Jag vaknade alltför tidigt och började fundera på hur f*n jag skulle få plats med allt som skulle med hem... Det visade sig att jag inte fick plats. Jag packade så gott jag kunde, men det slutade med att väskan knappt gick igen trots att jag lämnat kvar en skinnväska hos Christoffer. Kameraväskan var nu snarare en dockväska och handbagaget var knökfullt...

Efter en sista tur på stan kom jag hem med ytterligare några presenter. Vi åt en parfait gjord på yoghurt med jordgubbar innan regnet började ösa ner lagom till vi hade slagit oss ner i bussen.

Vi bestämde oss för att ta en taxi till Kyoto Station vid kl 21 och vi hade tur, för precis när vi kånkat ut väskorna till vägen, kom en taxi. Vi vinkade in honom och 2200 yen senare var vi på stationen. Nu skulle vi bara ta oss till Osaka International Airport Itami... Lättare sagt en gjort, fy fan vilken pärs! Till Osaka var det inga problem att ta sig, men det fanns inte en enda skylt som visade att det fanns en flygplats i närheten... Som tur är kan ju Christoffer iaf förstå och kommunicera tillräckligt för att vi skulle kunna ta oss till nästa tåg och tåget därefter. Men det blev mycket frågade och vi måste ha sett ut som två stora frågetecken. Efter drygt två timmar kom vi fram till en stationen och plötsligt såg vi en skylt med Osaka Airport på! Lycka! Då visade det sig att vi bara var 3 min från flygplatsen ^^

Nu kom nästa skitgrej – alla terminaler var stängda, alla väntsalar låsta och där stod vi... Vad skulle vi göra nu då?! Det var kallt, det var blött och vi hade allt bagage med oss... Tanken var nämligen att spendera natten på flygplatsen eftersom tidigaste tåget på morgonen till Osaka gick efter 05. Flygplatsen öppnade inte förrän 06:00 igen. Suck! Som tur var hittade vi ett relativt billigt hotell som vi fick ett rum på! Nåja, då fick jag chansen att duscha och sova ett par timmar innan det var dags att krångla med incheckningen.

Efter en relativt lugn morgon tog vi bussen till Gion för att beskåda den vackra Maruyanaparken samt Kiyomizuderatemplet. Hela templet är gjort av enbart trä - allting...

Jag gick runt i småbutikerna på väg upp till templet och hittade ett sött litet halsband i form av en nyckel med en mus som klamrade sig fast. Iom alla butiker, samt att templet låg uppe på en topp, tog det ganska lång tid att ta sig dit. Men det gjorde inte mig något, jag tycker det är skönt att promenera runt... Christoffer är dock inte lika förtjust i det, stackarn ^^ Men han höll ut bra ändå tycker jag.

Min resa gjordes ytterligare lite bättre när jag äntligen fick se riktiga Geishor – vitmålade i ansiktet! Som om det inte vore nog, var det en riktigt vacker Geicha som höll på att bli fotograferad och därmed stod uppställd – perfekt fototillfälle!

Vi gick in till Kawaramachi för att shoppa det sista innan hemfärd. Jag hittade några presenter och lite fler saker till mig - en ryggsäck, tre halsband och en handgjord japansk ring.

Tillbaka till templet för att ta kvällsfoto över Kyoto, men de hade stängt av området när vi kom dit. Vi fick därmed vänta till klockan slog 18 och slås med alla andra turister för att få en skymt av solnedgången.

Kiyomizuderatemplet
Detta berömda tempel är över tusen år gammalt och kan nästan kallas en institution i Kyoto. I över tusen år har pilgrimer klättrat uppför sluttningen för att be till templets elvahövdade avbildning av Kannon och dricka från dess heliga källa (kiyomizu betyder rent vatten). Den stora salens veranda är ett mirakel av japanskt snickeri och erbjuder en vacker utsikt över Kyoto.

Maruyanaparken
Kyotos mest kända körsbärsblomningsplats invaderas av picknicksugna människor ända tills blombladen faller.

