Idag var det dags att byta stad igen, från Osaka till Hiroshima. Innan det var dags att åka ville jag hinna med både frukost och Steam Sauna! Jag tog med mig mina badkläder och åkte ner till hotellets ångbastu. Jag var alldeles själv där nere, det var så varmt och skönt att bara sitta där en stund. Man känner sig verkligen som en ny människa, på riktigt. Jag höll inte ut speciellt länge dock, men det var tillräckligt.

När jag kom upp till rummet igen var det dags att packa väskan. Jag vet inte hur det gick till, trots att jag skulle packa ner ytterligare ett par skor i väskan, hade jag mer plats den här gången än när vi åkte från Tokyo. Väldigt konstigt, jag började till och med tro att jag hade glömt något, men icke...

När vi kom fram till Hiroshima vad det dags att hitta till hotellet - den här gången skulle vi bo på ett Sheraton-hotell! Fint ska det vara när man är ute och reser! Vi snurrade runt ett par varv som vanligt innan jag kunde konstatera att hotellet låg direkt utanför stationen, himla smidigt!

Eftersom vi inte fick checka in förrän kl. 15, gick vi iväg för att äta lite under tiden och vi hittade en söt restaurang, GABA. Det var sååå gott! Vi beställde in nudelsoppa, gyoza och böngroddar wokade med fläskkött. Kalaset, för oss båda, gick på 2 000 Yen! Oförskämt billigt!

Vi packade upp alla värdefulla saker och låste in dem i kassaskåpet. Sedan hängde jag den lilla kameran över axeln och vi tog en promenad genom stan till Hiroshima Castle.

Hiroshima Castle var väldigt fint måste jag säga. Trots att det är uppbyggt igen efter atombomben, ser det väldigt gammalt och vackert ut! Vi gick upp genom slottet till toppen och tittade ut över staden. På slottsområdet fanns dessutom två träd som överlevt atombomben och det väldigt häftigt att se (trädkramare som jag är)! Deras stammar var snirklade och vridna, men de levde och var alldeles gröna.

Molnen drog in över över oss och vi bestämde oss för att fortsätta promenaden in till stan (ifall det började regna kunde vi gömma oss i butikerna). Vi gick omvägar för att undvika Genbaku Domu (som vi skulle besöka under morgondagen), så när Google Maps sa åt oss att gå höger på Hiroshima Hondori Street (för undvika domen och istället gå mot hotellet), gick vi höger.

Vi började med ännu en chailatte från Starbucks och sedan fortsatte vi genom shoppinggatan. När vi kom till slutet på gatan säger Albert -“Nu kommer vi ju till domen!”, och skyller på att Google bråkat med honom och visat fel. Jag tror nog Albert ville få sig en skymt av den innan morgondagen… Han visste precis vilket håll vi gick åt! Men inget mig emot egentligen, nu fick jag se den i skymningsljuset och det var så vackert! Det hade slutat blåsa och molnen skingrade sig något, domen var upplyst och allt var bara jättevackert!

Det var bra kyligt på kvällen och jag hade väl kanske inte den bästa jackan på mig. Nu väntade dock en 50 minuter lång promenad tillbaka till hotellet. Vi gick och gick genom Hiroshima och snart var vi framme! Det var kul att få se Hiroshima by foot... så att säga.

Hiroshima

Folkmängd: ~1,2 miljoner

Från början var Hiroshima en fiskeby. Staden grundades 1589 då en borg restes på kusten till östra Japanska insjön (Seto naikai). Staden växte snabbt och blev en betydelsefull handelsort. Under Meijiperioden (1868-1912) blev Hiroshima en viktig storstad och ett militärt centrum.

Staden blev mål för den första atombomben använd i krig. Den fälldes av USA i andra världskrigets slutskede den 6 augusti 1945. 129 000 människor ska ha omkommit bara de första dagarna. Idag kallas staden fredens stad och på fredsmuseet kan man se monument över omkomna i samband med atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Istället för att återuppföra de krokiga förkrigsgatorna byggdes den moderna staden på ett rutsystem, vilket gjorde den enklare att överblicka. Spårvagnar och fina vägar och väldigt fin arkitektur är idag istället något som återspeglar staden.

Hiroshima Castle

Hiroshima slott byggdes 1589 och är ett snyggt exempel på ett slott som byggs på "plan" mark, inte på en kulle. Slottet är fem våningar högt och dess grund är omringat av en vallgrav.

Tyvärr blev slottet förstört, liksom resten av Hiroshima, av atombomben 1945. 13 år senare lät man bygga upp slottet igen där insidan blev ett museum.

Hiroshima Hondori Street

Hiroshima Hondori Streen skulle kunna översättas till Hiroshimas huvudgata, vilken är stängd för motortrafik. Här, under tak, finns restauranger och shopping som sträcker sig från Peace Park och sträcker sig ~0,7 km öster ut.

Genbaku Domu

Genbaku Domu är en av de få byggnader som inte helt jämnades med marken när atombomben, kl 8:15 den 6 augusti 1945, exploderade 580 meter ovanför stadskärnan.

Tiotusentals människor dödades genast av tryckvågen och dödssiffran steg till 200 000 de följande åren på grund av efterverkningar. Domen, den forna industriställningshallen, låg nära platsen där bomben exploderade. Domens vridna bjälkar, gapande hål och grushögar har bevarats som ett av UNESCO:s världsarv.

