd på EA/DICE och komma direkt från skolan. De har nu släppt en kort film och ni ser mig ett par sekunder ~1:55 in i klippet! Enjoy!
Finns det något bättre än svensk sommar?! En ljummen sommarkväll när solen aldrig går ner, en kväll när alla umgås och har det trevlig tillsammans... nej, det finns inget bättre tror jag.
Efter en vecka av fantastiskt sommarväder bestämde vi oss för att avsluta veckan på Trädgården tillsammans med glada arbetskamrater. När klockan slog 17 stod vi alla och väntade i repan, sedan styrde vi kosan mot Trädgården! Vi slapp den långa kö som snart skulle bildas och vi högg ett bord direkt!
Haha, vilket ställe! Jag hade aldrig varit där innan och hade någon beskrivit stället för mig innan vi gick dit, hade jag varit oerhört skeptisk ^^ Ett uteställe som är just ute, under Skanstullsbron på Södermalm. Här serverar de sjukt goda burgare, erbjuder schyssta barer och musik! Smått galet faktiskt, snudd på genialiskt...
Jag har fått smådille på sushi sen jag kom hem från Japan... Illa det där, att smaka på den bästa sushi man kan få i världen och sen försöka hitta något som kommer nära nog. Dagens lunch blev på Tokyo Diner i Hötorgshallen.
10 bitar Spicy Tuna (friterad rulle fylld med marinerad tonfisk, gurka, koriander och rökt bonitosoja) serverades med misosoppa, råkost, gari, wasabi, bläckfisksallad och sjögrässallad.
Det var mycket mat måste jag erkänna, gott var det också! Något dyrt, inget ställe man lunchar på varje dag kanske, men ibland får man lov att lyxa lite! 
För någon vecka sedan var vi lite crazy och stack iväg på KORN som spelade på Fryshuset! Jag lyssnade mycket på dem när jag var yngre (hör på den)... men jag har inte hängt med den senaste tiden ^^ Jag tvekade lite först, det är ju trist om man inte känner igen en enda låt, men jag lyssnade in mig lite på deras senaste skiva innan vi stack iväg.
Anyway - de var hur bra som helst! Galet hårt och rått - mycket bättre än på skiva!!! Och de spelade ett par garanterade hits, såklart! Super! Lyckades filma ett klipp (i kass kvalitet dock), men det får duga!
Jag är tillbaka i verkligheten efter två fantastiska veckor i Japan! Det har varit helt underbart, så skönt att få uppleva en annan kultur och se något annat än Sverige för en stund.
Nu har jag hur många bilder som helst att kolla igenom... Det blir ju en hel del tagna när man är ute! Ska berätta vad som har hänt, dag för dag, så snart jag kommer in i någon normal dygnsrytm igen. Det är helt hopplöst nu, vaknar hur tidigt som helst på morgonen och somnar framför TVn i soffan istället. Jag kommer dessutom lägga upp ett nytt album med bilder, då är det bara att kika in!
Jag önskar er Glad Påsk så länge och återkommer så snart påsken är över!
Vi vaknade upp till sista dagen i Japan och det kändes faktiskt bra. Vi lyxade med en rejäl hotellfrukost, den bästa på hela resan om ni frågar mig. Inte den största, men definitivt den bästa vad gäller utbud och finess!
Ingen av oss kände direkt för att göra något idag, konstigt va. Så, vi bestämde oss för att ha en slappodag på hotellet, bortsett från en utflykt till Ginza och Harajuku.
Ginza låg bara en kilometer från hotellet. Jag slängde min lilla kamera över axeln och sedan promenerade vi förbi Tokyo International Forum. Jag besökte byggnaden förra gången jag var i Japan, men då var innergården tom på folk. Den här gången var den full med folk och liv, de hade anordnat en marknad. Till och med det är det skillnad på. I Sverige slänger man upp sina saker slafsigt på ett bord - huller om buller. Här stod allt uppställt prydligt och noga uttänkt på bord med dukar... Läckert! Dessutom var det kul att se vad som säljs på en japansk loppis, guess what, stor skillnad ^^
Framme i Ginza insåg vi att butikerna fortfarande var stängda, därför gick vi runt en stund innan vi ställde oss i den kö som hade bildats utanför Sony Building. Jag hade hört mycket gott om Sony Building, men jag blev faktiskt lite besviken. Det var inget speciellt... varken storleksmässigt eller teknikmässigt, mer som en vanlig butik.
Vi gick tillbaka till hotellet och hämtade kameran, jag hoppades på lite galenskaper i Harajuku. Jag var där 2006 och då var det fullt ståhej på Jing?bashi-bron i form av cosplay. Då var jag själv utklädd, men den här gången kände jag att det räckte med att se ut som en turist ^^
Bästa tiden att besöka Harajuku är söndagar mellan kl. 14-16. Därför såg vi till att vara på plats de timmarna, men vi såg inte en enda utklädd person. Hmm... Kanske var vi för tidiga, så vi slog oss ner på Wulfgang Puck och beställde in varsin tallrik pannkakor med vitchoklad, glass och bär. Smaskens värre!