Eftersom vi bodde ganska nära Tokyo Station var det inga problem att hitta ett frukostställe. Tyvärr var väl inte frukosten speciellt njutbar eftersom de, av någon anledning, får röka hur de vill på restaurangerna. Jag tog en varm macka med spenat och ägg samt en kopp te innan jag var tvungen att gå ut i friska luften...

Idag var det min tur att få som jag ville, Tokyo International Forum stod först på schemat – ett gigantiskt glashus som, utifrån, påminner om undersidan på ett båtskrov. Det var riktigt häftigt!

Därefter tog vi tåget till Ueno-parken och regnet hängde i luften. När vi kom ut från stationen fick jag smaka på den godaste Chai-teet jag någonsin smakat – jag är helt hooked! Vi kan med någon timme i parken och lite Sakura innan vi gick i på deras zoo... Nu kom ösregnet och vi fick leta oss vidare till museet så att vi kunde vara inomhus istället. Det gjorde väl iofs inget, för det var ett naturhistoriskt museum.

På museet gick vi på en kort filmvisning i världens första 360 graders dome. Det var lite kul och när jag stod där på glasbron i mitten av allt, försvann balanssinnet totalt när filmen ändrade djup hela tiden, läskigt!

När vi skulle ta tåget hem till Kyoto igen ösregnade det fortfarande och blåste så mycket att Shinkansentågen fick köra på lågvarv, det medförde att resan hem tog 3,5 h istället för 2,5 h... Men, vi kom ju hem iaf och det var väl huvudsaken.

Tokyo International Forum
Forumet är en av centrala Tokyos mest distinkta och originella byggnader. Kulturcentrumet är uppbyggt av två byggnader – ett böjt glasatrium som reser sig 60 meter upp och en kubliknande, vi byggnad med fyra hallar (den största med 5012 sittplatser). En gård med skuggande träd delar byggnaderna, medan gångvägar i glas förbinder deras olika delar åt några meter upp.

Uenoparken
Uenoparken är ett av Tokyos största grönområden och alltid fullpackad med folk. Tokugawafamiljens första shogun byggde Kaneijitemplet och andra mindre tempel här på 1600-talet för att bekämpa onda andar som kunde komma från nordost. År 1873, fem år efter slaget vid Ueno då shogunens sista anhängare krossades av kejserlig makt, utnämnde regeringen Uenoparken till allmän plats. Flera museer och tempel ligger i parken, liksom Japans äldsta och främsta djurpark.

Nationella vetenskapsmuseet
En enorm blåval utanför museet ger en föraning om vad som komma skall. Museet är indelat i en äldre, nyrenoverad del och ett nyare annex. Här finns utställningar med dinosaurier, asteroider, fossiler och ett hus byggt av mammut-betar.

Idag skulle det bära av till Tokyo med Shinkansen! Därför ringde klockan 06:30 och jag fick tjata på Christoffer att han skulle bli klar i tid, men icke då ^^ Som tur är, är jag ganska tjatig och envis, så vi kom iväg till stationen i god tid ändå. Vi hoppade på ett tåg och 2,5 h senare stannade vi på Tokyo Station, illa kvickt!

Dagen började med Akahabra-distriktet, även kallad elektronikdistriktet. Gissa om de små pojkarna var nöjda – spelhimlen! Stora, höga och färgglada höghus som endast gick ut på spel, spel, spel och anime! Jag var väl kanske inte riktigt lika förtjust, men jag roade mig med att fota alla galna byggnader istället. Jag hade helst velat se det på kvällen, när alla neonskyltar var upplysta, men så blev det tyvärr inte... Sadface!

Vi slog oss ner på en restaurang och jag beställde in en nudelsoppa med böngroddar samt en tallrik med pastaknyten som innehåll lite grönsaker, typ som vårrullar fast i pasta. Herregud vad mycket mat jag fick in och allt skulle ätas med dessa fördömda pinnar! Bordet bredvid sneglade på mig och skrattade, illa... Men oh så gott det var! Soppan var supergod!

