Regnet inleddes tidigt inatt och höll i sig hela vägen till läggdags… Det har regnat konstant idag.

Adam har väckt mig hela natten. Det är som att han drömmer, för han väcker mig genom att skrikgråta en snabbis medan han sover. Han verkar inte lida av det iaf. Han vaknade dock själv redan vid 05 imorse, riktigt dålig timing på det eftersom jag skulle lämna honom samtidigt som jag åkte till jobbet tidigt på morgonen.

Iom vädret fick jag leta fram de fodrade regnkläderna vi köpte för ett par veckor sedan. Egentligen är de för stora, men vi har inget alternativ när vädret är som det är. Han overall som vi köpte må vara regntät, men inte på den här nivån ^^

Det slutade med att jag jobbade hemifrån idag och därmed kunde jag lämna Adam lite senare så att han slapp vara ute i det här vädret alltför länge. Han grät när jag lämnade honom, men inte alls så länge som han gråtit de andra dagarna. Väldigt skönt!

På jobbet fick jag även ett par timmar där jag kunde vara riktigt effektiv och jag hann med mer än jag räknat med för dagen.

När klockan närmade sig halv fyra på eftermiddagen åkte jag äntligen och hämtade Adam. Regnet öste fortfarande ner, men när jag kom fram satt han i sandlådan tillsammans med en av förskolepedagogerna och lekte.

“Hej hjärtat”, sa jag gladd utan att han sett mig, men han tittade upp och sken som en sol. Han blev så otroligt glad när han såg mig att tårkanalerna pulserade! Han log stort och ögonen gnistrade, sedan sträckte han sig efter mig och sa “mamma”! Såååå mysigt!

Under lunchen idag fick jag ett ryck och flyttade ner alla taklampor som hängt på övervåningen under renoveringen. Jag passade dessutom på att byta kontakter på dem så att de passade med de nya uttagen i taket.

För ett par månader sedan åka vi iväg på Nordiska Galleriets outlet där vi köpte två lampor från Klong. Idag monterade jag äntligen upp dem nere, men hur just dessa uttag är kopplade vettefan. Aldrig varit med om så konstiga beslut som i det här huset. Ena lampa lyser endast om den andra är på och de går inte att släcka om den inte inte är inkopplad. Helt absurt…

Alltså, de kan nog bli fina här nere, även om en av dem är väldigt stor. Tror dock det är en vanesak, vi har ju inte haft någon lampa nere alls sen vi flyttade in… Tror att det kan bli snyggt om vi hänger dem tillsammans i olika höjd, kanske över soffhörnet vid fönstret?

Stackars Adam, vilken skitperiod han har… Det måste vara så jobbigt för honom.

Han gråter så snart han kommer till förskolan, han är fortfarande jättehostig och snuvig, han sover knapp och är trött genom hela dagen. Till råga på allt har han återigen fått feber och idag har han haft en så jobbig dag.

Tokgrinade när Johan lämnade honom, sov knappt på förskolan och satt och grät i skogen när Johan hämtade honom - förmodligen övertrött som få.

Idag har både jag och Johan jobbat hemifrån och under lunchen passade vi på att sätta upp takskenan från Elfa i hallen. Trots att vi beställt korrekt mått fick vi bara väldigt kreativa för att få den på plats då det visade sig att väggen var allt annat än rak. Men, efter lite våld (och en hammare), satt den tillslut där den skulle ^^

Så, nu får vi nog anse att hallen är klar! Det är lite småpill kvar, lite lister och en ny dörrklocka ska sättas på plats. Sedan ska vi nog försöka hitta några skåp som kan täcka över säkringsskåpen, de är ju för fula ^^

Jag har spacklat, slipat och målat allt förutom taket, vilket Johan målade av förklarliga skäl. Sedan hanterade Johan all el vid byta av uttag och spotlightsen som vi tog bort. Allt som allt tog det oss en vecka att göra klart hallen, men mycket av det beror ju på att saker och ting ska torka över natten innan man kan fortsätta.

Herregud va lite sömn jag fått senaste tiden. Jag är så trött om dagarna, på ett sånt där sätt så att det värker i ögongloberna på mig. Men, samtidigt förstår jag hur otroligt jobbigt och påfrestande det måste vara för Adam, så jag vill inte tänka på det. Jag försöker njuta av att han vill sova tätt intill mig och pillar mig på ryggen och i håret till och från… Det är lite mysigt trots allt.

