Mitt första managementmöte och middag vankades idag och varje gång jag ska ta mig utanför lägenheten och åka in till kontoret tycks det alltid vara riktigt skitväder. Idag var inget undantag… Kallt, blåsigt, moddigt som fan med glashal is under… Perfekta förhållanden för någon som är gravid ^^

Efter ett par timmars möte på kontoret var det dags att knalla ner till kvällens middag som skulle intas på Matbaren. Igen, lite tråkigt att inte kunna äta allt gott kött som serveras, men jag plockade in lite smårätter som tillslut blev mer än nog för att bli mätt! 

Tyvärr blev det inga bilder från ikväll, det kändes inte riktigt rätt att slänga fram mobilen mitt under middagen för att fota maten ^^ 

• Skandinavisk sashimi - ren, regnbågslax, avokado, soja
• Löjrom från Mälaren, smörstekt toast, gräddfil, rödlök
• Salladsblad, skott, örter & gula betor 
• Vild choklad från Bolivia, toffeeglass, gräddfil, nötter

Efter väldigt mycket om och men blev min dejt med Per äntligen av! Vi pratade om detta redan i augusti, tyvärr dog det hela verkligen av. Men, ikväll hade vi äntligen tagit tag i det och bokat ett bord på Bar Agrikultur. Johan följde med som öl- och vinkompis, annars hade det kanske blivit lite tråkigt för Pers del ^^ 

Jag var först på plats och kunde därmed checka av menyn i lugn och ro. Det mesta gick att äta förutom min älskade råbiff… Som jag saknar en bra köttbit och bra råbiff!

Johan hade, i vanlig ordning, tappat tiden på jobbet och var något sen, men det gjorde inget då Per dök upp ett par minuter senare! 

Härliga Per, så otroligt skönt med en person som man inte sett på flera månader och som man ändå plockar upp allting med som att det vore förra veckan vi sågs. Allting blir så lätt då, superskönt!

Vi beställde in lite smårätter och blev mättare än väntat tror jag ^^ Sedan tackade vi för oss och gick vidare till Urban Deli för en sista drink innan vi tog varsin taxi hemåt!

Idag hade vi en tid bokad inne hos Mama Mia på Götgatan för vårt rutinultraljud. Det var total snöstorm ute så vi åkte i god tid för att inte bli sena i morgontrafiken. Väl på plats, sisådär 45 min senare, insåg vi att vi inte hade koden in till kliniken ^^ Varför? Jo, för att de förmodligen skickat en påminnelse till mitt gamla nummer som numera inte finns längre då det tillhörde DICE. Som tur var kom det ett par som vi kunde ta rygg på. 

Tjejen vi träffade kändes sjukt stressad… Hade detta varit vårt första UL hade jag blivit lite ledsen tror jag, för det var verkligen ingen välkomnande känsla. Jag låg på den där sängen i drygt 40 minuter medan hon försökte kolla igenom allting minst två gånger.  Och som hon tryckte på magen, vid nåt tillfälle gjorde det till och med riktigt ont ^^ (Dagen efter var jag så öm att det kändes som jag hade blåmärken ^^)

Trots många försök att få den lille mannen i magen att vända sig om, gick det inte. Hon kunde därmed inte avsluta kontrollen då hon inte kunde undersöka hjärtat ordentligt. Istället bad hon oss komma tillbaka så snart som på fredag lunch för att försöka igen. Vi fick dock med oss tre bilder som hon skrev ut snabbt och sa att vi inte behövde betala för dem då de inte var speciellt bra. Vi skulle ta nya på fredag istället. 

Johan begav sig till jobbet i snöstormen och jag fick lugnt och säkert köra hem till Nacka Strand igen… enklare sagt än gjort när man knappt såg 10 m framför sig.

Vår sista nyår som två… Läskigt när man tänker på det så! Vi bestämde oss ganska tidigt för att vi ville fira nyår på tu man hand, hemma, med god mat och lite drinkar. Vi hade dessutom bestämt oss för att kolla upp vilket kön bebisen i magen hade vid tolvslaget, pirrigt!

Vi lagade mat större delen av dagen och även om menyn i sig inte var så avancerad, var det många rätter och moment att genomföra. Kvällens favorit var solklar - en remake på håll-käften-rätten från Mathias Dahlgrens restaurang Seafood Gastro - mandelpotatis, en smörig sås och oscietra-caviar. 

