Något som jag har växt upp med och alltid bakat är marängtårta. Det finns inget som är så smarrigt som den söta tårtbotten med knastrig och seg maräng vilket sedan bryts av med sursyrliga röda vinbär! Det är verkligen så gott, men den måste stå över natten och hinna dra till sig innan den är som godast... Idag har jag varit världens husmor och bakat hela tre stycken! Jag gjorde tre dubbelsatser, men det beror ju helt på hur stor långpanna man har...

Ingredienser (botten):
125 g smör
1 dl socker
2 st äggulor
1 dl mjölk
1½ dl mjöl
2 tsk bakpulver 

Ingredienser (marängsmet):
2 äggvitor
1,75 dl socker
1 tsk vaniljsocker 

Såhär gör du:
Rör smör och socker pösigt, blanda sedan i resten av ingredienserna. Lägg bakplåtspapper i pannan och häll i smeten. Vispa äggvitor till hårt skum, rör sedan ner sockret och vaniljsockret. Stryk ut detta över smeten och grädda i 175 grader i ca 20 min. 

Dela kakan och bygg på höjden om så önskas, men kom då ihåg att lägga grädde och bär/sylt mellan bottnarna. Dekorera sedan med något som faller dig i smaken!

Dags för ännu en dag på jobbet... Jag undrar vad jag ska få beskåda för konstigheter idag ^^

Igår var det en tant som ville att jag skulle gå ut och handtvätta hennes bil då vår automatmaskin var ur funktion. Hon orkade ju inte åka till Shell och vänta tills imorgon gick absolut inte för sig! Sen är det också väldigt dåligt av mig att jag inte säljer Dagens Nyheter - "Skamligt!", för att citera en annan dam. Dessutom är det mitt fel att dieseln nu är billigare än bensinen och det är riktigt dåligt gjort av mig att inte ta ner de stora reklamskyltarna ang. smurfglas på utsidan när vi har sålt slut på dem...

Att vakna upp i Stockholm och inse att man ska få gå på stan och i butiker en heeel dag måste ju vara varje tjejs dröm? Nja, inte direkt kanske, men kul skulle det bli iaf... TV4-vädret lovade regn hela dagen, jag undrar vart det tog vägen. Utanför fönstret fanns inga moln och det var redan ruskigt varmt och kvavt ute...

Vi gick ner till ett bageri i närheten och köpte på oss mumsigt frukostbröd. Vi åt i lugn och ro innan vi tog tunnelbanan in till stan vid halv tio. Jag måste säga att Blondie skötte sig exemplariskt - han gnällde inte en enda gång under hela dagen. Vi strosade runt, provade några plagg och insåg att det bara var att hänga tillbaka efter en titt på prislappen ^^ Vi lunchade och drack vatten i massor... Strosade en stund till och bläddrade bland alla galgar. Efter några timmar hade jag inga fötter kvar... Jag hade till och med med mig två par skor så jag kunde byta, sen att de inte var de bästa skorna att gå i i flera timmar var väl en annan sak ^^ Fy satan, stackars fötter...

När klockan närmade sig sju var jag mer än nöjd (Blondie också) och vi åkte tillbaka hem till lägenheten. Det har aldrig varit så skönt att slänga sig i soffan! Vad kom jag hem med efter 9h på stan? Ett nagellack, ett läppglans och en tröja. Det kommer aldrig bli en elit-shopper av mig...

Vi hade bestämt oss för att äta pizza på kvällen och Blondie hade hittat Stockholms 4e bästa pizzeria inom gångavstånd - "Det är inte alls långt, vi ska bara ut på vägen vi kom på igår och gå en liten bit!" ... Just då ville jag inte gå en meter till ^^ Men eftersom det inte var så långt var det väl OK tänkte jag. Efter 30 min (!) var vi framme! ^^ Det var alltså den KORTA promenaden... 

Nåja, det var varmt och vi slog oss ner och beställde in isvatten. Vi fick världens största pizzasalladsskål att smaska på innan pizzorna var klara. Dessutom beställde Blondie in lite vitlöksbröd som serverades med en riktigt god olivröra... Jag måste erkänna att jag nästan åt mig mätt på pizzasalladen ^^ det var så kallt och läskande gott...