Alltså, Adam måste sova så otroligt dåligt. Han är så täppt i näsan och hostar hela nätterna… Jag sover iaf riktigt, riktigt dåligt pga. det. Idag vaknade han dessutom tidigt, redan vid 06:30, och det kommer säkert påverka resten av dagen. De sover inte förrän vid 11:30 ungefär på förskolan, det är många timmar innan han sover.

Morgonen var ganska lugn och Adam var på bra humör ändå, trots hans snoriga näsa och hostandet. Men, när jag skulle lämna honom på förskolan, i ösregnet ute i skogen, började han tokgråta och sträcka sig efter mig medan jag lämnade över honom till Christi. Mitt hjärta går typ sönder när jag ser och hör honom så ledsen. Inte får jag plocka upp honom och trösta honom heller, förskolan vill inte att man ska dra ut på själva hej-då-fasen, då kan det många gånger bli sämre.

Jag satte mig i bilen och åkte hem igen, med tårar som rann nedför kinden… Fy fan va dåligt det känns att lämna honom så där. 

Men, ibland kommer det en bild från föris när Adam är glad igen och då känns det iaf lite bättre. Jag hoppas de fortsätter skicka en bild då och då, det hjälper verkligen.

Adam fick iaf hämtas upp lite tidigare under dagen då vi fick en tid på Vårdcentralen för hans hosta. Vi var där förra veckan och fick hem både medicin för hans hosta och något för förkylningsastma, men vi tycker inte något av det har hjälp så idag fick vi åka in igen.

Johan hjälpte mig att måla taket under dagen och jag satte igång med resten. Jag målade alla hörn, kanter och intill lister i samma färg som vi målade kontoret i. Vi fick en hel burk över från kontoret så vi tänkte att vi lika gärna kunder använda den i hallen. Väggarna fick sig ett första lager och taket ett sista, sedan fick det torka under natten.

Dagen därpå gjorde jag samma sak igen, men även listerna fick sig ett lager färg.

Sista dagen på den här lilla renoveringen - taket är målat ännu en gång i garderoben, väggarna är klara, jag har tagit bort mattan och målat alla lister samt förberett för att sätta upp spegeldörrarna från Elfa. Jag ville verkligen hinna färdig innan fredag så att jag och Johan kan få dörrarna på plats när vi båda jobbar hemma medan Adam är på föris.

Det må vara ett litet utrymme, men allt tar sån lång tid ändå ^^ Speciellt när jag bara har lunchen att jobba på medan Adam är på föris.

Idag tvingade jag Johan till fortsatt renoveringskaos och började riva ner saker i hallen. Han hade inte så mycket till val när jag började pilla på spotlightsen i taket än att hjälpa mig med det.

Jag tömde hallen och packade ner allt i flyttkartonger, igen… Sedan plockade vi ner spotlightsen i taket och förberedde för målning. Jag spacklade allt som behövdes fixas till, sedan plastade jag in hyllsystemet som jag inte orkade dra ner ^^

Nu orkar vi inte längre... Adam börjar bli tung och jag som är så kort når inte att lägga ner honom i sängen nu när vi ställt ner botten på lägsta läget. Johan når knappt ner han heller. Därför bestämde vi oss för att testa ta bort sidan på sängen s att vi kan lägga in honom där utan problem, samt att vi kan lägga Adam direkt i sängen och sätta oss bredvid och natta honom.

Vi får se hur det går. Risken att han kryper ur på nätterna är ju överhängande, men just nu ser vi ingen annan lösning som funkar för oss. Vi får helt enkelt testa och se hur det går! Fingers crossed!

Idag ställde jag mitt larm kl 06 för att hinna gå upp och fixa lite mysigt i köket. Jag smög ner och började sätta ihop den lilla öltårtan och varvade burkarna med lite godis. Kronan på toppen blev en liten flaska bubbel ^^ Därefter knöt jag lite snöre runt lagren, skrev ett kort och snurrade en ljusslinga runt det hela. Jag blåste upp ett par ballonger och hängde upp dem i taket med lite snören för effekt.

Nåja, kanske inte den mest innovativa presenten jag gett Johan genom åren, men han ville inte ens ha något i år då vi lagt massa pengar på huset. Så, detta var det minsta jag kunde göra… Något måste man ju få när man fyller år.

Efter en dag inne på kontoret med en hetlevrad workshop, ursäktade jag mig lite tidigare för att hinna göra ett stopp på Nacka Forum på vägen hem. Johan fyller år imorgon och han har sagt att han absolut inte vill ha något i år, men nåt måste man ju få när man vaknar, eller hur?!

Vad ger man någon som redan har allt? Min fantasi räckte inte så långt utan jag stannade vid idén om att göra en liten öltårta till honom. Han är inne i en fas just nu när han tycker det är lite kul att prova olika ölsorter, så jag tänkte att en öltårta kanske blir bra!