Därefter tog vi tunnelbanan till Ginza-distriktet för att se den berömda stora Yonchome-korsningen samt den berömda hunden, Hachiko, som väntade på sin husse i 10 år utanför stationen efter hans död. Sen strosade vi runt lite på gatorna tills mörkret la sig innan vi började leta efter ett hotell.

Första hotellet vi gick till var helt fullt, det fanns inte ens ett rum ledigt. Nu började det roliga ^^ Hitta ett nytt hotell, hoppas på att det fanns lediga rum och att det inte var för dyrt! Efter en halvtimme kom vi fram till ett som kunde erbjuda två rökfria rum. Vi vågade inte leta vidare utan tog det.

Christoffer och jag fick ett fint rum med fint badrum och med badkar! Jag tappade upp badkaret och njööööt! Sen somnade vi ganska tidigt, iaf runt 23...

Akihabaras elektronikdistrikt
Stationen Akihabara omges av ett elektronikdistrikt. Marknaden uppstod ur ruinerna efter andra världskriget då den japanska armén hade ett överskott av utrustning och ville bli av med det. Studenter från närliggande universitet, som var i desperat behov av pengar, köpte upp överskottet och tillverkade radioapparater – statussymboler och mycket eftertraktade – för att sälja längs vägkanter eller i småaffärer.

Shibuya
Shibuya är partystaden för Tokyos unga människor och har varit så sedan 1930-talet, då fasaderna pryddes av futuristiska raketer som pekade mot himlen.

Staty av Hachiko
Shibuya-stationen – på den populära mötesplatsen står en staty (1939) av en hund som väntade på sin husse vid stationen varje kväll i över 10 år efter hans död.

Yonchome-korsningen
Ginza Yonchome-korsningen är en av världens mest trafikerade korsningar…

Ivrig som ett barn på julafton, tog jag på mig kläderna och slängde kameran runt halsen när jag vaknade och gick ut för att fota Sakura… Men icke, det var bra seglivat i år! Fortfarande knoppar… Nåja, då fick Christoffer några extra minuter att slöa i sängen innan han var tvungen att kliva upp.

Vi åt vår frukost och tog bussen till Ginkakuji – Silverpaviljongen. På väg upp för smågatorna till templet gick vi förbi ett stånd som sålde munkar med någon kräm i. Det var jag ju såklart tvungen att smaka på, så jag köpte en munk med körsbärskräm och jag blev inte besviken! Supergott! Dock blev man väldigt törstig och jag gjorde bort mig som inte köpte vanligt vatten utan grönt iste – det var nog det värsta jag druckit på väldigt länge. Jag trodde jag hade blivit gammal nog för att kunna äta sånt jag inte tycker om, men den här gången gick det inte. Jag fick hålla för näsan för att ens kunna svälja det ^^

Väl inne på tempelområdet möttes vi av en häpnadsväckande vacker syn – trädgården var fantastisk! Jag önskar att jag kunde få se det när träden fått löv och allt är grönt, för jag kan tänka mig att det är ett mästerverk då.

På väg ner från templet tog vi en promenad längs med ”Filosofernas promenad” – en vacker plats under Sakura, men tyvärr hade inte ett enda träd blommat ut ännu. Dock var knopparna så när att trädgrenarna var alldeles rosa… Efter promenaden fanns det gott om små butiker och jag kunde inte motstå ett litet paraply när jag passerade en av dem.

Efter en ganska lång promenad kom vi äntligen fram till en tunnelbanestation där vi tog oss vidare till Fushimi och den kända Torii-gången (Fushimi-helgedomen). Ännu en gång gick det uppför och ännu en gång fanns det gott om små stånd och butiker på vägen. Den här gången hittade vi en slags våffelfisk med vaniljkräm inuti som vi var tvungna att smaka på.