Efter middagen bestämde vi oss för att klicka på den där “visa kön”-knappen… Det var lite pirrigt, det ska erkännas. Jag höll i mobilen och Johan klickade på knappen - “Pojke”! Johan blev alldeles tårögd och fumlade fram några älskande ord till mig, gullet då! 

Jag vet att man inte får vara sån, speciellt inte när man kämpat så länge, men jag hoppades på en liten tjej. Jag såg så mycket fram emot att få köpa massa kläder, fläta håret, plocka blommor, m.m. Nu får jag istället med fasa försöka avstyra från superhjältar, traktorer, svärd, m.m. ^^ Å andra sidan, jag får indoktrinera ungen i F1 och köra gokart!

Och som en vän till mig sa - “Now you only have one dick to worry about, if it was a girl, you’d have to be worried about all the dicks…”, han har en poäng ^^

Varje gång vi är nere i Västervik så ska man hinna träffa alla… Det är ett par intensiva dagar, minst sagt, men det är alltid trevligt att avsluta tillsammans med Johans och numera även min kompis, Robert. Det har blivit lite av en tradition att laga mat tillsammans hemma hos dem och det här året var inget undantag. 

Medan vi dividerade om vad som skulle handlas över telefonen försa sig dock Johan - “Nej nej, du behöver inte hämta upp oss, Nathalie kör ikväll”, och där var den hemligheten ute ^^ Jag skulle väl aldrig erbjuda mig att köra hem när det vankas middag med gott vin hemma hos Robert… 

När vi kom hem till dem berättade vi det relativt omgående då jag hintade om att jag var tvungen att äta fruset kött, sedan sa vi bara som det var. De hade ju dock fattat det iom att Johan sa att jag skulle köra ikväll, så… ^^ 

Det blev en klassisk trerätters - Scampi Piri Piri till förrätt, gudomligt viltkött (Robert är förjävla duktig på att tillaga kött alltså...) med hasselbackspotatis och bea till varmrätt, samt Crème brûlée med bär till efterrätt… Så otroligt gott!!

Resan ner till Västervik var som att lämna ett vinterland för tidig vår. Träden som i värmland var nedtyngda av snö försvann alltmer söderöver vi kom och väl nere i Västervik var det barmark och ett par plusgrader… Lite tråkigt ändå. 

När vi kom fram till Tina var Anna och Andreas redan på plats och det vankades glögg med diverse ostar till både pepparkakor och päron. För att inte förstöra vår överraskning tackade jag glatt ja till en kopp glögg medan vi slog oss ner i soffan. Johan lämnade över paketet till Tina, varpå hon öppnade den och utbrast “Är det bröllopsbilder på Anna och Andreas?!”... Hmm… nej ^^ Varför skulle vi ge henne en kalender på Anna och Andreas? 

Hon började bläddra bland bilderna och öppnade på ren tur juni månad, sedan kom ett leende då hon förstod vad hon tittade på! Hon reste sig upp och grattade oss både hjärtligt och medan vi kramades ropade Anna “då kan du passa på att kolla på Teos tröja…”. Där stod det något i stil med “Worlds best big brother”, och kramkalaset började om.

Annandagen spenderade vi hemma hos Johans pappa, Svenne. Även den här gången fanns det ett paket att öppna och även den här gången tog det tid, lång tid, innan ljuset gick upp!

Svenne öppnade paketet och började bläddra i bilderna tillsammans med sin dam, Lena. När de kom till juni tittade Lena på oss båda med ett stort leende, men hon inväntade Svennes reaktion, vilken aldrig kom… “Svenne, kolla nu på bilden…”, sa hon och han blev än mer förvirrad… “Ja, det är Teo…”, svarade Svenne. Lena skakade på huvudet och försökte med allt möjligt - “Vilken månad är det? Varför skulle deras kalender ha en ultraljudsbild på Teo?”, men det klickade inte… 

Johan tittade på sin pappa och sa “Det är ditt barnbarn…”, och Svenne fattade fortfarande ingenting. “Det är vårt barn!”, fortsatte Johan och efter mycket om och men började Svenne förstå vad han tittade på ^^ Han blev så förvånad att han dagen efter ringde och bad om ursäkt för sitt uppförande, haha! 