När vi gav Jing?bashi-bron ett nytt försök, var resultatet detsamma - nada.
Besvikna åkte vi tillbaka till hotellet och började packa våra väskor. Smart och förutseende, som jag för en gångs skull var, hade jag tagit med mig en lite större handväska att ha som handbagae. Jag hade aldrig fått med allt hem annars ^^
Ingen av oss hade lust att ta oss utanför rummet igen, därför bestämde vi oss för att lyxa en sista gång och beställde upp room service. En riktig höjdare, det var jättegott!
Ginza är en stadsdel i distriktet Chuo, Tokyo. Det är känt som en "finare" del av Tokyo med många varuhus, butiker, restauranger och kaféer. Ginza har sitt namn, "silver-stället", efter ett silvermyntslageri som etablerades i området 1612 och är en av Tokyos äldsta stadsdelar, men det moderna Ginza går bara tillbaka till 1872 när området återuppbyggdes efter en omfattande brand.
Mittpunkten är Ginza Yon-chome, korsningen mellan Chuo Dori Avenue och Harumi Dori Avenue. Där ligger Wako, ett av Tokyos äldsta varuhus, i en byggnad från 1894 med sitt karaktäristiska klocktorn. Huset har överlevt både jordbävningen 1923 och bombningarna under Andra Världskriget.
Harajuku är det distrikt tillhörande stadsdelen Shibuya, som ligger i närheten av Yamanote-linjens station med samma namn. Distriktet är ett viktigt centrum för ungdomsmode i Japan och många trender börjar i de många designerbutiker som huserar där. Under 90-talet blev Harajuku uppmärksammat p.g.a. de tonårsgrupper, som på söndagarna under den varma delen av året brukade visa upp uppseendeväckande och extrema utstyrslar.
Jing?bashi-bron passerar över Yamanotelinjen söder om Harajukustationen i Tokyo vid entrén till Meiji jing?. Det är en välkänd samlingsplats för cosplay-utövare.
Cosplay (Kosupure, kortform för costume play), är en japansk form av performance eller maskerad. Deltagarna klär ut sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé.
I Japan innefattar det all sorts kostymering, från medeltid till framtid. I väst används begreppet främst om rollfigurer med ursprung i japansk populärkultur. Dessa hämtas från populär fiction i Japan, men omfattar numera även amerikanska skämtteckningar och sciencefiction. Favoritkällor inbegriper manga, anime, tokusatsu, tecknad serie, grafiska romaner, video game, hentai och fantasyfilmer.
Klockan ringde tidigt den här morgonen och det var dags att packa väskorna, igen. Sista natten i Kyoto var avklarad och nu väntade ett par sista dagar i Tokyo. Efter nästan två veckor, på resande fot, börjar resväskorna streta emot.
Jag måste säga att det är så sjukt bekvämt att bo på stationerna. Det är bara att vakna och gå utanför hotellrummet så står man på perrongen. Shinkansen mot Tokyo avgick 08:33 och jag hann till och med köpa frukost till oss innan vi hoppade på. Den här gången var det helt fullt på tåget (tidigare har det varit väldigt gott om plats) och vi hade tur som fick två platser bredvid varandra.
Vi mumsade i oss vår frukost, macka och drickyoghurt, sedan var det bara att sluta ögonen och njuta av den sista tågresan vi skulle göra med Shinkansen. När vi passerade Mount Fuji kom den söta tjejen med mat/snaskvagnen och då kunde jag inte låta bli att köpa lite godis... Mums!
Strax efter kl 11 rullade vi in på Tokyo Station och då var det bara att ta rulltrapporna upp, gå hundra meter, sedan var vi framme på hotellet! Jag hade verkligen sett fram emot att få checka in på Tokyo Station Hotel, jag hade otroligt höga förväntningar. Incheckningen var kl 15, som vanligt, så vi lämnade väskorna och åkte iväg till Akihabara. Jag ville verkligen hitta de små, supersöta “Sailor Moon”-figurerna, men tyvärr. De var inte till salu i en enda butik.
Besvikna åkte vi tillbaka till hotellet trots att klockan bara var 13:30. Eftersom Tokyo Imperial Palace låg i närheten, gick vi iväg dit. Tyvärr kom man inte närmare än vad ni ser på korten, allt var stängt för civila. Vi gick en liten omväg tillbaka till hotellet och hamnade i en grön liten idyll, fylld med söta så restauranger och caféer. Vi råkade också hamna i ännu en shoppinggalleria. Alltså, de finns överallt... och de är ju inte små precis. Vi gick upp på terrassen där man såg ut över hotellet och när jag stod där uppe och tittade ut över de små bilarna och gubbarna, kändes det som jag tittade genom ett tilt-shift, varför vet jag inte, men det kändes så.