Snart var vi framme vid den kända Torii-gången och jag måste erkänna att det var häftigt att se! Tänk er själva – Torii efter Torii uppställda efter varandra i 2,5 km… Galet! Det var mycket folk och det var svårt att få ett bra kort på ”känslan” av djupet i gången, men jag lyckades på något sätt fånga en bild utan en enda turist!

Efter några hundra meter kände vi oss nöjda och började röra oss in mot stan igen. Ännu en gång begav vi oss till Kawaramachi och dess butiker. Christoffer shoppade loss och köpte sig en snygg väska, jag kunde ju inte vara sämre och köpte en liten resväska.

På kvällen lagade vi köttfärssås hemma hos Christoffer och planerade lite inför morgondagens Tokyo-resa!

Ginkakuji – Silverpaviljongen
Somliga anser att Ginkakuji är ett oöverträffat mästerverk i trädgårdsdesign, andra tycker den är överskattad. Tveklös är dock betydelsen av Ginkakuji för japansk kultur – innanför väggarna når teceremonin, noteatern, blomsterarrangemangen och tuschmåleriet nya, förfinade höjder.

Templet var från början en tillflyktsort i bergen för shogunen Yoshimasa (ihågkommen för en konstärlig renässans som kallas Higashiyamakultur). För att hedra sin förfader som täckte Kinkakuji i bladguld, tänkte Yoshimasa täcka sin paviljong i silver under senare delen av 1300-talet. Dock blev templet aldrig täckt i silver på grund av det förödande Oninkriget och idag glänser istället den eleganta silverpaviljongen av ålderns färg.

Filosofens promenad
Genom ett av Kyotos mest älskade områden sträcker sig Filosofens promenad - ett körsbärsblommande kanallopp längs foten av det natursköna Higashiyama – från Ginkakuji till Nyakuojijinja. Promenaden har fått sitt namn efter en professor i filosofi från Kyotos universitet, Kitaro Nishida (1870-1945) som använde den som daglig promenad.

Fushimi helgedomen
Den mest kända helgedomen. Avenyn som idag består av hundratals torii-portar har skapas genom att affärsmän har donerat dessa torii-portar. Åt enda hållet ter sig portarna vara enfärgade, men vänder man sig om på sin väg genom avenyn möts man av text som visar vem som har donerat varje torii-port.

När jag slog upp ögonen hörde jag hur det smattrade utanför fönstret… Typiskt, självklart skulle det regna! Och det var inte på smått vis heller, det ösregnade verkligen!

Det blev en lugn morgon och en lååång frukost, men när klockan närmade sig lunch kliade det i hela kroppen och jag bestämde att vi skulle åka in till stan igen för ännu mer shopping. Vi åkte in till Kyoto Station och det enorma shoppingcentret som finns där. Vi började med gångarna under stationen och där hittade jag två söta plånböcker innan vi tog rulltrapporna upp. Ännu en gång befann vi oss i ett lite för fint shoppingcenter och lusten att punga ut > 5000 kr per plagg infann sig inte idag heller...

När vi (läs; jag) hade tröttnat hade det faktiskt sluta regna och solen sken ute. Vi tog en 40 min promenad till Kawaramachi och hann svänga om en restaurang på väg dit.

Maten beställde man genom en automat, där man betalade och fick små ”biljetter”. När man sedan slog sig ner vid bordet och beställde, lämnade man bara fram lapparna varpå maten serverades några minuter senare. Jag beställde in grillat kött med ris, sallad och soppa. Köttet kom in på en gjutjärnstallrik och det fräste fortfarande om det, så himla gott!

Väl framme vid Kawaramachi gick vi in på OIOI – ett stort shoppingcenter med fina kläder till relativt normala priser… Jag hittade så mycket kläder som jag ville köpa, men bestämde mig för att suga på karamellen tills vi var på väg ner för alla våningar igen, men då kunde jag dock inte motstå varken en jacka eller en tröja… Expediten var supertrevlig mot mig och när jag skulle betala tog hon fram ett par halsband som jag fick välja emellan som en present!