På andra sidan vägen står Fredslågan som inte kommer släckas förrän alla kärnvapen har utrotats från jorden. I närheten står Cenotafiet som skapats av Kenzo Tange åt alla bomboffer. Här står namnen på alla som dog, tillsammans med en inskription som lyder ”Vila i frid. Vi kommer aldrig upprepa misstaget”.

Idag var det dags att utforska Namba och vi behövde inte röra oss speciellt långt - hela Namba-komplexet låg 30 meter från hotellet.

Vi började vandra omkring inne på Namba Station och fortsatte sedan till Namba Parks när det öppnade. Vi tog varsin chailatte från Starbucks och gick runt inne i de konstiga byggnaderna. Jag hade ingen aning om vad det skulle vara, men det visade sig vara ännu ett shoppingcenter... Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men jag förväntade mig iaf lite mer än ett shoppingcenter. Vi åkte upp för rulltrapporna för att komma högst upp, jag ville ju se komplexet ovanifrån. Uppe på taket fick vi syn på den stora trädgården och jag måste erkänna att det såg ganska häftigt ut ovanifrån!

Därefter tog vi en promenad i solen till Organic Building. Ett stort rött hus, fullt med stora krukor med växter - i väggarna... Eller alltså, väggarna var krukorna. Det såg väldigt fräsigt ut iaf!

Vi gick vidare och hamnade i D?tonbori - ett riktigt häftigt ställe faktiskt! Jag var på jakt efter en speciell restaurang som jag hade letat rätt på. Restaurangen var väldigt populär och känd för sina nudlar. Trots Google Maps passerade jag restaurangen utan att se den. Jag virrade runt några minuter innan jag tittade upp och såg den stora skylten - Ichiran!

Det var lång kö utanför, men jag hade bestämt mig och ställde mig sist - vi skulle äta här, så var det bara! Vi fick en varsin beställningslapp där man fick ringa in sina val - starkt eller inte, med eller utan fläsk, salladslök, m.m. Magen kurrade, men det kön gick stadigt framåt - det skulle visa sig vara värt det! När man kom innanför dörren skulle man göra en “förbeställning” i en biljettautomat, en automat vi inte riktigt förstod oss på då den var på japanska. Men, tänker man efter först och är lite smart löser man det mesta och snart var det vår tur att få plats inne i restaurangen.

Vi gick upp för trappan och möttes av en LED-tavla - röda dioder för upptagna platser och gröna för lediga. Två stycken lyste grönt, så vi smög in bakom ett skynke och slog oss ner i varsitt “bås”. Båset hade en öppning/lucka in till köket (?) och där la man sin beställningslapp, varpå de plockade upp den. När maten sedan kom (genom samma hål), hängde de för en gardin så att man fick sörpla i sig sin ramen i lugn och ro! Riktigt kul idé faktiskt!

Riktigt gott var det också - nudlar, en go sky, salladslök, chili, m.m. Nom, nom, nom!!!

Efter maten gick vi runt en liten stund och vi passerade massa konstigheter, allt från skyltar till pelare till hus, och självklart behövde jag dokumentera det. Sedan satte vi kurs mot en butik som Albert hade kollat ut. Vi gick och gick och gick och tillslut befann vi oss ute i slummen (kändes det som iaf) och där fanns butiken. En butik som innehöll allt du kan tänkas behöva i elektronikväg ^^ Efter en smärre chock, drog vi oss tillbaka till hotellet.

Kvällen närmade sig och det började bli kallt ute, men det hindrade inte oss från att göra ett snabb stopp för att köpa en varsin crêpes när vi passerade Namba Parks. Socker och smör - så enkelt, så gott! När vi sen gick över övergångsstället till hotellet började regnet ösa ner... Vilken tur vi hade! Vi pausade lite på rummet och vilade fötterna ett par minuter. Därefter lånade vi ett varsitt paraply i repan och gav oss iväg mot Umeda Sky Building.

Tyvärr öste regnet ner när vi kom fram till Umeda Sky Building, men vi åkte hela vägen upp ändå. Har jag nu en kamera som är vädertätad ska den få arbeta lite. Jag sprang där ute i ösregnet och försökte få ett par bilder, men jag gav upp ganska snabbt då linsen regnade igen och jag blåste iväg.

Namba Parks

Namba Parks är ett kontors- och shoppingkomplex i Namba-naka Nichome, Osaka. Detta komplex består av ett 30 våningar högt kontor samt ett shoppingcenter med ~120 butiker. Ovanpå, på taket, finns det som utmärker Namba Parks - den stora trädgården. Bygget var ett sätt att få in grönska i den annars betongfyllda staden. Det är ett uppskattat inslag av de boende, som alla har tillgång till träd, stenar, klippor, sjöar, åar, vattenfall, en stor trädgårdsterrass, m.m.

Organic Building

Organic Building designades av en italiensk arkitekt som ansåg att grönska var en viktig del av vardagen. Byggnaden är en iögonfallande vertikal trädgård med konceptuella ledtrådar och hintar från bambu. Bygget stod klart 1993 och består av stålbeklädd betong, "glaserad" med en orangeröd färg och med söta utstående fickor (krukor). Väggarna (läs; krukorna) är hem åt ~80 olika växtarter som alla hålls vid liv genom ett datoriserat bevattningssystem.