Äntligen blev klockan 15 och vi fick tillgång till vårat rum! När vi checkade in följde en nätt liten tjej med oss och visade vägen till rummet. Tur var det, annars hade vi nog aldrig hittat. Vi gick och gick och gick genom de vackra korridorerna... “It’s a long way to walk”, sa jag lite undrande till tjejen... “Yes, the corridor is 375 m long!”, sa hon och log stort!
När hon öppnade och välkomnade oss (för femtioelfte gången), kunde jag inget annat än utbrista “Wow!”... Det var helt magiskt!!! Vilket rum... Det måste vara det bästa hotellrummet jag någonsin bott i! Superfräscht, stilrent, flera meter till tak och badrummet - WOW, vilket badrum!!! Sängen var den bästa någonsin med lakan i egyptisk bomull och ett täcke fluffigt som moln... Här hade jag kunnat bo for ever and ever!
Men, ingen vila här inte... Ikväll skulle vi träffa Elin (från jobbet) och Nicke, hennes man! Japp, de var också i stan och hade, under gårdagen, gift sig i Tokyos stadshus! Vi åkte iväg till Shibuya, hälsade på *Hachiko och hade lite tid över till att bara gå omkring. Plötsligt fick jag den där känslan igen - _“Ameh, här har jag ju varit förut! Där borta, till höger, bör det ligga en restaurang som serverar pannkakor och gigantiska mängder frukt och glass!”_. Japp, helt rätt... Bra att jag vet vart jag har varit förut ^^ Jag var ju där med Line när vi reste tillsammans 2006.
Nåja, vi gick förbi Loft och beskådade deras kugghjulsspel... hmm? Sedan gick vi hela vägen upp i Shibuya 109 och jag blir lika chockad varje gång av hur butiksbiträdena klär sig. Ibland ser de verkligen ut som... ja, ni förstår...
Vi mötte upp Elin & Nicke och slog oss ned på ett Steakhouse. Jag beställde in en mör och gosig köttbit med räk- och svampsås, pommes och sallad. Vi satt där ett par timmar och pratade om allt möjligt, innan det var dags att säga bye bye och på återseende i Sverige igen!
Innan vi åkte tillbaka till hotellet hade vi en sak vi var tvungna att göra - titta ut över Shibuya-korsningen från Starbucks. Ett måste, så är det bara. Vi ställde oss i den långa kön och trodde väl aldrig riktigt på att vi skulle få plats vid fönstret, men med varsin chailatte i handen hade vi supertur och kunde knipa en plats direkt!
Tillbaka på hotellet var jag lika lyrisk den här gången när vi öppnade dörren! Haha, jag var som ett barn på julafton när jag slängde mig i sängen! Jag sprang in i badrummet, dimmrade ljuset och satte på takduschen... Alltså, herregud. Varför kan man inte alltid leva såhär!? Jag duschade i en evighet, så länge att Albert undrade om jag hade somnat stående ^^ Nyduschad gled jag ner i sängen och wow, vilka lakan... och täcket - som jag sa förut, som att dra ett moln över sig!!! Här skulle jag kunna stanna i all evighet
Shibuya är ett shoppingdistrikt i centrala Tokyo, det är en samlingsplats för hippa ungdomar och här finns affärerna som har det senaste och trendigaste modet. Det är partystaden för Tokyos unga människor och har varit så sedan 1930-talet, då fasaderna pryddes av futuristiska raketer som pekade mot himlen. Här finns även världens mest trafikerade korsning. Var tredje minut myllrar det ut tusentals personer ut från JR-stationen över Koen-d?ri och in i centrala Shibuya.
Shibuya-stationen – på den populära mötesplatsen står en staty (1939) av den hund som väntade på sin husse vid stationen varje kväll i över 10 år efter hans död. Den 8 april varje år hedras Hachik?s minne vid en högtidlig ceremoni vid Shibuyas järnvägsstation.
År 1924 förenades Hachi med sin ägare Hidesabur? Ueno, som var professor på Tokyos universitet. Varje dag lämnade Hachi sin ägare vid järnvägsstationen och mötte honom sedan vid samma plats vid arbetsdagens slut. Denna dagliga ritual fortsatte fram till en dag i maj år 1925 då professorn en kväll inte dök upp vid tåget. Professor Ueno hade, vid universitetet samma dag, drabbats av en stroke som ledde till hans bortgång; därför återvände han aldrig till järnvägsstationen där Hachi väntade.
Efter sin ägares död fick Hachi ett nytt hem, som han ständigt rymde ifrån för att bege sig till järnvägsstationen. I nio år väntade Hachi vid stationen precis vid den tid, då tåget hans husse åkt med skulle anlända, men husse återvände aldrig. Hachis närvaro vid stationen uppmärksammades av andra pendlare och många mindes, hur Hachi hade väntat varje dag där på professor Ueno. De började ta med mat och godsaker till Hachi.
