Men en klump i magen sov varken jag eller Johan speciellt bra. Budgivningen fortsatte och budgivare två följde efter oss, varje gång.

Vi bestämde oss för att ta en paus med livet. Vi tog med oss en barnsele och åkte ut i skogen för att plocka svamp. Det var kanske lite halvhjärtat som vi letade svamp, vi gick mest i skogen och njöt av den krispa och friska luften. Det var så skönt att komma ut lite och rensa tankarna lite.

När mäklaren ringde på eftermiddagen med info om att helgvisningen skulle bli av trots en stegrande budgivning, sa jag att vi ville avvakta den nya visningen innan vi gick vidare i budgivningen.

På kvällen la vi dock ett sista bud och undrade vi om vi gjorde rätt som fortsatte buda på huset trots att det gick upp i pris… Vi hade inte heller satt något tak för oss själva, vi visste inte hur långt vi var beredda att gå. Inte fanns det något annat hus i området att jämföra med heller då husen är så pass olika samt att det var många år sedan något hus i den samfälligheten blivit såld.

Idag, ringde mäklaren än en gång och frågade hur tankarna gick. Det var med skakig kropp som jag sa att vi nu ville lägga utgångspriset och därmed starta budgivningen.

Det verkade på mäklaren att det fanns 3-4 sällskap som var intresserade, men det var endast en till som gav sig in i budgivningen under dagen. Den här budgivaren skulle komma att bli vårt nya irritationsmoment, tillsammans med säljarna som trots budgivningen ville ha en till visningshelg… Detta gjorde hela situationen ännu jobbigare, skulle ännu fler ges chansen att ge sig in i budgivningen? Om man nu lägger ut sin bostad till ett visst pris och budgivningen kommer igång, varför lägger man sig så lågt att man inte är villig att sälja till det priset?

Jag hade iaf Adam att gosa med, jag kände att jag behövde lite extra kärlek och jag kramades mycket med honom under dagen. Jag försökte också se honom framför mig när budgivningen stack iväg... Måtte detta bli ett bra hem för honom att växa upp i!

Idag, efter lite om och men, gjordes en besiktning av huset och det kom tillbaka helt felfritt. Det var gröna bockar på samtliga kontroller - underbart! Iom. detta är det nu dags att ta ställning till hur vi vill göra - lägga ett bud eller inte.

Mäklaren ringde på eftermiddagen när protokollet fanns att läsa och jag sa att vi skulle ta diskussionen ikväll när Johan kommit hem från jobbet. Men, här är vi och jag tror att vi är överens om att lägga ett bud. Vad vår maxgräns blir vet jag inte, men vi är villiga att hänga med en bra bit iaf.

Sover han inte i sin säng, sover han hos mig... Idag var en sådan morgon när han fick komma till mig i sängen när Johan åkte till jobbet. Här somnade han snabbt, min lilla groda.

Ikväll var det visning igen för radhuset och vi åkte in än en gång, den här gången med en lasermätare för att ta lite olika mått och se hur våra saker eventuellt fick plats eller inte. I all hast under gårdagen insåg jag att jag inte ens noterat vilka materialval det var i köket ^^ Man blir helt blind och ser bara det ytligaste vid ett första besök. Den här gången kunde vi notera lite andra detaljer och se saker för vad de var, dvs. utan rosenskimrande glasögon. Men, huset ÄR bra… Även om det firar 11 år i år och det börjar bli dags att byta båda vitvaror och frånluftsvärmepump. Man brukar säga att dessa håller i 10-15 år nämligen.

Trädgården var lika fin idag och trots att man hör motorvägen så hoppas jag att det blir ett sorlande ljud som man glömmer, som ett konstant brus som bara finns där.

Jag vet inte vad som hände, men jag har kommit till insikten att Nacka Strand gjort sitt. Jag orkar inte en sommar till med de här idiotgrannarna som vi har. Är det inte en idiot som cyklar och flåsar var och varannan dag, är det ett fullständigt dagis på innergården. Barn som skriker, föräldrar som sparkar boll i rabatterna, hundar som skäller, folk som grillar med sina sura grillar… Nej, jag orkar inte en sommar till, kommer bli fullständigt galen! Sen hjälpte det ju inte till att vi ser hur behändigt en liten uteplats när vi besökt Björn och Amanda. Jag vill inte att vårt barn ska växa upp i en pytteliten lägenhet och få damp bara för att det inte finns någonstans att göra av med energin. Vadå, ska han springa fram och tillbaka i hallen varenda kväll? ^^ Nej tack!