Dotonbori

D?tonbori tillhör en av de viktigaste turistmålen i Osaka. Det är en enda lång gata som följer D?tonbori-kanalen från D?tonboribashi-bron till Nipponbashi-bron i Namba Ward.

D?tonbori är ett f.d. nöjesdistrikt känt för sina historiska teatrar (borta nu tyvärr), affärer, restauranger och neonskyltar (Osakas motsvarighet till Akihabara i Tokyo). På kvällen lyses området upp av hundratals neonskyltar och mekaniska skyltar (bl.a. den kända krabban och draken)! Här finns även den kända "Glico Running Man"-skylten som funnits på plats sedan 1935.

Ichiran

Ichiran är en restaurang känd för sin Ramen. Det är dessutom en restaurang som har öppet 24 h om dygnet, 7 dagar i veckan och tycks, trots detta, ändå alltid ha en lång kö med människor utanför sin dörr. Man gör sin huvudorder i en biljettautomat, varpå man tilldelas en plats så snart den stora skyltens röda dioder byter färg till grön. Här får man maten serverad i ett eget bås så att man i lugn och ro kan sörpla i sig sina nudlar.

Umeda Sky Building

Umeda Sky Building (Umeda Sukai Biru), är den sjunde högsta byggnaden i Osaka. Det är en kontorsbyggnad som består av två 40-våningstorn, vilka förenas vid de två översta våningarna med en plattform och rulltrappa som går snett över den atriumliknande ytan i mitten. Byggnaden innehåller även trädgårdsanläggningar med gångstigar.

Den 173 meter höga byggnaden är ritad av arkitekten Hiroshi Hara och byggdes av Takenaka Corporation 1993.

Idag stod Osaka Castle på schemat, så när vi hade ätit upp rörde vi oss direkt ditåt. Efter två byten med tunnelbanan var vi framme.

Även den här gången bråkade vädret med mig. Förra gången jag besökte Osaka Castle, blåste det stormvindar och började regna och åska. Den här gången var det kallt, regn i luften och väldigt blåsigt… Förstår inte det.

Efter att ha tagit en promenad genom parkerna på väg till slottet, knatade vi upp för trapporna till toppen på det gigantiska bygget. Behöver jag nämna att vi nästan blåste bort? Lite tråkigt att slottet i sig inte är mer autentiskt än vad det är, å andra sidan är det inte så konstigt.

Vi kände oss nöjda ganska snabbt, men man lämnar inte slottsområdet innan man har ätit en glass - oavsett väder! Vi kurs mot en station som skulle ligga “alldeles intill”, men det blev en lång promenad genom diverse parker. Inget mig emot, jag älskar att bara gå runt och insupa omgivningen!

Vi åkte till Osaka Aquarium (deja vu för min del). Det knorrade lite i våra magar och tänkte leta rätt på ett lunchställe, klockan var ju faktiskt 12. Men vi gick upp och ner för gatan utan att hitta något, det som tilltalade oss var stängt… Jag fattar verkligen inte när de har lunchtimmar i det här landet.

Efter mycket om och men hittade vi ett litet hak som serverade crêpes. Jag tvingade med Albert in och de serverade matcrêpes med kyckling. Han rynkade lite på näsan, men gav tillslut med sig. Stället ägdes av en jättego liten tant som kunde tillräckligt med engelska för att göra det hela enkelt. Vi beställde varsin terriaki-kyckling och det var verkligen jättegott! Till efterrätt blev det såklart crêpes med jordgubbar, chokladsås och grädde!

Osaka Aquarium var lika trevligt som förra gången. Det är ett riktigt fint och stort akvarium! Det fanns lite nya saker att titta på den här gången, bl.a. kunde man få klappa rockor på slutet!

Resten av dagen var planerad till “shopping”. Vi åkte in till Shinsaibashi-området och hamnade inne i shoppingkomplexet Daimaru - tre byggnader * 11 våningar. Jag var egentligen inte ute efter någonting, men när jag såg ett par sprillans nya Asics GT-2000 för 10 000 Yen, kunde jag inte låta bli.

Vi gick in i en Diesel-butik och jag ville verkligen hitta någonting. Vi gick upp på övervåningen och där fanns det tre tröjor som jag ville prova. Självklart kom en liten tjej springandes och hon var alldeles i extas när hon fick syn på mig! “Kawaii!!” sa hon hela tiden, gång på gång. “Kawaii, kawaii, kawaiiiii”, haha! Hon kände på håret och undrade om det var mitt egna, pekade på ögonskuggan och gav tummen upp! Åhhh va jag ångrar att vi inte tog kort tillsammans med henne! Hon var så himla härlig!

Med kvällen kom kylan och därför höll vi oss på en av de större shoppinggatorna under tak, därmed kunde vi undvika blåsten. Mycket trevligt om ni frågar mig, helt i min smak!

Osaka Castle

Mitt i Osaka tronar det som en gång var Japans mest formidabla slott, Osaka Castle. Det är idag ett av Japans mest berömda slott. Slottet uppbyggnad påbörjades under 1583, men förstördes tyvärr under en attack under 1615. Det byggdes upp igen, men olyckan var framme ännu en gång 1665 då blixten slog ner i slottstornet och slottet brann ner till grunden.

Att det är en rekonstruktion byggd i cement (från 1997) och inte ett ”äkta” slott må vara fallet, men det är ändå värt ett besök.