Hachis legendariska trofasthet blev så småningom en nationell symbol för lojalitet. I april år 1934 restes en bronsstaty av honom på stationen, där han väntade varje dag och Hachi var själv närvarande vid avtäckningen. Under åren så började man hedra Hachi med att säga 'Hachik?', eftersom 'k?' är ett hederstitel.
Dagen började ännu en gång med en magisk hotellfrukost! Det måste vara den största frukostbuffé jag någonsin skådat! Det fanns hur mycket som helst… Man hade förmodligen kunnat äta hela dagen, men det hade vi inte tid med.
Vi åkte iväg till Kyoto Gosho (Imperial Palace), det är något man måste se när man är i Kyoto. Ännu en dag med strålande solsken verkade ha lockat fram varenda turist i stan, det var så mycket folk på plats, så mycket att det inte ens var kul att vara där. Och turister, vilka hemska människor… Hur kan man vara så fruktansvärt egoistisk och bufflig, de förstör ju hela upplevelsen för alla andra!
Nej, vi gick igenom området och försökte se så gott vi kunde, sedan åkte vi in till Shijo och Kawaramachi.
Efter förra gången jag var i Japan ångrade jag mig länge att jag inte hade köpt med mig ett par kockknivar hem. Den här gången skulle jag inte göra samma misstag. Jag visste vad jag ville ha och precis vart jag skulle gå - Aritsugu. Här har man tillverkat knivar av finaste kvalitet i 400 år! Jag fick fatt i en ung kille som kunde tillräckligt med engelska för att hjälpa mig. Jag kände och klämde på knivarna, testade bladen lite och bestämde mig - två stycken fick det bli! Iiiiik! Jag betalade och fick order om att komma tillbaka om 20 minuter, då hade de slipat bladen och graverat in mitt namn på japanska!
Dags för mat. Så, vi åkte tillbaka till hotellet och låste in knivarna i kassaskåpet (mycket viktiga prylar det där)! Sedan knallade vi ner till Porta Dining igen och idag blev det misosoppa (vegetarisk) med nudlar. Så himla gott.
Den här eftermiddagen var det Gion och Geisha-spotting som stod på schemat. Det var buss 206 som gällde och resan skulle ta ~25 minuter. Idag visste vi vart vi skulle hoppa av, så det kunde inte bli misslyckat. Efter 15 minuter skojade jag lite och sa att det skulle ta 90 minuter i den här farten, men efter 45 minuter var jag som ett åskmoln - vi var fortfarande 18 stop bort!!! Det slutade med att vi hoppade av bussen efter en timme och tog en taxi istället. En riktig sprätt till taxichaffis fick vi, han berättade allt vi behövde veta om alla tempel, broar och byggnader vi passerade, på japanska så klart.
Bästa tiden att se en geisha i Gion är efter kl 17, därför stod jag redo med kameran en bra stund innan det. Det var fint väder, varmt och perfekt ljus, men bara en geisha visade sig… Jag fick skynda mig, för efter bara någon minut hade hon försvunnit in bakom en liten dörr. Efter en kort promenad befann vi oss vid Kiyomizu-dera och solen var på väg ner. Kyoto är bra vackert i solnedgången.
Kejsarpalatset i Kyoto (Ky?to-gosho) är det tidigare regeringspalatset för Kejsaren av Japan. Det palatset i Kyoto är idag en rekonstruktion från 1855, efter att ha brunnit ned.
Palatset förlorade mycket av sin funktion vid tiden för Meijirestaurationen, när verksamheten i huvudstaden flyttades till Tokyo 1869. Men kejsarna Taisho och Sh?wa hade fortfarande sina kröningsceremonier i Ky?to-gosho.
Kejsarna av Japan har bott i Kejsarpalatset i Tokyo sedan Meijirestaurationen 1869, bevarandet av Ky?to-gosho fastställdes 1877. Idag är palatset öppet för allmänheten och det Kejserliga ministeriet är värdar för offentliga rundturer i byggnaderna flera gånger om dagen.
Aritsugu är ett företag som har tillverkat knivar ända sedan 1560. Aritsugu är allmänt respekterad och känt för att skapa några av världens bästa knivar. Knivarna är handgjorda med japanskt stål av högsta kvalitet.
Gion är det mest kända och exklusivaste geisha-distriktet i Japan. Det är nog mest känt för sina gamla traditioner och maikos.
En maikos frisyr är alltid gjort med hennes eget hår, aldrig en peruk och hårprydnaderna som hon bär, kanzashi, beror på årstiden och hennes rang. Ser man en maiko som har en peruk, en senior maikos sminkning och en junior maikos hårprydnader så är det inte en maiko.
