På rekommendation av Torbjörn skickade jag in en ansökan till Mojang för ett tag sedan och idag hade jag min första intervju med dem. Känslan efter det korta mötet var bra, även om jag tror att de kommer välja någon med längre erfarenhet än jag. Rollen är egentligen perfekt, precis vad jag söker, men det ligger lite fel i tiden. Hade denna roll dykt upp igen om ett år så hade jag suktat efter den ännu mer.

Nu återstår det att vänta och se vad nästa steg blir, om det blir något.

Jag har lovat Johan någon form av fika i flera dagar så idag slängde jag på mig bärselen och Adam, sedan gjorde vi en enkel, men ack så god, saffranssockerkaka. 

Vill också bara förtydliga hur otroligt mycket alla jävla influencers måste ljuga i sina flöden, för att baka med en bebis är INTE så de får det att framstå ^^ Nej, allt tar tusen gånger så lång tid, det är långa armar och händer överallt och man når inte själv med barn på magen. 

Efter en helg nere i Västervik verkar det som att samtliga dragit på sig en förkylning, Adam är inget undantag. Han klockar in på ~38,5 i feber och har gjort så i ett dygn. Vi har haft kontakt med både vår barnmorska, 1177 samt Kry och samtliga rekommenderar att åka in till barnakuten när de är så små för att utesluta något allvarligt.

Sagt och gjort, Johan kom hem med en lite tidigare båt, sedan tog vi bilen in till Söder. Endast en av oss fick följa med in i väntan på en läkare och vi både var lite naiva och tänkte att "det ska väl inte ta så lång tid, de brukar prioritera bebisar". Mmm... just det. Jag tog Adam och gick in i väntrummet, Johan slog sig ner i huvudentrén. Där satt vi på varsitt håll i nästan 2h innan Johan kom till mig med en macka. Drygt en timme senare fick vi äntligen komma in på ett rum och träffa en läkare. 

De gjorde egentligen inte så mycket, de tog tempen på Adam och kunde konstatera att han inte hade feber längre... (alltså, oddsen...) Det i sig var iofs väldigt skönt, men så otroligt typiskt när man åker in att det har blivit bättre ^^ Dessutom fick vi vänta in ett litet kissprov så att de kunde utesluta urinvägsinfektion. Där satt vi i ett litet rum, men en vit plastmugg under Adams lite snopp, i ytterligare 45 min innan det äntligen kom några droppar... Efter en snabb kontroll visade det provet negativt och vi fick åka hem igen. 

Nu när vi flyttar finns det lite administrativa saker vi behöver komma ihåg och fixa, bl.a. ny försäkring och adressändring. Idag tog jag äntligen tag i båda två och ordnade en ny villaförsäkring till oss samt en tilläggsförsäkring som täcker vår lägenhet innan de nya ägarna flyttat in. Jag ordnande även en barnförsäkring till Adam vilket jag glömt att göra, men som tur är täcker gravidförsäkringen honom tills han blir 6 månader. 

Det som återstår nu är elavtal samt vilken internetleverantör vi ska ha… Det får vi kika på i veckan!

Min lilla älskade bebis blir 5 månader idag! Helt otroligt… Ibland känns det som han varit vid min sida i en hel evighet, samtidigt känns det som vi var på BB för bara några veckor sedan.

Idag kom en väldigt taggad farmor på besök, som hon längtat. 

Det hade ingenting planerat i helgen, Tina var här för att avlasta oss lite så att vi hann att förbereda lite inför flytten. Hon lekte med Adam, lät honom somna hos henne och underhöll honom så gott hon kunde.

Jag fick möjlighet att gå och träna ostört, otroligt skönt faktiskt. Vi hann även med en omgång i källaren där vi sållade bort massa skräp. Vi spenderade drygt 2h nere i källaren, och när vi kom upp hittade vi Tina i en mörk lägenhet, i soffan, med en sovandes Adam i famnen ^^ Hon vågade inte flytta på sig när hon väl satt sig, så hon satt där i mörkret och fick uthärda Jari som cyklade som den idiot som han är. Fy fan va skönt det ska bli att slippa honom sen. Vi passade även på att sy lite ihop lite kläder när vi hade någon som kunde trä maskinen på plats ^^

Avskyr att gå till tandläkaren, har alltid gjort det. Men, kliniken vi har här i Nacka Strand är rätt trevlig ändå… Stolarna man ligger i är så otroligt sköna och tandläkarna försiktiga och omhändertangande. 

Sist jag var där var för ett år sedan, då var jag gravid med Adam. De två tjejerna tittade ivrigt efter mig när de ropade upp mig, sedan sa de med genuin besvikelse - “Förra gången du var här var du gravid… Vart är lilla bebisen!? Vi såg så mycket fram emot att gå mysa med en bebis idag, vi har pratat om det hela förmiddagen!”