Osaka Aquarium

Osaka Aquarium Kaiyukan är ett av världens största akvarier, det rymmer nästan 13,5 miljoner liter vatten och består av 16 stora tankar (den största innehåller 5 400 000 liter vatten). Osakaakvariet utmärker sig genom sin innovativa och utmanande form och är byggt kring konceptet med Stilla havets ”eldring”.

I tankarna bor närmare 580 marina arter som normalt håller till i Stilla havet. Man kan på 14 nivåer se fiskar och däggdjur som lever i Stillahavsbältet. Över 35 000 varelser bor i akvariet, däribland stora arter som djävulsrocka och valhaj.

Till tankarna gick det åt 314 ton akrylglas - 1,5 gånger den årliga produktionen i hela världen. Den största rutan är sex gånger fem meter och 30 cm tjock - och väger omkring 10 ton.

Shinshaibashi

Shinsaibashi är ett distrikt i Ch??-ku ward i Osaka och stadens huvudgata vad gäller shopping.

Daimaru

Daimaru är en japansk shoppinggallerikedja som grundades 1907. Daimaru Shinsaibashi består av tre byggnader - huvudbyggnaden samt den södra och norra huslängan, där norra byggnaden består av 16 våningar och de andra två av 11 våningar. Mycket shopping blir det!

Idag var det dags att byta stad, Tokyo skulle bytas mot Osaka. Klockan var ställd på kl 07 och vi studsade upp ur sängen (eller, jag gjorde det iaf). Vi var snabba ner till frukosten och fick ett bord vid fönstret. Alltså, utsikten... Jag vet, jag tjatar - men oh så vackert! Jag njöt av varenda sekund och drog ut på frukosten så länge jag kunde!

Vi hade tillgång till hotellets SPA-avdelning, SPA Zen, och vi vore ju dumma om vi inte utnyttjade erbjudandet åtminstone en gång innan vi checkade ut. Vi hämtade våra badkläder och kilade ner. Mycket fancy och mysiga omklädningsrum med privata dusch- och sminkbås. Bubbelpool och stor inomhuspool, torrbastu och ångbastu, uppvärmd utomhusbubbelpool designat att efterlikna ett Onzen. Vi var helt ensamma när vi kom dit, lyxigt värre! Favoriten var bubbelpoolen utomhus, absolut, det var så skönt att ligga där och titta ut över Tokyo. När det dessutom började droppa från himlen, ahhh va jag njöt! När jag lekt blötdjur i en timme kände jag mig som en ny människa igen - en perfekt avslutning på Tokyo!

Väl uppe på rummet igen packade vi sista i lugn och ro. Efter en titt i kylskåpet insåg vi att vi hade kvar våra bakelser som vi hade köpt dagen innan på Isetan (inte så konstigt att de inte blev uppätna med tanke på gårdagens 8-rättersmiddag). Vi kokade lite te, dukade bordet vid balkongen och körde en gofika innan vi checkade ut och tackade för oss.

Vi hoppade på Yurikamome-monorälen och tog tåget, via knorrskruven, en sista gång till Tokyo Station. Där hoppade vi på ett Shinkansen Hikari som tog oss till Osaka på knappt 3 timmar.

Hotellet i Osaka (Fraser Residence Nankai Osaka) var ett något annorlunda hotell. Det var, men ändå inte, ett lägenhetshotell. Vi hade ett separat sovrum med en stor garderob, ett TV-rum med soffa och bord, köksvrå och tvättmaskin! Himla skönt att kunna gå runt lite och byta rum och, framför allt, inte behöva använda sängen som soffa hela tiden!

Vi hann vara i Osaka i drygt en timme innan vi begav oss till Kobe! Äntligen skulle jag få äta kobe-kött!!! Jag hade kollat ut ett par restauranger och vi bestämde oss snabbt för att besöka Wakkoqu. Vi kom dit precis när de öppnade och fick därmed plats direkt (tur var väl det eftersom restaurangen bara hade ~15 platser). Vi slog oss ner vid ett stekbord och tilldelades, ännu en gång, en kock.

Först - på med haklappen! Sen - 220g Special Selected Kobe Beef Tenderloin!!!

Om gårdagens middag hade varit den bästa i mitt liv hittills, så sopade kvällens Kobebiff mattan med den! H-e-r-r-e-gud!! Det ÄR skillnad på kött och kött, det är sjukt hur stor den skillnaden är! Vilken textur och vilken smak! Jag behövde knappt tugga köttet och smaken var alldeles nötig och smörig! Här hittar ni en recension på middagen!

Middagen pågick i drygt två timmar och vi tuggade på något hela tiden. Det började med en kall, marmorerad biff, därefter en grönsallad, Kobebiffen med diverse tillbehör, böngroddar med kobekött och sedan fick en kopp grönt te avsluta hela middagen. Wow!

Vi tackade för oss och åkte tillbaka till Osaka igen. Där svängde jag in på Yodobashi och köpte motljusskyddet till min nya kamera. Jag hittade dessutom ett fingergrepp till kameran som också fick följa med hem. Därefter strosade vi runt lite på de olika våningsplanen innan vi rörde oss tillbaka till hotellet.

SPA Zen

SPA Zen ligger i Hotel Nikko Tokyos lokaler och erbjuder hotellgästerna allt från behandlingar till bad, avslappning och fitness. Här finns en stor pool, bubbelpool och utomhuspool med utsikt över Tokyo-bukten.