Det är också väldigt svårt att se en riktig maiko mitt på ljusa dagen utan den bästa tiden och platsen att se en är runt kl. 18 på kvällen utanför en ochaya.
Detta berömda tempel är över tusen år gammalt och kan nästan kallas en institution i Kyoto. I över tusen år har pilgrimer klättrat uppför sluttningen för att be till templets elvahövdade avbildning av Kannon och dricka från dess heliga källa (kiyomizu betyder rent vatten). Den stora salens veranda är ett mirakel av japanskt snickeri och erbjuder en vacker utsikt över Kyoto.
Ännu en dag med strålande solsken, vi är nästan bortskämda med det. Efter ännu en magisk hotellfrukost, tog vi JR-tåget ut mot Arashiyama och Bamboo Forest. Efter alla bilder jag hade sett på internet, blev jag nog lite besviken över att det inte var “mer”... Men, med det sagt, var det fortfarande läckert och mysigt att gå igenom skogen. Vi tog en avstickare till Tenryu-ji Temple och dess botaniska trädgård. Vi promenerade runt en timme i strålande solsken, sedan fortsatte vi genom bambuskogen vidare mot Saga Scenic Railway, även kallad Sagano Romantic Train. Vi fick vänta en stund på den lilla tågstationen innan det gamla tåget rullade in, sen var det bara att hoppa på och hitta sig en plats. Tåget i sig rullade max 25 km/h och var öppet, sånär som på ett tak. Vi rullade på utsidan av de körsbärsblommande sluttningarna och njöt av den vackra utsikten.
Det sista stoppet på den 25 minuter långa tågresan låg bara ett par hundra meter ifrån ännu en JR-station. Vi åkte tillbaka till hotellet för att dumpa jackorna som vi, av någon dum anledning, hade tagit med oss. Därefter gick vi till Yodobashi och den “food court” som låg på översta våningen. Vi slog oss ner på Hiro, en känd restaurangkedja i Kyoto, och beställde in 200 g fräsande kött var! Alltså, shit va gott!!! Köttet var sååå bra, det var så fint och bara föll isär! Varför kan inte all “snabbmat” vara av lika bra kvalitet?!
Mätta och belåtna tog vi en promenad genom Kyoto och gick till Teramachi & Kawaramachi för att strosa runt på kvällskvisten. Vi sprang igenom de små gatorna, gick upp och ner, fram och tillbaka. Det känns ganska roligt att jag känner igen mig, att veta vart man ska och när man ska svänga in på en sidogata. Vi avslutade kvällen med varsin läckerbit! Kolla bara, supersmaskens!!
Fun fact: Arashiyama betyder stormberg - Arashi = storm och Yama = berg.
Kyoto Arashiyama är en berömd naturskön plats, som ligger nordväst om staden, den östra kanten Tamba höglandet, den "Kyoto första plats," sade. 375 meter högt berg. Nordöstra sidan är Sagano, öst och Osawa, Hirosawa och Utano fasen, den västra Ogurayama, den berömda Grand River slingrar sig genom den norra dammen.
Sagano Bamboo Forest är en stor bambuskog i Kyoto och en av de mest besökta platserna i staden. Här reser sig tusentals bambuträd högt upp i skyn och man känner sig ganska liten när man går igenom promenadstråket.
Tenryu-ji templet är huvudattraktionen i Arashiyama, ett vräkigt “Zen Temple” med en av de finaste trädgårdarna i hela Kyoto. De djupa bergssluttningarna är perfekt inkorporerade i trädgårdens design. Templet uppfördes 1339 och stod klart 1345.
Sagano Romantic Railway är idag en sightseeing-tåg som går längst med Hozugawa River mellan Arashiyama och Kameoka. Det tar 25 minuter för de gamla tågen att åka den 7 km långa (?) vägen och ger därmed passagerarna gott om tid att njuta av utsikten.
Spåren var från början en del av JR Sanin, men ersattes med andra spår och tåg 1989. De gamla spåren och tågen bevarades och nostalgiska träbänkar sattes in.
Hiro (Yakiniku) är en lokal, idag liten, restaurangkedja i Kyoto. Hiro var från början en liten familjeägd restaurang vid Sanjo. De serverar fantastik japansk biff och är väl värda ett besök!
Korsningen mellan Shijo och Kawaramachi utgör hjärtat i stadens centrala shoppingområde. Under dagtid är Kawaramachis trottoarer fyllda med folk som handlar. Var och varannan människa har en vacker shoppingpåse i händerna!
Den här dagen började bra, det bjöds på kanonväder! Rena, rama sommarvädret om ni frågar mig, då temperaturen visade +21 grader!
