För några veckor sedan så fick jag köra in min lillbrorsa till akuten efter att han hade sparkat upp hela stortån. Stora sprickor hade typ fått halva tån att lossna ^^ Klockan passerade 00:40 innan vi ens fick träffa en sköterska, hon var helt knäpp... Seriöst, hon hade passat bättre som dagisfröken framför nåt annat. Min brorsa som är 18år, kunde inget annat än att himla med ögonen åt mig å se förbannad ut ^^
Hursom... Hon tittade på såret och skrattade lite hånfullt - "Det där är ju bara en liten ytlig spricka, men jag ska hämta en kollega som också får titta på det". Jag höll på att smälla av, en ytlig spricka?! Tror hon verkligen vi skulle köra till akuten mitt i natten för en liten spricka?! Hennes kollega kom in (en riktig bitterkärringsom förmodligen var grinig över att behöva gå ifrån sitt kaffe), hukade sig lite, tittade över glasögonen och väste - "Åkte ni in för det här?! Såna små plåster har vi inte här... Ni får ta ett sånt här sålänge, men ni får väl byta till ett vanligt plåster när ni kommer hem!". Hon stormade ut och kvar satt brorsan i sängen och jag stod där med hakan tappad i golvet. Seriöst?!