Jag kände mig oerhört nöjd när jag kom ut från butikerna och kände att jag skulle fira mina fina inköp med en Crêpes – med mjukglass, banan och chokladsås!

Kyoto Station
Kyotos nya JR-station är en futuristisk byggnad i förhållande till Japans gamla kejserliga huvudstad (som Kyoto en gång i tiden var). Byggnaden stod klar 1997 och trots att designen och ritningen stod som segrare i en internationell tävling, har stationen fått utstå kritik för att vara för "ren". Stationen saknar nämligen helt traditionella japanska motiv...

Efter att ha rest hela gårdagen, kände jag att Christoffer kunde få sova lite längre och därför valde vi att ha en shoppingdag inne i Kyoto. Herregud va stort det är... och allt finns! Tyvärr blir det nästan tråkigt när var och varannat varuhus och shoppingcenter endast säljer prylar såsom Gucci, Hermès, Marc Jacobs, etc. Visst, det är väl fina saker, men aldrig något som man skulle ha råd och shoppa själv... Så, efter att ha strosat runt i ett par sådana shoppingcenter gick vi in på Kawaramachis gator och shoppade loss!

Det tog inte lång tid innan jag hittade något i de små butikerna och efter bara någon timme konkade jag runt på hur många påsar som helst. Det hela började med lite krimskrams (ringar, halsband, solbrillor, etc.) och sen råkade jag hamna inne på en second hand butik ^^ Tro’t eller ej, men jag hittade faktiskt en söt sommarklänning där som jag beslutade mig för att köpa. Men tro inte att det var billigt för det, kalaset slutade på 600 kr! Efter några meter sa Christoffer åt mig att gå in i en butik, jag skulle troligtvis gilla deras grejer skarpt... Och mycket rätt, jag hade kunnat handla med mig hela butiken, men jag behärskade mig själv och kom endast ut med en söt liten handväska.

Nu fick det vara nog kände jag, jag kunde ju inte handla allt på en och samma dag... Brukar man inte checka läget innan man köper något? Men icke, jag passerade en G-Star butik och kom ut med en tröja...

Eftersom vi befann oss inne i stan ville Christoffer visa mig en pizzabuffé som serverade pizza med choklad på! Så, vi gick runt på smågatorna och väntade på att klockan skulle bli 17:00... Då gick vi förbi en jättefin tebutik som hade hur mycket olika tesorter som helst, säkert 300 sorter utan att överdriva! Självklart måste man köpa med sig te hem från självaste telandet, så jag köpte tre sorter som jag kommer kunna njuta av när jag kommer hem till Sverige igen.

Imorgon dyker det upp lite fler bilder i galleriet! Ber om ursäkt för att det är snålt med det på bloggen, men det tar sååååå lång tid att gå igenom alla och förminska dem och lägga upp dem! Har redan knäppt ~3000 st ^^

Nu är det dags för sängen, klockan närmar sig 01... Gonatten 

Kawaramachi
Korsningen mellan Shijo och Kawaramachi utgör hjärtat i stadens centrala shoppingområde. Under dagtid är Kawaramachis trottoarer fyllda med folk som handlar. Var och varannan människa har en vacker shoppingpåse i händerna!

När jag vaknade idag var jag alldeles uppspelt – vi skulle ta Shinkansen till Hiroshima och atombombsdomen, något som jag sett fram emot i flera månader! Men vi började med något betydligt trevligare – Miyajimaön.

Vi tog tåget ut till båten som skulle ta oss till ön och det var en ganska vacker syn när man närmade sig land. Torii’n stod ute i vattnet och bakom den var ett fantastiskt landskap med berg och vackra tempel. Vi hoppade av, tillsammans med alla andra turister, och började gå längs med de små gatorna. Överallt gick lösa tamhjortar och väntade på att bli matade och gosade med. Längst med alla gator fanns små butiker som sålde allt som faller turister i smaken - souvenirer, mat, glass, m.m. Själv kunde jag inte motstå frestelsen och köpte ätpinnar, en japansk docka samt ett litet väsksmycke. Vi promenerade runt på ön ett par timmar innan vi tog både båt och tåg tillbaka till stationen. Därifrån tog vi spårvagnen genom Hiroshima till atombombsdomen.

