Nu äntligen är de på gång… Det syns ett par tänder i överkäken och det måste vara så skönt för honom att de snart är framme. Som det har kliat på honom senaste tiden, stackare.
Hans humör har iaf svängt tillbaka till den goa Adam som vi känner. I två veckors tid har vi haft en liten terrorist här hemma, han har varit så otroligt jobbig att ha att göra med. Men, senaste två dagarna är han tillbaka till den där glada lilla skiten som vi är vana vid… Hoppas verkligen det bara var tänderna som spökade.