Nästa stopp var Selvallafoss, ett superfint litet vattenfall som fortfarande känns ganska “orört” av turister. När vi körde upp på den lilla parkeringen erbjöd jag mig sitta kvar i bilen medan Johan gick iväg för att fota. Fy fan vilken skit... Vi skulle ju se och uppleva Island tillsammans, inte en i taget för att en av oss behövde sitta kvar i bilen med den på tomgång!

Efter en kvart kom Johan tillbaka, förbannad för att vår resa höll på att bli förstörd redan på dag 1. Han sa åt mig att gå iväg och fota medan han skulle ringa biluthyrningen. Jag knallade iväg och efter 5 minuter hörde jag Johan bakom mig. Har han stängt av bilen!? Tänk om den inte startar igen, vafan gör vi då?! 

“Den startar nu, jag har testat 4 gånger... Man behövde trycka ner kopplingen helt i botten, alltså max! Jag blev så förbannad när killen i luren försökte förklara för mig hur jag kör manuellt och vad jag behövde göra - jag har kört manuellt i 15 år! Trampa ner kopplingen för att starta... Det fattar jag väl, jag gör ju det!! Men, inte tillräckligt långt tydligen...” 

Jag erkände direkt för Johan hur otroligt nära jag varit att bryta ihop... minsta lilla motgång hade fått mig över kanten. Han skrattade åt mig och erkände att han känt exakt samma sak. Men nu, nu kunde vi äntligen uppleva vårt första vattenfall tillsammans och njuta av att solens strålar faktiskt tittade fram lite mellan molnen, om än bara för några sekunder.  

Efter 45 min drog regnet in igen och vi bestämde oss för att köra vidare till Bjarnarhöfn Shark Museum. Det var ett väldigt litet museum, men vi var egentligen där för den fermenterade hajen som man fick smaka på om man lyssnade in på deras tour. Anledningen till att de fermenterar hajarna (som f.ö. kan bli upp till 400 år gamla), är för att de är giftiga. Hajen, Hákarl, har så små njurar att de har urin i hela kroppen och fermenteringsprocessen (som tar 6-12 veckor) eliminerar gifterna. Därefter hängs köttet för att torka i ett antal månader och under den perioder bildas ett brunaktigt skal som tas bort innan köttet skärs i små bitar och serveras tillsammans med brennivín, en isländsk akvavit. 

Det var en väldigt speciell smak, ammoniaken gick upp i näsan och sen kom något som liknande salmiak. Nja, det var inte så farligt som jag trodde att det skulle vara, men att jag skulle sitta och äta det en fredagkväll i gott sällskap, nej... För det är tydligen så de äter det, precis som jag äter en ost- och charkbricka. 

Vi hade egentligen tänkt äta vid museet, de hade nämligen soppa på hajfena (för att inte kasta bort något, inte Japan-style), men det var precis knökfullt då de blivit uppbokade av ett väldigt stort sällskap. Istället hoppade vi in i bilen och körde vidare mot en liten hamnby och vägen dit var alldeles magiskt vacker! Över ett krön vid Snæfellsnesvegur uppenbarade sig blått vatten och gröna berg under solen strålar som trängde igenom de mörka molnen – magiskt! Kamera och fotografering i all ära, men det är verkligen inte alltid man kan fånga storheten i landskapen... Detta är ett sånt tillfälle, jag kommer minnas hur det såg ut, men bilderna gör det verkligen inte rättvisa! 

Snart körde vi in i den lilla byn och hittade ett litet fik där vi kunde få i oss lite lättare lunch. Græna kompaníið bjöd på hemlagade våfflor och hemmagjord sylt som serverades i ett av de små rummen som dessutom dubblade som sybutik ^^ Så konstigt, men ändå lite mysigt! 

Jag vaknade tidigt, redan kl 04, och låg och lyssnade på regnet genom det öppna fönstret. Island är lite lustig på det viset, många hus och lägenheter måste ha sina fönster öppna dygnet runt annars blir det så mycket kondens mellan glasskivorna att de vattenfylls. Ytterligare kuriosa är att deras kallvatten i kranarna kommer direkt från deras källor och anses vara ett av världens bästa vatten. Allt varmt vatten däremot är geotermiskt, det kommer alltså kokhett från marken och rakt in i folks hem, vare sig det handlar om kranvatten eller golvvärme. 

Regnet oroade mig lite och prognosen i väderappen hade blivit ännu sämre under natten. Jag ville ju att Johan skulle få uppleva Island på bästa sätt och hela poängen med att resa till Island var ju för att fota tillsammans. Jag låg och googlade på tips för att fota i regn och började känna mig lite mer optimistisk. 

