Steak Wakkoqy & Kobe Beef

2014-05-02

Wakkoqu


Kobe Beef

Kobebiff kommer uteslutande från kor av den japanska rasen Wagyu. “Wa” är ett gammalt ord för Japan eller japanskt, och “gyu” betyder nötkreatur. För att köttet överhuvudtaget ska få kallas kobebiff måste wagyukon komma från just Kobe i Japan och dessutom följa en närmast rigid uppfödning.

Specialdieten som bjuds består av gräs och humle (för att stimulera aptiten och öka matsmältningen). Dessutom blir kossorna ryktade och får regelbunden massage för att motverka stress och stelhet, allt till tonerna av klassisk musik. Det hela låter som ett avundsvärt lyxliv, ända fram till det är dags att åka till slakteriet vill säga. Avsikten med allt det här daltandet är naturligtvis att köttet ska bli mört och få en så perfekt marmorering som möjligt.

Marmoreringen är den viktigaste egenskapen och det som avgör kvaliteten på kött. När du sedan äter kobeköttet märker du det på köttsaften och smaken, det här köttet har en väldigt distinkt smak.

Eftersom fettet i kobebiff smälter vid en lägre temperatur än vanligt nötkött, måste den tillagas med varsam hand. För lång stek- eller grilltid riskerar att smälta bort allt fett och kvar blir då bara en torr skosula utan någon smak. Glöm det där med ”well done” alltså.

Det finns olika kvaliteter för Wagyukött. A5 är det högsta betyget och ges endast till det finaste köttet.

Japansk kött betygsätta från C till A och från 1 till 5. Det man kollar på är köttets marmorering, färg och klarhet, fasthet och texturering av köttet, färg/lyster och kvalitet på fettet.

Yield Grade

Betyg A: Över standard
Betyg B: Standard
Betyg C: Under standard

Quality Grade

Betyg 5: Utmärkt (8-12)
Betyg 4: Bra (5-7)
Betyg 3: Medelmåttig (3-4)
Betyg 2: Under standard (2)
Betyg 1: Dålig (1)


Cold Beef

Till förrätt fick vi fyra tjocka skivor med marmorerad, kall biff vilka serverades på silverlök. Jag har aldrig smakat något liknande när det kommer till kall biff, titta bara på bilden!


Green Sallad

Därefter plockade han fram kobeköttet, som var av A5-kvalitet, och skar bort fettet varpå han sedan stekte köttet i sitt eget fett!

Under tiden kocken förberedde huvudrätten, blev vi serverade en grönsallad. Vi knaprade på och studerade kocken som vände vitlöksskiva för vitlöksskiva och omsorgsfullt stekte vårt kött till det mest perfekta medium/rare jag skådat!


220g Special Selected Kobe Beef Tenderloin (A5)

Kocken serverade oss några små kuber av perfekt kött åt gången. Tur var väl det, annars hade jag ätit upp allt på två röda sekunder! Jag luktade, drog efter andan och tuggade långsamt bit för bit så snart kocken serverade köttet (direkt från stekbordet).

Tillbehören var enkla - vitlökschips, morot, potatis och en japansk potatis kallad konnyaku, men ack så viktiga smakförhöjare.

H-e-r-r-e-gud!! Det ÄR skillnad på kött och kött, det är helt sjukt hur stor den skillnaden är! Vilken textur och vilken smak! Jag behövde knappt tugga köttet och smaken var alldeles nötig och smörig!


Bean sprouts and toasted bits of Kobe beef

Det fett som kocken skurit bort skulle nu användas till rätt nummer fyra. Jag oroade mig något, jag har fruktansvärt svårt för fett i kött (entrecote går helt bort). Men kocken menade att fettet i sig skulle smälta bort medan det kött som fanns kvar återstod.

Han hackade upp fettet och stekte det tillsammans med böngroddar. Han vände och vände, skar och delade. Han serverade rätten på ett fat och jag var lika hänförd den här gången - helt magiskt gott.


Middagen avslutades på sedvanligt vis med en kopp te och en citronskiva.