Ja, jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv! Jag trodde inte att det skulle vara/kännas så lätt att komma igång å träna igen... jag menar, jag har varit en soffpotatis i flera år ^^ Men nu känns det verkligen så skönt att vara igång igen, även om det innebär att jag har fruktansvärt ont i hela kroppen!
Jag klädde mig, packade väskan med träningsskorna m.m. och sprang till träningen. Tyvärr var vi bara sex stycken som dök upp (det pågår en festival i stan, så det var väl kanske inte så konstigt), men det innebar hårdare träning för oss andra. Vi gav oss ca 20min tidigare än planerat och jag joggade hem igen och tänkte att det skulle bli en bra nedvarvning. Trots ryggsäcken på ryggen, kändes det som att jag kunde fortsatt springa en stund till... Så, jag hann inte mer än innanför dörren innan Blondie föreslog att vi skulle bege oss ut på en joggingrunda ^^ Så, jag tog på mig allt igen och sprang iväg!
Hur stolt får inte jag vara?! Hihihi