När klockan närmade sig 06:30 hörde jag hur regnet avtog och snart var det uppehåll! Jag tog på mig mina kläder, slängde kameran över axeln och tog en promenad ner till hamnen och deras vackra konsert- och operahus, Harpa. Huset är 43 meter högt och byggt i stål, med en fasad som består av omkring 10 000 oregelbundet formade prismaliknande fönster i olika färgnyanser.

Drygt två timmar senare var jag på väg tillbaka till lägenheten och regnet stod återigen som spön i backen.

Eftersom vädret var som det var, bestämde jag att vi skulle åka norröver idag istället för på torsdag. Att sitta i en bil när det regnar löser man, även om det är trist att köra i. Vi dubbelkollade våra kameraväskor och packade bilen med lite extrakläder ifall vi skulle bli blöta under dagen, sedan körde vi förbi en mack och köpte på oss lite frukost. Jag mindes deras tonfiskmackor från min förra resa, otippat bra faktiskt, så det fick bli en sån den här gången också!  

Bil är verkligen ett måste när man besöker Island, man måste ha friheten att köra genom landskapet och kunna stanna där man själv önskar. Och trots att jag sett det tidigare, så slogs jag av naturen den här gången också. Helt magiskt vackert!  

För att ta sig norröver behövde man passera Hvalfjörður (Valfjorden) och det gjorde man via Hvalfjörðurtunneln (Hvalfjarðargöng). Den är 5 762 meter lång (varav 3 750 meter ligger under fjordens vatten) och den ligger som djupast 165 meter under havsnivån. 

Strax efter tunneln blev vi tvungna att stanna till när vi passerade en stor bergsvägg intill Innrahólmsvegur. Det hade slutat regna för en stund, men det var tydligt att det var på gång igen när vi tittade ut över fjorden vi precis åkt under. Så häftigt! 

Men, när vi skulle åka vidare startade inte bilen... Samma problem som vår Mercedes. Jag fick en klump i magen, men försökte hålla masken för att inte låta detta förstöra vår semester. Johan gjorde ett till försök och då startade den. Vi tittade på varandra och skakade på huvudet. Inte ska väl den här bilen också ge upp på oss?! 

Vi körde vidare och satte sikte på Gerðuberg Cliffs. Väl framme blåste det och regnade igen ^^ Johan körde längst med den lilla grusvägen och jag vevade ner rutan för att kunna knäppa lite bilder, herregud vilka turister! Vi bestämde oss för att parkera bilen och låta regnet dra förbi så att vi kunde gå upp för klippan, men fter 10 minuter bestämde vi oss för att strunta i det, det verkade liksom inte dra bort ens lite grann.  

När vi skulle starta bilen igen hände ingenting. Ingenting! Jag höll på att bryta ihop och kände bara för att börja gråta... Efter närmare 10 försök startade skiten och vi började dividera om hur vi skulle göra då klockan redan var ett och vi var 2,5 h ifrån Reykjavik - ge upp den här dagen och åka tillbaka till biluthyrningen eller fortsätta norröver men låta bilen gå på tomgång resten av dagen och aldrig stänga av den...  

Vi valde det sista. 

Vi vaknade tidigt och käkade vår frukost i lugn och ro, sedan satte vi igång att vattna blommorna, städa undan lite och gå ut med soporna. Efter att ha dubbelkollat våran packningen beställde vi en Uber och rörde oss ut till Arlanda i god tid, precis som alla resenärer blivit rekommenderade. Dock var vi ute i så pass god tid att vi inte ens fick komma in i vänthallarna, de har nämligen inför en 3-timmarsregel för att minska köerna. Så, vi slog oss ner på utsidan, i solen, och tittade på folk i drygt 2 h. Väl inne var det kaos genom säkerhetskontrollen, folk precis överallt.

Vi slog oss ner inne på en av alla restauranger inne på Arlanda och köpte in något att äta. Jag köpte en kycklingsallad för 160 kr (!) som såg ut att ha passerat sitt bäst-före-datum med flera dagar. Salladen var alldeles vattnig och brun så jag gick tillbaka med den direkt. Efter lite om och men fick jag en ny sallad som var betydligt bättre, men fortfarande rena rånet med tanke på priset.

När det tillslut var dags att boarda planet var det inte alls speciellt mycket folk på plats och jag var lite naiv som hann tänka ”oh, det kanske blir en lugn flygning”… Vi hamnade längst bak i planet, precis längst bak vid toaletterna. Dessutom fick vi 5 (!) småbarnsfamiljer runtom oss. Alltså, detta kan ha varit top 3 värsta flygresor jag varit med om. Barnen skrek konstant i 3 h och vi hade folks rövar i ansiktet större delen av resan då de väntade på toaletten.