Vi tog bussen till Kitano Tenman-gu och passerade Kitano Tenman-gu Shrine innan vi gick förbi Christoffers gamla lägenhet, där han bodde när jag hälsade på för två år sedan. Sedan promenerade vi genom den lilla parken som, den här gången, stod i full blom! Jag vet inte varför, men den parken verkade ha blommat ut mycket senare än resten av Kyoto. Sakura överallt - himmelriket!
Vi gick vidare till Kinkaku-ji, ganska jobbigt med tanke på dagens temperatur. När vi kom fram ställde vi oss direkt i glasskön, jag tog mig en 50/50 vanilj/grönt te. Oh, det var göttigt värre i värmen!
Dags att trängas med alla andra turister på plats, herregud va folk. Vi betalade inträdet och började armbåga oss fram. Det är ett ganska maffigt tempel, trots att det är en replika. Vi nöjde oss ganska snabbt och började leta efter en buss som kunde ta oss tillbaka till Kyoto Station. Vi gick och gick längst den raka vägen i värmen. När vi passerade en Seven Eleven, kunde jag inte låta bli att gå in. Där var den - min absoluta favoritmacka med jordgubbar, grädde och vaniljkräm mellan vitt bröd! Haha, dögott ju!!
Vi hittade aldrig en buss, istället hoppade vi på en JR-linje in till stationen. Väl framme gick vi ner till Porta Dining, en gigantisk "food court" som ligger i/under Kyoto Station. Vi stannade till på en koreansk restaurang, Shijan, och beställde in Bibimbap. Det kom in i en brännhet gjutjärnsgryta, rykande och fräsande, med ägget bredvid (vilken sedan ska hällas över och röras ihop med resten).
Mätta och belåtna hoppade vi på buss 17 mot Philosopher’s Walk. Det skulle ta ~30 minuter, men… det gjorde det verkligen inte och när vi kollade på kartan befann vi oss långt utanför området. Det kan hända att bussen hade svängt och kört förbi där vi skulle hoppat av, men vi vågade inte chansa, speciellt inte efter att ha frågat en kille på bussen som sa åt oss att hoppa av och åka tillbaka.
Vi gick av bussen vid nästa stopp och började leta efter en busshållplats som skulle ta oss tillbaka. Vi snurrade runt ett par varv och kliade oss i huvudet… vi hade en gissning om vart vi skulle gå av, men vi var inte helt säkra. Plötsligt springer en snubbe förbi mig och stannar oss. Det var killen från bussen, han måste ha hoppat av för att hjälpa oss! ^^ Han kunde inte ett ord engelska, men hjälpa oss skulle han minsann, det hade han bestämt sig för! Han visade att vi skulle följa efter honom, sedan gick vi en bra bit innan vi kom till en busshållplats. Där visade han med fingrarna att vi skulle åka fyra stopp innan vi hoppade av. Sedan gick han tillbaka, förmodligen till den busshållplats som han hade hoppat av vid…!
Solen var nu på väg ner och skymningsljuset tog vid. Det var så vackert att gå efter promenaden som fortfarande blommade (även om det mesta hade blommat över) och det var alldeles tyst. Inga konstiga blipblopljud eller andra konstigheter. Så skönt.
När mörkret fallit helt, var det dags att hoppa på en buss igen. Tillbaka till hotellet var dock inga problem, det var bara att kolla efter en buss som passerade Kyoto Station…
Kitano Tenman-gu byggdes år 947 för att tillfredsställa den arga byråkraten och poeten Sugawara no Michizane. Suguwara hade blivit utvisad pga politiska manövrar av han fiender i Fujiwara klanen. Trädgårdarna runtom templet är fyllda med Michizanes favoritträd - röda och vita "ume" (plommonträd), och när de blommar är trädgårdarna välbesökta. Templet är också populärt bland studenter som ber för framgång under sin utbildning, detta pga att Suguwara var en beläst och vis man.
Jinja är shintoistiska helgedomar vars huvudsyfte är att härbärgera en gudom, kami. Ofta finns också en plats för bön. I Japan, shintoismens hemland, finns omkring 100 000 jinja. Förutom jinja finns på japanska även andra beteckningar, bland dem yashiro, miya och jing?. De kan alla översätts med helgedom. "Shintotempel" förekommer även, men uttrycker inte avgränsning mot buddhistiska tempel. På engelska och tyska används "shrine", medan många andra språk behåller det japanska jinja.
Shinto (på svenska ofta shintoism) är en japansk inhemsk religion. 54 % av Japans befolkning praktiserar än idag shinto, dock oftast tillsammans med zenbuddhism (40 %). Namnet betyder "gudarnas väg" och började användas först när buddhismen kom till Japan; dessförinnan hade den gamla religionen inget namn.
Kinkaku-ji - Gyllene paviljongen, ett glimrande arv från det medeltida Japan. Den restes mellan 1358-1408 och för att komma fram till templet gick vi genom trädskuggad gångväg som ledde oss in till en vacker trädgård. Tyvärr förstördes originaltemplet i en mordbrand 1950 och det som står där idag är en exakt kopia helt täckt av bladguld och kröns av en fågel Fenix i brons.