Problemet var bara att jag var en jävla virrpanna imorse och glömde allt utom mig själv… Inga nycklar, inget passerkort till jobbet, ingen plånbok… Ingen legitimation. Jag måste fortfarande visa leg på systemet.

Men, jag hoppade av vid Forum och knallade in på Systemet i hopp om att någon jobbade som känner igen mig och japp, fick tag på en tjej som hade ett svagt minne av mig ^^ Good to go!

Hon hjälpte med med lite olika förslag, sedan packade jag ner allt i en korg innan jag glatt betalade i kassan och önskade dem en trevlig vecka. Därefter sprang jag in i lite olika butiker för att köpa godis att varva ölen med ^^

Väl hemma fick jag först ställa påsarna på utsidan, men när Johan skulle springa ut med soporna fick jag lite diskrek hämta in dem och gömma dem i min tvättkorg ^^ Under kvällen försökte jag lite diskret hämta ner lite ballonger och snören samt städa undan så att jag slapp det på morgonen när jag skulle pynta lite. Tror inte han fattade något, han brukar inte förstå vad som händer när jag sätter igång.

Efter att Johan och jag haft ett ärende inne i stan under förmiddagen, fick vi lite feeling och åkte förbi Funky Chicken på vägen hem. Det var inte alltför lång kö och vi bestämde oss för att hugga varsin burgare, de är ju trots allt Sveriges bästa burgare flera år i rad av en anledning!

Efter lite om och men bestämde vi oss för att åka ner till Västervik idag efter mitt sista möte för dagen. Det innebar dock att vi prickade den värsta fredagstrafiken och resan ner tog närmare 5 h… Döden.

Anledningen till helgens resa var framförallt att fira Svennes 80-årsdag i efterskott. Hans barn hade bokat ett bord på Pink Bistro på lördagskvällen och jag var välkommen att följa med som enda respektive. Man tackar!

Adam, som skulle vara kvar hemma hos Tina, drog dock på sig en förkylning under helgen och när vi lämnade honom för kvällen var han tokförkyld, stackarn.

Det blev en trevlig kväll med mat och dryck! Beställde en råbiff till förrätt, ryggbiff till varmrätt och créme brulée till efterrätt. Svenne verkade nöjd med kvällen trots den höga ljudvolymen som alltid tenderar att bli, men förhoppningsvis hörde han lite av konversationerna iaf ^^

På söndagen var Adam ännu mer förkyld och vi bestämde oss för att åka hem tidigt, dels för att slippa trafiken men även för att vi räknade med att resan hem skulle ta tid med ett sjukt barn. Men, det gick förvånansvärt bra ändå. Han somnade efter vi lämnat Svenne och sov i en timme. Sedan stannade vi och åt lite korv på en mack, därefter var han ganska nöjd med att bara sitta och titta i sin spegel så länge han fick ha nappen. Det var inte många ljud han gjorde och han krävde inte speciellt mycket underhållning från mig heller, oerhört skönt tbh.

Det ska märkas att man jobbat på ett spelbolag tycker jag och Mojangs kontor andas spel... Det finns så många vrån som är mysiga och så mycket merch överallt att det känns som man jobbar i en liten grotta - supermysigt! Det finns härliga fikahörn, ett hörn med massagestolar, kylar på alla våningar med saker man få plocka av helt fritt, m.m. Småsaker som förhöjer men som betyder så mycket!

Idag åkte Johan iväg med Adam till föris och stannade där för sista gången… Inskolningen är officiellt över imorgon och det gör ont i hela mig att tänka på att vi ska lämna honom ensam där borta. Förhoppningsvis kommer han inte bli alltför ledsen, men han är otroligt mysig med oss just nu och vill gärna vara nära hela tiden. Jag tror det kommer gå katastrofalt tbh.

Idag, ja… vi får nog säga att idag räknas som första gången Adam tog sina första stapplande steg! De var inte många, men 4-5 stycken iaf från soffan till mig och tillbaka!

Jag har lekt lite med honom genom att lägga hans leksaker på fotpuffen och sen i soffan, sen har jag flyttat puffen lite längre och längre ifrån varje gång i hopp om att han skulle göra exakt det som han gjorde - så kul!!

Älskade unge!!

För att kunna gå ut och fira 11 år tillsammans, bad Johan Tina komma upp till Stockholm för att vara barnvakt för en kväll. Det dröjde lite innan vi hittade en helg som passade oss alla, men idag var det äntligen dags.

