När jag vaknade idag visste jag fortfarande inte om vi skulle skriva kontrakt idag eller inte. Ovissheten är något jag inte kan ignorera, jag tänker på det hela tiden och har mobilen klistrad i handen.
Johan var på kontoret idag, men skulle ta en tidig båt hem då vi gjorde antagandet att kontraktskrivningen skulle ske runt 18 idag… Men, vid 15 kom ytterligare ettt SMS från Jakob, ännu en gång med fler frågor till Styrelsen. Suck. Jag pingade styrelsen igen, men den här gången dröjde deras svar. Jag pingade Johan och berättade vad som hände samt sa att han förmodligen inte behövde ta den tidiga båten hem, jag hade svårt att se att det skulle bli någon kontraktskrivning idag heller iom deras frågor.
När klockan närmade sig 17 skrev jag till Jakob och undrade om vi skulle starta Raketen på Hemnet inför eventuell omvisning i helgen, då en kontraktskrivning ikväll kändes osannolik. Några minuter senare ringde Jakob och sa att vi spikat kontraktskrivningen kl 19 ikväll, detta trots att spekulanterna fortfarande inte fått svar på sina frågor.
Helt ärligt, jag fattade ingenting… Någonstans brast det i kommunikationen och det var så otroligt påfrestande.
Johan kom hem vid 17:30 och vi kastade i oss maten, sedan lämnade vi mina päron och åkte iväg till mäklarens kontor ute i Ektorp. Vi var först på plats och slog oss ner inne i rummet… Sedan kom Jakob och därefter våra köpare. Så himla trevliga och goa! Mannen pratade finnsvenska och ställde lite försiktigt frågor om OP och Styrelsen och jag fick inte alls samma känsla av honom som jag fått genom Jakob. I det här fallet tror jag faktiskt att problemet låg hos mäklaren och hans kommunikation, avsaknaden av svar om kvällarna var en stor bidragande faktor till att jag kände mig så orolig. Men, nu var det snart över och kontrakten påskrivna! Helt sjukt, vi hade sålt lägenheten på lite drygt två veckor! Två visningshelger och en privatvisning - det som hade känts som en evighet var egentligen inte så blodigt! Men, utan dessa spekulanter, vem vet hur länge vi hade behövt försöka…
När allt var påskrivet och klart var det som att luften gick ur oss, men vi stannade till på ICA och köpte med oss en tårta hem, lite skulle vi iaf fira! Grattis till oss, nu kan vi äntligen blicka framåt!