Porta Dining finner man på bottenvåningen av Kyoto Station. Här finns allt från kända butiker (såsom Diesel, G-Star, m.m.) till restauranger och souvenirbutiker. Restaurangerna är många, avslappnade, billiga och fyllda med hungriga människor.
Tetsugaku no michi, Filosofernas Promenad, är en vacker stenbelagd promenad som går genom de norra delarna av Higashiyama-diskriktet i Kyoto. Promenaden går längs med en kanal och är smyckad med hundratal körsbärsträd. Under körsbärsblomningen i april exploderar kanalen i skira nyanser och är en av de populäraste platserna under Hanami.
Promenaden är drygt 2 km lång och börjar vid Ginkaku-ji (Silverpaveljonen) och slutar vid Nanzen-ji. Den har fått sitt namn efter Nishida Kitaro, en av japans mest kända filosofer. Det sägs att han mediterade under sina promenader (längst kanalen), varje dag, på väg till Kyotos Universitet.
Jag är verkligen en sucker för hotellfrukost, speciellt när den är så bra som den vi fick på Sheraton. Idag åt jag både mycket och länge! Därefter vad det supersmidigt att bara rulla in väskorna på stationen och invänta ett Shinkansen. För att ta sig till Shin-Osaka hoppade vi på ett Shinkansen Sakura. Väl i Osaka var det bara att hoppa av tåget och invänta nästa som kom in på samma spår, ett Hikari-tåg som tog oss vidare till Kyoto. Den resan gick väldigt snabbt, för 25 minuter senare var vi framme på stationen i Kyoto.
Efter att incheckningen på hotellet (Hotel Granvia Kyoto) var avklarat, tog vi en promenad till Nishi Hongan-ji, ett världsarv. Där tog vi av oss skorna och gick in i den större tempelbyggnaden. Golven gnisslade och pep... Varför? Ett gammalt knep de tog till förr i tiden för att förhindra att inkräktare smög omkring.
Vi gick runt en liten stund innan vi gick tillbaka in till stationen igen. Kyoto Station - helt galet fantastiskt! Vilken arkitektur! Det är verkligen något i sig självt som man måste besöka när man är i Kyoto. Vi roade oss även med att åka upp i Kyoto Tower och inväntade solnedgången.
Folkmängd: ~1,5 miljoner
Kyoto, som idag är Japans sjunde största stad, var tidigare huvudstad i Japan före Tokyo, från 794 till 1868 (under huvudstadsnamnet Heian-kyo, ung. "fredliga tiders huvudstad"). Kyoto är än i dag den stad där kejsaren kröns. Den är också en av landets stora vallfartsorter och en mycket stor turistort. I Kyoto finns mer än 1 600 buddhisttempel och shintohelgedomar bevarade; staden skonades i stort från bombräder under andra världskriget.
Kyoto har ett tunnelbanesystem med två linjer. Kyoto var den första staden i Japan med kommersiell elektrisk spårvagnstrafik som öppnade 1895.
Nishi Honganji byggdes i Kyoto 1591 för att ta över funktionen som huvudtempel för Jodo Shinshu-sekten efter att det tidigare huvudtemplet, Ishiyama Honganji i Osaka, hade förstörts.
Kyoto Station är Japans näst största stationen och rymmer flera shoppingcenter (bl.a. Isetan Department Store, Porta Underground och The Cube), en stor "food court" (Porta Dining) och en biograf.
Den futuristiska byggnaden öppnades 1997 (på det gamla stationshusets grund) och var till en början avskydd av stadens invånare. Hara Hiroshi, som även deisngade Umeda Sky Building i Osaka, strävade efter att Kyotos historia skulle speglas i designen. Stationens "main hall" kallas för "the Matrix" och ska återspegla både strukturen på stationen och Kyotos vägnät.
Stationhuset erbjuder även ett observationsdeck samt en "skyway", där man som besökare går (45 meter upp) genom en glastunnel.
Kyoto Tower är ett 131 meter högt TV-torn i centrala Kyoto. Tornet började byggas 1964 och invigdes 28 december samma år. Dess unika form är tänkt att efterlikna en japansk ljusstake. Istället för en stålram består dess fundament av stålringar.
På 100 meters höjd finns en observationsvåning varifrån man har en utsökt vy över staden, och detta är huvudanledningen att tornet är ett av Kyotos mest besökta attraktioner.
Vi hoppade på spårvagnen mot Genbaku Domu, Atombombsdomen, och för 260 Yen kom vi hela vägen fram. Vi hoppade av och beskådade den ståtliga byggnaden. Tänk att något så tragiskt kan var så fascinerande.
Den här gången fick jag chansen att gå in på atombombsmuseet, det hann vi inte förra gången. Inträdet till museet kostade hela 5 Yen! Helt otroligt...