Johan och jag har inte varit ute och ätit tillsammans sedan 19 sept 2023, dagen innan det lilla embryot som tillslut blev Adam återfördes. Så, att vi var taggade kan vi minst sagt säga!

Vi tog en taxi in till stan och välkomnades in till restaurangen, Ergo. Vi var enda paret på plats i drygt en halvtimme, vilket innebar att vi hann få in våra rätter innan våra bordsgrannar och blev därmed inte spoilade under kvällen.

Ergo är Johans nuvarande och min exchefs restaurang. Söderlund och hans fru gick in som investerare och restaurangen öppnades för inte alltför längsen. Trots detta fick de en Michelinstjärna i år och seglade upp på toprestaurangerna i Sverige.

Tyvärr var det ingenting som smällde, ingenting som jag direkt kommer att minnas som man ibland kan göra från många andra restauranger. Dock märker man att kockarna runtom på Stockholms finrestauranger passerat samma kök, många rätter man bjuds på känns väldigt “samma”. Ikväll serverades vi tex. en vacker potatiscylinder med egen créme fraiche och löjrom, men det är något vi även sett på Frantzén och typ på Persona.

Och priset? Nja, jag fick lite ångest när vi betalade notan… Det kändes inte värt det, inte den här gången heller.

Jag har aldrig haft något emot att betala för mat, men jag känner att det börjar bli för dyrt för vad man får. Jag känner mig ofta lite besviken när jag är ute och äter, speciellt när man betalar såna enorma summor för att bli wow-ad.

Jag åkte iväg till jobbet imorse med en klump i magen, men inte innan jag hade gråtit en skvätt i sängen  när vi vaknade och myste tillsammans. Ogillar detta så otroligt mycket.

Eftersom jag börjar jobba har jag överlåtit inskolningen helt till Johan som är pappaledig. Det vore en lögn att skylla helt och hållet på att jag jobbar, jag tror inte jag hade fixat att skola in Adam, jag hade brutit ihop.

Dagen på jobbet gick dock undan, Johan höll mig uppdaterad lite grann under dagen och det kändes lite bättre än igår. Däremot somnade aldrig Adam på föris under dagen vilket gjorde att de åkte hem tidigare för att Adam inte skulle bryta ihop totalt pga trötthet.

Idag kom Tina upp till Stockholm för att stanna över helgen och iom. detta har jag bokat in mig och Johan på en restaurang för att fira vår 11-årsdag tillsammans, om än lite sent.

Mitt hjärta går sönder, i tusen bitar. Mitt älskade lilla hjärta ska börja på förskolan och jag är INTE redo… Han är ju såååå liten. Idag var första dagen Adam skulle iväg till förskolan, en dag jag har fasat för sen jag insåg att jag skulle börja jobba igen i höst…

Vi klädde honom i lite finare kläder, men tog med hans nya overall som vi hade köpt dagen innan, just in case. Första dagen skulle vi bara vara där i drygt 1,5 h, så vi antog att de som var nya skulle få vara inomhus. Men, när vi kom fram tittade de på oss och bara “ja, alltså… vi ska vara ute i skogen”.

Vi klädde på Adam och knallade ut i skogen… Där satte vi honom på marken och där fick han sitta. Det såg så jävla sorgligt ut och det knöt sig i magen på mig - Adam satt på blöt mark och skrapade lite på barren som låg där. Fy fan, är det så här han ska ha det nu!? Det gjorde så ont i mig.

Snart skulle de äta mellanmål och de slog sig ner på marken varpå de fick lite frukt. Adam som inte kan gå än försökte krypa bort, men det gick ju inte i den där overallen. Vi satte honom i knät på en av pedagogerna och hoppades att han skulle tycka det var ok.

Snart fick de allra minsta gå in, tack gode gud. Väl inne kröp han omkring och kikade på alla leksaker som fanns tillgängligt. Jag orkade inte vara med honom alltför mycket, utan höll mig lite på distans. Och där, i mitt hörn, satt jag och smågrät för mig själv… Jag tyckte det var så otroligt hemskt, kunde inte föreställa mig att lämna bort honom dit, det kändes så oroligt fel.

Adam kikade efter mig och Johan under resten av tiden där, men han lekte bra för sig själv och verkade trivas rätt bra ändå. Vid kl 11 var det dags att tacka för oss då de andra skulle äta lunch och sedan gå och lägga sig.

I bilen hem grät jag ännu mer och när vi kom hem gick jag och la mig med honom medan han somnade bredvid mig i sängen. Hur ska de kunna ta hand om honom så som han behöver, han är alldeles för liten…