30 min senare var jag 1800 kr fattigare ^^ 

Jag är på lite pyssligt humör, därför tog jag en promenad till Forum idag för att köpa lite olika fingerfärger och tillbehör. Jag har en idé om att göra lite söta julkort med Adams händer, men jag hade inte tagit med i beräkningarna att han just nu är inne i en kraffsfas ^^ 

Jag placerade Adam i sin sittstol vid bordet, sedan målade jag hans ena hand med svart fingerfärg. Tanken var att få ett sött litet handavtryck på pappret, men iom att han kraffsar på allting just nu, fick jag absolut ingenting på pappret! 

Nej, det fick bli en fot istället… Den vet jag dock inte vad jag ska göra med ^^ Får väl hitta på något gulligt!

Det är så otroligt nyttigt för mig att tvingas iväg utanför Nacka då och då, jag tenderar nämligen att växa fast och bli lite rädd för att ta mig iväg med Adam, nervös över om han ska vara på bra humör, när och vart jag kan amma honom, osv. Men, jag checkade av allt i min lista - han fick sova, han fick rena och fina kläder, vi åt och vi klädde oss varmt.

Idag tog jag båten in till stan för att träffa en gammal kollega till mig för att snacka lite jobb. Vi tog en lunch på Kasaii inne i Gallerian och pratade lite om dagens situation samt vilka möjligheter som eventuellt kan finnas i framtiden.

Det var en härlig lunch, precis som förr, som att vi aldrig upphört vara kollegor. Vi pratade om allt och ingenting och avslutade det hela med en fika. Äntligen är saffransbullarna här!

Jag satte mig på båten tillbaka till Nacka Strand med en bra känsla i kroppen, detta kommer att lösa sig så småningom!

Idag har jag inte varit utanför dörren och jag skäms inte ens lite grann för det ^^ Nej, otroligt skönt att ha en hel dag utan några måsten. Adam och jag har myst hela dagen, eller försökt iaf. Adam har nog lite ont i benen dock från gårdagens sprutor, han börjar nämligen gråta när man lyfter upp honom och det brukar han aldrig göra annars. Stackare, min lilla bebis!

Ikväll ringde det på dörren, ett blombud från GOALS. Lite lustig kan jag tycka med tanke på omständigheterna, men det säger väl kanske en del om vem/vilka som drivit den här förändrirngen inom bolaget. 

Idag var det dags igen, de där jävla vaccinationssprutorna i låren… Förra gången gjorde det så ont i mig när han började gråta att ögonen tårades lite ^^ Den här gången kände jag mig lite mer förberedd och vi hade tagit med oss en smaknapp med mango för att distrahera honom något. 

Han var på så gott humör under morgonen, lyckligt ovetandes om vad som komma skall, mitt lilla hjärta. Men, det gick bättre idag, även om tårarna sprutade den här gången också. Margareta blåste lite bubblor i hopp om att få honom att glömma bort smärtan och det gick väl kanske delvis hem… Men, som sagt, det gick bättre idag.

Igen, jag är en så dålig fästmö… Ingenting har jag ordnat till Johans på hans första Fars Dag! Jag är så van att alltid försöka göra något speciellt inför födelsedagar och liknande, men i år har jag verkligen varit sämst på det. 

Däremot så åkte vi förbi Svenne på vägen till Stockholm igen, här väntade även Markus (Johans äldsta bror), med flickvän. De ville också hinna träffa oss och då fick det bli ute hos Svenne! Även de hade med sig lite paket till oss, ännu ett klädset som var himla gulligt, men även en snuttis och en bok. Det blev lite presenter till Adam här nere i Västervik, se bara här nedan.

Vi stannade dock inte så länge idag eftersom vi skulle åka hem till Stockholm igen. Adam var inte fullt lika imponerad den här gången utan började gråta i sömnen och slutade inte när han vaknade. Han pep också betydligt mer än resan ner och vi fick göra två stopp totalt… Kanske var det sämre att åka bil i mörkret, han såg ju inte lika mycket då… Eller så var han bara trött efter en väldigt händelserik helg.

Helgerna i Västervik har för få timmar i förhållande till hur många vi alltid försöker hinna med att träffa. Idag väntade middag med Johans bror + familj och då skulle alla barnbarn vara på plats under samma tak för första gången.

Vi hade även planerat in en fika hemma hos Robert under förmiddagen/lunchen, ett måste att träffa honom när vi är nere! Vi köpte med oss lite fikabröd, sedan hängde vi där ett par timmar innan vi var tvungna att åka hem igen. Tyvärr var inte Amanda hemma, men hon hade köpt ett litet paket till oss, ett sött litet klädset till Adam! Himla gulligt!

Dagens middag blev lite vad den blev när alla barn var på plats. När Anna och Andreas knackade på dörren med sina barn, Theo och Moa, låg jag nere i källaren och ammade. Jag hörde Theos gallskrik hela vägen ner, han var verkligen inte på humör ^^ Jag ser verkligen inte fram emot toddler-tiden, jag fasar för den!