Shinkansen

Att åka tåg i Japan är en upplevelse i sig. Shinkansentågen är hypermoderna, snabba och tysta. Dessutom är det nästan sjukligt punktlig! 2003 var den genomsnittliga förseningen (per tåg på Tokaido Shinkansen) 12 sekunder... 12 sekunder!

"När det hypermoderna, skinande vita tåget tyst glider in på Tokyos centralstation står personalen och bugar.
Det är en märklig syn och knappast något som skulle inträffa då ett svenskt X2000
stannar vid perrongen i Degerfors en snöig kväll i december. "
(dn.se)

Det finns flera olika typer av Shinkansentåg. Snabbast är superexpressen Nozomi, som når hastigheter på 300 km/h. Det är också det enda tåg man inte kan utnyttja sitt Rail Pass på. Det snabbaste som tågpasset gäller på är Hikari-tågen, som har en topphastighet på 285 km/h.

Osaka

Folkmängd: ~2,8 miljoner

Osaka är annorlunda, bitskt och kvickt, med invånare som styvnackat vägrar konformera till det japanska sinnelaget, och är födda med en miniräknare i sinnet. Staden har alltid varit, och är fortfarande Japans ekonomiska nav, med handel så långt indriven i folksjälen att man hälsar på varandra genom att fråga hur mycket pengar man tjänat, och med en dialekt som fått kultstatus bland japans unga.

Hela staden håller sakta på att byggas om, med arkitektoniska underverk upp i luften och shopping ett par våningar ner i jorden, till en social och människoanpassad infrastruktur. Att staden sedan gammalt har en matkultur utan like, det får man på köpet.

Kobe

Folkmängd: ~1,5 miljoner

Kobe är kanske tyvärr mest känd för den stora jordbävningen (som mätte 7,2 på richterskalan) som ägde rum 1995 där omkring 5000 personer dog. Man kan inte tro att staden blev så förstörd som den faktiskt blev när man besöker den idag. Allt har byggts upp igen och staden ser ut som innan, lite moderna kanske. Det centrala området i Kobe är känt för sitt nattliv och staden är också berömd för Kobe-biff, världens dyraste nötkött!

Kobe Beef

Kobe-biff - världens dyraste nötkött. Kossorna dricker öl och får massage varje dag. Inte illa!!

Kobebiff kommer uteslutande från kor av den japanska rasen Wagyu. “Wa” är ett gammalt ord för Japan eller japanskt, och “gyu” betyder nötkreatur. För att köttet överhuvudtaget ska få kallas kobebiff måste wagyukon komma från just Kobe i Japan och dessutom följa en närmast rigid uppfödning.

Vi försökte gå upp tidigt för att åka ut till fiskmarknaden, men vi tog oss inte ur sängen förrän strax innan 9:00. Inte så konstigt kanske med tanke på hur jetlaggade och trötta vi måste vara (utan att vilja känna efter).

Klockan tickade, men vi tog oss ändå iväg till Tsukiji Fish Market och letade rätt på det superpopulära frukoststället Daiwa. Vi hittade en kö som vi ställde oss i, vi gjorde antagandet att alla andra också väntade på en plats inne på Daiwa. Kön såg inte speciellt lång ut när vi stod där, vi hade kanske 20 personer framför oss (trodde vi). Vi stod där i solskenet och höll humöret uppe - tills vi tjuvlyssnade på två tjejer, från London, bakom oss och deras japanska kompis;

“It’s a three hours wait where you’re standing atm”, sa den japanska tjejen.

Jag kunde inte låta bli att fråga om jag hade hört rätt, men tyvärr. Tre timmars kö för lite sushi… No way, kände jag. Tjejerna började diskutera om de skulle gå någon annanstans på området och efter en stunds diskuterande erbjöd de oss att hänga på om vi ville. Varför inte tänkte vi och tog rygg!

Vi promenerade genom fiskmarknadens små gator innan vi stannade till utanför en restaurang på en liten sidogata. Detta skulle bli en upplevelse - färskare sushi än så här får man inte någonstans i världen!

Albert och jag beställde in varsin Takumi - fet tonfisk, blåfisk, lila tonfisk, sötvattensräka, ål, pilgrimsmussla, laxägg, sardin, ja... jag vet inte vad jag fick allt! En sak är helt säker dock, jag kommer aldrig kunna äta sushi i Sverige, iaf inte på samma sätt. Och kostnaden? 2500 Yen för 10 bitar purfärsk sushi! Galet.

När vi hade ätit upp och var mätta och belåtna, tackade vi för att vi hade fått följa med. Vi önskade dem en fortsatt trevlig resa och begav oss mot Meiji Jingu Gyoen. Måste jag säga att vi numera är 1337 på att åka kollektivt i Japan?

Jag hade nog lite för stora förväntningar på det här stället, tyvärr tyckte jag att det bara var ganska meh... Inte värt det ståhej det orsakar bland turister iaf. Vi stannade inte speciellt länge utan tog istället en promenad till The Japanese Sword Museum. Det var inte jättestort, men innehöll fortfarande 30-talet gamla japanska svärd. Vissa var så gamla som från 1300-talet, men fortfarande oerhört vackra och väl bevarade!