Det var med lite pirr i magen som vi åkte iväg på visningen… Det kändes ändå som att jag skulle kunna lägga ett bud på det här, men jag var inte lika säker på vad Johan tyckte. Det är trots allt han som påverkas mest av vår flytt iom att han jobbar från kontoret. Själv kan jag fortfarande jobba hemifrån och jag har för avsikt att göra det så länge jag bara kan, det är det bästa som hänt enligt mig ^^

Men, det handlar verkligen om att ge och ta… Det går att ta båten till stan, men då får man ta bilen till bryggan om man inte vill ta bussen till Slussen. Man kan också ta bussen till Henriksdal för att sedan ta båten sista biten från Saltsjökvarn. Det finns ett MiniSATS i Gustavsbergs vilket motsvarar det jag hade behövt åka till i Sickla. Det finns ett naturreservat tvärs över vägen vilket motsvarar Nyckelviken.

När vi kom fram hade det redan varit 15 andra sällskap på visningen! 15! Herregud, det här huset kommer sticka iväg i pris… Men, det var precis lika fint IRL som det var på bilderna och kanske är detta en av få gånger som det kändes lika stort IRL som det gjorde på bilderna. I vanliga fall brukar ju vidvinkelobjektiven vrida sanningen något ^^ Köket kanske var lite litet för min del, men det går ju alltid att göra om. Snedtaket på övervåningen är inte heller en favorit, men det finns iaf en liten bröstning vilket gör att det inte är helt oanvändbar yta. Kanske är det lite för lite förvaring också, men det kanske man kan lösa när man väl är på plats.

Vi gick ner för trappan från trädgården och kikade på den gemensamma bastun samt förrådet. Dessutom fanns det även en större gräsyta på baksidan som de fyra radhusen delade på - perfekt för barnspring, picknickar, sommarhäng, m.m.

Vi lämnade huset med en konstig känsla. Huset var superfint, jag älskade trädgården, bastun och gräsmattan på baksidan… Men, det ligger så himla off. Att ta sig in till jobbet för Johan kommer bli en plåga och jag kommer sakna utsikten som fan. Då huset inte hade besiktigats ännu hade vi några dagar extra att fundera och det var nog tur det. När vi kom hem på kvällen snurrade tankarna rejält och min för- och nackdelslista bara växte.

Vi bestämde oss för att ta en liten sväng ut till området där huset ligger och samtidigt handla med oss lite gofika hem. Det fick liksom bli dagens lilla äventyr där Adam också fick känna på att åka bil lite mer…

Alltså, det finns ju inte jättemycket runtomkring direkt, mest skog. Men, frågan är hur mycket man rör sig utanför huset? Jag menar, hur mycket rör jag mig utanför lägenheten just nu? Jag går fram och tillbaka till Svindersvik ibland, vilket iofs är ett jättefint promenadstråk, men mer än så är jag ju inte ute och går. Vägrar ge Kajen våra pengar och Restaurang J har vi inte besökt sedan Adam kom. Absolut, jag tar båten in till stan ibland, men det är ju mest pga. jobbet isf... Det är väldigt sällan jag åker in för egen räkning.

Anyway, lite längre upp på gatan hade det dock byggts ett klassiskt radhusområdet, det som jag anser vara döden… Men, det var iaf en liten bit längre upp på gatan och inget som direkt påverkade huset vi kollat på.

På kvällen bestämde vi oss för att åka iväg på morgondagens visning av huset. Vi började därför kolla hur det såg ut med kommunikationer osv. från området. Vi började även printa ner för- och nackdelar med både Nacka Strand och radhuset… Det handlar verkligen om att ge och ta, vi kommer aldrig få allt som vi vill ha med vår budget, inte i Stockholm iaf.

På måndagar och fredagar har jag sällskap här hemma av Johan som då är pappaledig medan jag jobbar. Eftersom jag skrev på kontraktet bara några veckor innan jag visste att jag var gravid, vill jag visa företaget att jag inte bara lämnar dem åt slumpen... De anställde mig för att finnas på plats, inte vara mammaledig direkt. Så, jag jobbar numera två dagar/vecka, alltså 40 %, medan Johan får vara pappaledig. 

Det går faktiskt helt okej, mycket bättre än väntat. Det är verkligen fördelen med att kunna jobba hemifrån, man kan finnas där för alla utan att behöva spendera en massa tid på lokaltrafiken etc.

Adam får sitta med här inne på kontoret med oss och han verkar inte ha det alltför dåligt. Han sitter så bra i sin babysitter... Ibland somnar han och ibland ger han oss onda, nyvakna ögat när vi väcker honom ^^ Men, för det mesta verkar han ändå ganska nöjd!

Det blir inte många knop gjorde en vanlig vardag här hemma. Vi vaknar, myser, äter, leker och sover - om och om igen. 