När pizzorna serverades höll jag på att storkna! ^^ Herreguuuud, hur skulle jag ens orka en fjärdedel!? Det var nog den största pizzan jag blivit serverad (måste jag påminna er om att jag är från pizza-metropolen Degerfors?)... Vi åt och åt och åt, men det hjälpte inte ^^ Det minskade liksom inte på tallriken ändå!

Galet mätta var det dags att gå hemåt igen, men den här gången var jag faktiskt ganska tacksam över promenaden hem - den behövdes om vi säger så! Den här kvällen hann jag knappt borsta tänderna innan jag föll ihop i sängen... då är man bra trött ^^ 

Som sagt... att kliva av tunnelbanan inne i Stockholm var som att gå ut från flygplatsen i Bangkok - det var så sjukt varmt, för att inte tala om kvavt!!! Jag flåsade som en gris av att gå upp för 10 trappsteg ^^ Jag hoppades att Runnersstore skulle ha en väl fungerande AC eftersom jag skulle springa på bandet och få skor utprovade... men nej, de hade dörren öppen och jag tror det var ännu varmare i butiken... Yey! ^^

Jag hade med mig mina gamla skor - Adidas Adistar Salvation 2. Han tittade och klämde på dem för att ganska snabbt konstatera att de var helt slut som skor. Gud vilken dålig kvalité, för så mycket har jag inte sprungit med dem...

Efter att ha provat 6 par skor, utan och med inlägg, och sprungit på bandet varje gång, var jag helt slut... Vi kom fram till att jag överpronerar grovt (ännu en gång) samt att jag kliver igenom skon och därmed behöver inlägg, så det var bara att boka en tid med deras ortoped... Jag gick iaf därifrån med ett par nya pjucks - Asics GT 2160. Jag är alltså tillbaka till Asics efter att ha testat både Nike och Adidas... Nu återstår att se om det är Asics som gäller för mig i framtiden eller om sökandet efter ett par skor fortsätter framöver...

I onsdags bestämde vi oss för att åka till Stocholm, Blondie och jag. Jag förstår egentligen inte varför vi inte åker dit oftare, det tar inte ens två timmar inkl. att hitta parkeringsplats ^^ När klockan var fyra hade vi landat i Stockholm och vi bestämde oss för att skynda ner på stan för att hinna med ett besök på Runnersstore (mycket för att slippa göra det dagen därpå).

Att kliva av tunnelbanan inne i stan var som att gå ut från flygplatsen i Bangkok - det var så sjukt varmt, för att inte tala om kvavt!!! Jag flåsade som en gris av att gå upp för 10 trappsteg ^^ Jag hoppades att Runnersstore skulle ha en väl fungerande AC eftersom jag skulle springa på bandet och få skor utprovade... men nej, de hade dörren öppen och jag tror det var ännu varmare i butiken... Yey! ^^

Efter en timme stängde butiken och jag tackade för mig... Vi slog oss ner på Jensen's Bøfhus och beställde in ett gigantiskt glas isvatten var ^^ Sen beställde jag mig en god köttbit där en salladsbuffé ingick - supergott! Mätta och belåtna traskade vi långsamt genom Stockholms gator till lägenheten. Vi köpte på oss lite frukost och annat smått och gott... Sedan slog vi oss ner i soffan och smaskade på glass innan vi båda somnade!

Garmin Connect är min nya bästa vän tillsammans med min nya pulsklocka! Ohh jag är så nöjd... Det är nog det bästa köpet jag gjort hittills när det kommer till träningen! Den visar allt jag önskar och mer därtill faktiskt.

Jag var lite rädd för att klockan skulle kännas stor och klumpig på min handled, men den är smart designad och "böjd" efter handleden, så den sitter perfekt. Tyvärr så är pulsbandet för stort (men det hade jag faktiskt räknat med), så jag fick köra med en provisorisk lösning idag när jag skulle ut och testa klockan ^^ Med lite fantasi och gem går allt!

Det var spännande och se hur pulsen hoppade upp och ner på mig... och som jag trodde (tyvärr) sticker den iväg lite väl högt efter bara några hundra meter... Jag antar att det inte är normalt att ha en puls på ~195 när man precis påbörjat sin jogg (!) ^^ 

Hursom... idag hade jag rustat mig med Bricanyl (en medicin som man andas in för att vidga luftrören vid astma). Jag stod på mig när jag var hos läkaren för någon vecka sedan. Läkaren menade att det inte vara några fel alls på mig och tänkte skicka hem mig utan att ha gjort nåt... Skitsnack tänkte jag och stod på mig om att jag ville testa en astmamedicin och fick tillslut ett recept utskrivet. Och jag tror, eller så var det kanske bara inbillning, att det hjälpte. Efter att jag tagit en dos steg inte pulsen över 175 igen... Men det kanske bara var en tillfällighet, vem vet. Nu kan jag iaf ha koll på pulsen och ge mig innan jag är på väg att dö...