Det blir mycket tunnelbaneåkande här i stan, men det är så enkelt (när man väl förstår sig på det), man tar sig verkligen vart man än ska. Den här gången åkte vi till Shinjuku Gyoen National Garden - dags för ännu en dos av Sakura! Det var väldigt enkelt att hitta dit, det vara bara att följa den enorma strömmen med människor som tycktes vallfärda till parken. Nu snackar vi körsbärsträd! Herregud vad stort det var och alla träd blommade - vita som rosa. Vi passerade en äldre man, en sopgubbe, och när han fick syn på min kamera utbrast han “Ohohoooo” och pekade glatt på kameran! Jag nickade glatt och undrade om han ville vara med på kort - han log stort och gav mig en glad pose!

Efter ett par timmars strosande i den vackra parken, gick vi vidare till Isetan Department Store - ett stort shoppingcenter med allt och lite till. På bottenvåningen fanns det en matmarknad, typ som Hötorgshallen fast tusen gången större och bättre! Mat och bakelser de vackraste bakelserna som finns - överallt! När vi gick mellan alla små butiker stötte vi på ett bageri som hette Fika! Jag trodde det var en slump först, men när vi gick närmare såg jag en dalahäst intill ett par semlor! De hade dessutom både prinsesstårta, pepparkakor och hallongrottor (som jag dessutom fick smaka på!).

Vi beslutade att röra oss hemåt och det var så skönt att komma hem till hotellet relativt tidigt (kl ~18). Albert somnade bums (igen) och jag bäddade, ännu en gång, ner mig i sängen och kollade igenom dagens bildskörd.

Vi ville ta det lugnt ikväll - stanna på hotellet och inte göra något speciellt. För att slippa gå iväg någonstans besökte vi en av restaurangerna på hotellet, vi slog oss ner på Teppan Grill ICHO, en teppanyaki-restaurang. WOW säger jag bara!! Ikväll skulle vi få en av våra livs upplevelser… En mindre matrecension hittar ni här - 8 rätter på Teppan Grill ICHO!

Tsukiji Fish Market

Tsukiji grossistmarknad är en stor marknad för fisk, frukt och grönsaker i centrala Tokyo. Det är den mest kända av över tio grossistmarknader som hanterar distributionen av fisk, frukt, grönsaker, kött och blommor för huvudstadsregionen Tokyo. Det är en av världens största fiskmarknader och hanterar över 2000 ton av marina produkter varje dag.

Riktig sushi intas hos Sushi-dai eller Daiwa i Tsukiji. Fisk som fångats någon timma innan du är där för frukost!

Meiji Jingu Gyoen

Meiji jing? i Shibuya, Tokyo, är en shintohelgedom tillägnad Meijikejsaren och hans fru kejsarinnan Shoken. Helgedomen byggdes under 1910-talet efter deras död och den invigdes 1 november 1920.

The Japanese Sword Museum

Det här japanska svärdmuseet är ett måste för alla entusiaster. Oerhört vackra och välbehållna svärd sedan tidigt 1300-tal är inte allt de har att bjuda på, de erbjuder även utställningar i konsten svärdsmide.

Shinjuku Gyoen National Garden

Shinjuku Gyoen-parken & Shinjuku Gyoen nationalträdgård, är en stor park i Tokyo på 58,3 hektar, med en omkrets på 3,5 km. Parken öppnades för allmänheten 1949 efter att ha tillhört den kejserliga familjen sedan 1903.

Isetan Department Store

Isetan Department Store grundades så tidigt som 1886 och butiken i Shinjuku är idag kedjans flaggskepp med 10 hela våningar! Här hittar man allt från kläder och kosmetika till restauranger och fantastiska bakelser.

Teppan Grill ICHO

Teppan Grill är en Teppanyaki-restaurang som ligger i hotellets lokaler (Hotel Nikko Tokyo). Kockarna är utbildade inom både det japanska och franska köket. Den fina Wagyu-biffen är noga utvald efter ålder och tillagad framför ögonen på dig.

Det var längesedan jag vaknade som jag gjorde den här morgonen. Albert hade ställt klocklarmet på rummet och när det ringde tände han varenda lampa innan han lyckades stänga av det!

Hotellfrukosten bjöd på en fantastisk utsikt över Rainbow Bridge och Tokyo-bukten samt en väl tilltagen frukostbuffé. Det var allt från pannkakor och våfflor till grillad lax, misosoppa, ägg, frukt, yoghurt, m.m.

Vi hoppade på tåget till Uenoparken (vilket idag gick betydligt bättre än under gårdagen), herregud va vackert det var! Alla vita körsbärsträd stod i full blom - det var vitt överallt, fluffigt som moln! Folk satt under träden på filtar, fikade och hade mysigt. De skrattade och åt, drack öl och njöt av Hanami. Unga, familjer, barn eller äldre, det hade ingen betydelse - alla var där!

När jag fått mig en rejäl dos av Sakura, åkte vi in till Akihabara där vårat första stopp blev Yodobashi (som var mycket större än gårdagens Big Camera).

Därefter började min jakt på "Sailor Moon"-figurer! Tänk att det ska vara omöjligt att hitta några som jag vill ha. Jag fick syn på ett komplett set med alla fem töser samt katterna, men de stod på en inglasad hylla och var inte till salu, såklart... Istället fick jag trösta mig med crêpes med jordgubbar, grädde och chokladsås!

När vi var nöjda i Akihabara tog vi Yurikamome-monorälen tillbaka till Odaiba. Visste ni att de har reserverade vagnar endast för kvinnor? När vi kom fram gick vi längst med Odaiba Kaihin Koen (Odaiba Seaside Park) tillbaka till hotellet. Solen var på väg ner och Tokyo var så vackert tillsammans med allt vattnen och alla båtar. Luften var varm och det doftade ljuvligt av körsbärsblommor, jag njöt av varenda sekund!

