... då slutar Sverige jobba. 

Årets midsommar firades ute hos Sigge och Sofie där de bjöd in till knytis! Bussresan tog ~1,5 h och med tanke på hur veckan sett ut tidigare var vi inte jättepigga, vilket kanske syns ^^ Men, när vi kom fram och såg vart vi skulle vara och tog första skålen tillsammans, blev allt bra igen! Under dagen snapsades det och skålades vilt. Timmarna flög förbi och snart var det dags att hoppa i bubbelkoppen för att därefter tränga sig in en bastu tillsammans med 12 andra människor! Men det gick! 13 pers i den där lilla bastun och bubbelkoppen... Helt galet! 

Vilken vecka jag har haft! Det har varit någonting nästan varje dag/kväll, men det är så härligt! Och vädret är fortfarande galet bra, sånär som på en dag, dagen vi skulle ha vår DICE-fest, såklart.  

Ett glas vin blev en grym och sen kväll, en AW för Jennifer som skulle flytta tillbaka till Göteborg, en överraskningsdag på Grönan för Jens och sist, men inte minst, DICE Summer Party (i ösregn uppe på ett tak ^^). 

Förra gången, för två år sedan, bröt Dave benet andra låten in på konserten... Han spelade dock klart konserten med gipsat ben och på gud vem hur mycket smärtstillande. Den här gången höll han sig dock på benen och kvar på scenen ^^ Det var grymt bra den här gången också, inte lika falskt som när han hade ont, haha! 

Wow, vilken mäktig upplevelse det här var! Så, så, såååå bra!!! Jag vet inte hur många gånger under kvällen vi båda satt där med gåshud... Magiskt bra!

Å herregud va skönt, det är klart! Eventet blev så bra som det kunde bli, alla gjorde ett strålande jobb!! Inga hickups eller konstigheter, grymt jobbat! 

Men gissa om luften gick ur oss när vi började packa ihop våra saker för att bege oss mot hotellet igen. Jag, som varit på resande fot i en och en halv vecka redan och dessutom varit dubbel jetlaggat, var helt förstörd. Ingen av oss har haft speciellt bra mathållning senaste tiden heller så vi alla hade slut på energi. 

Ikväll skulle vi dock fira och äta gott! Problemet var bara att vi befann oss i London, där ingenting tycks vara öppet efter kl. 22 ^^ Vi hittade ingen restaurang vars kök fortfarande höll öppet. När vi kom tillbaka till hotellet var dessutom hotellbaren preciiiis på väg att stänga, så vi köpte så mycket vi fick så att vi iaf kunde skåla tillsammans på hotellet. 

Sedan kläckte någon den fantastiska idén, hotellet låg vägg i vägg med ett casino... Deras kök var öppet dygnet runt! Så, efter mycket om och men (inskrivning osv) fick vi äntligen slå oss ner vid ett bord med en meny framför oss! Förrätter, huvudrätter och efterrätter för ~12 personer beställdes in och köket undrade nog vafan som hända. De var inte alltför nöjda med oss, det märktes, men det struntade vi fullständigt i om jag ska vara ärlig, vi hade gjort oss förtjänta av allt det här och lite till!

Innan maten kom och vi fick sätta tänderna i en riktigt bra köttbit, hade klockan hunnit närma sig 02 på natten ^^ Vilken tur att det var krypavstånd till hotellrummet, för vi alla satt och halvsov vid bordet... När klockan närmade sig 03 hade vi fått i oss efterrätterna och jag tackade för mig, min klocka ringde igen 07:30 för frukost och utcheckning. Herregud va skönt det skulle bli att få åka hem! Två veckor på resande fot, och så mycket up's and down's emotionellt, är påfrestande, om än vääääldigt roligt! Nu ser glömmer jag allt det jobbiga och ser fram emot nästa reveal som jag, förhoppningsvis, får vara delaktig i!

Årets reveal-event hölls i samma area i London som för Battlefield 1 - en, delvis, ombyggd biograf för att passa E-sport-events. Det innebär att vi har spenderat ett antal dygn i totalt mörker, inte ett uns av dagsljus har vi skådat förutom till/från eventet. Många tror att det är glamoröst att åka iväg på såna här event och att det hela är rena lyxen, men let me tell you, det är det inte. Vi går igenom våra script gång på gång och där emellan hinner vi kanske äta en sandwich eller två. 