Wow, vilken syn... och vilken konstig känsla det var att befinna sig där och inse vad som egentligen hände för snart 70 år sedan. Vad tänkte de egentligen när de sparade domen och inte valde att riva den istället när de kunde återskapa och bygga upp staden igen... Japaner, vilket folkslag!

Klockan närmade sig solnedgång och det var sjukt mysigt att gå genom fredsparken, se fredsklockan, fredsmonumentet och den eviga lågan. Tyvärr hann vi inte gå in på museet, men jag fick iaf knäppa ett kort eller två på byggnaden...

18:47 satt vi på ett Shinkansen på väg hem till Kyoto igen... Jag moffade i mig två ”Danish bread” – den ena med Green Tea och den andra med Macadamia Nuts! Jag hade varit så uppspelt under dagen att vi glömt av att äta något... När vi tillslut kom innanför dörrarna hemma hos Christoffer tog vi fram stekpannan och lagade köttfärssås och spagetti!

Miyajimaön
Det är en juvel längs Sanyokusten, Miyajima som symboliseras av konturerna av en cinnoberröd torii (shintoport), mitt ute i havet, vilket antyder att hela ön är helig. På den här ön finns inga förlossningskliniker eller begravningsplatser eftersom ingen tillåts föda eller dö på Miyajima. Att fälla träd är också förbjudet – ön är täckt av urskog vilket innebär att den är hemvist för många fågelarter (en perfekt plats för en trädkramare som jag). Dessutom tillåts tamhjortar ströva fritt runtom ön...

På en udde som vetter mot helgedomen står Gojunoto, en femvåningspagod som byggdes 1407. Bredvid står Senjokaku, ”paviljongen med de tusen tatamimattorna” som restes 1587.

Itsukushima-helgedomen grundades 593 och står på pålar över en vik. Den är vackrast vid högvatten när byggnades speglades i havet. En del av terrassen mot bukten utgör Japans äldsta noscen.

Itsukushima-helgedomens torii anses av japanerna vara en av landets tre mest natursköna vyer och är 16 meter hög. Vid lågvatten är det möjligt att gå ut till den.

På sluttningarna bakom helgedomen ligger parken Momijidani (”lönnlövsdalen”). En linbana från parken går upp till toppen av Misenberget där det finns ett apreservat och fantastiskt utsikt mot Inlandshavet. På bergssluttningen finns även flera naturstigar.

Hiroshima
Istället för att återuppföra de krokiga förkrigsgatorna byggdes den moderna staden på ett rutsystem, vilket gjorde den enklare att överblicka. Spårvagnar och fina vägar och väldigt fin arkitektur är idag istället något som återspeglar staden.

Atombombsdomen är det enda som återstår av den gamla bombade staden. Kl 8:15 den 6 augusti 1945, exploderade atombomben 580 meter ovanför stadskärnan. Tiotusentals människor dödades genast av tryckvågen och dödssiffran steg till 200 000 de följande åren på grund av efterverkningar. Domen, den forna industriställningshallen, låg nära platsen där bomben exploderade. Domens vridna bjälkar, gapande hål och grushögar har bevarats som ett av UNESCO:s världsarv.

Fredsparken ligger precis intill domen och vid parkens norra ingång står Fredsklockan som man själv kan ringa i. I närheten av ligger Minneskullen med askan efter tiotusentals människor som kremerats. Längre in i parken ligger Barnens fredsmonument som föreställer en flicka med utsträckta händer. En trana, den japanska symbolen för långt liv och lycka, flyger ovanför henne.