När vi landade stod regnet som spön i backen och när vi skulle hämta upp bilen hittade vi inte rätt biluthyrare. Det visade sig att vi skulle bli upphämtade av firman i en minibuss för att sedan köra 5 min till deras kontor. En liten skruttig Toyota plockade vi upp som Johan åkte på att köra runt med hela resan. Den var så slö att den knappt gick att accelerera med på 3an. ^^

Efter 50 min var vi framme i Reykjavik och vår lägenhet för vistelsen. Incheckningen gick sjukt smidigt och det första vi gjorde var att klä på oss igen för att ta en promenad i regnet till en väl vald restaurang – Monkeys.

Vi hade turen att få ett bord direkt då restaurangen i övrigt var fullsatt. Vi beställde in varsin fördrink, sedan tog vi deras avsmakningsmeny + vinpaket. Maten smakade tyvärr inte lika bra som det såg ut, ingen av rätterna smakade varken mer eller mindre – allt var verkligen svenskt lagom. Det var dock mysigt att inleda vistelsen med en middag och bara få komma ner i varv. Vinglasen var generösa, men det var inget emot det dessertfat som kom in på slutet… Herregud va mycket dessert det kom in ^^

Innan vi tackade för oss bad vi servitrisen om lite frukosttips och efter ett par minuter kom hon tillbaka med en lapp till oss. Tre olika förslag som vi absolut skulle kika på! Det regnade även när vi gick hem och när jag kikade på väderappen så visade det sig att det skulle regna varje dag under vår vistelse. Jag kände en liten klump i magen och hoppades verkligen att vi kunde få ha mulet väder men med uppehåll. Att försöka fota i ösregn går, men det är ju absolut inte kul...

Efter att ha spenderat otaliga timmar i bilen senaste veckorna hade vi nu en dag tillsammans i Stockholm innan det var dags att hoppa på flyget till Island imorgon.

Vi planerade det sista inför veckan, dubbelcheckade alla tider och bokningar, åt gott och packade alla våra väskor. De som känner mig vet att jag tycker om att ha koll på saker och ting, så jag har kollat upp platser att besöka samt hur långt bort de ligger så att vi kan planera hur lång tid saker och ting kan tänkas ta. Och jag vore väl inte en designer om jag inte planerade i MIRO? ^^

Jag är så himla glad över att Johan också har hittat sitt fotointresse och att detta är något vi har gemensamt. Att packa fotoväskan den här gången var lite roligare än förra resan till Island, helt enkelt för att jag ska få uppleva detta Johan! En laptop, en iPad, en Nikon D850, en 16-35 mm, en 24-70 mm, en 70-200 mm, en 500 mm, en Sony RX1R, stativ, ett variabelt ND-filter, ett pol-filter, otaliga minneskort, rengöringskit, putsdukar... Ja alltså, ryggsäcken var värd så mycket pengar och den vägde alldeles för mycket för att gå som handbagage egentligen ^^ Men, det var bara att bita ihop och hoppas att ingen skulle be mig väga den på flygplatsen!

Idag väntade en 4,5 h lång bussresa ner till Västervik för att kunna vara med på Robert och Amandas inflyttningsfest! De köpte hus förra året och håller på att totalrenovera det, men Amanda ville så gärna ha en fest innan de fått i ordning allt så att de slipper oroa sig om folk förstör något ^^ 

Till min bussresa ner hade jag bokat dubbla säten, dvs. sätet bredvid mig var också mitt så att jag fick sitta själv (fy fan va värt)! Med paddan i högsta hugg hann jag se två filmer innan vi var framme och när vi svängde in på stationen i Västervik såg jag Johan stå där med ett stort leende. När jag klev av så fick jag en sån himla lång och bra kram av honom! Va löjliga vi är, men vi saknar verkligen varandra efter bara ett par dagar ifrån varandra. 

Tina bjöd på småplock, grillat och sallad på kvällen innan vi båda stupade i sängen, trötta som få!

Under lördagen mötte vi upp Johans kompisar Micke & Carro och Martin & Jenny för en lunch innan kvällens fest. Vi hade inget bord bokat eftersom "i Västervik finns det alltid bord", enligt Robert. Mmm... just det. Inte när det regnar kan jag tala om ^^ Och folk var som galna, det fanns inget system för att vänta in lediga bord, det var huggsexa deluxe. Efter lite om och men fick vi tillslut plats och vi mumsade i oss vår lunch innan det var dags för festen.