Idag var det dock dags för själva LIVE-streamen och jag började känna mig nervös! Jag skulle egentligen ha gjort en två timmar lång LIVE-intervju tillsammans med Berlin också, men eftersom jag inte ens hade sett materialet innan de anslöt mig i London, kändes det orättvist mot mig. Däremot hade jag ett par tillfällen i LIVE-streamen där jag behövde memorera det jag skulle säga och det gjorde mig nervös. I sista minuten behövde vi nämligen ändra mitt script av olika anledningar och jag kunde inte förmå mig att INTE säga de gamla replikerna, de var så inövade. 

Dessutom skulle jag byta plats ett par gånger under streamen och sedan skynda iväg till en intervju med XBOX direkt efteråt. Stressigt värre och det resulterade i att jag snubblade på två ord, tillräckligt många tydligen för att Internet skulle explodera och stämpla mig som en dum bimbo ^^

Anyway, jag hade skitkul och jag är en riktigt häftig upplevelse rikare! Hoppas jag får göra om det här igen!

Då var det dags, dags att kliva upp på den stora scenen på EARS-kontoret... Konstig känsla måste jag säga. Där satt jag, på samma rad som Laura Miele och Andrew Wilson och snart skulle jag upp på samma scen som dem. Jag var nervös, men ändå inte, jättelustigt. 

Jag visste inte när eller hur jag skulle bli presenterad upp på scenen och när det väl hände var jag inte alls beredd ^^ Jag fick sån panik upp på scenen att jag till och med glömde att presentera mig själv! Men, aja, det stod på mina slides så det var väl kanske inte världens största grej. 

All in all gick det hela ändå helt OK, det var ju trots allt första gången jag representerade hela mitt team framför hela EA! Superkul, jag hoppas verkligen jag får göra det igen, det är ju trots allt övning som ger färdighet!

För några veckor sedan blev jag tillfrågad att ännu en gång medverka vid ännu ett reveal-event! Så himla kul!!! Intervjuer och LIVE-stream står på schemat den här gången, lite mer jobb med andra ord än förra gången! Det ska bli SÅ jävla roligt!!

Ett par dagar senare kom ytterligare ett mail med rubriken "Represent Battlefield V" och jag tänkte att det var dags för ännu en intervju av något slag, men tji fick jag!

"Hej Nathalie,

vi har blivit tillfrågade att presentera Battlefield V på nästa Town Hall i EARS och vi skulle vilja fråga dig om du vill representera teamet och presentera vårat material?"

Jag höll på att på att sätta i halsen när jag såg mailet... Vilken möjlighet och vilken tilltro de måste ha till mig! För första gången kände jag dock att jag inte var tillräcklig för uppgiften. Vem är jag liksom, en obetydlig UX Designer. Detta är något som en högt uppsatt kollega ska göra, inte lilla jag. 

Jag dröjde lite med mitt svar, men svarade ändå ja tillslut. Jag har någonstans läst att "if something excites you and scares the crap out of you, it probably means you should do it."

Så, idag var det dags att hoppa på flyget till San Francisco och hoppas på att jag inte gör bort mig inför hela EA och de ca 10 000 personer som kommer se den här presentationen LIVE ^^ Detta sker i samband med den årliga "EA Dev Con"-konferensen, så jag stannar kvar på den också! 

Efter lite planerande slog vi slag i saken (eller ja, Björn slog slag i saken efter lite pushande från min sida) och bjöd hem ett helt gäng till Björn och hans grillplats! Ett klassiskt knytkalas blev det med hela tre höggravida par! Gissa om jag kände mig som det udda fåret när jag satt där på hörnet mellan tre blivande mammor som pratade om allt från illamående till kommande återhämtning efter förlossningsskadorna (som de räknade med till 150 %). 

Anyway, vi hade en superhärlig kväll och den fortsatte långt in på småtimmarna. Sandra, som förmodligen var först ut med bebisen, höll igång betydligt bättre än vad jag gjorde. När jag halvsov i soffan på natten, satt hon och knaprade ananas som en galning och var klarvaken! ^^ Kudos till dig, raring!