... på folk som påstår att de är ute och powerwalkar och stolt visar upp en status på Facebook, Twitter eller whatever... De powerwalkar inte, de tar sig ut på 5 km promenad i 11 min/km fart med en latte handen och tror att de har varit duktiga och tränat. Allt jag har att säga om det är som refrängen i "Loca People" - What the F**k!

Nej, jag har varit duktig och då får jag också nämna det... Jag har varit ute i Vrinneviskogen och gått milspåret tre dagar den här veckan. Jag får till och med kalla det för powerwalk, för hastigheten har varit 08:30 min/km och med mina korta ben är det snabbt!

Å ena sidan är det grymt skönt att ta sig ut i skogen, luften är helt annorlunda, det är stilla och det enda man hör är fåglarnas kvitter. Så tidigt på morgonen är man dessutom helt själv i spåret... det är så skönt! Å andra sidan har vi dessa fantastiska skapelser vid namn mygg... 

Vilken hurtbulle jag är då! Imorse när Blondie åkt till jobbet tog jag en titt på TV4-nyheterna kl 07, sedan klev jag upp ur sängen och tog på mig träningskläderna. Jag smaskade i mig en persika och drack lite vatten innan jag åkte iväg till Vrinneviskogen och gick milspåret. Jag måste erkänna att det är ett ganska kuperat spår som går upp och ner mest hela tiden. Efter en ganska lugn start och lite småkänningar i benhinnorna, ökade jag tempot och traskade på rätt bra.

Trots det fina vädret (strålande solsken och 23 grader) passerade jag bara två gamlingar och blev omsprungen av en karl... ;P Men det var segt idag, milen var inte lika seg i benen i förrgår (jag gick milspåret då också), men jag tog mig runt på 87 minuter inkl. uppvärmningskilometerna. Helt ok, inte sant, med tanke på mina korta ben.

Anledningen till skogspromenaderna är för att min puls går i taket just nu och har gjort under några veckor. Jag misstänker att jag inte tål gräs, för efter 300 m flåsar jag som någon som har astma. Det väser och piper om mig så det är hemskt ^^ Men nu är en pulsklocka på ingående, beställde den idag... När den väl sitter på armen vet jag iaf vad som händer i kroppen och först då tänker jag ta ställning till träningsupplägget framöver...

I helgen gjorde vi en supersnabb vända upp till Degerfors och hälsade på mina föräldrar. Mja, vi var där iallafall... Vi satt framför datorerna och gamlingarna stod med huvudet i trädgården ^^

När vi åkte i fredags lämnade vi ett varmt och soligt Norrköping. När jag kollat på Nyhetsmorgon hade de beskrivit vädret som att det delade Sverige på mitten - västra delen hade regn och åska, medan östra delen hade solsken och värme. Jag förstod precis vad de menade när vi (efter några mil), körde rakt in under världens busväder. Från Ljusfallshammar hela vägen till Sköllersta värkte regnet ner... Vi såg knappt vägen!

Under lördagen bjöds det dock på vackert väder och mamma kom på den briljanta idén att vi skulle åka och bada. Det finns ett litet smultronställe ca 3 mil från Degerfors som bjuder på en vik vars vatten rinner ut i Vänern. Den lilla vägen man ska ta in på, för att sedan fortsätta att traska en bit in i skogen på, är inte skyltad... Och mjo, vi åkte förbi vägen först (det var mååånga år sedan jag var där, ok!)...

Heeeelt underbart! Inte en människa på den lilla stranden, långgrunt och jättefin sandbotten... Dessutom var det 24 grader i vattnet! Jag ville inte åka hem ^^ När vi gick upp för att åka hem var jag tvungen att slänga mig i en omgång till ^^

Det är mysigt att vara hemma, även om alla gör sitt liksom... Man vet att de gamla är ute och jobbar med trädgården, man vet att brorsan sitter på sitt rum å spelar... de vet att jag sitter inne i köket på min gamla plats som alltid ^^ Och det bästa av allt är att det inte finns några krav, inga alls!