Väl tillbaka på hotellrummet toksomnade Albert, han hann knappt få av sig skorna... Själv la jag mig bekvämt i sängen med datorn i knät och CNN på TV:n (sova kan man göra sen). När tröttmössan bredvid mig vaknade till liv och var människa igen, tog vi tunnelbanan till Sumida och Tokyo Sky Tree.

Vi möttes av ett hav av folk och alla skulle upp i tornet. Vi var tvungna att skriva upp oss på en lista för att vara säkra på att få åka upp. Det tog inte så lång tid faktiskt och snart stod vi i hissen som skulle ta oss upp till 350 meters höjd (första utsiksplanet). Vi nådde en hastighet av 600 m/minut (~35 km/h) och det slog lock i öronen på mig. Vi åkte direkt vidare upp till övre tornet på 440 meters höjd, det stängde 21:00 och vi blev de sista som fick åka upp!

Wow säger jag bara - det tog aldrig slut! Stadsljuset bara fortsatte och fortsatte! Vi gick upp till 450 meters höjd och bara tittade ut. Väldigt, väldigt häftigt!

När vi sedan åkte hem och bytte från tunnelbanan till Yurikamome-tåget, fick vi chansen att sitta allra längst fram. Tyvärr hade jag inget batteri kvar i kameran, men jag har hittat ett klipp på Youtube (här), där de åker exakt samma väg som vi åkte de första dagarna i Tokyo!

Uenoparken

Ueno-parken är känd för sina körsbärsträd som blommar vackert på våren och lotusen som blommar under sommaren. På våren blir det riktigt hålligång då man firar in våren och körsbärsblommens prakt med en så kallad Hanami (blomsterskådning).

Akihabara & Yodobashi

Akihabara är en stadsdel i Tokyo, Japan. Akihabara har fått epitetet "elektriska staden" och är Tokyos shoppingcenter för hemelektronik, tv-spel och el-prylar. Huvudgatan Chuo-dori är pulsådern genom Akihabara och ifrån den sprider sig affärerna ut på sidogatorna.

Yodobashi Camera, makalöst stort varuhus om nio våningar som säljer alla möjliga sorters elektronik, specialiserad på kameror och audio/video-utrustning.

Monorail

En Monorail (enskensbana) är en bana för tåg som endast går på ett brett spår - en balk, istället för två parallella spår. Moderna monorailsystem drivs av elmotorer och kräver ej en fysisk förare som styr tåget. Därför kan man ofta uppleva resan från första parkett - längst fram åt tåget!

Odaiba Kaihin Koen

Detta är en konstgjord strand/kuststräcka, där alla kan njuta av Tokyos vatten. Bada är ej tillåtet, men andra aktiviteter, såsom kanot och wakeboard, är tillåtet. Den fina promenadsträckan leder till Daiba Park och Shiokaze Park med sin vackra fontän.

Tokyo Sky Tree

Tokyo Sky Tree är ett TV-torn i Sumida, Tokyo. Tornet är världens näst högsta med en höjd på 634 meter där man som besökare kan titta ut över Tokyo på 450 meters höjd! Konstruktionen påbörjades den 14 juli 2008 och öppnades offentligt den 22 maj 2012.

Bussen släppte av oss precis utanför hotellet strax innan kl. 13:00. Stort, maffigt och världens goaste personal! Kände mig oerhört svensk och bufflig när jag försökte rycka åt mig resväskan för att rulla in den själv, men de hindrade mig snabbt och jag skämdes nästan lite. Shit, vilken lobby och jisses vilken utsikt!

Vi förberedde vår check-in (nycklarna kunde vi inte få förrän kl. 15:00) och packade om våra väskor. Alla värdesaker åkte ner i varsin ryggsäck, sedan såg personalen till att förvara väskorna i väntan på nycklarna. Vi hoppade direkt in i en taxi som tog oss till Bic Camera, mitt inne i Tokyo.

Herregud vad mycket folk... Okej, visst mindes jag det som att butikerna var fulla med både prylar och människor, men detta var faktiskt bara löjligt. Sen slog det mig - 1 april skulle skatten höjas från 5 % till 8 %, inte så konstigt att alla handlade idag ^^ Jag fick snart fatt i en kille som kunde tillräckligt mycket engelska för att jag skulle få med mig det mesta som jag var ute efter!

Det hela tog en knapp timme, snabbt, inte sant?

Med varsin påse i händerna, tog vi den fånigt korta promenaden till Tokyo Station där vi skulle aktivera våra Rail Pass. En smärtfri process som gick på ett ögonblick! Nu skulle vi bara ta oss tillbaka till hotellet och checka in på riktigt. Eftersom vi skulle åka väldigt mycket kollektivtrafik under resten av resa var det bara att lära sig, hur svårt kunde det vara...

Vi fattade absolut nada! Så fruktansvärt bortkomna, helt otroligt. Vi irrade runt på stationen och letade efter rätt tåg... Biljetter, det behövs också. Efter en timme hade vi inte kommit någonstans! Vi stod f*n på precis samma plats... Men jag visste att vi skulle ha ett Suica-kort, så vi såg tillslut till att ordna det och kunde i alla fall ta oss innanför spärrarna. Sen hittade vi rätt spår, trodde vi, och hoppade på ett tåg. Då blev vi utösta och hänvisade till ett annat spår - igen, två puckon som inte fattade någonting. Vi hoppade på första bästa tåg och tänkte att om det går åt helvete, då tar vi en taxi!