Vilket museum! Wow, det är förmodligen det bästa museet jag någonsin kommer att besöka. Stort och starkt, mycket starkt! Halvvägs in i museet fanns det till och med kvarlevor av barn - hår, naglar, hud... Usch! Och berättelserna bakom allt detta var fruktansvärda! En liten pojke hade lyckats ta sig hem efter explosionen, men dog på natten av sina svåra brännskador. Mamman sparade då han naglar och hängande hud så att hon kunde visa det för pojkens far när han kom hem från kriget. Den här typen av berättelser fortsatte genom hela museet. Kläder, cyklar, delar av byggnader, glas, personliga tillbehör såsom klockor, radioapparater, m.m. visades upp. Fascinerande, spännande, rörande... fantastiskt.
Efter ett par timmar kände vi oss klara och bestämde oss för att göra något lite mer muntert. Vi hoppade på spårvagnen igen och åkte ut till Miyajima-ön.
Vi gick runt en liten stund, kände på atmosfären och köpte varsin grillpinne med biff. Sedan rörde vi oss mot linbanan och åkte upp till toppen på ön och ännu en gång var Albert lite nojig över höjderna ^^ Själv kunde jag njuta av utsikten! Albert hade tänk att vi skulle gå (!?) hela vägen ner igen så vi köpte aldrig en returbiljett, men efter kort begrundande insåg han att vi aldrig skulle komma ner innan det blev mörkt ^^ Vi köpte därför en returbiljett och gled nedåt!
Vi var ganska trötta och hade ingen lust att leta efter en restaurang för kvällen, så vi gick tillbaka till GABA där jag beställde in samma sak som dagen innan. Det var till och med godare idag, deras fläskgyozas var fantastiska!
Fredsmuseet i Hiroshima ligger i Peace Memorial Park, i centrala Hiroshima. Museet samlar och visar upp tillhörigheter till offren, foton och andra material (glasflaskor, delar av byggnader, klockor, m.m.) som påminner om den hemska bombningen.
Museet uppfördes 1955 och är en av de mest besökta platserna i Japan. Över 60 miljoner människor har besökt museet sedan det öppnade och varje år ökar den siffran med drygt en miljon.
Det är en juvel längs Sanyokusten, Miyajima som symboliseras av konturerna av en cinnoberröd torii (shintoport), mitt ute i havet, vilket antyder att hela ön är helig. På den här ön finns inga förlossningskliniker eller begravningsplatser eftersom ingen tillåts föda eller dö på Miyajima. Att fälla träd är också förbjudet – ön är täckt av urskog vilket innebär att den är hemvist för många fågelarter (en perfekt plats för en trädkramare som jag). Dessutom tillåts tamhjortar ströva fritt runtom ön...
På en udde som vetter mot helgedomen står Gojunoto, en femvåningspagod som byggdes 1407. Bredvid står Senjokaku, ”paviljongen med de tusen tatamimattorna” som restes 1587.
Itsukushima-helgedomen grundades år 593 och står på pålar över en vik. Den är vackrast vid högvatten när byggnades speglades i havet. En del av terrassen mot bukten utgör Japans äldsta noscen.
På sluttningarna bakom Itsukushima-helgedomen ligger parken Momijidani (”lönnlövsdalen”). En linbana från parken går upp till toppen av Misenberget där det finns ett apreservat och fantastiskt utsikt mot Inlandshavet. På bergssluttningen finns även flera naturstigar.
Helgedomen Itsukushima (Itsukushima Jinja) är en Shintohelgedom på ön Itsukushima i staden Hatsukaichi, Hiroshima. De första av helgedomens byggnadsverk restes år 593, och helgedomen har förstörts flera gånger sedan dess. Dagens helgedom daterar sig från mitten av 1500-talet.
Helgedomen är tillägnad den japanska stormguden Susanos tre döttrar. Då själva ön har ansetts vara en helig plats, har under större delen av historien inte vanliga medborgare sätta sin fot på ön. För att göra det möjligt för pilgrimer att närma sig, byggdes helgedomen som en pir över vattnet, så att den verkade flyta, åtskild från land, och därför ansågs existera i ett på gränsen mellan det heliga och profana. Helgedomens kännetecknade röda entréport, eller torii, byggdes ute i vattnet av i stort sett samma anledning. Vanliga människor var tvungna att styra sina båtar genom porten innan de fick närma sig helgedomen.
Att bibehålla helgedomens renhet är så viktigt, att sedan 1878 har inga dödsfall eller födslar tillåtits nära helgedomen. Fram till idag, förväntas gravida kvinnor dra sig tillbaka till fastlandet, när dagen för nedkomsten närmar sig liksom de som är sjuka eller mycket gamla, vars död är nära förestående. Begravningar på ön är än idag förbjudna.