På andra sidan vägen står Fredslågan som inte kommer släckas förrän alla kärnvapen har utrotats från jorden. I närheten står Cenotafiet som skapats av Kenzo Tange åt alla bomboffer. Här står namnen på alla som dog, tillsammans med en inskription som lyder ”Vila i frid. Vi kommer aldrig upprepa misstaget”.

Dagen började tidigt och efter lite frukost i magen åkte vi ner till Kyoto Station där jag löste in mitt Rail Pass (ett slags bevis som gör att jag kan åka tåg när jag vill, hur mycket jag vill och vart jag vill i hela Japan). Idag bar det av till Osaka för att beskåda Osaka Slott – ett stort och riktigt häftigt slott med vackra utsmyckningar i guld. Tyvärr började det regna och åska, men jag hittade ett träd som skydd med en alldeles fantastisk utsikt över templet. Det blev en hel del fina kort tack vare det måste jag erkänna, så regnet gjorde mig inget alls...

Nu var det dock dags att virra bort sig i Osakas tunnelbanesystem, men som tur är så kan ju min bror tillräckligt med japanska för att ta oss ur röran ^^ Tillslut hamnade vi rätt och nu gjorde vi ett besök på Osaka Aquarium – en av höjdpunkterna i hamnbyn Tempozan, hem för 580 marina arter. Osakaakvariet Kaiyukan utmärker sig genom sin innovativa och utmanande form. Akvariet är byggt kring konceptet med Stilla havets ”eldring” och rymmer nästan 13,5 miljoner liter vatten. Man kan på 14 nivåer se fisk och däggdjur som lever i Stillahavsbältet. Över 35 000 varelser bor i akvariet, däribland stora arter som djävulsrocka och valhaj...

När klockan närmade sig hemfärd gjorde vi bort oss ännu en gång nere i tunnelbanesystemet och det tog ett tag innan vi hittade rätt spår, men tillslut så. Det blev mååånga fina bilder tagna den här dagen, ~1000 st faktiskt.

Två tempel stod på dagens schema - Nijoslottet och Tojitemplet. Dagen bjöd på underbart vårväder och det var perfekt att strosa omkring i... Vi passade på att köpa en varsin glass – 50/50 vanilj och grönt te, det fick bli årets första! Några få körsbärsträd blommade vackert intill templen och trädgårdarna runtom var magnifika!

Timmarna försvinner snabbt när man går omkring på ett tempelområde sådär, helt plötsligt har halva dagen försvunnit och det är dags att ta sig vidare till nästa tempel...

Kuriosa - Nijoslottet
Avsaknaden av de stora befästningsverk som finns i andra japanska slott gör att Nijo är mest känd för sina ovanligt utsmyckade interiörer och så kallade näktergalsgolv. De senare utformades för att en eventuell inkräktare skulle orsaka ett fågelliknande, pipande ljud när han beträdde golven (och det pep och gnisslade verkligen om golvet). Näktergalsgolvet lades ut omsorgsfullt så att järnhakar och spikar under golvplankorna skulle gnidas mot varandra och orsaka gnissel när de rubbades. Komplexet byggdes under 1500-talet och symboliserade makt och rikedomar. Nijos trädgård är känd för sin rikedom och variation av stenar och ovanför ingången till palatset finns ett ovanligt utsmyckat trädsnideriarbete med flygande fåglar, påfåglar och slingrande blommor.

Kuriosa – Tojitemplet
Trots att det dammiga, urgamla Toji saknar den mossbelupna skönhet som många av Kyotos tempel har är dess historia nog så imponerande. Dess Buddhor vaktar staden sedan templet grundades 796. Tojis magnifika femvåningspagod återuppbyggdes år 1644. Med sina 55 meter i höjd är det Japans högsta träbyggnad och har blivit en symbol för Kyoto. Inuti finns avbildningar av fyra buddhor och deras efterföljare. Nordväst om kondon ligger Mieido eller Tashido (stora läromästarens sal) där Kukai bodde. Här finns en hemlig buddha, en Fudo Myo-o-avbildning som sällan visas. Den eleganta byggnaden från 1380 tillhör nationalskatterna.