Det finns inte så mycket annat att göra här hemma än att ta en promenad till Svindersvik och tillbaka. Väldigt synd att inte Linda eller Fanny bor kvar här, då hade man kanske fått lite sällskap iaf ^^

För ett par dagar sedan noterade jag att det var ett paket på väg till mig från GOALS. Idag, efter att Adam fått sin skönhetssömn, tog vi en promenad i det fina vädret och hämtade upp paketet som visade sig innehålla en hoodie, ett gosedjur och en tallrik och sked. Perfekt litet paket!

Nej men alltså, det är så mysigt när han somnar på en... Älskar, älskar, älskar!!!

Idag blir lilla Adam två månader! Det har han firat genom att sova större delen av dagen ^^ Och inte en enda bild tog jag, dagen till ära... Skärpning!

Vi tog bilen ut till Björn och Amanda för att hänga en snabbis. Vädret var fint och vi kunde slå oss ner ute på deras lilla altan och njuta. Det dröjde inte innan de berättade den härliga nyheten att Amanda var gravid med ett syskon till Saga, om än väldigt tidigt! Hon var så glad över att vi kommer vara mammalediga samtidigt nästa sommar!

Men, vad händer!? Mini sov igenom hela natten, ändå från 21:30-06:00-ish! När vi vaknade på morgonen tittade vi frågande på varandra och undrade om den andre hade tagit hand om honom inatt eller inte ^^

Jag matade Adam och smet sedan iväg till gymmet. Otroligt skönt när det väl är avklarat, även om man kanske inte alltid är så sugen på att gå iväg. Men, otroligt skönt att få den där timmen för sig själv och känna att man stärker kroppen.

Senare under dagen hämtade jag upp ett paket med en sängmobil som jag köpt via Blocket. Tyvärr lät spelet trasigt, lite skapigt liksom… Otroligt synd då den annars var i väldigt fint skick.

Idag kändes som världens längsta dag… När klockan slog 11 hade jag hunnit kolla på klockan otaliga gånger redan och hoppats på att den var betydligt mer än den var. För att fördriva tiden tog jag en promenad till Svindersvik efter att jag ätit lunch och matat Adam.

Väl vid Svindersvik gick jag in på det lilla trädgårdsområdet som finns där och plockade med mig lite fallfrukt hem för att baka en härlig äppelpaj! Jag fick med mig ett helt gäng hem faktiskt då en stor grej tyvärr gått av med massa äpplen på.

Min familj hann knapp ut genom dörren innan Adam gjorde sig hörd... Mja, detta kan nog vara den värsta hittills tror jag ^^ Hade jag funderat på att bada honom under dagen var detta det perfekta tillfället. Sagt och gjort, en liten stund senare var han ren och fin igen!

Ett väldigt efterlängtat besök, det märktes när mamma parkerade utanför huset. Äntligen skulle de få träffa mini en lite längre stund och äntligen hade vi återigen en övernattningslägenhet i föreningen som kunde nyttjas.

Då de kom relativt sent på eftermiddagen blev det inte mycket mer gjort än bebismys. Stackars Christoffer, tur att han har ett stort hjärta som låter oss alla hållas.

Dagen därpå bjöds vi på fint väder, nästan för varmt, och vi tog en promenad upp till Nacka Forum. Vi passade på att äta lite glass i solen från Glassverkstaden och Christoffer lyxade till det med en våffla med glass och nutella! Lunchen uteblev och vi bestämde oss för att äta en lättare sallad när vi kom hem innan vi skulle äta svamprisotto till kvällsmat.

Christoffer följde med mig upp till lägenheten och höll mig sällskap. Han lekte med Adam och sysselsatte honom medan jag fixade lunchen. Mamma och pappa skulle bara svänga förbi sin gästlägenhet en snabbis och skulle snart komma upp till oss… Men, efter drygt en timme hade de fortfarande inte dykt upp och Christoffer gick ner för att kolla till dem, då hade de somnat i varsin säng ^^

Lunchen drog ut på tiden och snart var det middagsdags, men ingen var speciellt hungrig längre förutom Johan som var på väg hem. Istället för risotto blev det en riktig Ek-klassiker - korv med bröd och klet!

Senare på kvällen fick Christoffer äntligen agera fotograf så att jag och Johan fick en familjebild tillsammans, vår första! Även om Christoffer var lite nervös och ovan, fick vi ett gäng riktigt härliga bilder från klipporna, oerhört tacksam för det!

Adam kan det här med att sova, helst hos pappa. Sen hur han sover hos pappa verkar spela mindre roll - liggandes på hans lår eller i famnen, det kvittar ^^ Och kolla hur otroligt söt han kan vara… Jag dör sötdöden när han ligger så där med händerna!