Adam somnade intill mig och eftersom han är så liten lämnade vi självklart inte kvar honom där nere själv, därför dröjde det drygt en timme innan vi kom upp och hälsade på alla. 

Tina, som förberett maten, presenterade glatt sin rätt - “Nu ska ni få smaka på något gott - mangokyckling!” ^^ Alltså, vad är oddsen att både Svenne och Tina bjuder på samma recept?!

Adam som inte är så van vid så mycket människor och ljud, blev nog något överstimulerad den här dagen. Han hängde dock med och var inte alls speciellt gnällig, knappt alls, men han var bra trött när alla hade gått hem. Han somnade direkt när vi la honom i sängen, sötnosen.

Att resa med ett litet barn är lite annorlunda mot vad man är van vid. Det är mycket småsaker som ska med och många lite större saker som tar stor plats i vår lilla bil. Hade vi nu varit smarta hade vi inte tagit med oss vagnen, vi borde förstått att den inte skulle hinna användas den här helgen. 

Resan ner gick oförskämt bra, vi stannade bara en gång och det skulle vi ju ha gjort ändå även om det vara var vi två. Adam och jag lekte lite i baksätet medan Johan körde. 

Första stoppet den här helgen var hos Svenne, Johans pappa, och det var första gången han fick träffa Adam. Han sken upp som en sol när han fick syn på oss och kramade om oss hårt när vi steg ut ur bilen.

Här bjöds det på räkmacka till förrätt och mangokyckling till varmrätt, sedan umgicks vi bara på kvällen och hade det mysigt (jag myste med en katt i knät), i väntan på att Lena skulle komma hem. Hon klev in genom dörren vid 21:30, men iom att Adam vaknade till när vi skulle röra på oss, hann även hon att träffa honom!

När det var dags att köra in till Västervik, till Tina, tog jag det väldigt försiktigt genom skogen, vi passerade nämligen en hel drös hjortar som stod i dikena vid vägkanten. När vi sedan kom fram Tina, hade hon åkt hem tidigt från sin företagsfest för att hinna träffa oss innan vi gick och la oss!

Han somnade direkt i den lilla resesängen som Tina hade köpt och oron jag hade haft innan, att han skulle få svårt att somna utan varken vitt brus eller gungning, var som bortblåst.

Igår plingade till i min mobil - nytt meddelande i WhatsApp... Jag använder typ inte WhatsApp, så jag blev lite förvånad, minst sagt. 

"Hej Nathalie, I got your number from Louis Cespedes. I'm looking for a photographer, kind of urgent. Are you available tomorrow?"

Ehm, ja alltså... Jag har ju inget jobb att passa nu så... why not! Jag checkade av med Johan om han möjligtvis kunde komma förbi efter jobbet och hjälpa mig genom att ta Adam medan jag fotograderade, därefter tackade jag ja.  

Dagen bjöd på fantastiskt väder och när jag klätt på både mig och Adam tog jag bergshissen ner till båten. Det var så otroligt vackert och jag blev lite ledsen i själen över att jag frivilligt valt att lämna detta. Jag försökte njuta av resan in till stan och insåg hur svårt det kommer bli att vara spontan på det här sättet när vi flyttat. 

Väl på plats vid EATALY inne på Biblioteksgatan, välkomnades jag upp i de fina lokalerna av en superhärlig italienare som visade vägen till det uppdukade julbordet. Adam sov så snällt i sin vagn ända tills Johan dök upp, sedan charmade han alla när han vaknade på gott humör!. Där hade de förberett all mat, men inte tänkt något alls på presentationen. Bord med vita dukar fanns, men that's about it. Däremot hade de letat fram sina julkartonger, där fanns ljusslingor och kulor som vi använde oss av för att smycka upp bordet. De De visste inte riktigt vad de var ute efter då deras "social media person" var sjuk. 

Efter drygt en halvtimme kom Johan förbi och hjälpte mig med Adam så att jag kunde fokusera på att fota. Två timmar senare ansågs vi vara klara och fick provsmaka lite på de olika rätterna innan vi tackade för oss och tog båten hem igen. Vi kom hem runt kl 21 och jag skyndade mig att göra ett första pass på korten då vi skulle vara borta i helgen. Jag ville leverera korten på måndagen då jag visste att det var bråttom, så jag satt uppe en stund på kvällen medan Johan och Adam sov.

Adams nya skill - suga in underläppen så mycket som det bara går ^^ Eller ja, ny och ny, han har hållit på en stund med den här gången fick jag det på bild. Han är så otroligt söt när han gör det. 

Sen fortsätter vi med vår sitträning. Det går framåt, så klart, men han är bra framtung än och kommer nog vara det ett bra tag framöver. Men, han kämpar på!