Måndagar och Fredagar är mina träningsdagar. Det är då jag får 1,5 h helt för mig själv, tid att fokusera på mig och mitt välmående. Idag när vi vaknade låg dimman tjock och vägen till gymmet var krispig. Nacka Strand är så himla härligt, men bara om man bortser från att det alltid är något som byggs här och gymnasieelever som stökar ner och stör hela dagarna... ^^
Idag hade vi vår första visning och jag är redan trött på skiten ^^ Det är så otroligt mycket som ska plockas ut från lägenheten. Vi fyllde 5 flyttlådor med bös, saker man har framme när man lever som vanligt, men inte när man har visning (typ schampoflaskor, toaborstar, barnstol, barnsäng, etc.). Allt detta bar vi ner till Hobbyrummet och vi var precis på väg ut med barnsängen till hissen när Jakob kom för att öppna visningen… Varför är vi alltid klara precis på håret?!
Det kom fyra spekulanter, men endast en resulterade i ett “kanske”.
Otroligt trist att den här visningen inte resulterade i någonting. Men, det finns en plan B - det är en tjej som är väldigt intresserad som bor på Kvarnholmen, men hon försöker sälja sin egen lägenhet och hon får inte det bud hon önskar.
Idag lades lägenheten ut på Hemnet, till den nätta kostnaden av 14 000 kr… HELT SANSLÖST! Fattar inte vad man betalar för egentligen… Visningstiden syns på förstasidan (borde den inte alltid göra det?) samt två extra bilder. Men, vad ska man göra, skiten måste ju ut på Hemnet, det är väl där de flesta hittar sina lägenheter tänker jag.
Vi måste passa på att uppskatta och njuta av utsikten de sista veckorna... Så otroligt ledsen över att vi inte kommer ha den här vyn om några veckor och vi kommer förmodligen aldrig ha det igen. Så ledsen över det! Det har varit en ynnest att jobba hemifrån och få vakna upp/lägga sig till denna levande tavla... Har verkligen älskat det!
Ikväll fick jag äntligen en länk från Jakob med bilderna från Nero - så otroligt mycket bättre redigerade. Mer vidvinkliga var de också vilket fick lägenheten att kännas lite större. Jag hade dock gärna sett lite fler detaljbilder och fler bilder på utsikten inifrån lägenheten, men nu får det bli vad det blir. Jag hade dock verkligen en idé om hur resultatet skulle bli och kanske hade det varit bättre om jag varit mer tydlig med vad jag önskade. Kanske hade det också, på riktigt, varit bättre om jag fotade och redigerade bilderna själv...
Efter en riktigt jobbig natt där Adam gallskrikit större delen, ringde klockan 06:45 och vi satte igång igen. Och efter att ha suttit ner i lugn och ro och kollat igenom fotografens bilder, hittade vi små saker som vi kunde fixa till innan nästa fotografering.
Färgerna i sovrummet skar sig på bilderna, därför bytte vi gardiner och sänglakan. Jag åkte och handlade mer blommor till små vaser runtom i lägenheten samt jordgubbar till balkongen. Vi flyttade runt våra hexagon-ljustakar och satte upp dem i vardagsrummet, sedan satte vi upp fina glasvaser på väggen i hallen. Jag piffade även till hallen så att den blev lite mer stylish samt tog upp vår svarta klädstege och ställde den i hallen.
Vi bar ut sakerna i trapphuset än en gång och vi hann nästan klart tills det att fotografen, Ruben Nero, klev ut ur hissen. Hade det inte varit för att Adam både bajsade och kissade ner sig bara minuterna innan så hade vi varit redo - perfekt timing ^^
Innan Ruben började fotografera, gick vi igenom våra önskemål den här gången. Bättre att vara övertydlig än att bli besviken ännu en gång. Efter dryga timmen var han klar och luften gick fullständigt ur oss när han tackat för sig.
Nu håller vi alla tummar och tår för bättre bilder, resultatet får vi se på måndag!
Jag var så frustrerad över fotografens bilder... Ser vår lägenhet verkligen ut så där? Trött och tråkig... Vägrade tro det, så jag tog fram kameran och tog lite detaljbilder själv. Jag förstår inte varför man inte tar fler detaljbilder, de skapar ju en helt annan känsla av lägenheten. Kolla bara på det här...
Idag fick vi tillbaka bilderna från fotografen. Jakob, mäklaren, skickade en länk till mig men sa också att han hade bett fotografen redigera dem bättre.
Jag blev så himla besviken… Bilderna såg ut som vilken dussinlägenhet som helst och den där blå himlen som han skulle fixa, ja alltså, det såg inte alls bra ut (vilket inte kom som någon chock direkt). Jag gav min feedback till Jakob som snabbt rekommenderade en annan fotograf, Nero, och en ny tid för fotograferingen.
När jag sålde Grev Magnigatan var jag supernoga med vilken fotograf jag använde, jag tackade till och med nej till vissa mäklare som inte ville erbjuda den fotografen. Men då stod det mellan Kronfoto (som det blev) och just Nero.
Vi bokade snabbt in en ny fotografering imorgon, fredag, och jag kände klumpen i magen komma tillbaka… Nu skulle vi göra om allting igen, flytta ut saker i trapphuset och bo i ett kaos ytterligare några dagar.
12:30 idag var det dags, lägenheten skulle äntligen fotograferas så att den kunde läggas ut i helgen. Vädret var det absolut sämsta tänkbara - ösregn och disigt, man såg knappt Lidingö. Just in case, tog jag några kort på balkongen medan det var uppehåll på morgonen... Kanske kunde man använda något av det om vi inte kunde ha dynorna/kuddarna ute när fotografen var på plats.
När klockan var 12 var vi fortfarande inte helt klara, vi hann dock precis klart till 12:30. Men, det var fortfarande saker precis överallt. I skafferiet stod det massvis med låder, i hallen stod skötbordet och ute i trapphuset stod typ resten ^^ Herregud va saker.
Vid 12:45 hade fotografen fortfarande inte dykt upp och vid 13 pingade jag Jakob, mäklaren. Tydligen hade fotografen bokat in 15:30 och inte 12:30… Suck! Nu stod vi där i ett totalt kaos, med halva lägenheten ute i trapphuset. Dessutom började regnet ösa ner ute och vi hade missat dagens uppehåll. Nu såg man inte ens Lidingö längre, så mycket regnade det. Besvikelsen jag kände var enorm. Jag hade t.o.m. frågat om vi inte skulle boka om fotograferingen då vi skulle pricka in veckans enda regndag, men fotografen såg ingen poäng med det, han kunde “lösa blå himmel” om det var så.
När fotografen tillslut dök upp hade det inte direkt lättat ute, det hade snarare mörknat ytterligare. Adam var en exemplarisk bebis som somnade lite överallt i lägenheten allteftersom rum för rum fotades. Efter drygt en timme var vi dock klara och vi kunde bära in allting på sin plats igen. Oerhört skönt att det äntligen var över, nu kunde vi slappna av ett par dagar…
