... och inse sig besegrad, när man efter 4h fortfarande inte har löst en och samma uppgift! Först spenderades två timmar på en föreläsning där jag fnissade gott åt vår föreläsare, när han febrilt försökte få oss studenter att förstå Z-transformen. Därefter gick jag med stadiga steg upp till hans kontor för att försöka få hjälp med en uppgift som jag spenderat flera dagar till utan lyckat resultat, enligt facit... Han fnissade och konstaterade att jag kunde använda den s.k. handpåläggningen för att lösa en bit av problemet och att resten då skulle falla ut väldigt vackert.
Fyra timmar senare var jag tillbaka på hans kontor, med samma uppgift och samma problem ^^ Han sjönk ihop och räknade uppgiften med mig. Snart hördes en hög suck varpå han suckade ännu högre när han sa att han inte kunde se något fel. "Men du har ju förstått principen, du har löst det uppgiften huvudsakligen gick ut på... strunta i den där nu". Fan, jag hatar att se mig besegrad... Det är ingen av er där ute som kan se vart jag har gjort fel??? Den som löser den får nåt supersött som tack!
Svaret ska bli:
Det blir väldigt långa dagar i skolan nu för tiden... ofta 08-17. Riktiga pluggisar ^^ Därför var jag inte alltför glad när grabbarna började snacka om ett spinning-pass ikväll. Jag var verkligen inge sugen alls! Men vi tog oss iväg och svettades i 45min, sen kändes benen väldigt darriga och jag mådde väldigt bra med mig själv!