Vi var typ först på plats och hjälpte till att få i ordning på det sista - bord, stolar, dukning, fördrink, matförberedelser, m.m. Amanda var så himla besviken på vädret eftersom hon hade sett en utomhusfest i solsken och partytält framför sig. Det slår aldrig fel, men vi lyckades pricka in den enda regndagen på flera veckor. Men, vi försökte hålla humöret uppe och så snart folk var på plats blev det en bra fest iaf och vädret var snart bortglömt!

Efter mitt besök på Kameradoktorn började min mage kurra lite. Åka hem och laga mat eller ta tillfället i akt och lunchdejta mig själv? Valet var enkelt idag och jag promenerade upp till Östermalmstorg. Jag passade på att svänga in på CC Skor och hittade ett par riktigt snygga höstboots i hjortskinn från CAPO som jag bara var tvungen att köpa! 

Jag gick vidare ut på Nybrogatan och chansade på att det skulle finnas iaf ett ledigt bord på Astoria, trots det fina vädret, och det gjorde det! De tittade lite konstigt på mig när jag bad om bord för en person, men jag tänkte njuta ändå!

Jag beställde in en Entrecôte med Sauce béarnaise, tomat- & löksallad, parmesan- & vitlökspommes frites & grönsallad med parmesan samt ett passande glas rött. Sedan satt jag där och njöt för mig själv och tittade på folk som passerade. Efter maten tog jag även in en kula Bourbon- & Tahitivaniljglass «16/1» med salt kolasås och den var HELT magiskt god! Inte så konstigt kanske iom att det går 16 vaniljstänger på 1 liter glass ^^ Även kolasåsen var grym med sina små saltkristaller i sig. Mums!

Idag hoppade jag på båten in till Kameradoktorn för att handla på mig lite saker inför vår Islandsresa. Johan behövde ett variabelt ND-filter och jag behövde minneskort. Sen skulle jag se om jag kunde få låna en 2x telekonverter alternativt köpa ett om det fanns några inne. 

Mats, underbara och härliga Mats. Där stod han med öppna armar när jag klev in genom dörren! Alltid lika härligt att se honom! Vi pratade en stund och skvallrade lite medan han plockade ihop våra saker. Det var absolut inga problem att få låna en telekonverter, han tyckte verkligen inte jag skulle behöva köpa en bara för att jag skulle ut och resa. När han sedan undrade om det var något annat jag behövde till Island svarade jag "Ne, det tror jag inte... Om inte du vet med dig att jag saknar något?"

Mats tittade på mig och plockade fram en nyckel till en av alla montrar, sedan greppade han tag i en fast 500mm och viftade med den - "Den här kan du väl ta med dig? Det är ju såna avstånd till allt på Island. Använder du den så använder du den... annars är det inte mer med det."

Jag tackade så hjärtligt och förstod att jag fått låna med mig en dyrgrip, men exakt hur dyr den var hade jag ingen aning om. Jag var tvungen att kolla upp det när jag kom ut från butiken så att jag visste hur försiktig jag var tvungen att vara... 42 990 kr!!! Herregud ^^ 

Alltså, den där ryggsäcken som ska med som handbagage... Den kommer vara värd så mycket pengar! 

Efter en väldigt händelserik gårdag var det dags för Johan att köra ner till Västervik idag. Jag låg vaken på morgonen och försökte optimera det här med våra bilar... Jag ville göra ett sista försök att starta bilen innan Johan försvann. Min tanke var att OM den startar så åker vi iväg och dumpar den på Mercedes, där får den helt enkelt stå parkerad ifall det skulle dyka upp en återbudstid. Dessutom skulle vi isf slippa tänka på dubbel parkering när Johan kom tillbaka från Västervik och under tiden vi var på Island.

Vi gick ner i källaren och svor lite. Första två gångerna startade den inte, men på tredje försöket gick det! Vi tittade på varandra och bestämde oss för att åka iväg direkt - Johan i Forden och jag i Mercan.

När vi kom fram till Mercedes var grinden in till området så klart låst, men vi hade en sån j*vla tur att det stod en bärgningsbil där som också skulle in. Så när han öppnade grinden passade vi på att smita in. Sedan lämnade vi nyckeln och åkte vi hemåt igen.

Vi gjorde ett snabbt stopp på ICA Maxi så att jag fick handla mat för veckan, sedan var det dags för Johan att röra sig ner till Västervik! Själv hade jag min första semestervecka framför mig - utan sambo och utan bil ^^ Spännande!