Alltså, jag som trodde det skulle vara en superbra och tydlig idé det här med kalendrarna, men ingen paketöppning gick som förväntat! Kanske var det inte så bra ändå… ^^

Senare samma kväll skulle vi ses hemma hos Johans syster, Malin, för att äta middag ihop tillsammans med släkten på Svennes sida. I vanliga fall är inte jag den som spottar i glaset när det erbjuds både det ena och det andra, men idag tackade jag nej med bortförklaringen “Vi tog ju bilen hit, så jag kör ikväll”. Det fanns det minsann lösningar på (läs; taxi) och vi fick istället ge med oss och erkänna varför jag inte kunde. Malin brast ut i tårar och Johans bror, Markus, var inte långt borta han heller. När vi alla kramades kom Anna och Andreas förbi - “Vi ska också få en till!!”, och kramkalaset fortsatte.

Snön har verkligen gjort sitt den här vintern och även idag när vi skulle köra hemåt Degerfors snöade det och skapade kaos på vägarna. Inte nog med att det hade snöat, det hade töat något och sedan fryst på, vilket gjorde att framförallt E18 mellan Örebro/Karlskoga var fullständigt hopplös att köra på. Traktorerna hade förvisso varit ute, men det hade enbart resulterat i att deras däck skapat ett katastrofmönster på vägarna, vilket i sin tur gjorde att man inte kunde köra snabbare än 30 km/h för att inte hela bilen skulle skallra sönder.

En resa som i normala fall tar ~2,5 h tog närmare 3,5 h, men vi kom fram tillslut ^^

Eftersom mamma och pappa firat bröllopsdag ett par dagar tidigare, passade det fint att de fick en “bröllopspresent” när vi kom fram medan vi la resterande paket under granen. När vi slog oss ner för en kvällsfika vid köksbordet hämtade jag paketet varpå mamma började öppna det.

När hon öppnade paketet och såg att det var en personlig kalender blev hon superglad, men lite visste hon ^^ Jag signalerade till Christoffer att han skulle hjälpa mig se till att mamma kollade ordentligt på bilderna, vilket han också gjorde…

När hon tillslut kom till juni månad tittade hon förunderligt på bilden ett par sekunder och bläddrade sedan vidare. Christoffer fattade dock, kikade över till mig, jag nickade och han gjorde sitt jobb - “Hörru, mamma… backa en bild och kolla på den…”

Mamma, som inte fattade någonting, bläddrade tillbaka och tittade förvirrat… Det tog gott och väl 5-10 sekunder innan det kopplade för henne varpå hon brast ut i tårar av lycka ^^ “Jag trodde det var en bild på en isgrotta”, skrattade mamma tillslut ^^ En isgrotta!?

Dagarna i Degerfors passerade snabbt, men vi hann med en massa godsaker, god mat (självklart åt vi lutfisk), paketöppning, lite familjespel och annat smått och gott! Och vi bjöds på ett riktigt vinterland här i Värmland, flera decimeter snö som gnistrade i solen. Mamma hade nog sin bästa jul på väldigt länge och började googla namn direkt ^^ Jadu, mormor… Vad säger man om dig?

Då var man plötsligt ett år äldre, igen… ^^ 

Det som skulle bli frukost på sängen och en mysig förmiddag, slutade istället i en superförkyld Johan som gjorde sitt bästa med att servera mig frukost med paketöppning, för att sen halvdö i soffan resten av dagen. 

Egentligen skulle han tillbringat eftermiddagen och kvällen på Embarks releasefest för The Finals, men han prickade verkligen in sin sjukaste dag perfekt ^^ Stackarn… Jag vet hur mycket han hade sett fram emot en releasefest med tanke på hur mycket han jobbat med det där spelet.

Istället blev det jag som fick se efter honom så gott jag kunde under dagen. Passade även på att baka mig själv en liten hallontårta, inget fancy, men något att smaska på iaf.

Jag har länge funderat på hur jag vill kläcka bebisnyheten för mina föräldrar och jag har länge vetat hur jag ska göra det… Jag bestämde mig snabbt för att göra en fotokalender där födelsemånaden skulle vara en bild från vårt ultraljud. 

Det blir tre kalendrar, en till Familjen Ek, en till Tina och en till Svenne - alla med personliga bilder, förutom juni månad då… Ska bli kul att se deras reaktioner när de tillslut öppnar dem i jul!