Men, vi lyckades hamna på rätt tåg och efter 2,5 h var vi äntligen tillbaka på hotellet! Vi hämtade nycklarna (till rummet med nummer 1337, haha) och fick veta att vi även hade tillgång till hotellets SPA-avdelning. Blondie slängde sig i sängen och jag sprang in i duschen. Det kan ha varit en av de skönaste duscharna jag någonsin tagit! Jag kände mig som en ny människa efter det - awesome!

Eftersom vi inte hade ätit under dagen, bestämde vi oss för att gå runt en sväng på Odaiba. Vi stannade till på en restaurang inne på Venus Fort och smällde i oss varsin panerad kyckling med vitkålssallad, gott!

Innan vi gick tillbaka till hotellet tog vi oss en tur i deras berömda Ferris Wheel, därefter gick vi längst med vattnet och såg ut över regnbågsbron och Tokyo. Hemma på hotellet igen hade vi, eller jag iaf, varit vakna i 36 timmar. Men det hindrade absolut inte mig från att leka med mina nya leksaker en snabbis!

BIC Camera

Bic Camera är (tillsammans med Yodobashi) en av Japans ledande elektronikkedjor. Hittar du inte det du söker här, finns det inte.

Venus Fort

Venus Fort är en shoppinggalleria, byggd som en replika av 1700-talets Venedig. Gallerian har över hundra butiker samt diverse kaféer och restauranger.

Ferris Wheel

Detta pariserhjul är ett av världens största med sina höga 115 meter. Åkturen tar 15 minuter och erbjuder en fantastisk vy över Odaiba och Tokyo-bukten.

Rainbow Bridge

Det är den s.k. Regnbågsbron som kopplar samman Odaiba med resten av Tokyo. Den dubbeldäckade bron är en ikonisk symbol och vackert belyst på kvällen i regnbågens alla färger.

Efter att ha packat hela lördagen var vi så redo vi kunde bli när vi vaknade på söndagsmorgonen. Vi tog pendeltåget till Arlanda och klev av på Terminal 5, så smidigt.

11:40 gick flyget mot Danmark där vi sedan skulle byta flyg till Tokyo! När vi mellanlandade i Köpenhamn passade vi på att äta en varsin sallad och avnjuta en chailatte från Starbucks (bästa chailatten there is!).

Efter 10 timmar landade vi på Narita Airport, kl 09:10 lokal tid. Vi hämtade ut vår 3G-dongel och hoppade sedan på första bästa Airport Limousine som gick förbi hotellet, Hotel Nikko Tokyo, på Odaiba.

Tokyo

Folkmängd: 13,3 miljoner

Världens största metropol är inte lätt att ta till sig, öst och väst, gammalt och nytt, mischmasch av betonghus, el-ledningar, trafik och människor överallt. Men när man väl börjat vänja sig vid dess kolossala utbud och höga puls finner man en charm i de eviga ropen “Irrashaimasse” och inser dess betydelse.

Tokyo är kontrasternas stad, ett laboratorium, ett drömlandskap som erbjuder ett avantgarde mode som spinner på urgamla kulturtraditioner. Från den lilla fiskeby det en gång var, växte Tokyo till att bli Shoguns maktcentrum, Japans medelpunkt och inte minst, en av världens ledande ekonomiska och största nöjescentra. När man besöker det storstadslandskap som det moderna Tokyo utgörs av har man svårt att förstå att staden två gånger under 1900-talet jämnats med marken, av jordbävning och krig.

O-Daiba

När västerlänningarna under 1850-talet började pressa Japan att öppna sig mot omvärlden, uppförde shogunatet en serie daiba (hinder) över Tokyos hamn för att utestänga utlänningarnas mäktiga "svarta skepp". Daiba (ibland O-Daiba), en ö som näst intill blockerar Tokyobukten, har uppkallats efter dessa hinder.

O-Daiba är dock en uppfriskande upplevelse för den som trodde att Tokyo bara var trånga gränder och enformiga betongbyggnader. Det är Tokyos experiment-ö, där arkitekter har fått fria händer att bygga kontorshus, mässhallar, en spektakulär shoppinggalleria (för kvinnor), till och med en badstrand mitt i Tokyo.

Hotel Nikko Tokyo

Ett fyrstjärnigt hotell med panoramautsikt över Tokyo-bukten och härligt spa med bl.a. ångbastu och bubbelpool utomhus. Stora härliga rum och en grym hotellfrukost!

Neeej! Det är så sjukt typiskt... Förra gången jag var i Japan var Hanami-säsongen så sen att jag knappt fick se ett blommande träd. I år däremot, har det redan börjat blomma ^^

Beräknad tid att blomma i Tokyo och Osaka är 28 mars... Har jag riktigt mycket tur, har det inte blommat över när vi kommer dit! Men attans, hur svårt ska det vara att få se ett par träd blomma?!

Idag fick vi hem våra Japan Rail Pass! Skönt, nu är allting fixat inför resan... 
Passen är redo, biljetterna bokade, hotellen likaså och nu Rail Passet. 
Det är nu 32 dagar kvar innan vi far (ja, jag vet... jag är hopplös) och det ska bli så himla roligt!