Som jag har lurat Johan de senaste veckorna! På alla möjliga sätt har jag lyckats få honom att tro både det ena, det andra och det tredje. Johan fyllde nämligen år igår och jag har sedan länge planerat in en överraskningsmiddag på AG för honom.
Det hela började med att jag bokade ett bord för 8 personer, sedan frågade jag runt ifall vissa kollegor var sugna på att hänga med! Ingen var speciellt svår och platserna tog slut direkt. Sedan har jag lurat i honom både det ena och det andra. T.ex. kvällen innan - då talade jag om för honom att han inte fick kika på min mobil, utifall den skulle börja lysa och plinga. Sen sa jag åt honom att jag var tvungen att gå ut en stund och försvann ut genom dörren. Nu trodde han förmodligen att jag var ute och hämtade något, men jag stod bara utanför dörren och tittade på himlen ^^ Jag behövde bli lite kall så att han trodde att jag faktiskt hade varit ute gjort nåt viktigt.
När vi vaknade på morgonen väckte jag honom med mysfrukost på sägen och tända ljus, sedan sa jag åt honom att han skulle klä upp sig, men inte varför och till vad... Om han trodde på vad jag hade sagt, kunde han lika gärna gått klädd i bara fillingarna, om han nu verkligen hade velat det.
Minuterna innan vi skulle röra oss från jobbet svängde jag om honom med en banan - "Här, jag vill ha dig på glatt humör en liten stund till...", jag råkar ju veta att han blir ju lite stissig när han är hungrig ^^ Vi klädde på oss och hoppade på tunnelbana, sedan skulle jag bara svänga om en kamerabutik och köpa ett filter innan vi gick vidare dit vi skulle (men jag skulle ju självklart inte köpa nåt, jag lurades bara - igen). AG ligger på en tvärgata nedanför butiken och när vi väl kom fram till butiken tittade jag på klockan och utbrast - "Oj, nej nu hinner jag inte in dit... vi måste skynda oss om vi ska hinna!". Vi svängde ner på gatan och Johan hängde med, förvirrad som få.
Väl utanför AG väntade en tjej på oss och hon tittade lite finurligt på mig när vi stannade till utanför dörren. "Välkommen!", sa hon glatt och öppnade dörren. NU fattade Johan att vi skulle äta på AG och han blev verkligen jätteglad och genuint överraskad. Han tog tag i min arm och svängde runt mig, sa att han verkligen inte hade förstått detta och gav mig en så himla glad och tacksam puss i pannan! Naw!
När vi kom upp och sa att vi hade bokat ett bort i mitt namn, bad de oss hänga av oss ytterkläderna i garderoben... "Här bakom har vi ert bord", sa den ena tjejen och drog undan en mörkröd sammetsgardin! Där sätt de - Björn, Sofie, Stigge och Micke! Tadaaa!! Johan fattade fortfarande ingenting och för första gången, någonsin tror jag, var han mållös! ^^
"Hipp, hipp - Hurra, hurra, hurra, hurra!"
In med lite champagne, öl och vin... Alla möjliga förrätter togs in och delades på. Därefter kom vår förbeställda Oxfilé Wellington - magiskt gott! Efterrätterna, kladdkaka och jordnötsparfait, serverades tillsammans med kaffe och avec!
Plötsligt var sittningen över och vi rörde oss ut till baren. Där inledde jag och Sofie traditionen att köpa en varsin shot till födelsedagsbarnet, sedan följde de andra efter under kvällen!
Wow, vilken lyckad kväll det blev! Grattis älskling!!
