I snart 3 månader har vi försökt att få till en tjejkväll - jag, Amanda och Sandra. Första gången åkte Sandra på Covid, andra gången Amanda... och tredje gången Björn ^^ Men, på fjärde försöket fick vi till det! Johan körde ut mig till Amanda och plockade med sig Björn hem till oss. Perfekt ju!
Mycket vin och skvaller blev det under kvällen, jag vet inte ens vad vi pratade om så här efteråt... Hur mycket finns det att säga liksom!? Okej, Amanda visade sina bröllopsklänningar och Sandra och jag smälte lite! Så himla fina! Mer vin, lite mat och efterrätt på det, lite bubbel och mera vin.
Plötsligt stod Björn inne i vardagsrummet och klockan närmade sig 03... Herregud, vart tog alla timmar vägen?! Jag blev inte långvarig efter det och beställde ganska snart en taxi hem.
Väl hemma och utan jacka (för jag skulle ju åka bil fram och tillbaka), insåg jag att nycklarna var hemma. Jag ringde Johan ett tiotal gånger, men han sov ju som en skjuten ovanför mig. Taxichauffören såg att jag inte kom in och väntade snällt för att se att jag kom in ordentligt. När han insåg att jag inte skulle komma in, erbjöd han sig att köra mig tillbaka till Björn och Amanda. Tack gode gud hade Björn inte gått och lagt sig, han väntade faktiskt på att jag skulle höra av mig när jag kommit hem ordentligt, så han var vaken och lovade att bädda iordning soffan om jag kom tillbaka.
Klockan var 07:30-ish när vaknade och hann tänka "vafan, vart är jag", innan jag kom ihåg vart jag var. Jag kollade på telefonen... Johan hade ringt och skrivit. Han hade inte förstått att jag åkt tillbaka till Björn på natten, så han var lite orolig när han vaknade och insåg att jag inte var hemma. Plötsligt kom Björn ut och sken som en sol! Tänk att han alltid är så jävla glad på morgonen ^^ Kände en deja-vu komma på långa vägar när han erbjöd sig laga brunch till oss... Precis som för snart 6,5 år sedan när vi båda sov hemma hos Johan! Johan knackade snart på dörren, skrattade åt hela situationen och viftade med min tandborste (thank god!).
Haha, jadu... Detta hade jag inte trott när jag åkte iväg till Amanda igår, att jag skulle behöva sova på soffan och sedan bli bjuden på brunch ^^ Det sköna med hela situationen var dock att det inte alls kändes speciellt konstigt... Det blev som det blev och så var det med det. En kul historia är det iaf och lite kul hur vi gått varvet runt!